Starkast vinner

Jag vet inte om det är jag som är dum i huvudet nu eller, men någonting stör mig med Bamse. Nej, förresten, Jonas reagerar på det också. Lydia har fått Bamse på DVD. Bamse. Alla gillar vi ju Bamse. Som barn prenumererade både jag och mina systrar på tidningen. Bamse är ju världens snällaste björn. Men det som stör mig något så oerhört när jag tittar på filmerna nu är att väldigt många situationer löses av det faktum att Bamse är fysiskt överlägsen alla andra. Tja, ni vet ju att han är världens starkaste björn också. Alltså, Bamses råstyrka är det faktum som ofta vinner över alla andra. Bamse tar till våld helt enkelt. Slår sönder dörrar. Binder folk. Men bara de som är elaka naturligtvis - för själv är han ju snäll. Men summan av kardemumman är ändå att man måste vara fysiskt starkast för att vinna.

Sen finns det ju en till starkast i världen. Jo, jag pratar faktiskt om Sverige-ikonen Pippi Långstrump. Visst gör Pippi härligt tokiga saker och visst ger hon sig också bara på de som är elaka. Men ändå - hon är den som vågar säga ifrån till mobbarna för att hon är starkast i världen. Hon slänger upp folk i träd, hon gör vad hon vill och strösslar tokigheter omkring sig. Och anledningen till att hon alltid vinner är att hon är snuskigt stark och snuskigt rik. Det är alltså det som krävs. Fysiskt styrka och pengar. För det ska gudarna veta att det är ingen annan som vågar. Annika och Tommy är två ständigt överväldigade och imponerade åskådare och ingenting mer. Konstant passiva. I alla fall inte i de avsnitt jag har sett.

Är jag gnällig nu? Klart jag är, jag är ju småbarnsmorsa! ;)

Nya vanor

En mindre revolution har skett i vårt hem. Det låter kanske väl dramatiskt, men det är nästa så det känns. Vi har alltid nattat Lydia, legat brevid och sjungit och klappat. I perioder har det funkat bra och ofta varit ganska mysigt. Det är ju därför vi fortsatt trots att det inte är det mest tidseffektiva sättet att natta. Men i perioder har det ballat ur och vi har kämpat svinlänge innan hon kommit till ro. Lite olika justeringar hit och dit har gjort att vi åter hamnat på en acceptabel nivå och så har det hållit på. Men nu under de senaste månaderna ungefär (det har eskalerat gradvis) har det bara blivit värre och värre och tillslut har både jag och Jonas blivit tokirriterade och uttröttade och ofta har det även slutat i trött gråt från Lydias sida. Det har helt enkelt inte varit det minsta harmoniskt. Och när hon dessutom har varit mycket sjuk och man plötsligt ska gå igenom det hela två gånger om dagen (även vid dagsvilan) så har det blivit helt ohållbart. Så för en eller två veckor sedan så bestämde vi oss för att det var dags att vänja henne vid att somna själv. Vi gjorde det ganska mjukt. Varken jag eller Jonas pallar att inte gå in om hon gråter och ropar på oss. Men det funkade bra ändå. På bara 3-4 dagar vande hon sig. Så nu somnar hon själv. Det tar visserligen fortfarande 20-25 minuter innan hon somnar, men förut tog det upp till en timme av strid. Nu sjunger vi för henne och sen lämnar vi henne själv. Efter någon kvart går vi in och kollar till henne, så hon ska känna att vi finns precis utanför. Då brukar hon ligga och halvslumra men fortfarande vara vaken. Efter ytterligare en kvart sover hon. Det är så fantastiskt! Hon mår bättre. Vi mår bättre. Och framför allt - vi slipper hamna på kollitionskurs med henne var eviga kväll och sluta dagen i negativ motsättning. Varför har vi inte gjort detta tidigare?? Jo, vi trodde nog att det skulle bli jobbigare än det var. Men nu - ljuva liv. Även om vi fortfarande tycker att hon har lite väl sena vanor (vi lägger henne vid kvart i nio - nästa på listan av saker som bör åtgärdas) så är det som om vi fått våra kvällar tillbaka.

DSC00634

DSC00634,
originally uploaded by kajsajosefin.

Världens barnsligaste foto: Två gravvosar som låtsasposerar med öl! Nåja, man har inte roligare än man gör sig.. hm.

Ingen ängel

Lydia säger så söta saker nu för tiden. Det är otroligt fascinerande att höra henne prata och hur talet hela tiden utvecklas. För några dagar sedan kom hon fram och klappade på mig och sa
-Fin tröja, mamma.
-Tack!
-Och fin mage!

Sen säger hon lite mindre söta saker, till exempel när hon ramlar och utbrister
-Aj satan!

Ja, jag skäms! Jag vet att det kommer från mig. Och hon har inte sagt det en gång utan typ tjugo..

En egen täppa..

Det blev inget med den förra kolonistugan. Vi tackade ja, men stod inte tillräckligt långt fram i kön (ett antal blir kallade på visning. Stugorna har fast pris. Den som står längst fram i kön av dem som tackar ja får den). Någon annan fick den. Men idag har vi varit och kollat på två nya varav en var helt underbar! Så nu håller vi tummarna igen. :)

(Eller alltså det är min mor som står i kön egentligen, men vi tänkte köpa ihop.)

Två minus blir inte plus

Oskarshamns Kärnkraftverk har fått kritik för att de bara utför stickkontroller på folk som släpps in. Alla ska testas, är kravet. Men nu har de på dessa stickkontroller ändå lyckats få utslag på några arbetares påse. Som dock nu visar sig troligen var en falsk positiv. Men då kan de ju inte klaga på säkerheten, menar någon representant som uttalar sig i media, för säkerhetssystemet gav ju utslag. Öh.. jo! Om säkerhetssystemet ger fel utslag är det väl inte så himla säkert?

Menlös aha-upplevelse

Ville ha en bild på ett barn med huvudet neråt i magen, sökte bild på google på "foster" och insåg för första gången att Jodie Foster heter just foster i efternamn. Tänk att jag aldrig tänkt på det förut..

Det jag egentligen skulle skriva var att jag haft så ont nedåt i magen den senaste veckan. Ibland känns det som om ungen försöker trycka sig ut genom bukväggen. Idag hos barnmorskan fick jag en trolig förklaring: barnet har lagt sig med huvudet nedåt och ligger förmodligen där och skruvar. Det förklarar också varför det börjat sparka så jäkligt mot revbenen. Enda som hjälper - tryck tillbaka!

På Östfronten intet nytt

Herregud, kan ni fatta att de pratar om ubåtsjakten i Horsfjärden från 80-talet på nyheterna! Var det djur, en annan båt eller kanske utomjordingar?? Spänningen tätnar - inte!

108!

Äntligen ett järnvärde över 100! Efter veckor av 95, 93 osv har mitt järnvärde äntligen stabiliserats över 100. Förra gången var det 103 och idag var det uppe i 108. Skönt.

Med försvaret i botten

Jo, nu har det kommit fler prickar och en del har börjat bli lite blåsliknande och klia. Tjoho, en ny sjukperiod! Nä, men det enda jag bryr mig om är att det här är en sjukdom jag redan haft och därför inte kan få! Lydia har ju varit mer eller mindre frisk i en hel vecka! Jag däremot hostar och snyter mig fortfarande hela dagarna. Fattar inte att det kan hålla i sig i snart fyra veckor, över en penicillinkur dessutom, och bara fortsätta. Fast att jag är klart bättre än förra veckan (nu är det mer som när jag brukade vara förkyld, förr på den gamla goda tiden när jag brukade skryta med att jag sällan var sjuk...) börjar jag bli jäääkligt trött på det. Hade jag inte varit gravid hade jag överdoserat precis varenda vitamin/naturmedicin/receptfri kur vid det här laget. Vad som helst som kan hjälpa det minsta lilla.

Ja, jag vet att immunförsvaret är sänkt när man är gravid, men ändå. Det här börjar bli löjligt. Hur är det möjligt att det produceras sådana enorma mängder (obs! Nu blir det lite äckligt, men jag kan inte låta bli) fortfarande grönt snor efter fyra veckor?? Jag snyter mig typ var femte minut och det har då producerats ansenliga mängder färgat snor sedan sist. Och jag överdriver faktiskt inte. Det är helt sjukt! Jag har aldrig varit med om något liknande. Hostan är fortfarande kvar och är stundtals ganska jobbig, men det gör inte längre ont att hosta och bara det är en befrielse.

Ja, med den sjukstuga vi har här just nu lär jag få anledning att återkomma i frågan. Krya på er, alla sjuklingar där ute och må ni andra hålla er friska och krya så länge ni bara orkar!

Vi är 90% säkra på att Lydia har fått vattkoppor. Hur vet man helt säkert??

Sne sömn

Inte somna när man lägger barn! Det är såååå dåligt. Jag somnar nästan varje gång jag lägger Lydia nu för tiden och om jag inte har gjort mig i ordning och satsar på eget sänggående vid nio så förstör det alltid kvällen ändå. Jag tänker - nä, jag vill inte lägga mig före klockan nio i kväll, jag vill gå upp igen och göra mig en kopp te, prata lite med min sambo, kanske äta ett äpple. Reslutat: Jag väcks av min kära sambo vid tio, har då slumrat i ca tre kvart och han är på väg att lägga sig. Groggy går jag antingen upp, borstar tänder och sen lägger mig direkt igen. Eller, som idag, tvingar mig själv att vakna till (för jag vill ha den där koppen te, banne mig!) och kan sen inte gå och lägga mig på flera timmar. Så nu sitter jag här, alldeles för pigg och vet att jag snart kommer att gå och lägga mig enbart för att jag måste. För jag vill inte! Jag vill inte!

Mage!

Kalasbra dag

Puh. Idag har vi haft kalas. Mycket bättre och trevligare än vad jag hade vågat hoppas på faktiskt med tanke på sjukdomsvecka och enormt lite föreberedelser. Varmt som i en bastu men alla fick dricka mycket päronsaft och vi hade alla fönster öppna. Det blev bara godis på tårtorna eftersom att jag glömt att tina hallonen, vi hade inga påsar till barnen när de gick hem (inte ens någon fiskdamm som jag funderade på ett tag), vi hade missat att köpa vin (men det var ändå för varmt för alkohol) och jag hade inte orkat ta mig in till Party Store för att köpa gröna ballonger som Lydia sa att hon ville ha. Men alla smågrejor som inte blev av var det ju bara vi som visste. Jag älskar fördelarna med öppet hus, då folk kommer och går fritt under några timmar. Dels blir det mindre kravfyllt; fram med allt bara och folk får mer eller mindre ta för sig själva. Dessutom är det skönt när folk kommer i olika etapper så man kan ta emot alla var för sig och sen blir det en naturlig cirkulation i rummen.


Jag blir alltid så otroligt förvånad över vilka fina presenter Lydia får! Inga av de skräckbilder jag hade fått uppmålade för mig innan jag fick barn; med plastleksaker i skrikiga färger som går sönder efter en dag och bara växer till stora högar i rummets alla hörn, har besannats, eller ens någonting åt det hållet. Hitills på födelsedagarna och jul har jag alltid blivit så glad över vilka fina grejor folk har hittat och valt ut. Tack för det och för allt alla underbara släktingar och vänner!

Ps. Tack Emma för tipset om mördegskakor. De smakade faktiskt underbart mer eller mindre direkt ur frysen en varm dag som denna.

Mia och Klara

Lyssnar på ett seriöst inslag på P1. Problemet är bara att jag omöjligt kan lyssna på vad mannen säger eftersom att han låter precis som Mia Skäringers karraktär Gulletussan och jag sitter bara och längtar efter nästa avsnitt av Roll On. Fan vad bra de är, Mia och Klara!

Förresten, kolla bilden. Lika som bär? Hahaha!

Christopher Walken och Klara Zimmergren, eller?

Nu några viktiga frågor inför Lydias kalas imorgon:

1. Hur långt i förväg måste man tina mördegskakor?
2.Hur ska folk stå ut och vilja vara i vår varma lägenhet när det är högsommarvärme ute?

Nästa år kanske vi ska ha en alternativ plan att flytta ut allting i Tantolunden. Men just i år tror jag inte vi orkar eftersom vi fortfarande håller på att krya på oss efter feberattackerna och knappt orkar någonting. Men det vore trevligt - en stor picnic uppe på kullen under något schyst träd med massor av kakor och saft. Tål att tänkas på.

Varför???

Militärregimen i Burma beslagtar hjälpsändningar med mat som kommer till landet. Inga utländska hjälporganisationer släpps in i landet. Thailands utrikesminister (ett land som trots allt har ganska bra relationer med Burma) ställer in sin resa till landet. Samtidigt som Burmas ledare delar ut DVD-spelare och TV-apparater till de nödställda.

Det är så sorgligt och sjukt att jag inte vet vad jag ska säga. Annat än varför? Varför säga nej till hjälp??

LYDIA 2 ÅR IDAG!!

Bild 1: Provar lite meducin från nya doktorsväskan.
Bild 2: Provar nya kockutstyrseln.

Kanske kanske

Idag har vi varit och kollat på en kolonistuga! Ja, det är ju inget eget sommarställe direkt, men det är gulligt och nära stan och nära två fina badplatser. Nu är det inte ens jag som står i kön utan min mor, men kanske kanske kan hon tänka sig att köpa ihop med oss. Och kanske kanske tackar alla andra före henne i kön nej.. i sånt fall är vi nog väldigt intresserade. :)

Sur på läget

Alla mina vänner (nåja, två. Men två på tre dagar!) köper nya fina lägenheter när de behöver större. Nä alltså jag hajar att bostadsrättsmarknaden är jobbig och pressande och att folk tar sjukt stora lån osv, men där finns i alla fall en möjlighet att vara aktiv och förändra sin boendesituation. Vi som sitter i en hyresrätt har försökt byta hur länge som helst, men det verkar vara helt fördömt. Vi kan inte låna lite mer pengar för att få stanna kvar i vårt närområde, som vi vill. Vi blir tvingade att bryta upp och flytta till en helt ny del av staden, någonstans utanför tullarna, om vi vill byta. Så ser verkligheten ut redan idag. Hur ska den då inte se ut om det nya förslaget på marknadsanpassade hyror går igenom?? Och jag som bara är så jävla höjdrädd - jag vill ju bara flytta ner några våningar. Ska det vara så omöjligt?? Vårt pissiga bostadsbolag vägrar dessutom att ha en internkö ("vi har i dagsläget ingen möjlighet att administrera.. bla bla bla) och tänker inte sälja till de boende - då kanske vi hade fått ett bättre läge på hyresrättsmarknaden eftersom blivande bostadsrätter verkar vara det enda folk är ute efter just nu. Blä!

Upp ur soffan!

Kamrater, lagom till 1 maj blir det alltid dåligt väder. Tro för guds skull inte att det ska vara ett nöje att gå ut och demonstrera. Om inte annat kan ju analytiker i alla läger alltid skylla den konstant dåliga uppslutningen på väääädret. Hope to see ya all there! ;)