lördag, juni 02, 2007
I´m blek and I´m proud.
Jaha, nu börjar den tiden på året. Bara ben eller inte bara ben, det är frågan. Brun-utan-sol eller byxor? Skönt att åren gått sedan tonåren, i alla fall, då tyckte jag det var riktigt jobbigt. Jag har svårt att bli brun, måste verkligen jobba på att få färg och allvarligt talar tycker jag för det mesta det är siiiit-tråkigt att sola, så det brukar inte bli så mycket färg. Jag har lärt mig leva med det, tycker det är helt okej nu för tiden. Så passa dig så du inte blir bländad när solen reflekterar sig i mina kritvita vader, moahaha!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vi kan blända ikapp!
Mina vader får sällan mer färg än en albyl.
Och just nu ser de ut som en kiwi, som Tia skulle säga.
Ingen fara. Bländas redan av mina egna. Håller med om att det är astråkigt att sola. Det är varmt och man måste vara still. Satsar på att jagandet av barn i solen ska ge mig en jämn och fin brun ton någon gång framme i augusti kanske?!
Då är vi flera som bländar den gyllenbruna massan. De säger ju att man ska sola sakta och försiktigt :-) Så det räcker väl med barnvagnsleken i parken som solning...?
Cec:
Hihi, kiwi! Bra uttryckt.
Ulrika och Camilla:
Jagandet av barn/barnvagnslek räcker inte för att det ska fastna någon färg på mig, så det är nog bara att lägga ner :-)
Jag gillar att sola ett tag, men det hjälps ju inte när det inte syns på mig.
I min ungdom reste jag till Spanien med min dåvarande. Jag låg ute oavbrutet i två veckor, han var ute när han gick till och från bilen. När vi kom hem sa folk till honom: "Men J, har du varit utomlands!" Sedan tittade de på mig: "Och du fick inte följa med?"
Men det är väl egentligen bara bra? Jag hör till dem som älskar att vara brun och gärna degar i solen. Å andra sidan blir jag ingen pepparkaka jag heller även om jag lämnat albylstadiet för länge sen.
Du kan ju iaf sitta där och vara ocancerogen om 40 år när vi solisar är rynkiga och dana, ok!?
Skicka en kommentar