Och nu blir det gnäll

Kroppen orkar snart inte mer, känns det som. Och det är inte graviditeten som håller på att ta knäcken på den utan förkylningen från helvetet. Idag har jag fullkomligt brutit ihop, sitter bara hemma och gråter. Tror aldrig jag varit så snuvig i hela mitt liv och det går aldrig över! Har knappt sovit någonting i natt. Inte ens en halv sekund efter att jag snutit mig känns det okej. Såna enorma mängder!

Och nu har det gått upp i bihålorna igen. Fast att jag kört nässköljning, nezeril, renässans, sinova och alvedon. Ingenting hjälper. Hela ansiktet är ömt, det gör till och med ont att tugga, och nu har huvudvärken som inga värktabletter biter på börjat komma snygande.

Tid på närakuten ikväll. Vad stabil man känner sig när man börjar gråta i telefonen med närakuteten-sjuksköterskan. Jag tycker så jävla synd om mig själv! Ge mig bara ett slag i huvudet och låt mig vakna upp när det är över!

Nu måste jag torka bort mascararänderna och gå och hämta dottern på dagis och framstå som någorlunda normal och stabil tills sambon kommer hem vid fem. Jag går dit så sent som möjligt så att hon förhoppningsvis redan är påklädd ytterkläder.

Det blir nog ingen träning imorgon. Fan också!