fredag, april 18, 2008

Förresten: Jag ska aldrig mer vara gravid och ha småbarn samtidigt. Över två månader kvar och jag känner redan att det kommer bli tungt. Jag vill inte att det ska kännas tungt att vara med mitt barn. :(
Skrivet av Kajsa kl. 20:23

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår precis vad du menar... Det ÄR tungt. Och tufft. Och tröttsamt.

Men att få se den där syskonkärleken sedan, det uppväger allt! =)

Kram å kämpa på!
//AnnaSv

8:46 fm
Anonym sa...

Åhh. Minns det så väl. Det ÄR SKITJOBBIGT de sista månaderna! Bestäm dig för att det är okej att inte vara konsekvent och sätt fast en sele på henne.. Nja, det sista var ett skämt, men att inte vara konsekvent och tycka det var okej en liten period kändes bättre för mig.

Och syskonkärlek slår allt!!!

Kram.

8:51 em
Kajsa sa...

annasv och linda: Ja, jag hoppas på syskonkärlek här också. Nojar dock för att det mest ska bli avundsjuka och gråt... men jag målar nog fan på väggen.

4:46 em
RANA sa...

Jag säger som Anna ovan...

Jag ammade fortfarande storasyster när jag blev gravid med lillebror - så pass tätt kom de. Och det var, som du säger, jobbigt att vara gravid när man redan har en liten att ta hand om. Och sen: två blöjbarn och allt det där. Sömnen ett skämt och så vidare

Men det är värt det!!!!!!!! Syskonkärleken och deras skratt när de, ibland nästan jämnstora, jagar varandra fram och tillbaka under stoj och skratt, uppväger allt.

HAV TILLFÖRSIKT. :-D

(Men jag är också en sån som målar på väggar.)

Kram, Rana

9:07 em
RANA sa...

Men hallå, varför hade inte jag länkat till dig?? Det är fixat NU, i alla fall. :-D Kram!

9:10 em

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)