Gammal kärlek

Började plötsligt längta som en tok efter den här gamla skivan med Tracey Ullman. En av mina absoluta topp 10 som jag lyssnade sönder i 14-15 årsåldern. Sen har den återkommit i livet då och då. Nu har jag inte längre någon LP-spelare så det blir till att beställa på cdon.com.

Öl till sillen

Idag har jag druckit alkoholfri öl från Norrlandsguld. Alltså helt alkoholfri. Visste inte ens att det fanns. Märklig känsla var det i alla fall. Dels för att det var så länge sedan jag drack öl och dels för att det ändå kändes lite förbjudet, som om man inte riktigt kunde lita på att den var helt utan alkohol. Jag fick frågan hur den smakade och kunde inte komma på mer än att den smakade just öl. Jonas tyckte den smakade som lite avslagen öl, vilket ju inte direkt är något bra betyg. Man kan undra varför. Alkoholen sitter väl ändå inte i bubblorna, så där kunde de ju ha fräst på ordentligt.

En trevlig dag

Idag har det varit en riktigt trevlig dag. Lämnade Lydia på dagis. Gick och tränade vattengympa med alla pensionärerna. Hann till och med sitta en stund i bastun innan passet. Efter passet åkte jag till Västermalmsgallerian och åt långlunch med Karolina. Åkte och hämtade Lydia på dagis (tidig stängning dag före röd dag). Vi köpte pärondricka och bananer på konsum och promenerade sakta hem i det ljuvliga vädret. Väl hemma tog Jonas ut henne i parken och jag fick lägga min onda rygg en timme på soffan. Sen över till Malins födelsedagskalas. Jag hade helt missat att det var 80-talstema, men jag var inte ensam. Härligt prat och mat i några timmar innan jag och några andra som inte skulle parta loss lämnade de mer vindrickande och begav oss hemåt. Hemma strax efter tio. Lite te och dator för att varva ner. Nu - sängen!

En månad kvar!

Idag är det precis en månad kvar till BF (beräknat förlossningsdatum)! (Och vi vet ju alla exakt vad det datumet betyder - ingenting! Typ inga ungar, som inte är planerade snitt eller igångsättningar kommer ju på BF.) Men, det betyder i alla fall att hur man än vrider och vänder på det så är det troligen inte mer än 1,5 månad innan den nya lilla plutten är här och förhoppningsvis inte riktigt så länge. Men bebben får inte komma före den 28 juni för då ska jag gå på Kent- och Thåströmkonsert! (Jo, jag tar med mig en fällstol.)

Börjar känna mig riktigt förväntansfull, och lite otålig. Nu är jag så jäkla gravid och jag är inte den som gillar det direkt. Det är ganska okej denna gång. Men ändå, jobbigt. Det kommer man inte ifrån. Det positiva är ju att tiden verkar gå så mycket fortare denna gång. Har en hel del planerat i juni, vilket är bra mentalt. Bara jag orkar fysiskt.

Tänker återigen på hur glad jag är att jag är gravid nu, trots allt. Ser mina vänner med barn i samma ålder som Lydia. De börjar få tillbaka sina snygga kroppar, komma igång ordentligt i karriären, reser på mysiga weekends utan barn, dricker vin med sina vänner i sommarkvällen och jag tycker det verkar så otroligt härligt. Jag längtar också dit. Jag känner ganska starkt att om jag skulle vara på väg ut ut de första småbarnsåren, när allt börjar bli lite lättare, skulle jag ha ett stort motstånd mot att ge mig in i dem igen. Det blir ändå annorlunda när barnet börjat prata, ha intressen, kunna leka med andra barn i viss mån, roa sig själv i perioder, hjälpa till med det man själv sysslar med osv. (Jag tycker Lydia är inne i en så häftig period just nu!)

Men samtidigt vill jag ha fler barn och jag vill att hon ska få uppleva att ha syskon. Därför är jag så glad att vi gör det här nu, så vi får det gjort. Sen kan vi fokusera på det stora nöjet av att se dem utvecklas och bli större. :)

Bjuder på en bild på Lydia från BB dagen till ära:

Koloni

Tjoho! Vi har fått kolonistugan! Har ingen aning om vad det kommer att innebära i verkligheten, men det känns skitbra och jag är superförväntansfull. Nu vill jag bara tillbaka dit ut så fort som möjligt, men vi vet ännu inte alls hur övertagande och sånt går till. Nästa gång jag är där ska jag i alla fall ta bilder och visa. :)

En dag på dagis

I morse frukost med alla familjer och dagis i Skinnarviksparken. Barnen hade repat in sånger som de sjöng. Kan det bli gulligare?

Starkast vinner

Jag vet inte om det är jag som är dum i huvudet nu eller, men någonting stör mig med Bamse. Nej, förresten, Jonas reagerar på det också. Lydia har fått Bamse på DVD. Bamse. Alla gillar vi ju Bamse. Som barn prenumererade både jag och mina systrar på tidningen. Bamse är ju världens snällaste björn. Men det som stör mig något så oerhört när jag tittar på filmerna nu är att väldigt många situationer löses av det faktum att Bamse är fysiskt överlägsen alla andra. Tja, ni vet ju att han är världens starkaste björn också. Alltså, Bamses råstyrka är det faktum som ofta vinner över alla andra. Bamse tar till våld helt enkelt. Slår sönder dörrar. Binder folk. Men bara de som är elaka naturligtvis - för själv är han ju snäll. Men summan av kardemumman är ändå att man måste vara fysiskt starkast för att vinna.

Sen finns det ju en till starkast i världen. Jo, jag pratar faktiskt om Sverige-ikonen Pippi Långstrump. Visst gör Pippi härligt tokiga saker och visst ger hon sig också bara på de som är elaka. Men ändå - hon är den som vågar säga ifrån till mobbarna för att hon är starkast i världen. Hon slänger upp folk i träd, hon gör vad hon vill och strösslar tokigheter omkring sig. Och anledningen till att hon alltid vinner är att hon är snuskigt stark och snuskigt rik. Det är alltså det som krävs. Fysiskt styrka och pengar. För det ska gudarna veta att det är ingen annan som vågar. Annika och Tommy är två ständigt överväldigade och imponerade åskådare och ingenting mer. Konstant passiva. I alla fall inte i de avsnitt jag har sett.

Är jag gnällig nu? Klart jag är, jag är ju småbarnsmorsa! ;)

Nya vanor

En mindre revolution har skett i vårt hem. Det låter kanske väl dramatiskt, men det är nästa så det känns. Vi har alltid nattat Lydia, legat brevid och sjungit och klappat. I perioder har det funkat bra och ofta varit ganska mysigt. Det är ju därför vi fortsatt trots att det inte är det mest tidseffektiva sättet att natta. Men i perioder har det ballat ur och vi har kämpat svinlänge innan hon kommit till ro. Lite olika justeringar hit och dit har gjort att vi åter hamnat på en acceptabel nivå och så har det hållit på. Men nu under de senaste månaderna ungefär (det har eskalerat gradvis) har det bara blivit värre och värre och tillslut har både jag och Jonas blivit tokirriterade och uttröttade och ofta har det även slutat i trött gråt från Lydias sida. Det har helt enkelt inte varit det minsta harmoniskt. Och när hon dessutom har varit mycket sjuk och man plötsligt ska gå igenom det hela två gånger om dagen (även vid dagsvilan) så har det blivit helt ohållbart. Så för en eller två veckor sedan så bestämde vi oss för att det var dags att vänja henne vid att somna själv. Vi gjorde det ganska mjukt. Varken jag eller Jonas pallar att inte gå in om hon gråter och ropar på oss. Men det funkade bra ändå. På bara 3-4 dagar vande hon sig. Så nu somnar hon själv. Det tar visserligen fortfarande 20-25 minuter innan hon somnar, men förut tog det upp till en timme av strid. Nu sjunger vi för henne och sen lämnar vi henne själv. Efter någon kvart går vi in och kollar till henne, så hon ska känna att vi finns precis utanför. Då brukar hon ligga och halvslumra men fortfarande vara vaken. Efter ytterligare en kvart sover hon. Det är så fantastiskt! Hon mår bättre. Vi mår bättre. Och framför allt - vi slipper hamna på kollitionskurs med henne var eviga kväll och sluta dagen i negativ motsättning. Varför har vi inte gjort detta tidigare?? Jo, vi trodde nog att det skulle bli jobbigare än det var. Men nu - ljuva liv. Även om vi fortfarande tycker att hon har lite väl sena vanor (vi lägger henne vid kvart i nio - nästa på listan av saker som bör åtgärdas) så är det som om vi fått våra kvällar tillbaka.

DSC00634

DSC00634,
originally uploaded by kajsajosefin.

Världens barnsligaste foto: Två gravvosar som låtsasposerar med öl! Nåja, man har inte roligare än man gör sig.. hm.

Ingen ängel

Lydia säger så söta saker nu för tiden. Det är otroligt fascinerande att höra henne prata och hur talet hela tiden utvecklas. För några dagar sedan kom hon fram och klappade på mig och sa
-Fin tröja, mamma.
-Tack!
-Och fin mage!

Sen säger hon lite mindre söta saker, till exempel när hon ramlar och utbrister
-Aj satan!

Ja, jag skäms! Jag vet att det kommer från mig. Och hon har inte sagt det en gång utan typ tjugo..

En egen täppa..

Det blev inget med den förra kolonistugan. Vi tackade ja, men stod inte tillräckligt långt fram i kön (ett antal blir kallade på visning. Stugorna har fast pris. Den som står längst fram i kön av dem som tackar ja får den). Någon annan fick den. Men idag har vi varit och kollat på två nya varav en var helt underbar! Så nu håller vi tummarna igen. :)

(Eller alltså det är min mor som står i kön egentligen, men vi tänkte köpa ihop.)

Två minus blir inte plus

Oskarshamns Kärnkraftverk har fått kritik för att de bara utför stickkontroller på folk som släpps in. Alla ska testas, är kravet. Men nu har de på dessa stickkontroller ändå lyckats få utslag på några arbetares påse. Som dock nu visar sig troligen var en falsk positiv. Men då kan de ju inte klaga på säkerheten, menar någon representant som uttalar sig i media, för säkerhetssystemet gav ju utslag. Öh.. jo! Om säkerhetssystemet ger fel utslag är det väl inte så himla säkert?

Menlös aha-upplevelse

Ville ha en bild på ett barn med huvudet neråt i magen, sökte bild på google på "foster" och insåg för första gången att Jodie Foster heter just foster i efternamn. Tänk att jag aldrig tänkt på det förut..

Det jag egentligen skulle skriva var att jag haft så ont nedåt i magen den senaste veckan. Ibland känns det som om ungen försöker trycka sig ut genom bukväggen. Idag hos barnmorskan fick jag en trolig förklaring: barnet har lagt sig med huvudet nedåt och ligger förmodligen där och skruvar. Det förklarar också varför det börjat sparka så jäkligt mot revbenen. Enda som hjälper - tryck tillbaka!

På Östfronten intet nytt

Herregud, kan ni fatta att de pratar om ubåtsjakten i Horsfjärden från 80-talet på nyheterna! Var det djur, en annan båt eller kanske utomjordingar?? Spänningen tätnar - inte!

108!

Äntligen ett järnvärde över 100! Efter veckor av 95, 93 osv har mitt järnvärde äntligen stabiliserats över 100. Förra gången var det 103 och idag var det uppe i 108. Skönt.

Med försvaret i botten

Jo, nu har det kommit fler prickar och en del har börjat bli lite blåsliknande och klia. Tjoho, en ny sjukperiod! Nä, men det enda jag bryr mig om är att det här är en sjukdom jag redan haft och därför inte kan få! Lydia har ju varit mer eller mindre frisk i en hel vecka! Jag däremot hostar och snyter mig fortfarande hela dagarna. Fattar inte att det kan hålla i sig i snart fyra veckor, över en penicillinkur dessutom, och bara fortsätta. Fast att jag är klart bättre än förra veckan (nu är det mer som när jag brukade vara förkyld, förr på den gamla goda tiden när jag brukade skryta med att jag sällan var sjuk...) börjar jag bli jäääkligt trött på det. Hade jag inte varit gravid hade jag överdoserat precis varenda vitamin/naturmedicin/receptfri kur vid det här laget. Vad som helst som kan hjälpa det minsta lilla.

Ja, jag vet att immunförsvaret är sänkt när man är gravid, men ändå. Det här börjar bli löjligt. Hur är det möjligt att det produceras sådana enorma mängder (obs! Nu blir det lite äckligt, men jag kan inte låta bli) fortfarande grönt snor efter fyra veckor?? Jag snyter mig typ var femte minut och det har då producerats ansenliga mängder färgat snor sedan sist. Och jag överdriver faktiskt inte. Det är helt sjukt! Jag har aldrig varit med om något liknande. Hostan är fortfarande kvar och är stundtals ganska jobbig, men det gör inte längre ont att hosta och bara det är en befrielse.

Ja, med den sjukstuga vi har här just nu lär jag få anledning att återkomma i frågan. Krya på er, alla sjuklingar där ute och må ni andra hålla er friska och krya så länge ni bara orkar!

Vi är 90% säkra på att Lydia har fått vattkoppor. Hur vet man helt säkert??

Sne sömn

Inte somna när man lägger barn! Det är såååå dåligt. Jag somnar nästan varje gång jag lägger Lydia nu för tiden och om jag inte har gjort mig i ordning och satsar på eget sänggående vid nio så förstör det alltid kvällen ändå. Jag tänker - nä, jag vill inte lägga mig före klockan nio i kväll, jag vill gå upp igen och göra mig en kopp te, prata lite med min sambo, kanske äta ett äpple. Reslutat: Jag väcks av min kära sambo vid tio, har då slumrat i ca tre kvart och han är på väg att lägga sig. Groggy går jag antingen upp, borstar tänder och sen lägger mig direkt igen. Eller, som idag, tvingar mig själv att vakna till (för jag vill ha den där koppen te, banne mig!) och kan sen inte gå och lägga mig på flera timmar. Så nu sitter jag här, alldeles för pigg och vet att jag snart kommer att gå och lägga mig enbart för att jag måste. För jag vill inte! Jag vill inte!

Mage!

Kalasbra dag

Puh. Idag har vi haft kalas. Mycket bättre och trevligare än vad jag hade vågat hoppas på faktiskt med tanke på sjukdomsvecka och enormt lite föreberedelser. Varmt som i en bastu men alla fick dricka mycket päronsaft och vi hade alla fönster öppna. Det blev bara godis på tårtorna eftersom att jag glömt att tina hallonen, vi hade inga påsar till barnen när de gick hem (inte ens någon fiskdamm som jag funderade på ett tag), vi hade missat att köpa vin (men det var ändå för varmt för alkohol) och jag hade inte orkat ta mig in till Party Store för att köpa gröna ballonger som Lydia sa att hon ville ha. Men alla smågrejor som inte blev av var det ju bara vi som visste. Jag älskar fördelarna med öppet hus, då folk kommer och går fritt under några timmar. Dels blir det mindre kravfyllt; fram med allt bara och folk får mer eller mindre ta för sig själva. Dessutom är det skönt när folk kommer i olika etapper så man kan ta emot alla var för sig och sen blir det en naturlig cirkulation i rummen.


Jag blir alltid så otroligt förvånad över vilka fina presenter Lydia får! Inga av de skräckbilder jag hade fått uppmålade för mig innan jag fick barn; med plastleksaker i skrikiga färger som går sönder efter en dag och bara växer till stora högar i rummets alla hörn, har besannats, eller ens någonting åt det hållet. Hitills på födelsedagarna och jul har jag alltid blivit så glad över vilka fina grejor folk har hittat och valt ut. Tack för det och för allt alla underbara släktingar och vänner!

Ps. Tack Emma för tipset om mördegskakor. De smakade faktiskt underbart mer eller mindre direkt ur frysen en varm dag som denna.

Mia och Klara

Lyssnar på ett seriöst inslag på P1. Problemet är bara att jag omöjligt kan lyssna på vad mannen säger eftersom att han låter precis som Mia Skäringers karraktär Gulletussan och jag sitter bara och längtar efter nästa avsnitt av Roll On. Fan vad bra de är, Mia och Klara!

Förresten, kolla bilden. Lika som bär? Hahaha!

Christopher Walken och Klara Zimmergren, eller?

Nu några viktiga frågor inför Lydias kalas imorgon:

1. Hur långt i förväg måste man tina mördegskakor?
2.Hur ska folk stå ut och vilja vara i vår varma lägenhet när det är högsommarvärme ute?

Nästa år kanske vi ska ha en alternativ plan att flytta ut allting i Tantolunden. Men just i år tror jag inte vi orkar eftersom vi fortfarande håller på att krya på oss efter feberattackerna och knappt orkar någonting. Men det vore trevligt - en stor picnic uppe på kullen under något schyst träd med massor av kakor och saft. Tål att tänkas på.

Varför???

Militärregimen i Burma beslagtar hjälpsändningar med mat som kommer till landet. Inga utländska hjälporganisationer släpps in i landet. Thailands utrikesminister (ett land som trots allt har ganska bra relationer med Burma) ställer in sin resa till landet. Samtidigt som Burmas ledare delar ut DVD-spelare och TV-apparater till de nödställda.

Det är så sorgligt och sjukt att jag inte vet vad jag ska säga. Annat än varför? Varför säga nej till hjälp??

LYDIA 2 ÅR IDAG!!

Bild 1: Provar lite meducin från nya doktorsväskan.
Bild 2: Provar nya kockutstyrseln.

Kanske kanske

Idag har vi varit och kollat på en kolonistuga! Ja, det är ju inget eget sommarställe direkt, men det är gulligt och nära stan och nära två fina badplatser. Nu är det inte ens jag som står i kön utan min mor, men kanske kanske kan hon tänka sig att köpa ihop med oss. Och kanske kanske tackar alla andra före henne i kön nej.. i sånt fall är vi nog väldigt intresserade. :)

Sur på läget

Alla mina vänner (nåja, två. Men två på tre dagar!) köper nya fina lägenheter när de behöver större. Nä alltså jag hajar att bostadsrättsmarknaden är jobbig och pressande och att folk tar sjukt stora lån osv, men där finns i alla fall en möjlighet att vara aktiv och förändra sin boendesituation. Vi som sitter i en hyresrätt har försökt byta hur länge som helst, men det verkar vara helt fördömt. Vi kan inte låna lite mer pengar för att få stanna kvar i vårt närområde, som vi vill. Vi blir tvingade att bryta upp och flytta till en helt ny del av staden, någonstans utanför tullarna, om vi vill byta. Så ser verkligheten ut redan idag. Hur ska den då inte se ut om det nya förslaget på marknadsanpassade hyror går igenom?? Och jag som bara är så jävla höjdrädd - jag vill ju bara flytta ner några våningar. Ska det vara så omöjligt?? Vårt pissiga bostadsbolag vägrar dessutom att ha en internkö ("vi har i dagsläget ingen möjlighet att administrera.. bla bla bla) och tänker inte sälja till de boende - då kanske vi hade fått ett bättre läge på hyresrättsmarknaden eftersom blivande bostadsrätter verkar vara det enda folk är ute efter just nu. Blä!

Upp ur soffan!

Kamrater, lagom till 1 maj blir det alltid dåligt väder. Tro för guds skull inte att det ska vara ett nöje att gå ut och demonstrera. Om inte annat kan ju analytiker i alla läger alltid skylla den konstant dåliga uppslutningen på väääädret. Hope to see ya all there! ;)

Nattugglande

Nu är jag uppe och bloggar på natten. En hel natt går liksom ändå inte att sova just nu. Just i natt tar jag en runda och kissar, skjuter upp lite Renässans Mentol och tar en alvedon. Att blogga på natten är annars en gammal trevlig vana som jag nog kommer få anledning att återuppliva ofta i den närmaste framtiden. Det var nämligen under alla vaknätter under slutet av min förra graviditet som jag till slut, för att ha något att göra under de där vargtimmarna, började blogga. Misstänker att det förmodligen blir likadant denna gång - uppe någon timme varje natt.

En forskare som jag glömt namnet på skrev för ett tag sedan att det tar ca två timmar för både barns och vuxnas hjärnor att varva ner, varför man inte skulle sitta vid datorn och helst inte ens se på TV ca två timmar innan sänggåendet. Så nattbloggande är troligen allra sämsta metoden. Fast å andra sidan kanske jag inte ens är riktigt vaken, så då kan det ju göra det samma. ;)


(Jag undrar för övrigt hur det kommer sig att just ugglor fått ett ordspråk om sig som bygger på att de skulle vara kloka. För hur mycket jag än gillar ugglor, vilket jag verkligen gör, så tycker jag snarare att de har en ganska korkad uppsyn.)

Och nu blir det gnäll

Kroppen orkar snart inte mer, känns det som. Och det är inte graviditeten som håller på att ta knäcken på den utan förkylningen från helvetet. Idag har jag fullkomligt brutit ihop, sitter bara hemma och gråter. Tror aldrig jag varit så snuvig i hela mitt liv och det går aldrig över! Har knappt sovit någonting i natt. Inte ens en halv sekund efter att jag snutit mig känns det okej. Såna enorma mängder!

Och nu har det gått upp i bihålorna igen. Fast att jag kört nässköljning, nezeril, renässans, sinova och alvedon. Ingenting hjälper. Hela ansiktet är ömt, det gör till och med ont att tugga, och nu har huvudvärken som inga värktabletter biter på börjat komma snygande.

Tid på närakuten ikväll. Vad stabil man känner sig när man börjar gråta i telefonen med närakuteten-sjuksköterskan. Jag tycker så jävla synd om mig själv! Ge mig bara ett slag i huvudet och låt mig vakna upp när det är över!

Nu måste jag torka bort mascararänderna och gå och hämta dottern på dagis och framstå som någorlunda normal och stabil tills sambon kommer hem vid fem. Jag går dit så sent som möjligt så att hon förhoppningsvis redan är påklädd ytterkläder.

Det blir nog ingen träning imorgon. Fan också!

Kakmonster

Det trodde ni inte va? Men jag bakade faktiskt ytterligare två satser kakor till Lydias kalas igår. Finska pinnar och chokladkakor. Dessvärre är jag inte så säker på att chokladkakorna blev så bra, så kanske måste jag baka igen! Eller så får de (kära gästerna) helt enkelt finna sig i att det finns fyra goda sorter och en lite halväcklig. Mowahaha! ;)

(Men det kommer ju tusan finnas snittar och tårtor också.)

Ur skogens källa

Idag har jag knallat omkring i en skog utanför Eskilstuna hela dagen och försökt lära mig känna igen några av våra vanligaste mossor och lavar. Helmärklig men fantastiskt härlig dag på jobbet, helt enkelt. Till min förvåning inser jag att många av mossorna heter helt andra saker än jag trodde och är helt förbannat omöjliga att skilja åt dessutom. Björnmossa ser inte alls ut som jag trodde, men den är ändå relativt enkel att identifiera. Sen kommer det små guldkorn när jag förstår hur enkelt det är att skilja på gulvit renlav, grå renlav och fönsterlav (som också är en renlav). Men mest av allt är det bara en sån jäkla glädje att få gå i skogen med folk som verkligen vet vad de snackar om och som har ett så oändligt förråd av kunskap som de kan ösa över de av oss som står som frågetecken inför det mesta. Fler såna här dagar till mig, tack.

Gåta i natten

Mitt nattlinne har rivits sönder. Och hur spännande det än låter så har Jonas ingenting med saken att göra, tyvärr. Istället har jag på något vänster lyckats riva sönder det själv när jag sover. Jag fattar bara inte hur..

Krämkärring

Hanna skriver om att hon kanske trots allt, nu vid 30 år fyllda, håller på att bli en krämtjej. Det för mig osökt till ett ämne jag länge tänkt avhandla här i bloggen. För även om Hanna nyligen fick visa leg på systemet så är jag helt övertygad om att förvandlingen till krämtjej (eller kanske är det på sin plats att säga krämkvinna?) helt och hållet har med stigande ålder att göra! Jag har sett tendenser hos andra, icke typiska krämkvinnor. Och nu även hos mig själv.

Jag har tidigare aldrig använt mig av kroppslotion och kunde på min höjd sträcka mig till en ansiktskräm från Apoteket under vinterns allra kallaste månader. Bara tanken på att ha olika krämer för olika delar av ansiktet framstod som rent löjlig. Nu har jag, sedan en tid tillbaka, fullkomligt ballat loss på krämer och produkter från Shiseido, som tyvärr inte är lika billiga som Apotekets. Lite vill jag här faktiskt skylla på min kära vännina som i all välmening (?) sålde mig en produkt från nämda märke till ett mycket bra pris för något år sedan. Sedan dess har jag bara velat ha mer.

Aldrig tidigare har jag väl insett njutningen i att smörja in alla möjliga delar av ansikte, kropp och händer med olika små ljuvligt parfymerade krämer som snabbt tränger in i huden och får mig att känna mig uppiggad på ett nästan perverst sätt. Även om de flesta av mina exemplar än så länge består av olika prover (en helt ny värld har öppnat sig för mig även där - köper man dyra produkter får man en massa prover som bonus!) så inser jag att jag är ohjälpligt fast och att jag aldrig vill återvända.

Och ja, jag är helt övertygad om att det har med stigande ålder att göra. Det är bara att kasta in handduken och inse att en liten liten del av mig håller på att bli kärring och trivs ganska bra med det.

Obs! Det här med kärring gäller ju naturligtvis inte er som alltid hållit på så här, ni så kallade riktiga "krämtjejer". Bara oss som konverterar i mogen ålder.

UR-deppigt

Är på UR en liten sväng igen och skriver manus. Hade liksom kommit över min förra sorg över att behöva sluta (hann vara borta typ två veckor), men nu är jag där igen. Jag vill bara vara med mera! Det är världens roligaste arbetsplats. Men snart är det roliga åter över och jag blir deppig bara av tanken. :(

En olycka händer så lätt

-Nej, kissa inte i soffan... Kissa inte i soffan! Kissa i-n-t-e i soffan!!

Förresten: Jag ska aldrig mer vara gravid och ha småbarn samtidigt. Över två månader kvar och jag känner redan att det kommer bli tungt. Jag vill inte att det ska kännas tungt att vara med mitt barn. :(

Öm men okej.

Jag känner mig okej, faktiskt. Hade ont i huvudet i morse, men nu är det mest ena sidan av axeln och ansiktet som är ömt. Har varit väldigt uppmärksam på magen idag, men eftersom jag känner rörelse då och då så utgår jag från att allt är bra.

Krockad

Blev omkullkörd av en cyklist idag vid Odenplan. Båda han och jag stöp i backen. Som tur var landade han och hans jävla cykel mest på min bål och sidan av mitt huvud, tror jag, för det är där jag har ont. Men allvarligt talat gick det så fort att jag inte riktigt vet vad som hände. Dessutom såg jag honom ju inte i förväg. Han däremot måste, när jag tänker på saken, ha sett mig på långt håll. Han räknade bara inte med att jag skulle röra på mig, utan såg mig som ännu ett orörligt objekt som han kunde svischa tätt förbi i hög fart. Jag rörde mig tyvärr precis då och då small det. Det löjliga är att jag just vände för att jag upptäckte cykelbanan och tänkte ta mig därifrån.

Tror dock jag är helt okej med lite skrapsår och känner mig lite mörbultad. Men jag blev sjukt rädd och bara satt och grät vid sidan av vägen efteråt. Cyklisten frågade om jag var okej, om han skulle ringa en ambulans, om han skulle ringa någon annan, och när jag sa jag vet inte, och bara grät och sa att jag nog skulle sitta ner en stund så sa han okej och cyklade vidare. En snäll försäljare av Situation Stockholm höll mig istället sällskap tills jag var okej att ta mig till bussen hem.

Har känt rörelse i magen efteråt så jag utgår från att allt är helt okej med bebisen, men det tog några timmar att komma ur den fysiska chocken. Ska lägga mig tidigt tidigt och bara andas lugnt.

PREMIÄR!

Glöm inte att kolla in premiären av "Grej och Mojäng"!!
I morgon torsdag någonstans i Bolibompas Cirkuskiosken som börjar kl 18.00.

So far so - good?

Nä, det blir nog inga koppor. Inget har hänt hitills. Alla koppade är isolerade i hemmets lugna vrå och fler barn verkar inte ha fått det. Nu är dessutom Lydia hemma med feber och hosta istället, så detta koppfönster verkar vara förbi.

En fråga om koppar

Sex ungar på Lydias dagis har fått vattkoppor i helgen (meddelat via vårt föräldraforum på nätet). Nu är frågan, ska man hoppas (eller se till) att hon får det så har man det gjort eller..

Kakbak

Åh nej! Jag har precis bakat tre satser småkakor, men glömde att fota så ingen kommer att tro mig! ;) Närå. Jo alltså jag har bakat. Schackrutor, syltkakor och vaniljdrömmar - till Lydias kommande 2-årskalas. Nu ligger allt väl förpackat i frysen. Känner mig som värsta bullmamman. Visserligen hade jag vid min sida den riktiga bullmamman - min otroligt bakkunniga syster Åsa. Men jag känner mig duktig ändå. Sist hon bakade kakor i mitt kök satt jag mest chockad och såg på. Och drack vin. Det kunde jag ju inte göra nu så det var lika bra att hugga in och baka. Och vad kul det var! Dessutom känns det som om tre satser inte alls kommer att räcka. Måste baka mer! Vill baka mer! Chokladrutor och finska pinnar och kringlor och mandelmusslor och..

Hon finns!

Jag har ett barn.

Inte så att jag någonsin glömmer det, men det är så stort och fantastiskt att hon faktiskt finns att jag ibland behöver påminna mig om det. Och inte bara rusa vidare i vardagen.

Så jag ville bara säga det; Jag har ett barn! ;)

Luft

Vi håller ju ständigt på och tittar efter alternativ att byta lägenhet. En stor anledning är att jag absolut vill bo längre ner i huset (vi bor på 6 våningen nu och tycker det är läskigt). Nåväl, vi får ibland upp ganska trevliga alternativ i bland annat Midsommarkransen. Själv har jag inga personliga känslor för Midsommarkransen men vet ju att det är en populär stadsdel som anses ha gott rykte. Men varje gång jag läser annons med en av de fär lägenheterna så kan jag inte låta bli att tänka på den grafik som DN publicerade för något år sedan om spridningen av s k PM10-partiklar i Stockholm. Pm10-partiklar anses mkt farliga, ffa för små barn och är det som förutom kvävedioxid diskuterats mycket när det gäller luftkvalitet i stadsmiljöer.

Grafiken som publicerades i DN och som jag försökt fota här ovan visar att dessa partiklar sprids i höga halter utmed ett stort område utefter Stockholms utfarter, och hela Midsommarkransen ligger således i ett högbelastat område. Alltså är det ju ingen mening att flytta till t ex Midsommarkransen för att ge en eventuellt bättre uppväxtmiljö.

Naturligtvis är jag så fanatisk att jag även sparat en grafik över kvävedioxidutsläppen, gjord på statistik från hela 2006 (se nedan). Även där ligger just Midsommarkransen rätt pyrt till (blått är i detta fall sämre än grönt). Stora delar av Södermalm ser ut att vara bättre, faktiskt. Nä, det blir nog inget Midsommarkransen för oss, hur mysigt det än må vara.

Less is more

Jag upptäckte för några dagar sedan att Lydia gillar kikärtor. Hon satt och pillade ut alla sina egna, åt och lämnade resten av maten och ville sen ha alla våra ur grönsaksgrytan. Schysst, tänkte jag. Kikärtor är ju nyttigt. Och gav henne en hel skål med kikärtor igår till middag. Vet ni vad, hon ville inte ha en hel skål med kikärtor! Otacksamma unge. ;)

Nu håller vi på och funderar på att hyra sommarhus igen. Förra året hade vi på sätt och vis tur med tanke på att vi inte kollade huset först. Men å andra sidan var det en hel del som inte var så bra som vi hade hoppats, så det blir inte det huset igen. Då var det Brottö som gällde. I år har vi siktet inställt på Gällnö och igår var vi ute och kollade. Otroligt fin ö framför allt. Huset var helt okej, men mer än så har vi nog inte råd med. Hoppas bara det kommer kännas okej att dra ut till främmande marker med en liten eventuellt tre veckors bebis. Svårt att säga hur gammal den kommer att vara, man vet ju inte när den behagar komma ut..

Ute ur buren

Lydia provar sin nya säng. Äntligen ute ur spjälsängen!


Tillslut gick det även att somna..

Dum burk!

Nä men det är inte sant! Efter inte lång tid alls håller vår nya TV på att paja. Färgerna är helt kajko och hälften av alla fält flimrar i syntetiskt grönt. Var har jag nu kvittot? Kommer fan inte ihåg exakt när vi köpte den, men säkert är det precis utanför garantitiden! :-(


Uppdatering: Jo, garantin gäller fortfarande. Ska ringa i veckan. Men.. idag ser den helt okej ut - ibland! Vi fattar ingenting. :-O

Familjen med noll koll

Fick ett oväntat men trevligt besked från Försäkringskassan idag - vi har 129 dagar med sjukpenningsnivå och 90 dagar med lägstanivå kvar på föräldrarförsäkringen. Har vi inte tagit ut någon föräldrapeng eller vad har vi pysslat med egentligen?? Tycker vi var hemma med Lydia hur länge som helst. Fast jag vet att jag slutade ta ut pengar efter ett tag för det kändes som vi förlorade på det.. eftersom jag hade lägsta SGI.

Nåväl, gjort är gjort. Nu betyder detta i alla fall att Jonas förhoppningsvis kan gå ner på 90% i höst och därmed lämna två dagar i veckan på dagis, så jag och bebisen får sova lite.. Plus att vi kan ha full föräldrarpenning båda två om vi t ex drar till Thailand en månad i höst (vilket vi funderar på).

Och sen är det ju inte helt fel att spara några till någon solig period i framtiden. Man får ju ta ut dem tills barnet fyller åtta år! Tjoho!

Vad göra?

Ny studie publicerad idag visar: Om man sover för lite så ökar risken att bli fet. Om man sover för mycket så ökar också risken att bli fet! Åh nej! ;)

Mycket vill ha mer

Måndagsöl

Ikväll blir det utgång. Tjoho! Goda drinkar i trevligt sällskap.. eller kanske inte. Men trevligt sällskap blir det. :)

Ingen järnlady

Jag har fått bakläxa från min barnmorska. Mitt järnvärde är så långt att hon egentligen borde starta en utredning.. Men i mitt fall är det ganska klart vad det beror på: äter inte kött, har lågt värde från början, dricker enorma mängder mjölk när jag är gravid (vilket motverkar järnupptaget från maten) och tvekar att ta järntabletter eftersom jag får så ont i magen.
Men nu är det slut på tjafset:

1. Blutsaft varje morgon.
2. Ingen mjölk till maten.
3. Järntabletter varje dag!
4. C-vitaminbrus (främjar upptag)

Jag får kombinera detta med en härlig diet av katrinplommongröt och aprikoser...

Zero taste

Efter vad jag förstår är Coca-cola Light och Coca-cola Zero i princip samma dryck. Men kom igen, Light är ju en tjejdryck! Så Coca-cola Company lanserar Zero! Lite svartare, lite fler vilda djur och motorcyklar och framför allt - lite halvnakna tjejer. "As it should be", i någon manlig fantasivärld, antar jag att de menar. Så nu kan killarna också dricka läsk med artificiella sötningsmedel utan att känna som sig som töntar. Man får inte va dum! ;)

Varmast i Europa just nu

Det är 26 plusgrader på Kreta. Kom igen, vi drar!

Lite rutor, någon?

Varför är alla begagnade barnvagnar rutiga eller har rutiga detaljer i tyget? Är det lag på det?

I dagarna tre

Nu har vi äggat och påskat oss i dagarna tre. God mat och härliga middagar, inget arbete alls för oss - bara andra som lagat och stått i. I morgon ska vi göra bot för allt ätande av påskgodis genom att storhandla, röja hemma och tvätta hela dagen. Eller kanske inte..

Roligt test med eftersmak

Nej, jag tror inte att jag läser mest av alla i hela världen.. roligt test men kommentaren gjorde mig lite småsur. Jag är fullt nöjd med hur mycket jag läser och är helt övertygad om att det finns tusentals människor som läser mer än jag och är mer insatta i diverse litterära aktiviteter. Varför skulle jag var besviken över det? Och några läsglasögon behöver jag inte för jag har kontaktlinser, bra va? ;)

Testet fick jag från Botilda.

GLAD PÅSK!

Nu är det påsk igen och nu är det påsk igen och däremellan kommer.. eller hur var det nu? Är lite groggy. Bara Lydia och jag hemma ikväll, satte väckarklockan för att inte somna vid läggning. Tänkte ha några timmars egenkväll, göra lite te, kanske kolla på någon film.

Hjälpte det? Nej, självklart inte. Somnade vid strax före nio och vaknade vid fem i elva. Hela kvällen har gått - nu sitter jag bara här och försöker uppleva lite innan det är dags för att krypa tillbaka i bingen. Senast tolv, typ. Upplev nu då, för i h-vete!

Magen växer

Uj uj uj, nu börjar magen sticka ut ordentligt. Pantalongerna åker ner och lägger sig som en liten korv under magen - inte skönt, ffa inte när man är kissnödig. Dags att shoppa gravvo-nånting. Strumpbyxor kanske, om det bara kan sluta snöa.

Så arg så arg

Igår när jag hämtade Lydia på dagis var hon på sååå dåligt humör. Arg och vresig. Nöp mig hårt och gjorde saker på pinn kiv. Gick omkring och muttrade. Väl hemma senare såg jag hur hon gick och hötte med armen för sig själv och sa - Dumma XXX (namn på annat barn på dagis)! Dumma XXX!

- Är du arg på XXX? frågade jag. - Dumma XXX! ihärdade hon. Uppenbart arg och upprörd. Det tog flera timmar att få henne ur den dåliga stämningen.

XXX är samma barn som vid upprepade tillfällen tidigare rivit Lydia i ansiktet, så pass att XXXs mamma bett om ursäkt. XXX ofta på Lydia och ska ta de saker hon använder så att det blir bråk, de har en liten kamp de två. Men XXX ger även andra barn rejäla dängor och jag har med egna ögon sett hur Lydia upprörs när de andra blir ledsna.

I morse var det första hon frågade när vi kom till dagisgården XXX? Som tur var, måste jag säga, var XXX sjuk idag. Lite paus. En gladare unge idag.

Känner mig lite orolig att ett annat barn kanske kan få Lydia att trivas sämre, kanske till och med inte vilja gå till dagis. Hoppas det inte går så långt.

Men vafaan, vad hände med vädret???

"Lydia ha vin"

Det är så kul att följa Lydias språkutveckling. Hon använder så konstiga ord som vi ibland inte ens vet var de kommer ifrån. Ibland kläcker hon ur sig "Lydia ha godis" eller "Lydia ha popcorn" fast hon mig veterligen aldrig ätit något av det. Ordet godis tror jag aldrig vi har använt hemma. Fast å andra sidan händer det att hon säger "Lydia ha vin" också och det har hon inte heller smakat. ;-) Fast det vet jag i alla fall var det kommer ifrån. "Pappa ha vin och vatten" säger hon när vi ska äta. Hm, hoppas det inte håller i sig så folk tror att vi (eller just nu då Jonas) dricker vin jämt...

När vi går ut är det viktigt att vi har "ytterskor" på oss. "Barnfilm" är ett annat flitigt använt ord, fast det betyder inte film för barn utan film med riktiga barn i, som t ex Saltkråkan, till skillnad från tecknat och annat som innehåller djur eller konstiga figurer från BBC. Annars är siffror fortfarande roligt, liksom nu också bokstäver och färger. Hon färgkoordinerar klossarna när vi bygger och vill att vi ska skriva bland annat LYDIA, MAMMA, PAPPA, MORMOR, ISIS (dagiskompis) och KATT om och om igen med magnetbokstäverna som hon fått ärva av sin far.

Idag besök på Stadsmuseet.

Tom lördag

Bah! Känner mig lite uttråkad och.. ensam. Inte så mycket roligt som händer just nu i livet precis. Snart slutar jobbet - måste försöka lägga in en ny växel för att söka, vet inte riktigt var den växeln sitter. Fick nobben på en lägenhet som vi varit och tittat på och som i alla fall jag var ganska sugen på. Inga saker den närmaste tiden att längta till. Allting är lite avlägset. Dagen är lite lång. Vet att det finns tusen saker att göra, som alltid. Man kan ju t ex röja, städa, ta igen en massa jobb som missades när jag vabbade i veckan, etc etc. Men jag orkar inte. Lite ledsen. Vill inte riktig vara med idag känner jag.

Inte en fis i rymden

Från Rapport idag: Boskapssektorn står för 18 procent av de mänskliga växthusgasutsläppen globalt, enligt en FN-rapport. Det är mer än bilar, flyg och båtar tillsammans.

Skönt att jag inte behöver ta även detta klimathot med i beräkningen. Ännu en bra anledning till att inte äta kött.

Kaputt mage

Jäklars vad segt det är att Lydias mage inte repar sig. Igår var vi lite oroliga och gjorde ett besök på Sachska med henne, men så länge hon är så pigg som hon är så är det bara att vänta ut, var beskedet. Skönt att veta att det inte är allvarligt så länge hon inte blir dåsig och hängig. Men det blir en hel veckas vab. Hon är inte ens i närheten av att kunna gå till dagis. Magen fungerar inte alls. Lilla skrutt!

Det är så jobbigt för henne också för hon är hungrig, men vi måste begränsa portionerna för att skona magen. Och så vill hon ha välling både morgon och kväll, som hon är van. Men det får hon inte, för det är fullkorn och alltför hårt för magen. Jodå, vi har provat majsvälling. Varje kväll, faktiskt. Men hon bara spottar ut. Inte vad hon menar med välling, helt klart.

Ja, det blir mycket sjukdomsinlägg just nu, men så ser det ut hemma hos oss. ;)

I mitt hörn

Så här kan det också se ut i välfärdssverige; Efter att ha haft huvudvärk sedan i onsdags som blev betydligt värre i natt ringde jag klockan åtta i morse, på en söndag, vår närakut. Fick en tid kvart i nio. Det tog mig knappt tio minuter att gå dit. Tio i nio hade Doktor Hassan konstaterat bihåleinflammation och skickat ett recept. Nästan en kvart tog det mig att promenera till Apoteket, men det var nog mest för att huvudet dunkade med varje steg. Jag gick med huvudet högt, eller snarare bakåtlutat, mot halsduken i nacken. Som Greta Garbo när hon ska kyssas. Då kändes huvudvärken som minst. Apoteket var självklart öppet på en söndag, vad trodde ni? Ungefär precis en timme efter att jag gått hemifrån var jag hemma igen med medicin och allt.

Jag är så otroligt tacksam för att svensk sjukvård ser ut på det här sättet, i alla fall i mitt hörn av verkligheten. Samtidigt är jag så otroligt rädd för den dag när inte antibiotikan funderar längre. Fast det är klart, nu ska de ju stänga vår närakut. Men det enda som grämde mig lite denna dag var att bussen som i princip går utanför Apoteket till vår närmaste hållplats inte går på söndagarna. Men lite skit får man ta..

Kräk och annat

Det senaste dygnets konstanta kräkande har flyttat ner i andra änden, så att säga. På Lydia, alltså. Det är hon som är dålig. Och så dålig hon är! Aldrig har hon varit så här. Men det är nog bara vi som är lite ovana. Hon har inte varit så mycket sjuk hitills.

Har just bytt denna natts första lakans- och pyjamasuppsättning. Undrar i mitt stilla sinne om fler har hunnit torka efter tvätt från förra natten... Vi får väl se vilka överraskningar de närmsta timmarna kommer att bjuda på.

Mer om nätpedofilprogrammet

Jag håller med om vad ni alla skriver i kommentarerna till mitt förra inlägg. Men jag funderar också över detta appropå mediernas ökande inflytande i samhället:

Om inte det hela hade varit en programidé hos något TV-bolag, hade polisen då lagt ner så stora resurser på att jaga pedofiler på nätet?

Och om det nu finns ett sådant TV-program, kan det kanske verka avskräckande och göra att några som annars hade tagit ett sådant steg låter bli?

Bara något att fundera på.. ;-)

"Jakten på nätpedofiler"

Hamnade mitt i ett program på kanal 5, "Jakten på nätpedofiler". Amerikanskt förstås. Innehållet är lite kort att polisen tillsammans med ett tv-team låtsas vara minderåriga tjejer och killar och chattar med män på internet. "Lockbetet" är alltid tydlig med sin ålder, t ex 13 år. Sen lockas männen att komma till ett hus för att träffa tjejen/killen och när de kommer dit blir de konfronterade av en programledare som har deras chattkonversationer (varav flera är ganska grovt sexuella) och sen när de försöker sticka så grips de av polisen, körs till finka och förhör. Tydligen blev flera av dem dömda till fängelse efteråt. I programmet filmas de helt öppet och namnges.

En del av mig tycker häng ut dem bara! En annan del tycker att det är snask-TV när den är som värst.

Nu frågar jag er: Bra eller dåligt?

Ont i rumpan

Börjar bli lite öm i rumpan, första antydningarna till foglossning. Ffa om jag sitter länge eller när jag kör Lydia i vagnen i uppförsbackar. Som varja dag på väg till dagis med andra ord.. Men annars har jag inga graviditetskrämpor överhuvudtaget, vilket är skönt. So far so good.

Et tu, Kajsa

Ja, nu ska även jag kommentera Melodifestivalen, eftersom jag faktiskt sett en deltävling i kväll. Så här kommer det, bidrag för bidrag:

1. För många ord om kärlek: Första gången jag sett Strömstedt utan att bli illamående. Tror det måste bero på den snygga kavaj han hade på sig. Melodin har jag tyvärr redan glömt.

2. If I could: Första gången jag sett Calaisa överhuvudtaget - och jag blev illamående. Värre än The Corrs och det är inte lätt att klara.

3. Pame: Vilka tajta brallor! Och rumpvickningar och allt. Ett leende så stort att jag blir rädd att dras in i allt det där tandgarnityret. Hjälp! Lite alienvarning över det hela. Låten? Minns inte.

4. Hur svårt kan det va: Skotsktrutigt. Tja, vet inte ja. Men Bengtzing - snygg är hon och bra sjunger hon och låten är i alla fall full fart och ganska rolig. Nu blev det äntligen kul. Heja Bengtzing!

5. I lågornas sken: Nämen Nordman, lever de än? Värsta performanceteaterföreställningen bjuder de på dessutom. Hahaha! Men vafan, eldkanoner är alltid kul, eller?

6. That is where I´ll go: Söt är hon, Sibel. Och vindmaskiner är ju alltid kul, eller? Nä, det här var tråkigt!

7. Ingen mår så bra som jag: Trumpet och dragspel - snyggt. Orange t-shirt - snyggt. Kanske en partylåt på något annat ställe än just melodifestivalen. Och kanske med någon annan vid rodret.

8. Hero: Proffsigt, snyggt, tråååååååååkigt! Med sina två dansare påminner Perrelli inte så lite om Afrodite för några år sedan. Men deras låt var ju medryckande.


Bäst av allt var Anna Vnuk i dans med Luuk. Efter det stängde jag av. (Men jag har i efterhand läst på nätet hur omröstningen gick.)

Lite sugen

Fredagseftermiddag på jobbet. Solen skiner. Jag känner mig relativt pigg och glad - brukar vara så sänkt på fredagarna. Hör i korridoren hur en kollega frågar en annan:
-Vad ska du hitta på ikväll?
Plötsligt känner jag mig lite sugen - och blir jag lite avundsjuk. Hur länge sedan var det inte som jag funderar på planerna inför kvällen en fredagseftermiddag? Om jag mot all förmodan skulle ha några planer överhuvudtaget så skulle de var planerade långt i förväg. Men förr gick jag mer på känsla. Vad känner jag för just idag? Ska några ut och dricka öl? Är det någon fest på G? Någon bra ny film på bio?

Och just idag blev jag lite sugen på just det livet. Så, någon som ska ut och dricka öl? ;-)

Puh!

Mangling på mitt livs första stormöte för föräldrarkooperativet. Tog bara 3 timmar (!). Men tusan vilket härligt gäng föräldrar det är - fast att det finns en del meningsskiljaktigheter. Men engagemanget. Och den positiva stämningen. Och viljan till något så himla bra för barnen. Jag skulle banne mig inte vilja att Lydia gick någon annanstans.

Update

LYDIA: Känns som om hon har blivit så stor. Hon sjunger och dansar och hoppar mest hela tiden. Älskar att vara på dagis som jag tidigare berättat (fast vi har fått tillsägelse att kalla det för "förskolan", hehe). Det som intresserar mest just nu är - siffror!
-Etta, nolla, etta, nolla, mässade hon hela vägen hem häromdagen. Annars verkar åtta och nio vara favoriterna. Alla siffror på dörrar och i tidningen ska gås igenom och pratas om. Bokstäver är inte lika roliga.

Bästa maten är fortfarande sushi, men även ostkaka, ärtor, smörgåsgurka, morotsbiffar, nyponsoppa och glass är riktigt uppskattat. Hon gillar inte couscous, kött, kyckling, yoghurt, fil etc etc etc. Kommer inte på mer just nu, men hon är ganska matkräsen, vilket gör att hon ofta inte har ätit speciellt mkt när hon kommer från dagis.

GRAVIDITETEN: Känns fortfarande liiiite konstigt att vara på väg in i ny nyfödingstid. Men det ger sig väl. Nojar mest för hur det ska bli att ta sig upp och få Lydia till dagis varje morgon med en till liten i släptåg. Förra gången var det ju bara att softa hemma och anpassa dagen efter hur jag eller Lydia mådde eller hur natten hade varit. Inte denna gång. Jonas kan fortfarande inte lämna på morgonen så det ligger på mig. Annars mår jag och magen bra. Känner mycket aktivitet och sparkar,vilket gör det hela mer verkligt.

JOBBET PÅ UR: Har lyckats lura mig till att bli kvar på deltid mars ut. Sen är det helt ovisst igen. Visst är det underbart?!

TV-höjdare

Fredagens höjdare: Genusmaskineriet Tema i Kunskapskanalen tuttar ihop två av mina idoler, Ann Petrén och Anna-Charlotta Gunnarsson. Dessutom kommer Claes Borgström dit som jag också diggar stort. Brukar i ärlighetens namn inte kolla på Kunskapskanalen men i kväll blir det ändring på det. :)

Viktigt upprop - sprid vidare!

UNIFEM har just nu ett upprop för att stödja arbetet mot mäns våld mot kvinnor. UNIFEM kommer att erhålla 100,000 dollar om man kan lyckas få ihop 100,000 namn före 8 mars. I nuläget är det drygt 45,000 som har skrivit på, så det ser onekligen lite bistert ut för möjligheten att få ihop 100,000 namn; man har hållit på sedan november 2007.

Klicka på länken och skriv under uppropet! (Scrolla ner på första sidan)

Skicka sedan gärna vidare till vänner och bekanta.

http://www.saynotoviolence.org/index.htm

BARNBLOPPIS

Nu öppnar vi* Sveriges första barnbloppis*!

Kolla in oss på barnbloppisen.blogspot.com

Kläder kommer naturligtvis fyllas på efter hand. Vi som redan är med har ganska unga barn, varför bloppisen än så länge består mest av mindre storlekar.

*vi = jag och några andra bloggande mammor

*bloppis = loppis, dvs beg. kläder, i en blogg.

Pensionärsgnäll

Fotboll skulle vara en så otroligt mkt trevligare sport på TV om man slapp det där jobbiga ljudet från publiken. Ja ja, det är troligen jag som håller på att bli gammal (i öronen om inte annat)! :(

Med rätt att hyra

Förslaget med att höja hyrorna på hyresrätter i Stockholm för att minska bostadskön är ett stort skämt naturligtvis. Eller, det kunde man ju hoppas. Hur det är möjligt att hävda att det inte skulle leda till ökad segregering förstår jag inte. Eller så kanske de som lagt förslaget inte bryr sig. Det är väl den troligaste förklaringen, tyvärr.

Nu säljs en massa hyresrätter ut så att marknaden och rörelsefriheten för de som redan bor i hyresrätt idag ständigt minskar. Färre objekt - färre möjligheter till byte osv. Och sen ska hyrorna chockhöjas. Vart ska de familjer så ta vägen som inte har råd att bo kvar? Det måste ju logiskt sätt bli betydligt mindre möjlighet att byta med båda högre hyra och färre hushåll som bor i hyresrätt.

Ett av argumenten är att hyrorna ska anpassas till bostadsrättspriserna i området. Vad är det då för poäng med att bo i hyresrätt? Samma kostnad men inte lika mycket rättigheter och friheter och ingen möjlighet att senare ev göra en vinst för att t ex byta till ett större boende. Vad blir de kvarvarande hyresrätterna då - ett straff för dem son inte kan få lån på banken, eller?

Flyga drake

Det blir Flyga drake först, eftersom jag kom på att jag faktiskt lånat den av min kompis Malin. Och då är det ju bra om den inte blir liggande alltför länge.

Vad ska jag läsa nu?

Läste igår ut Drömfakulteten av Sara Stridsberg och längtar efter att få slänga mig över en ny bok. Har några som ligger på lager men kan inte riktigt bestämma mig. Vilken ska jag läsa nu?


Peter Kihlgård - Kicki och Lasse
Khaled Hosseini - Flyga drake
Nina Björk - Under det rosa täcket
Jorge Luis Borges - Fiktioner
Jessica Kolterjahn - Ut ur skuggan
Ronnie Sandahl - Vi som aldrig sa hora

Boxa ditt barn

Lite mer om Elise Claeson fick jag på länk från att bli mamma. Läs och gråt. (Varför blir hon ständigt publicerad? Är medierna bara ute efter chockeffekten, eller vad?)

Vad är en dålig mor?

Hjälp! Sitter och ser debatten i SVT som har beskrivningen: "Vad är en dålig mor? Från madonnor till lattemammor och supermamas. Ett samtal om dagens myter om moderskapet. Gäster: Ebba Witt-Brattström, litteraturprofessor, Maria Sveland, författare, Anna Zethraeus, chefredaktör MAMA och Elise Claeson, debattör."

Hitills måste jag säga att Elise Claeson framstår som smått galen. (Så här har hon bland annat sagt i en tidigare intervju: Varför ska mammorna vara hemma med barnen – och inte papporna?– Kvinnor är biologiskt skapade för att bli mödrar – inte Skandiadirektörer.)

Någon som känner till henne sedan tidigare?

Maria Sveland däremot - respekt!

Visst är det viktigt med historien, som Ebba Witt-Brattström hävdar. Men att sitta och säga till en yngre kvinna, tillika författarinna (Sveland), att hon ska läsa Moa Martinsson och andra kvinnliga klassiker etc etc. Vilket jävla förringande av en annan person - hon vet väl inte vilka författare Maria Sveland har läst. Hon kan väl ha sina åsikter även efter att ha läst Moa Martinsson!

Ridå.

I städtankar

Skön dag idag. Vi fick ovanligt mycket gjort. Vet inte riktigt var vi fick energin ifrån, både jag och Jonas brukar vara helt sonkade på helgerna. Men förutom endel praktiskt lyckades jag smita iväg på en mysfika med syrran och sen fick Jonas pipa iväg och kolla fotboll. Båda nöjda.

Nu har vi förresten gjort det: skickat iväg en intresseanmälan till att bli "abonnemangskund" hos ett företag som städar hemma hos folk. Vi får väl se vad de säger vid ett eventuellt hembesök. Vi har absolut inte råd med oftare än varannan vecka. Frågan är hur mycket det verkligen ger i förhållande till vad det ändå kostar. Dessutom har vi inte råd med så många timmar åt gången, minimum är 3. Kanske att de säger att vår lägenhet är för stor. Men annars - jag är beredd att prova.

Vet att endel tycker det är förkastligt, men jag tycker det verkar underbart.

Fredagsnöje

Några timmar tidigare: Jag ligger så vansinnigt skönt i soffan. Håller på att bli lite tung och sömnig. Jonas ska gå och lägga sig men i stället för att rycka upp mig ber jag honom ge mig min mobil. Jag ställer den på alarm fyrtio minuter senare.

Så ligger jag kvar. Tillåter mig själv att somna i soffan, vilket är såååå underbart. Att bara ge efter. Sjunka bort. Somna på stället. Nu, två timmar senare, har jag snoozat några gånger och tillåtit mig att somna om några gånger till. Äntligen känner jag mig pigg nog att ta mig upp ur soffan och gå och borsta tänderna. God natt!

Coca cola is it?

Är det någon som har sett coca colas nya reklamfilm (och här passar verkligen ordet reklamfilm)? Hur lång är den? Känns som fem minuter. Värsta lilla tecknade filmen. Trodde först jag hade bytt kanal av misstag. Vad försöker den visa - att träd växer bättre av coca cola? Allvarligt talat, har de för mycket pengar på det där företaget eller vad är grejen?!

Jobbigt jobbigt

Åh det är så tråkigt att söka jobb! Åh det är så tråkigt att söka jobb! Åh det är så tråkigt att söka jobb! Dessutom tar det alldeles för mycket tid. Man hinner inte när man både jobbar heltid och har familj. Att kolla igenom alla annonser, skriva ansökningshandlingar där man betonar just det styrkor som de efterfrågar i just den annonsen (jag är lite av en spindeln-i-nätet-typ, hahaha!). Eller ännu värre: registrera sitt CV på någon jäkla sida där varenda konstig sak man har gjort i livet tar en kvart att leta fram i de enormt oflexibla rullisterna - om det ens går att finna. Hata rullister!


Jag vill bara göra något normalt jävla pappersjobb i några månader innan bebisen kommer. Jag är sjukt bra på att strukturera och hålla många bollar i luften. Jag kan säkert göra vilket som helst av de där administrativa jobben (nästan...). Men jag vill inte behöva smöra så sjukt mycket för ett jobb. Jag vill bara utföra det för att kunna höja min SGI och sedan söka vidare på min riktiga bana under mammaledigheten. Ska det vara för mycket begärt?

Fler bullar i ugnen

Tro det eller ej men den första plåten innehållande någonting överhuvudtaget har just gräddats i vår ugn. Sedan vi flyttade in, kanske ska tilläggas. De som bodde här innan kanske var värsta hobbybagarna. Så inte vi, uppenbarligen. Men sent ska syndaren vakna. ;-)

Uppdatering: Dessutom ljög jag när jag skrev inlägget ovan, kom jag senare på. Det har bakat både pepparkakor och mördegskakor i ugnen sedan vi flyttade in, men aldrig av mig eller Jonas. Pepparkakorna bakade min mor tillsammans med Lydia och massor av olika mördegskakor bakade min syster och hennes pojkvän medan jag och Jonas satt brevid och fascinerade drack en massa vin, ungefär.

Ingen politik i år

Heldagskonferens där första halvan helt upptogs av BRIS kommande årsrapport (kommer på torsdag tror jag) och diskussion kring denna. Puh, alltid helt knäckande att höra om hur en del barn och ungdomar har det i livet. Jag med många andra gick igång rejält av diskussionen. Man känner att man bara måste göra någonting! Det kan inte var okej att vissa barn och ungdomar mår så här! Kanske dags att börja engagera sig politiskt.. Inte förrän småbarnsåren är över, svarar Jonas.

Nu ska jag i alla fall berätta att jag är gravid. Det har liksom dragit ut på tiden och aldrig blivit tillfälle. Men nu gjorde jag UL i torsdags och här är en bild på den lilla rymdvarelsen. Är i v 19 så mer eller mindre halva tiden har redan gått. Börjar känna mig tjock och har de senaste veckorna börjar känna mycket rörelse. Uttrycket fjärilar i magen-känslan har jag aldrig förstått. Tycker mer det känns som en liten orm som sprattlar omkring. Det är nu det börjar bli verkligt...