GOTT NYTT ÅR!

Jag är övertygad om att 2008 kommer att bli ett kanonår. Det känns så i hela kroppen.

Nyårsmums

Nu är nyårsmenyn bestämd och alla ingredienser inhandlade:

Förrätt: Frasiga rårakor med löjrom, rödlök och gräddfil.

Till det dricks det bubbelvin.

Huvudrätt: Ankbröst med äppel- & sellerisallad, honungskräm och rotfruktsgratäng.

Till det dricks det ett rieslingvin.

Efterrätt: Crème brulé

Till det dricks det portvin.


Jag har aldrig lagat anka förut, så det ska bli spännande (gulp!).

Strålande bitterfitta

Det är inte ofta jag åker från stan för att se på teater, men igår drog jag och min syster till Uppsala för att kolla in scenuppsättningen av Bitterfittan. Den rörde mig mycket när jag läste den i somras och självklart ville jag kolla in vad superduktiga skådis som Anna Lyons i en enmansföreställning kunde göra av texten.

För er som läst den undrar ni kanske precis som jag hur tusan man för en pjäs av en text som innehåller nästan mer reflektioner och tankar kring saker än faktiska händelser. Men det var faktiskt mycket mycket bra! Det var ju ett tag sedan jag läste boken så jag minns inte alla detaljer, men jag upplevde det som att pjäsen gav mig samma känsla som boken, även om den var lite mer publikfriande än vad boken kanske är.

I vilket fall, både ni som läst boken och ni som inte har gjort det - ta en snabb tripp till Uppsala innan det är för sent.

Noll koll på boll

Ah, nä, mitt förra inlägg får nog tillskivas juldemonen hela det. Lydia fick faktiskt en fin boll i julklapp också.

Julklappsdemonen

Lydia fick inga leksaker alls i julklapp. I alla fall tror jag inte det (förlåt mig nu om jag skulle ha glömt någon..). Hon fick en massa fina saker; kläder, böcker, CD-spelare, bord och stolar, men alltså inte en enda leksak. Inte för att hon behöver några fler leksaker, jag är bara lite förvånad. Har ju hört om berg av grejor som vräks över ungar så att de knappt kommer in i sina rum när alla blinkade och tjutande plastgrejor tagit sin plats. Men inte här inte.

Så här såg hon i alla fall ut när julklappsdemonen tagit över henne på självaste julafton. ;-)


Uppdatering: Jo, nu kom jag på det (visste att jag glömt något! Förlåt, morfar.) - hon fick en kulram i trä av min morfar!

Julefrid

Nej, jag är faktiskt inte så värst julstressad, inte så som det varit vissa år. Vi hade en mysig julafton hemma hos mamma på julafton, idag ska vi till svärisarna på deras traditionella annandagsmiddag (sniglar!) och sen hem till pappa på torsdag med klappar och syrran. Julefrid till er alla där ute i vintermörkret!


ps. har försökt kommentera lite på bloggar idag, men nätet är otroligt trögt och det har inte funkat på alla ställen. Tydligen är denna eftermiddag ett nät-uppdateringstillfälle för fler jullediga än mig. Får återkomma mer kommentarer till fler en annan dag. Sent på nyårsafton borde vara en bra tid. ;-)

Inte luva

Nä, det blev inga fina kort på ungen i luva detta år. Hon vill inte. Vill inte sitta still, vill inte sitta på fina fällen och stillsamt leka med små paket (som förra året), vill inte ha på sig luva. Det får bli en julhälsning med en bild från frukost sista veckan istället. Mössan är redan på - man måste ju vara beredd när man ska gå till dagis.

Satans kameratelefon

Nä, det verkar inte bli några bilder från min telefon. Jodå, jag har upprepade gånger installerat MMS och e-postinställningar. Jag har rensat och installerat om med hjälp av supporten osv osv. Nä, telefonen vill inte skicka eller ta emot något. Det ligger liksom inte för den, verkar det som. Så kul var det att skaffa en bättre kamera på telefonen när bilderna ändå inte kommer ut ur den! Fortsättning lär följa någon dag när orken har återvänt.

Musik

Nu ska jag erkänna vilka låtar jag helst lyssnar på just idag, dan-före-dan-före-dan-före-dan. Alla är nog inte så hippa, men ändå. Känner mig lite soft så här inför julen.

Tre i topp:

Tony Clifton "Kill your darlings"

Peter Jöback "Stockholm i natt"

Nat King Cole "The Christmas song"

Skaldjursfrossa

Alltså jag försöker och försöker och försöker men min telefon är inte så sugen på att lämna ifrån sig några bilder. Inte ens ett sketet MMS kan den nedlåta sig till att skicka, än mindre bilder till bloggen, tyvärr.

Ikväll är det i alla fall julfest på jobbet med skaldjursbuffé. Ryktet har gått att förra året fick de slänga humrar! Så mycket mat fanns det. Så om två timmar är det frossa frossa och sen hem och däcka tidigt inför en lång arbetsdag i morgon.

Dagisunge

Min dotter verkar älska dagis. Hon är en riktig dagisunge. Ögonen lyser på henne när man pratar om dagis och hon rabblar namnen på personalen och alla barn när hon ska sova. Halva helgen har gått åt att berätta för henne att "Nej, idag är det inget dagis, men på måndag/i morgon."

Samtidigt har hon slutat pussa mig hej-då. Vägrar liksom bara. Vinkar lite avmätt så där på håll, upptagen med annat. Jag får övertala mig själv att det inte spelar någon roll. Tänka positiva tankar. Typ "Hur många av mina gamla dagisfröknar minns jag? Ingen! Men jag älskar min mamma och pappa och har fortfarande kontakt med dem."

Alltså, hur mycket hon än diggar sina dagisfröknar just nu så är det jag som är och förblir hennes mamma. Så det så!

Fler steg

Okej, nu ska jag se till att jag går minst 10000 steg per dag i alla fall på vardagar. Ja, det blir till att gå någon station eller ta trapporna på jobbet.

Det jobbiga är att jag både jobbar och bor på sjätte våningen. Tredje, eller till om med fjärde, våningen skulle jag kunna göra till en vana att alltid ta trapporna. Andar våningen är ju en självklarhet. Men sjätte! Det är liksom lite för långt för att gå varje gång...

Förresten vet jag att jag tar ganska långa kliv för att vara en kort tjej, men jag tror inte det kan ha sååå stor betydelse i slutändan.

Santa lucia

Lucia på dagis, för första gången. Fy tusan vad sött! Måste lära mig mobilblogga så jag kan skicka bilder från mobilen. Någon som vet hur man gör??

Steg för steg

Jag har köpt en stegräknare. Tänkte det kunde vara ett bra sätt att sporra mig själva att gå lite mer under dagarna, eftersom jag inte känner att jag prioriterar att ta tid från min lilla tid utanför jobbet (herregud vad mycket man är borta när man jobbar heltid!!) till mycket annat än att vara med min familj. Jag saknar min dotter så mycket de dagar vi knappt hinner umgås. Vilket konsitgt liv detta är. En dagisfröken tröstar henne när hon gråter och själv rusar jag ifrån henne varje morgon när hon vill att vi ska göra saker ihop. Men gå lite extra kan jag ju alltid göra.

Vanliga dagar brukar landa mellan 6000 och 7000 steg. Jag har ingen aning om det är normalt eller inte. Men igår hade jag landat på över 9800 steg. Vi hade inspelning i en ateljé här nere i källaren och alltid var det nån (jag eller producenten) som glömt någonting som jag gick upp för att hämta. Många vändor i långa källarkorridorer blev det.

Jag undrar vad man kommer upp i om man tar en långpromenad..

Min väg

Härom dagen träffade jag på en gammal bekant på stan. En bekant som jag verkligen gillar. På Clas Ohlsson av alla ställen. Vi pratade lite om vad vi gör nu, så där som man gör. Jag berättade att jag just nu höll på att sammanställa experiment som två fyraåriga tjejer ska få utföra i den serie teknikprogram som vi ska spela in under våren. Min gamle bekanting gjorde en underlig min som jag inte riktigt förstod när jag berättade det.
-Vad då? vad jag tvungen att fråga.
-Nä men, började han, du hade väl ändå hunnit ganska långt i dina doktorandstudier..
Jag fattade fortfarande inte riktigt vad han menade och såg frågande ut.
-Jag menar, nu har du satts till att sköta experiment för barn..
Jag kände mig fortfarande lite förvirrad men kläckte ur mig något i stil med
-Men det här är mycket roligare.
-Jaja, det har ju också betydelse förstås, svarade han.

Strax därefter skiljdes vi och jag gick därifrån med en gnagande obehagskänsla. Det gick sakta upp för mig att han ansåg att jag blivit reducerad till någonting betydligt mer ointelligent och okvalificerat än att forska. Och som vanligt kom jag inte på vad jag borde ha sagt när tillfälle gavs. För vad jag skulle velat berätta för honom är att forska är bland det tråkigaste som finns och att jag aldrig aldrig vill tillbaka dit jag var då. Jag hade velat berätta att jag lovade mig själv dyrt och heligt för många år sedan att om jag någonsin skulle tillbaka in i den naturvetenskapliga världen så skulle det vara för att förmedla vetenskap, och då allra helst till barn och ungdomar. Jag skulle ha sagt till honom att förklara saker för barn och förenkla saker så att de förstår är allt annat än simpelt, det är tvärt om ganska svårt och en mycket roligare utmaning än att köra en massa prover på labb.

Jag hade velat få honom att förstå att det jag gör just nu och platsen jag befinner mig på tvärt emot vad han verkade tro, känns bättre och mer klockren för mig än något annat ställe/jobb jag befunnit mig på. Att nu får jag äntligen använda mig av flera olika sidor av min personlighet, både den kreativa och den vetenskapligt logiska, och att det känns så jävla kul och bra! Att det känns som om jag är på en bättre väg än någonsin tidigare i mitt liv och att alla mina lösa stumpar äntligen är på väg att knytas ihop och faktiskt bilda en enhet. Jag är inte där än, men baske mig om jag tänker avvika nu när jag funnit vägen (bara mindre omvägar, av ekonomiska skäl). Och jag tänker inte låta mig påverkas av några unka fördomar om att det är finare att forska och bli doktor och att allt som rör barn och vänder sig till barn är mindre värt än det som vänder sig till vuxna.

Fotnot: Bekanting i fråga är alltså själv inte forskare, vilket kanske skulle göra honom partisk i frågan, utan journalist och filmare .

1:a advent

Och idag är det äntligen första advent och man får börja vräka på med julstjärnor och julefrid i alla hörn och vrår. Jag tycker julen är så himla rolig. Om man bara hinner med den, vilket inte alltid känns som fallet. Men, jag ska försöka hinna njuta lite, baka lite, lukta lite, promenera lite på marknader och tindra lite med juleögonen. Har inte hunnit ta några egna julbilder än, och snön lyser ju med sin frånvaro (hehe), så jag bjuder på lite Amerikans X-masfägring så länge, hihi!

Ryska valet räknar oavsett hur många som röstar. Smart system om man inte är helt genomdemokratisk, så att säga.. ;-)