Krämkärring

Hanna skriver om att hon kanske trots allt, nu vid 30 år fyllda, håller på att bli en krämtjej. Det för mig osökt till ett ämne jag länge tänkt avhandla här i bloggen. För även om Hanna nyligen fick visa leg på systemet så är jag helt övertygad om att förvandlingen till krämtjej (eller kanske är det på sin plats att säga krämkvinna?) helt och hållet har med stigande ålder att göra! Jag har sett tendenser hos andra, icke typiska krämkvinnor. Och nu även hos mig själv.

Jag har tidigare aldrig använt mig av kroppslotion och kunde på min höjd sträcka mig till en ansiktskräm från Apoteket under vinterns allra kallaste månader. Bara tanken på att ha olika krämer för olika delar av ansiktet framstod som rent löjlig. Nu har jag, sedan en tid tillbaka, fullkomligt ballat loss på krämer och produkter från Shiseido, som tyvärr inte är lika billiga som Apotekets. Lite vill jag här faktiskt skylla på min kära vännina som i all välmening (?) sålde mig en produkt från nämda märke till ett mycket bra pris för något år sedan. Sedan dess har jag bara velat ha mer.

Aldrig tidigare har jag väl insett njutningen i att smörja in alla möjliga delar av ansikte, kropp och händer med olika små ljuvligt parfymerade krämer som snabbt tränger in i huden och får mig att känna mig uppiggad på ett nästan perverst sätt. Även om de flesta av mina exemplar än så länge består av olika prover (en helt ny värld har öppnat sig för mig även där - köper man dyra produkter får man en massa prover som bonus!) så inser jag att jag är ohjälpligt fast och att jag aldrig vill återvända.

Och ja, jag är helt övertygad om att det har med stigande ålder att göra. Det är bara att kasta in handduken och inse att en liten liten del av mig håller på att bli kärring och trivs ganska bra med det.

Obs! Det här med kärring gäller ju naturligtvis inte er som alltid hållit på så här, ni så kallade riktiga "krämtjejer". Bara oss som konverterar i mogen ålder.