Äntligen är det helg, så att vi är fyra händer här hemma, helt dedikerade till att ta hand om lilla snuttan. "Snuttan" är ett mycket passande namn, då snutta på allt och alla är i princip det som intresserar henne. Det funkar ganska bra här i bebislandet, men shit vad mycket tid det tar!! Helt omöjligt att fatta att en enda bebis tar så mycket tid. Alla har ju sagt att det är så.. men man tror dem inte riktigt innan. I alla fall gjorde inte jag det. Nu vet jag bättre :-) Men, dessa första veckor kommer ju aldrig åter, så det är bara att låta det vara som det är.
Igår var vi uppe och klättrade med barnvagnen på Tantoberget. Visade sig inte vara världens bästa promenadväg för barnvagnar (ner på Årstaviksidan uppe från utkiksplatsen på toppen) men men, vi släpade och bar och fick varsin glass som belöning när vi kom ner till minigolfbanan. Skönt ändå med en riktig promenad. Underbart väder!! Lite lagom regn o luften utan att man behövde regnkläder, ingen jobbig sol (jag svettas ju som en gris fortfarande) och lite folk "på stan". Lite halvtaskigt väder håller alltid många borta från gatorna, vilket jag gillar, folkilsk som jag är, ha, ha, ha :-)
Idag var min vän Malin här med sin snart tvåårige son Max. Gud vad stor han har blivit! Malin pratade dessutom om att vi som vuxna nu blivit precis sådana som man inte kunde fatta att alla vuxna var när man själv var barn, nämligen såna som alltid säger till sina vänners barn "Guud vad stor du har blivit!! :-) Nä, men en riktig liten kille är han nu, känns inte som någon bebis längre. Tänk att Lydia ska bli så där stor. Och större! Ofattbart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar