Så har jag då sett hela långa femtimmarsversionen. Känner mig lite seg så här dagen efter, är verkligen inte van att vara vaken till halv tre på natten längre.
Tycker de första två timmarna var segast, av någon konstig anledning. Då när det är så mustigt och roligt och familjen Ekdahl firar jul. Det är fint och så, men shit vad långa scener med folk som läser och folk som håller tal och folk som sjunger och inte mycket är bortredigerat. Då höll jag på att somna. Men sen drar ju den hemskare, mer rörande, delen av historien igång och då kunde jag inte släppa. Har visserligen sett bioversionen någon gång för en massa år sedan så jag visste ju ungefär vilka som dog och så, men kom inte ihåg några detaljer.
Är dock glad över att jag inte tyckte filmen var fullt så otäck som sist. Jag bävade lite inför minnet av hemska brinnande människor, men det var ganska lite sånt. Tårarna kom vid minst två tillfällen, främst när Alexander ligger ensam på vinden.
Nu kommer jag nog aldrig se den här filmen igen, i alla fall inte den här versionen. Är fortfarande inte betagen av Bergmans storhet men jag ska se/se om några filmer till innan jag bestämmer mig för vad jag verkligen tycker.
lördag, augusti 04, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar