lördag, juni 09, 2007

Bara du slog en signal..

Jag ska slå ihjäl min sambo om han någonsin kommer hem. Han drog iväg med en febrig Lydia till en studentmottagning, som skulle börja klockan 14, medan jag skulle göra lite ärenden i stan. Eftersom hon var dålig skulle han inte stanna så länge och i vilket fall, sa han, är vi hemma senast klockan fem. Vid fyra ringer jag på hans mobil för att kolla att allt är okej. Inget svar. Kvart i sex kollar jag på klockan och inser att de inte dykt upp. Ringer på hans mobil igen. Och igen. Inget svar. Ringer på hans brors mobil. Inget svar. Ringer på hans fasters mobil. Inget svar. Plötsligt börjar jag bli jävligt orolig! Vid tjugo över sex får jag tag på en av hans kusiner som tillslut berättar att Jonas och Lydia var kvar på mottagningen vid kvart i sex när hon gick därifrån, men att de precis skulle gå. Då är jag redan i tårar. Plötsligt har jag inser att något kan hända dem och att allt kan försvinna så fort! Mitt huvud spinner av hemska fantasier om vad som kan har hänt. Nu har jag pratat med hans bror som gick samtidigt och redan har kommit hem. Klockan är snart kvart i sju. Jonas har inte ringt.

5 kommentarer:

Camillas lockar sa...

Å gud, jag skulle bli så j-a förbannad...! Hoppas du läste lusen av honom. Inte ringa... hur vågar han...

Tove Kungsholmen sa...

Jag tycker faktiskt inte att det var så farligt tills jag kom till slutet och du ff ej fått tag i J/han inte hade ringt. Att L hade feber spär ju iofs på det hela. Sammantaget hajar jag ju att du är förbannad, det hade jag också varit.

Hmm...det där lät lite motstridigt men jag menar alltså att ngn timme hit eller dit inte spelar ngn roll men febern och att det närmade sig två timmar är allt annat än bra.

Omständlig, jag? ;)

Hoppas att du skällde ut honom lagom mkt och att allt är bra nu!

Tove Kungsholmen sa...

Och hoppasinte minst att L mår ok!

Superquinnan sa...

usch ja, inte kul med oro.. Hoppas tjejen mår bättre

Kajsa sa...

Camilla:
Jag orkade inte vara så arg, var mest ledsen, så han förstod att jag verkligen varit orolig.

Tove:
Nej en timme hit och dit är väl okej. Jag märkte ju inte heller något förrän efter tre kvart. Men sen när tiden bara gick och jag inte fick tag i någon började oron gnaga..

SQ:
Tack. Hon hade fortfarande feber i morse men verkar ändå glad och pigg. Kanske tre-dagars-febern eller nåt.