I mitt hörn

Så här kan det också se ut i välfärdssverige; Efter att ha haft huvudvärk sedan i onsdags som blev betydligt värre i natt ringde jag klockan åtta i morse, på en söndag, vår närakut. Fick en tid kvart i nio. Det tog mig knappt tio minuter att gå dit. Tio i nio hade Doktor Hassan konstaterat bihåleinflammation och skickat ett recept. Nästan en kvart tog det mig att promenera till Apoteket, men det var nog mest för att huvudet dunkade med varje steg. Jag gick med huvudet högt, eller snarare bakåtlutat, mot halsduken i nacken. Som Greta Garbo när hon ska kyssas. Då kändes huvudvärken som minst. Apoteket var självklart öppet på en söndag, vad trodde ni? Ungefär precis en timme efter att jag gått hemifrån var jag hemma igen med medicin och allt.

Jag är så otroligt tacksam för att svensk sjukvård ser ut på det här sättet, i alla fall i mitt hörn av verkligheten. Samtidigt är jag så otroligt rädd för den dag när inte antibiotikan funderar längre. Fast det är klart, nu ska de ju stänga vår närakut. Men det enda som grämde mig lite denna dag var att bussen som i princip går utanför Apoteket till vår närmaste hållplats inte går på söndagarna. Men lite skit får man ta..