Hallonblad är grejen?

Idag har jag för första gången under denna graviditet googlar på "starta förlossning". Haha, ja jag känner ju till de flesta idéerna redan. Men kanske skulle jag ta och prova lite hallonbladste den här gången? Till skillnad mot de andra "kurerna" så innehåller ju det bevisligen oxytocin som är ett kroppseget ämne som utsöndras vid förlossning. Kanske bara för att puffa lite i rätt riktning? Fast troligen är väl halterna är så låga i bladen att man nästan måste förgifta sig själv för att det ska ge någon effekt. Men ändå.

Läs förresten mer om det härliga oxytocinet och gå sen och ge någon en kram. :)

Mysigt värre

Jodå, det var jättebra. Franför allt var det så himla mysigt att vara där. Zinken var en perfekt arena för konsert, stor nog men ändå märkvärdigt intim. På sidorna finns de klassiska bandyläktarna som räckte åtminstonde till dem som var mest hugade. Typ jag och Jonas. Även om det smärtade rejält i rumpan, inte bara på mig, efter timmar på betongen, var det helt suvve att ha tillgång till sittplats (fick inte ta med picknickstolen in). Där satt vi och mös i den härlig sommarkvällen på lagom behövrigt avstånd från det hoppande publikhavet. Nedanför "vår" läktare hade de dessutom ett inhägnat område (med legkontroll) där det serverades mat och öl och fanns ganska rejält med bord och bänkar. Stämning där inne var härlig. Det var dans på borden och ganska gott om plats. Dessutom kände vi oss inte så överåriga eftersom att medelåldern där inne var minst 30 (de yngsta hölls ju undran av legkontrollen också). Hörde från andra som stod längre fram att det under kvällen kändes som om fjortisarna till slut tog över totalt. Bak hos oss fanns ju inga alls. Kändes helt klart som en vuxenfest, vilket var skönt för oss pensionärer. ;)

Vilka konstiga saker man värderar när man är gammal (och gravid) men jag tyckte verkligen att det var så skönt att arrangörerna hade dröst på med bajamajor. Det var aldrig hopplöst lång kö och till och med efter det hela var över fanns papper och tvättskum kvar. Very nice fågelbajs.

Själva konserterna då? Jo, Thåström var precis så vacker och punkigt sorgsen som bara han kan. En del av hans musik är lite väl skramlig för mig, eller kanske för arenan. Det enda tråkiga var väl just att formatet så uppenbarligen passade Kent bättre (vilket ju inte är så konstigt eftersom det är deras turné). Hade gärna varit mer intim med Thåström så att volymen inte hade behövt skruvas upp så mycket och de vackra melodierna hade kommit fram bättre. Men de flesta låtar var svinbra, även i denna miljö.

Kent är ju så sjukt proffsiga och utan tvekan ett av de bästa live band som existerar ( i alla fall i Sverige). Scenen är så grymt snygg, musiken passar så bra i formatet, de har tillgång till en så enorm mängd hitlåtar att välja och vraka bland och publiken är så dedikerad. Det kan knappast bli bättre. Jag är så himla glad att jag tog mig dit och Jonas är himla glad att jag tog honom dit (jo, han sa det). Han har inte varit på konsert på "tusen år" och aldrig sett vare sig Thåström eller Kent live. Dessutom var jag knappast den enda gravida på plats, även om jag kanske var den enda i vecka 40...

I kväll smäller det!

Tjoho, ikväll är det dags för Thåström- och Kent-konserten. Jag har laddat med att vila kroppen hela dagen och lånat en picknickstol att släpa med mig in. Jag får nog sätta mig någonstans långt bak och bara njuta av ljudet (jag lär ju inte se mkt om jag sitter..) Men det ska bli kul i alla fall. :) Hörde dessutom att Thåströms spelning på Peace and Lovefestivalen här om dagen var fantastiskt och att Kent ska spela en helt ny låt!

Konspiration 58

Var det någon som såg dokumentären om konspirationsteorin bakom fotbolls-VM 1958? Dokumentären är gjord av Johan Löfstedt och handlar om en grupp människor som hävdar att VM-58 aldrig ägde rum utan var en stor mediekupp i sammarbete med USA för att testa TVs genomslagskraft. Dokumentären är välgjord och presenterar onekligen bevis, bland annat bildbevis, som fascinerar och väcker fantasin till liv. Kanske mest fascinerande är det hur någon överhuvudtaget har börjat fundera i dessa banor. Om den hade varit sann, vill säga. Dokumentären är nämligen fejk. Löfstedts motiv, enligt honom själv, är att visa hur lätt det är att manipulera med historiska fakta och få folk att börja tvivla på att saker har ägt rum, oavsett om det, som i detta fall, fanns femtiotusen personer i publiken på läktaren. Framför allt när det har börjat gå en massa år och många av personerna som var med själva inte finns längre. En klar parallell till förintelsen och försöken att sprida osäkerhet kring den. På sitt sätt genomför Löfstedt själv ett experiment för att testa TVs genomslagskraft. I en undersökning efter att dokumentären sänts första gången trodde 80% att i alla fall dokumentären var sann (alltså att gruppen som lanserar konspirationsteorin finns). Sen om de trodde på uppgifterna i sig eller inte är ju en annan fråga.

Tjej eller kille?

Undrar vad det är för kön på lilla bebisen i magen. Vi tror ju båda två att det är en till tjej. Dels beroende på att när man redan har en kanske det är svårare att föreställa sig någonting annat. Dels på att barnmorskan på ultraljudet gissade på tjej, fast hon inte kunde säga säkert. På ett sätt vore det så himla roligt att få en liten kille också. En liten kille som man kunde försöka uppfostra till en empatisk, självständig människa med goda kunskaper i hushållsarbete. ;) Närå, man ska väl inte göra sina barn till små projekt. Men det vore ju spännande att ha en tjej och en kille och på allvar försöka uppfostra dem likadant.

Men samtidigt har jag själv två systrar och jag tycker att det är så otroligt roligt att gå genom livet med dem vid min sida. (Har ingen bror, så jag kan ju inte jämföra med hur det är.) Läste ett inlägg på attles blogg där hon skriver att "En syster är the shit!" och jag måste hålla med. På sätt och vis skulle jag tycka att det var så härligt att ha två små tjejer som härmade varandra och följde varandra i allt. En syster vid Lydias sida i resten av hennes liv. Just nu, innan vi har fler barn, tycker jag ju naturligtvis att Lydia är den underbaraste unge som finns och ingen kan toppa eller ens komma i närheten av henne. Så om jag får önska; en liten Lydia-kopia, kanske. ;) Tja, drömma går ju.

Uttrycksfull

Har fortfarande inte vant mig vid att hon faktiskt uttrycker sig. I hela meningar. Och så har hon börjat fråga när hon inte förstår ett ord. Hur kul som helst.

Lydias bästa meningar den senaste veckan:

- Inte nu, mamma. Jag är upptagen.

- Pissoar. Vad är det mormor?

Sen är hon ganska arg på mig också till och från. Har hört att det kan komma i samband med ny graviditet när man inte orkar lika mycket och är mer ockuperad. Hon säger det också. Rynkar ögonbrynen och säger att hon är arg. Arg på mamma. Jag säger till henne att det är okej och att det inte kommer att vara så här för alltid. Lilla skruttan.

Min tur

Nu under den här graviditeten känner jag några andra som är/varit gravida. En del som från början hade BF före mig, en del efter. Så pluppar bebisarna ut en efter en, ibland med några månaders mellanrum, och jag kan hela tiden känna hur det närmar sig. Men inte min tur än, liksom. Alltid någon annan först.
Så sent igår natt så ploppade den sista bebisen före på listan (Grattis Lina, Lukas och storasyster Nenne!!). Nu finns det ingen mellan mig och förlossningen. Nu är det min tur nästa gång. Gulp!

Dålig på marginalen

Som ni ser försöker jag ändra lite i layouten på min blogg. Är så j-vla dålig på html och koder dock så jag vet inte var jag hamnar. Att bara flytta en marginal är som att bestiga ett berg. Tråkigt men sant. Jag som dessutom gillar tekniska grejor. Har bara aldrig lärt mig helt enkelt. Illa, illa. Kanske borde gå en kurs för att få lite sinnesro.

Svarslös

Jag gillar inte riktigt när Lydias feber stiger upp mot 40-graderssträcket. Dessutom har hon fått ganska mycket prickar på kroppen. Men hon och Jonas var på vårdcentralen idag och det var ingen självklar barnsjukdom (vi funtade på schalakansfeber) och hon, läkaren, trodde att febern nog skulle gå över snart, typ..och att prickarna kunde vara en allergisk reaktion mot något odefinierbart (typ det som gav febern eller nåt). Jaha. Som vanligt då. Jag gillar bättre när det finns ett svar.

Barnfeber

Förresten har lilla skruttan fått feber. Hon verkar ganska pigg och glad, men det märks att hon inte är helt frisk. Visst är det lite konstigt med barns feber - de har liksom feber utan att ha någonting annat ibland. Har liksom inte riktigt vant mig vid det. Men det verkar verkligen som om hon bara har feber. Hemma idag och inget dagis i morgon heller. Tur att Jonas har sommarlov. God natt, jorden.

En känsla av regn

Jag gillar det här vädret. Verkligen. Det påminner om gamla hederliga Dublin. Om det bara hade legat en svagt bränd doft av eldade bricketter över hela staden hade illusionen varit fullständig. Åh, ibland längtar jag lite.

"Sommarkyss"

Just det, jag glömde berätta om mitt ambitiösa tårtbak inför midsommar. Antingen håller jag verkligen på att bli en bullmamma eller så är det bara graviditeten som spökar. Oavsett vilket så hittade jag ett recept i en krångelklass som jag aldrig skulle ha gett mig på för några år sedan. Fast å andra sidan har jag ju ganska mycket tid just nu. Det är onekligen lite njutbart att få ägna en halv dag ensam hemma åt att baka en enda kaka.. (Men det är fortfarande så olikt mig att jag måste fota hela processen, uppenbarligen.) Nåväl, gott såg det ut. Någon form av moussetårta som kallades för "sommarkyss"! Så här såg den ut på bilden i tidningen:


Allvarlig skred jag till verket:


En ny mixer som jag fått som present i julas men ännu inte använt samt en ny elvisp som jag köpte för detta tillfälle hjälpte mycket. Jädrans vad mycket lättare det är att vispa när man har en maskin! Inte undra på att folk bakar och håller på, haha. Nåja, som sagt, nu har jag fallit för frestelsen och köpt en visp jag också. Och mixern var supersnabb och stark och trevlig i glas, istället för allt som är i plast nu för tiden. Kanske ska göra slag i saken och börja göra smoothies (som jag bara snackar om jämt).



I botten smarrig dajmkladdkaka. Här i ugnen:


Moussen under blivande; ägg, socker, grädde, jordgubbar, florsocker m.m. Satan i gatan vad gott!



Det braiga var att den kunde ligga i frysen ändå tills några timmar innan man skulle äta den och sen skulle det bara vara att skiva på gubbarna på plats i stugan.


Äntligen kaffe efter fullgjort arbete.


Och så här blev min version på midsommarafton:

Upploppet

Bläää, mindre än två veckor till BF nu. Så inom fyra veckor kanske..
Igår upptäckte jag att fötterna börjat svullna. Hade hoppats på att det kanske skulle hålla sig borta eftersom det inte är så varmt, men det har tydligen inte med det att göra. Förra gången blev fötterna som elefantfötter! Helt sjukt såg det ut. Blir det så igen lovar jag att fota.

Nu är det bara att härda ut. Har ju gjort det förut, hur svårt kan det vara? ;)

Massa blandade midsommarbilder

Midsommarafton!


Dans på ängen nere vid festplatsen


Jag och Lydia visar tungorna


Festplatsen nere vid vattnet


Lydia deltar lite i dansen med mormor


Pappa och mormor deltar i dansen


Lydia blir lite rädd och vill hellre titta på


Jag och Lydia


Höggravida får lov att delta sittande i Små grodorna. Även lite rädda 2-åringar (och lata pappor).


Mat vid stugan


Fika efter dansen och maten


Lite trädgårdsskötsel


Mormor och Lydia samlar kraft inför kvällen


Gammeldags firande med tombola, dansbana och pilkastning




Lydia och pappa tittar på..


..när mormor kastar


Lydia vill hellre prova stången när de andra gått hem


Vi kan spela fiolioliolej.. vi kan spela basfiol..
Tre vuxna dansar för ett barn som bara vill titta på, hihi.


Lydia och "Tavo" tvättar kläder (Så göra vi när vi tvätta våra kläder.)

Tillförsikt

Klockan är halv fyra på natten och jag kan inte sova. Ligger och hör hur det regnar ute. Tycker om ljudet. Regnet gör mig ingenting. Det är tvärt om ganska skönt för min gravida kropp att högsommarvärmen tagit en liten paus. Runt omkring mig i rummet andas Jonas och Lydia lugna sömnandningar. Det låter tryggt och skönt, men jag får ingen ro.

Vilken tur att vi inte ska picknicka till midsommar i år, som vi så ofta gjorde förrut. Inte de två senaste åren dock. Lydias första midsommar var vi hos Jonas bror. Förra året var vi ute i Toves hus på Dalarö. I år blir det stugan. Men inte sova över, som vi tänkte först. Jag sover alldeles för dåligt, måste ha tusen kuddar instoppade runt mig och har ändå ont, vaknar hela tiden och måste upp och kissa varje natt (toaletten ligger en bit bort och jag kan inte sitta på potta just nu med mina fogar).

Måste upp! Bebben rör inte på sig. Känns som om den har rört sig ovanligt lite det senaste dygnet. Måste upp och dricka ett glas iskallt vatten. Ingen reaktion. Jag buffar och trycker på magen. Skakar den. Efter ett tag ett motvilligt litet motbuff. Stackars barn. Sover uppenbarligen djupt och så håller jag på och stör mitt i natten. Men måste man så måste man.

Klarvaken nu. En massa mås- och småfågelljud genom den öppna balkongdörren. Fåglarna bryr sig tydligen inte heller om att det regnar. Skönt sval luft sveper in över mina bara ben där jag slagit mig ner vid datorn.

Det blir nog bra det här. Det känns så.

Glad midsommar på er allihopa!

FRA

Vafaan är det här? Trodde aldrig det skulle gå igenom! Känns nästan som en (otäck) tanke att omröstningen var lagd mitt under fotbolls-EM och en massa utriksministermöten inom EU. Nyhetstorka på sommaren? Inte än i alla fall. Lagförslaget och det som har hänt har fått alldeles för lite uppmärksamhet innan det mer eller mindre redan var ett faktum! Nu i efterhand skriver de om att det skrivits mycket om det, men jag känner mig tagen på sängen. :(

Homohjärna?

På vetenskapssidorna i DN rapporteras det om att svenska forskare hittat biologiska skillnader mellan homosexuellas och heterosexuellas hjärnor (homomän mer lika heterokvinnor och vise versa). Skillnaderna ligger i vilka områden som var aktiva vid någon viss punkt. Det skulle tyda på att homosexualiteten i alla fall grundläggs väldigt tidigt i en människas liv och inte är någonting som går att "bota" eller arbeta bort i typ terapi. Jag inser att det kanske är viktiga data för att få argument mot religiösa fanatiker och andra. Men ändå så upplever jag forskningen som lite sorglig. De som tror väldigt stark på till exempel en övernaturlig kraft har väl aldrig låtit sig imponeras eller omvändas av vetenskapliga rön. De är mer till för dem som redan tror på och erkänner vetenskapens metoder och resultat. Jag önskar att det inte skulle finnas något behov av att "bevisa" att homosexualitet är biologiskt eller inte utan att vi kunde jobba på ett samhälle där det inte spelar någon jävla roll! Låt folk vara som de är bara, oavsett vad det beror på. Så länge det inte drabbar andra, naturligtvis. Punkt.

Magkänslan

Usch, ibland kläcker jag ur mig saker och får en dålig känsla i magen efteråt. Men sen är jag inte säker på om jag inbillar mig eller inte, om stämningen blev lite tryckt eller om uttalandet fick ett lite konstigt mottagande. Om det är något att hänga upp mig på eller om jag bara ska skaka det av mig och gå vidare. Om jag nu inbillade mig så kanske jag gör en grej av det genom att ta upp det igen.. tänker jag och försöker låta saker bero. Men det släpper inte riktigt.

..dansar råttorna på bordet

När Sverige spelar fotboll får Lydia fria händer att leka som hon vill, tydligen. T.ex. rulla upp två hela hushållspappersrullar. Sittande precis framför TV:n dessutom. Och nej, jag skyller inte på Jonas. Jag satt själv en meter bort.

Ska jag ha barn, eller?

Det slog mig härom dagen att jag inte har gjort några som helst förberedelser inför den nya bebisens ankomst, utom att köpa en syskonvagn på blocket (för några månader sedan). Förra gånger var det så mycket mer pyssel, nu känns det som om allt finns. Det är väl bara att rota fram nåt gammalt ur garderoben, typ. Fast kanske inte. Borde nog tänka över det där lite.

Här en lista på saker jag gjort/gjorde vid den här tiden förra gången som jag missat/inte gjort denna gång:

- Satt på mig stödstrumpor
-Profylaxtränat
-Gått på mammayoga
-Smörjt magen med olja för att minska bristningar
-Packat BB-väskan
-Köpt hem blöjor i minsta storleken
-Köpt amningsinlägg till BH:n (usch, vill inte! kladd, kladd, kladd)
-Lagt plast i sängen, så inte madrassen blir förstörd om vattnet går på natten (vilket det faktiskt gjorde sist)
-Bäddat spjälsängen

Teoretiskt sett så..

Jag vet att det inte är särskillt pk, men jag avskyr verkligen Ring P1. Gillar kanalen så himla mkt i övrigt och borde tycka att det är demokratiskt och bra med ett forum där folk får prata om precis vad de vill och uttrycka sin åsikt. Men jag står verkligen inte ut med alla gnällspikar som ringer och tjatar om skitsaker och aldrig vill lägga på. Jag jobbar på min tolerans, men stänger i ärlighetens namn oftast av när det blir så dags. Klart programmet ska finnas, vet många som verkligen tycker om det. Mitt problem är snarare att jag tycker att jag borde gilla det. Uppskattar liksom idén, men klarar inte av praktiken.

Efterlysning

Någon som vet var man kan köpa gula gummistövlar i barnstorlek? Tipsa mig i sånt fall för jag har lovat Lydia att nästa par (som hon kommer behöva ganska snart) ska vara gula. Helst som Annikas i Pippi-filmerna. Verkar svårare än jag trodde att hitta. Och hon glömmer inte heller, den lilla elefanten..

Kär i kolonin

Jäklar i min lilla låda vad härligt det är med ett litet ställe att dra till på helgerna!

Solen skiner, men ändå..

Har börjat få så satans ont i ryggen. Det är alltid okej på morgonen/förmiddagen, men sen förtar jag mig snabbt och fram emot kvällen är jag mer eller mindre invalidiserad. Känns formligen som om ryggen ska gå av och som om benen inte är riktigt fästa vid kroppen på något underligt sätt. Det värsta är att ingenting längre är skönt då - inte stå, inte sitta, inte ligga. Fast ligga ner hjälper. Efter bara en tjugo minuter i liggläge (med ett antal kuddar rätt placerade bakom rygg, under mage, mellan knän osv) känns det faktiskt bättre. Fattar inte varför jag inte inser det och lägger mig ner i större utsträckning.

Kommer ihåg nu att jag sa i slutet av förra graviditeten att det enda som hindrade mig från att gå på stan, dra iväg på utflykter m.m. var att det saknades möjlighet att ligga ner med jämna mellanrum. Alldeles för få vilrum på stan! Att sitta hjälper tyvärr inte långt när det gått över en viss gräns. Det är bättre än att stå, men det nollställer inte kroppen så som lite schyst liggläge gör.

Jag börjar bäva lite för en lång varm juni faktiskt. Kanske kommer jag inte att kunna vara så aktiv som jag hitills trott. :(

Gammal kärlek

Började plötsligt längta som en tok efter den här gamla skivan med Tracey Ullman. En av mina absoluta topp 10 som jag lyssnade sönder i 14-15 årsåldern. Sen har den återkommit i livet då och då. Nu har jag inte längre någon LP-spelare så det blir till att beställa på cdon.com.

Öl till sillen

Idag har jag druckit alkoholfri öl från Norrlandsguld. Alltså helt alkoholfri. Visste inte ens att det fanns. Märklig känsla var det i alla fall. Dels för att det var så länge sedan jag drack öl och dels för att det ändå kändes lite förbjudet, som om man inte riktigt kunde lita på att den var helt utan alkohol. Jag fick frågan hur den smakade och kunde inte komma på mer än att den smakade just öl. Jonas tyckte den smakade som lite avslagen öl, vilket ju inte direkt är något bra betyg. Man kan undra varför. Alkoholen sitter väl ändå inte i bubblorna, så där kunde de ju ha fräst på ordentligt.

En trevlig dag

Idag har det varit en riktigt trevlig dag. Lämnade Lydia på dagis. Gick och tränade vattengympa med alla pensionärerna. Hann till och med sitta en stund i bastun innan passet. Efter passet åkte jag till Västermalmsgallerian och åt långlunch med Karolina. Åkte och hämtade Lydia på dagis (tidig stängning dag före röd dag). Vi köpte pärondricka och bananer på konsum och promenerade sakta hem i det ljuvliga vädret. Väl hemma tog Jonas ut henne i parken och jag fick lägga min onda rygg en timme på soffan. Sen över till Malins födelsedagskalas. Jag hade helt missat att det var 80-talstema, men jag var inte ensam. Härligt prat och mat i några timmar innan jag och några andra som inte skulle parta loss lämnade de mer vindrickande och begav oss hemåt. Hemma strax efter tio. Lite te och dator för att varva ner. Nu - sängen!

En månad kvar!

Idag är det precis en månad kvar till BF (beräknat förlossningsdatum)! (Och vi vet ju alla exakt vad det datumet betyder - ingenting! Typ inga ungar, som inte är planerade snitt eller igångsättningar kommer ju på BF.) Men, det betyder i alla fall att hur man än vrider och vänder på det så är det troligen inte mer än 1,5 månad innan den nya lilla plutten är här och förhoppningsvis inte riktigt så länge. Men bebben får inte komma före den 28 juni för då ska jag gå på Kent- och Thåströmkonsert! (Jo, jag tar med mig en fällstol.)

Börjar känna mig riktigt förväntansfull, och lite otålig. Nu är jag så jäkla gravid och jag är inte den som gillar det direkt. Det är ganska okej denna gång. Men ändå, jobbigt. Det kommer man inte ifrån. Det positiva är ju att tiden verkar gå så mycket fortare denna gång. Har en hel del planerat i juni, vilket är bra mentalt. Bara jag orkar fysiskt.

Tänker återigen på hur glad jag är att jag är gravid nu, trots allt. Ser mina vänner med barn i samma ålder som Lydia. De börjar få tillbaka sina snygga kroppar, komma igång ordentligt i karriären, reser på mysiga weekends utan barn, dricker vin med sina vänner i sommarkvällen och jag tycker det verkar så otroligt härligt. Jag längtar också dit. Jag känner ganska starkt att om jag skulle vara på väg ut ut de första småbarnsåren, när allt börjar bli lite lättare, skulle jag ha ett stort motstånd mot att ge mig in i dem igen. Det blir ändå annorlunda när barnet börjat prata, ha intressen, kunna leka med andra barn i viss mån, roa sig själv i perioder, hjälpa till med det man själv sysslar med osv. (Jag tycker Lydia är inne i en så häftig period just nu!)

Men samtidigt vill jag ha fler barn och jag vill att hon ska få uppleva att ha syskon. Därför är jag så glad att vi gör det här nu, så vi får det gjort. Sen kan vi fokusera på det stora nöjet av att se dem utvecklas och bli större. :)

Bjuder på en bild på Lydia från BB dagen till ära:

Koloni

Tjoho! Vi har fått kolonistugan! Har ingen aning om vad det kommer att innebära i verkligheten, men det känns skitbra och jag är superförväntansfull. Nu vill jag bara tillbaka dit ut så fort som möjligt, men vi vet ännu inte alls hur övertagande och sånt går till. Nästa gång jag är där ska jag i alla fall ta bilder och visa. :)

En dag på dagis

I morse frukost med alla familjer och dagis i Skinnarviksparken. Barnen hade repat in sånger som de sjöng. Kan det bli gulligare?