onsdag, augusti 01, 2007

Det här var en svår bok att läsa men nu är jag klar. Inte för att den var svårläst, men jag ville verkligen läsa den, få tid med den, och det var svårt. Inser att jag nu för tiden läser böcker som korta blänkare här och där. Men den här boken fick mig att börja gråta ibland, och att vilja fundera i min ensamhet.

Jag är väldigt glad att Jonas också har läst den. Det har fått mig att prata om en del saker som jag inte satt ord på tidigare. Om den första tiden efter förlossningen. Om vissa känslor som funnits vissa dagar. Och när jag pratat har han också pratat. Det har varit bra.

Jag tror inte man ska läsa den här boken innan man får barn. Inte för att den avskräcker utan mest för att det inte går att riktigt förstå. Men har du fått barn så läs den! Alla borde läsa den, även om alla kanske inte känner igen sig lika mycket som jag. Men det är en ovanlig bok och den borde bli läst och diskuterad.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Låter intressant. Kan mormor få låna boken nu då ?

Anonym sa...

Och detta är ingen kommentar utan ett grattis på namnsdagen (torsd). Grattis !

Kajsa sa...

Tack tack mamma. :-) Ja, nu får du låna boken.

Anonym sa...

Nån annan hann före men iallafall grattis på namnsdagen!

Superquinnan sa...

okej då ska jag läsa den sen...

Tove Kungsholmen sa...

Men fasingen, jag skulle ju gratta på namnsdagen och köra utpressningen att om jag hjälper dig med bilen får jag låna boken. Var inte först med ngt av det förutom utpressningen då! ;)

Får jag Kalle att läsa den så ska jag ha ett nyinrättat Nobelpris i övertalning/få omöjliga saker att ske. Får se hur det blir med det, låter onekligen intressant att båda läst den, vi pratade ju om det hos Cec också.

Kajsa sa...

Mumin:
Tack!

SQ:
Ja, vänta lite med det.

Tove:
Tack ändå, och trevligt att du kör med utpressning ;-) Du får låna boken sen, den borde gå ganska fort att läsa för min mor.

hanna sa...

Jag är också lite kär/rädd för boken. Men oj vad bra hon är Maria. Lite kär i henne är jag allt.