Krockad

Blev omkullkörd av en cyklist idag vid Odenplan. Båda han och jag stöp i backen. Som tur var landade han och hans jävla cykel mest på min bål och sidan av mitt huvud, tror jag, för det är där jag har ont. Men allvarligt talat gick det så fort att jag inte riktigt vet vad som hände. Dessutom såg jag honom ju inte i förväg. Han däremot måste, när jag tänker på saken, ha sett mig på långt håll. Han räknade bara inte med att jag skulle röra på mig, utan såg mig som ännu ett orörligt objekt som han kunde svischa tätt förbi i hög fart. Jag rörde mig tyvärr precis då och då small det. Det löjliga är att jag just vände för att jag upptäckte cykelbanan och tänkte ta mig därifrån.

Tror dock jag är helt okej med lite skrapsår och känner mig lite mörbultad. Men jag blev sjukt rädd och bara satt och grät vid sidan av vägen efteråt. Cyklisten frågade om jag var okej, om han skulle ringa en ambulans, om han skulle ringa någon annan, och när jag sa jag vet inte, och bara grät och sa att jag nog skulle sitta ner en stund så sa han okej och cyklade vidare. En snäll försäljare av Situation Stockholm höll mig istället sällskap tills jag var okej att ta mig till bussen hem.

Har känt rörelse i magen efteråt så jag utgår från att allt är helt okej med bebisen, men det tog några timmar att komma ur den fysiska chocken. Ska lägga mig tidigt tidigt och bara andas lugnt.