Rädd att köra

Nu ska jag berätta vilken bra bilägare jag är. När jag var gravid köpte jag en bil. En bra familjebil till ett bra pris från en bekant. Enda kruxet var att jag i samma veva blev rädd för att köra.

Förra sommaren: När min bil skulle besiktigas kom min snälla morfar och skulle köra mig och bilen till besiktningen. Då hade batteriet dött, så vi var tvungna att ringa assistans för att få starthjälp. Sen höll vi motorn igång tills vi kom till besiktningen. Efter besiktningen startade de om bilen med startkablar och min snälla morfar och jag åkte till närmsta verkstad där jag fick köpa ett nytt batteri.

Nu: Jag har bestämt mig för att sälja bilen och sagt upp min garageplats. Den gick ut 1 augusti och därför var jag tvungen att flytta bilen idag. Jag har dock förträngt bilen så pass bra att jag glömt bort att besiktiga den i år varvid den för en vecka sedan belades med körförbud. Ny tid för besiktning är nu bokad till den 10 augusti. Tills dess har jag hyrt en garageplats i Sjöstaden.

Idag: Min snälla morfar skulle köra mig och bilen till garaget i Sjöstaden. Det var bara det att när vi kom till bilen, som ingen kört sedan förra sommaren, så startar den inte!! Vi fick ringa assistans som tog 1,5 timmar på sig att komma. Assistanskillen sa att batteriet förmodligen skulle vara okej efter en kvart men för att vara säkra skulle vi köra runt bilen minst en halvtimme. Det var bara det att bilen har körförbud, så "köra runt" var inte direkt vad min morfar ville. Men vi var så illa tvungna att hålla igång motorn, så jag bytte lite vindrutetorkare medan morfar satt med motorn igång utanför huset. Sen körde vi till garaget i Sjöstaden. Väl där var det 35 minuter sedan bilen startades så vi tittade på varandra och sa att nu måste det ju vara okej att stänga av... så vi stängde av. Sekunden efter försöker min morfar starta bilen igen - och den startar inte!!

Nästa fredag ska vi besiktiga bilen fast vi vet inte hur vi ska få igång den. Assistans är jävligt dyrt. Nu har vi i alla fall några dagar på oss att fundera. Fortsättning följer..


Fotnot: Min snälla morfar bor i Nyköping och åker upp bara för att hjälpa mig med detta!

Brrrr

Inspirerad av att Kaffeflickans 13-månaderskille gillar sin eltandborste ska jag göra ett nytt försök med Lydia imorgon. Att ha den påslagen alltså. Hon är väldigt nyfiken på den men samtidigt är hon ju rädd för saker som låter. Just nu är dammsugare och tvättmaskiner läskiga och roliga på samma gång medan stavmixrar och Jonas födelsedagspresent Soda Streamern bara är jätteläskiga. Gråtläskiga, rent av.

Vi såg den igår!

Så dog han då tillslut, gamgubben.

Intensivkurs i ashtangayoga i dagarna tre. Så skönt! Men min kropp värker... uj uj.

Inte vidare vetenskapligt

På en av mina sökningar på google står det som rubrik en mening som jag verkligen gillar:
Socker lurar vita blodkroppar att inte äta nedkylda blodplättar.

Tagen ur sitt sammanhang blir meningen jättekonstig. Framför allt när det lite längre upp på sidan står följande:
Blodplättar steks i plättlagg i skivor cirka åtta centimeter i diameter.

*Fniss*

Ny profilbild augusti 2007

Käftis hela veckan

Vi har fått ett ryck och köpt eltandborstar till hela familjen. "Alla" säger ju att det är så bra. Även till Lydia, även om hon än så länge borstar utan att sätta på den. Men jag, som har tandläkarskräck och tycker att allt, inklusive putsning, hos tandläkaren är jätteobehagligt har till min förtvivlan upptäckt att eltandborste känns ungefär så, som putsning hos tandläkaren. Det är superläskigt och jag får verkligen anstränga mig för att klara av att använda den. Men va fan, folk som måste ger ju sig själva sprutor dagligen! Så jag ska nog vänja mig jag med. Vem vet, det kanske tom blir lättare för mig hos tandläkaren framöver.

Husmödrar emellan

Gud vad jag gillar gamla husmorsknep, framför allt de som fungerar. Här har jag lagt lite silver på aluminiumfolie i varmt vatten för självputsning. Hade dock inget bikarbonat hemma, körde med salt istället, så de mest smutsade grejorna blev bara halvblanka.


För er som inte känner till metoden:
Man kan putsa sitt silver med hjälp av aluminium, karbonat och varmt vatten genom en redoxreaktion i lösningen när man lägger ner silvret. Aluminium, som är en oädel metall, reduceras samtidigt som det avger elektroner. Elektronerna vandrar genom den metalliska kontakten mellan aluminiumfolien och silvret till beläggningen på silvrets yta. Där reduceras silversulfiden till gediget silver. Inget silver förloras. Det går snabbt och det blir väldigt bra resultat!

Och här lite miljöfakta ur min labbok:
Att putsa silvret genom denna redoxreaktion är nog den lättaste metoden och speciellt om man använder sina gamla aluminiumkastruller. Ur miljösynpunkt är det bättre att använda aluminiumkastruller eftersom de går att återanvända och det gör inte folien, som dessutom är otroligt energikrävande att tillverka.

Dessutom, har man bikarbonat hemma kan man lägga med det när man blötlägger bönor över natten så slipper man bli så gasig i magen! Detta fick jag lära mig av en kock förra veckan. Bikarbonat rules!

Inte bara fotograf..

Oj, plötsligt är det jättekul att rita. Måste köpa giftfria kritor till henne.

Popigt värre

På Polarns och Pyrets rea kan man just nu köpa förra säsongens vinteroveraller för 500 pix istället för 1195 (nypris). Om man går ihop och köper tre stycken får man den för 335. Gott så, om man går i sådanan tankar.

På tradera kan man just nu köpa likadana overaller för 510 kronor plus frakt! Eller mer. Massor finns det där, helt nya, lapparna sitter kvar. Vem är det som budar? Inget ont om säljarna, många utgångspriser ligger riktigt lågt. Men vem är det som budar?? Kanske ska gå till Po.p, köpa ett gäng och lägga ut. Det verkar ju löna sig. ;-)

Längtan till landet

Jag längtar tillbaka. Inte just till huset, men till luften! Här är så varmt och kvavt i våran lägenhet. Jag förgås. Och öppnar man fönstret hör man bilar. Tänk va! ;-)

Självporträtt x 2

Hejsan hejsan, nu är jag tillbaka efter en lugn stund i Skärgården. Jag låter våra veckor där ute illustreras av några av de bilder som Lydia tagit med min numera knappt fungerande kamera. Detta är hennes förstlingsverk. Titta och njut. ;-)


Blått hörn och Mamma underifrån


Mormor läser och Prickar med fot

And God is seven

Någon som minns den underbara Pixiessången "Monkey Gone to Heaven"?
Texten går så här: "If Man is five \ then the Devil is six \ And God is seven" ...

Tänker på den idag av någon anledning, på 070707.

Tandborstning?

Jodå, vi jobbar på det! :-)

Uno och Lydia

Lydia har lärt sig att suger man i ett sugrör så kommer det goda grejor.

Bara i Amerika?

Jag fastnar i ett avsnitt av Pussycat Dolls. Är mot min vilja fascinerad. Fascinerad av unga tjejer som klär sig i hotpants, tokskakar rumpan, sjunger covers lite halvfalskt, gråter och säger att de drömt hela sitt liv om att få blir en pussycat doll. Only in America, hoppas jag.

Det finns inget dåligt väder!

Var är det där jäkla regnet som de varnat för i flera dagar?? Hahaha ;-)

Aldrig naket i denna grymma värld

Idag skriver DN om bloggade semesterbilder på nakna barn som kopieras och börjar cirkuleras bland pedofiler. Jag har tänkt på det redan från början, men bara tanken på att det sker är så hemskt. Aldrig glömma - inga nakenbilder på bloggen! Inte ens en underbar liten barnrumpa.

Tid för kaffe

Shit pommes! Jag har just gjort världens godaste kopp kaffe! Jippi.

Var på Skansen idag. Första gången med Lydia. Trevligt, visst, men nästa gång ska det banne mig regna när jag går dit! Jag pallar inte så mycket folk (!) och sol på en gång. Dessutom verkar ju djuren mest sova när det är så varmt, vilket jag tycker de gör helt rätt i. Ser fram emot att vandra nästan ensam i duggregn nästa gång. ;-)

Visste ni förresten att wolverine betyder järv! Det var minsann en nyhet för mig.

Mammachock

Var med om en konstig sak i förrgår. Tidigare så har Jonas normalt badat Lydia och efter det så ger jag henne välling och lägger henne. Nu när vi båda är hemma så har vi dock delat upp det så vi ska göra både och varannan kväll istället. I fredags badade jag henne således, vilket knappast är första gången då jag ju är hemma själv med henne ibland. Jonas var också inne i badrummet på slutet av badet, för att diskutera middagen tror jag. I vilket fall så börjar hon gallskrika när jag ska torka henne, vilket inte är så vanligt, och sträcker sig efter Jonas. Vi blir båda lite förvånade eftersom hon brukar vara ganska mammig. Men okej, hon är ju mer van vid att han badar henne så jag lämnade över torkandet och gick ut och förberedde vällingen.

När så Jonas kommer med henne till sängen, där jag sitter och väntar med vällingen som jag brukar, och sätter ner henne i min famn, så ålar hon sig och börjar storgråta. Först fattar vi ingenting. Sen tar Jonas upp henne ur min famn och då blir hon lugn. Smått chockad lämnar jag matning och nattning åt honom och lommar ut i köket.

Dagen efter, alltså igår, var dock allt som vanligt igen. Men jag blev betydligt mer sårad än jag trodde. Inser att det kommer bli svårt sen när hon förmodligen blir riktigt pappig i höst när Jonas ska vara föräldrarledig. Jonas säger själv att han ju är så van att hon sträcker sig efter mig så han tänker inte på det. Även om jag tror att jag önskar att hon inte skulle vara så mammig, att vi skulle vara helt likvärdiga tröstare osv, så inser jag att det känslomässigt kommer bli tufft i början när det verkligen inträffar.