Tack alla för kramar och snälla kommentarer.
Just nu känns allting lite konstigt. Konstigt att bara knalla på och gå vidare liksom, men samtidigt bra. Jag är otroligt glad att jag hann vara där under de sista dagarna. Och att jag fick ta ett ordentligt avsked av henne efteråt - se henne, prata med henne, röra vid henne, klappa henne. Därför känns det ganska okej nu, om än sorgligt.
Sen att verkligen förstå att hon är borta, det är en annan sak.
Just nu känns allting lite konstigt. Konstigt att bara knalla på och gå vidare liksom, men samtidigt bra. Jag är otroligt glad att jag hann vara där under de sista dagarna. Och att jag fick ta ett ordentligt avsked av henne efteråt - se henne, prata med henne, röra vid henne, klappa henne. Därför känns det ganska okej nu, om än sorgligt.
Sen att verkligen förstå att hon är borta, det är en annan sak.
2 kommentarer:
Jag håller med. Det är svårt att förstå att en människa är borta. Jag ska passa på att hälsa på min farmor och farfar nästa helg, när jag åker till Gotland igen. De måste få träffa Peo, man vet aldrig om det händer något. De är skruttiga sen decennier tillbaka.
Tänker på dig.
Sköt om dig. Kram.
Skicka en kommentar