Minnen

Baby or not och Kaffeflickan delar med sig av sina minnen från tiden runt barnens födelse. Jag blev inspirerad att göra det samma:

Från graviditeten
Jag visste att jag var gravid när jag började gråta på jobbet.
Jag mådde illa de första tre månaderna och åt pepparkakor konstant.
Jag kunde inte dricka kaffe under större delen av graviditeten.
Jag tyckte alla, även min sambo, luktade äckligt under de första månaderna.
Jag saknade inte alkohol alls.
Jag började med gravidbyxor och mjukisbyxor supertidigt då jag tyckte det kändes obehagligt att någonting spände över magen.
Jag gick på gravidyoga under stora delar av graviditeten och vattengympa på slutet.
Jag läste allt jag kom över om barn och förlossningar.
Jag gjorde två extra ultraljud för att försöka få reda på barnets kön. När det äntligen gick att se att det var en flicka kände jag direkt vad hon skulle heta.
Jag fick foglossning runt vecka 22 och kunde knappt röra mig under sista delen av graviditeten.
Jag var helt sjukskriven de sista sju veckorna.
Jag kunde inte sova på nätterna de sista månaderna.
Jag sov med två kuddar mellan knäna och mådde illa av att ligga på rygg.
Den sista kvällen innan vattnet gick vräkte jag i mig ananas för att försöka få igång förlossningen.

Från förlossningen
Jag väckte inte min sambo när vattnet gick på natten när jag var uppe.
Jag blev undersökt på BB följande dag och vi fick tid för igångsättningen dagen där på.
Jag var bara öppen en centimeter när vi lades in. De spräckte den andra hinnan men väntade med värkstimulerande dropp.
Jag hade kraftiga värkar som dock var tio minuter isär.
Jag fick morfin sex timmar senare för att kunna sova på natten. Inget hade hänt. Morfinet tog inte alls. Jag satt vaken själv hela natten och hade ont. Jonas somnade på golvet.
Jag fick värkstimulerande dropp 14 timmar (!) efter att vi skrivits in.
Jag öppnade mig långsamt. Lydia åkte inte ner ordentligt.
Jag var så trött så jag bara ville gråta under dagen. Det tog sån tid!
Jag hann gå igenom i princip all smärtlindring som fanns att tillgå; Först vetekudde och TENS. När TENS-apparaten började ge mig stötar (!) fick jag akupunktur. När den gick ur fick jag kvaddlar i ljumskarna. När de slutade verka fick jag epidural som hann fyllas på maximalt antal gånger.
Jag kunde inte ligga ner utan ville sitta med ryggen mer eller mindre rak under hela dagen.
Jag kan inte minnas att jag åt någonting på hela tiden.
Jag tyckte mest att människor störde mig, försökte ge mig vatten och ställde frågor, mellan värkarna när jag försökte få lite vila.
Jag andades mycket och tyckte det var skönt att ha det att ta till när värkarna kom.
Jonas överträffade alla mina förväntningar och var fantastisk vid min sida!
Jag somnade mellan krystvärkarna sittandes på bollen i slutet av dag 2. Jonas satt bakom och höll i mig.
Lydia hade fastnat med en axel och fick tillslut dras ut av barnmorskan.
Hon kom ut 26 timmar efter att vi blivit inskrivna efter 40 minuters krystvärkar.
Jag minns att de la henne på mitt bröst och att hon hade mycket mörkt hår. Sköterskorna skämtade om att vi skulle kunna göra pippilotter på henne direkt.
Sköterskorna frågade hur mycket vi trodde att hon vägde. Vi hade ingen aning. Som vanligt, typ? Det visade sig att hon vägde 4600 g och att de hela tiden förstått att det var ett stort barn. Det hade de dock inte sagt till oss, vilket var en himla tur!
Efterbörden kom snabbt efteråt och kändes ingenting.
Jag blev hög som ett hus på lustgas när de sydde mig. Hörde henne skrika i bakgrunden i sin pappas famn. Det var surrealistiskt men skönt.
Jag sprack inte mycket.
Jag minns att två doktorer kom in och tittade på mig.
Jag minns inte fikat, fast att jag hade sett fram emot det.
Jag minns att Lydia tittade på mig.

Den första tiden
Jag hade så jäkla ont att jag inte kunde röra mig. Jag bara satt, men även då gjorde det ont. Trodde att det skulle vara så.
Jag bara grät. Det gjorde så ont. En nattsköterska hjälpte mig att duscha, såg till att jag fick värktabletter och fick träffa en läkare.
Efter att ytterligare åtta (!) doktorer tittat på mig bestämde de sig för att operera. En bit av livmodertappen var demolerad och skulle tas bort.
Vi blev kvar på BB i fyra nätter till i väntan på en operationstid.
Personalen på avdelningen var fantastiska.
Jag blev sövd och själva ingreppet tog fem minuter.
Det var så skönt att få komma hem.
Jag hade svinont i flera veckor efteråt. Kände mig handikappad. Ville aldrig sluta med värktabletterna. Kunde inte sova, det var som värst på kvällen när jag la mig. Fick tillslut rådet att smörja med barnolja och vitt vaselin och i värsta fall men xylokainsalva. Då blev det lite bättre.
Amningen funkade dåligt, gjorde ont och tog all vaken tid i anspråk.
Jag svettades något fruktansvärt.
Jag tyckte inte om att amma utomhus och kände mig bunden.
Jag började gråta varje gång BVC-sköterskan frågade hur jag mådde.
Jag ville inte gå in i affärer för jag svettades så fort jag kom in.
Jag gick långsamt länge för jag hade ont.
Jag trodde aldrig smärtan skulle gå över.

Nu
Jag är inte rädd för att föda igen, men kommer vara mycket mer bestämd på BB. Jag ser inte fram emot den första tiden efter en eventuell ny förlossning men tror att det kommer gå bättre nästa gång.
Jag tycker att både jag och Jonas har klarat första året över förväntan och jag tycker att vi båda två är skitbra föräldrar till Lydia.

Gammal kärlek

Jag tror jag är lite kär i Bryan Ferry. Ja, det har jag visserligen alltid varit, men när han sjunger Bob Dylan blir kärleken extra svår.. suck!

LUNCH

Fick en utmaning att ta ett kort på Lydias lunch. Tja, jag kunde ju naturligtvis inte ta bara ett kort.. så här får ni hela lunchen från det att hon är precis satt i barnstolen till att hon äter resterna från golvet (!) medan jag diskar.

"Tra-to"

Nyss var fåglar det bästa som fanns. Fåglar och hundar. Fåglar är fortfarande bra och hundar jätteroliga, men mer och mer börjar intresset svänga över till fordon av alla de slag. Inte vanliga personbilar (pfy, alldeles för vanligt!) men lastbilar, kranar, tåg, skåpbilar, bussar och så naturligtvis klassikern - traktorer! Inte för att vi i ärlighetens namn ser så många traktorer under en dag, men det brukar ju inte hindra att det blir ett av de första, och mest flitigt använda, orden hos små barn. Kan med fördel användas på allting större än en bil har jag förstått. Så nu ska vi jobba på "tra-to" här hemma.

Till morsan

Så här säger de i reklamen:
"På söndag är det Mors Dag. Överraska henne med en Bingolott."
Ha ha ha, jag har såååå dålig humor! Jag tänker genast att jag banne mig ska köpa en Bingolott till min mor för då skulle hon bli superförvånad!

(Inget ont om bingolotto (kanske...) det är bara ingenting min mor eller jag följer)

Idag har jag fått fotmask. Och nej, det är ingen sjukdom utan en del i en av de underbara behandlingar jag unnade mig själv på Centralbadet. "Kroppsbehandling med alger inklusive skalpmassage" samt "Fotvård för trötta fötter". Shit vad skönt det var! Jag inser att jag har gått på alldeles för få span i mitt liv. Ska rätta till det nu. (Ovan softar sköna tjejerna Cecilia och Tia i väntan på sina behandlingar.)

För mycket mage

Någon som behöver plattare mage?? ;-)

Nationaldagen

Vidarebefodrar denna info:

"Manifestation nationaldagen 6 juni

Sverige är fantastiskt!

- här blev 4 206 kvinnor våldtagna 2006
- här blir kvinnor kränkta i domstolen
- här styrs domslut av mäns normer och värderingar
- här vågar inte kvinnor lita på rättsväsendet

Tillsammans, män och kvinnor, kan vi visa att vi inte tolererar
rättsväsendets diskriminering av kvinnor.

Samling Humlegården 11.00
Avmarsch mot Sergeltorg 11.30
Tal vid Sergelstorg 12.00
Avslut 13.00

Alla är välkomna att kalla ihop sina olika nätverk och kompisar för att
delta, sprid gärna vidare informationen.
Ingen organisation eller politiskt parti står bakom manifestationen. Gör den
till din!"

På TV

Just nu kan jag välja mellan dessa två program på min TV: Nyheten om nya bombningar i Libanon



och uttagningarna till Pussycat Dolls!



Vad faan är Pussycat Dolls?? Något amerikanskt naturligtvis, eftersom att programmet är amerikanskt. Men har någon svensk någonsin hört talas om det innan det började sändas ett TV-program om det??

Carpe diem?

Fånga dagen? Min dotter skulle behöva hjälp att släppa dagen! Varje kväll så trött, så trött, men inte vill hon sova för det. Jag försöker berätta för henne att ju snabbare hon somnar ju snabbare blir det nästa dag full av nya spännande saker. Jag väntar fortfarande på att det ska sjunka in..

Nej det är inte sant!! Buhuhuhu! Jonas drog ur basstationen (av missatg) när han skulle dammsuga och nu funkar inte vårt trådlösa nätverk igen!! Fattar inte vad det är för fel! Jag förstå inte vad jag gör för fel, varför känner inte min dator ens av basstationen? Och hur kan allt försvinna bara för att elen försvinner några sekunder?? Nu kommer jag in någon minut här och där på nåder surfandes på min granner sviktande signal.. Ge mig styrka! :-(

James och jag

Ha ha ha, kan det verkligen vara sant?! Denna bok blev jag i Book Quizet. (Hittade dit från Heliotropen.)

You're Ulysses!

by James Joyce

Most people are convinced that you don't make any sense, but compared to what else you could say, what you're saying now makes tons of sense. What people do understand about you is your vulgarity, which has convinced people that you are at once brilliant and repugnant. Meanwhile you are content to wander around aimlessly, taking in the sights and sounds of the city. What you see is vast, almost limitless, and brings you additional fame. When no one is looking, you dream of being a Greek folk hero.


Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

Tillbaka i sadeln!

Efter fyra-fem dagars kamp med min uppkoppling läser jag detta på en hjälpsida i datorn:

"Vissa problem kan ibland avhjälpas genom att enheten stängs av och sätts på igen."

Naturligtvis har jag redan provat det femtielva gånger, men inte efter att jag ominstallerat för sjuttonde gången och ändrat en hel del andra saker fram och tillbaka. Så, jag provar igen och poff! Det funkar! Tjoho! Nu får min dotter aldrig mer dra ut basstationen ur väggen. Det orsakar alldeles för mycket sveda och värk.

Nu är det sent.. måste sova. Imorgon ska jag surfa!

Grrr.... Vårt internet krånglar något vansinnigt just nu. Kommer knappt in och allt tar en j-vla tid. Bloggen ligger nog lågt tills detta är fixat. Blir knäpp av att försöka få något att funka.

Fågelskådning

Världens bästa söndagsaktivitet för en trött och småsjuk mamma med rastlös unge; Ta en promenad och mata duvorna. Alla dessa hundar och fåglar överallt gjorde dagens utflykt till apoteket några kvarter bort till ett äventyr. Lydia är helt tokig i fåglar just nu och pekar på varenda en, i luften och på marken. Att hamna mitt i en flock är höjden av lycka. Tur att så bra underhållning finns så nära och är gratis.

Luftslott

Usch jag håller på att bli helt besatt av bostadsmarknaden. Så många jag känner håller på och söker lägenhet, springer på visningar eller kollar på hus och vad gör jag? Tja, eftersom vi inte har råd att ge oss in på den bostadsrättsmarknad som pressar priser till nya höjder just nu i staden så drömmer jag fantasidrömmar om det där fantastiska hyresrättsbytet som jag, just det, bara kan drömma om. För detta försakar jag min sömn och umgänget med min partner. Måste ju bara in och intressemarkera! Som om det skulle göra någon som helst skillnad, ha ha ha!

Men de senaste dagarna har jag också utökat med att lusläsa tidningarnas bostadsbilagor på jakt efter - ja nu ska ni höra - fritidshus! Som om det ryms inom den ekonomiska ramen för vårt leverne. Är dock helt övertygad om att våren är sämsta tänkbara tid att köpa. Tänker att kanske så småningom. Mest troligt aldrig. Men, den som drömmer får se..

Festival-Finland

Ha ha ha, någon som såg pausunderhållningen från Helsingfors igår?? Härliga Finland, känns som om de sparat sig nu i alla år och tänker bränna av allt krut de har i årets Melodifestival, nu när de äntligen har chansen! Allt på en gång bara! Hoppas det blir lika knäppt på lördag, för festivalbidragen är ju inte så himla roliga i år.

Birthday Girl

LYDIA 1 ÅR IDAG!!

Första promenaden

I mitten av maj förra året, minns inte vilken dag men det måste ha varit några dagar efter det att vi kommit hem från BB, så var jag ute och tog min första promenad. Kommer inte ihåg om jag hade barnvagnen med mig, men det måste jag nog ha haft. Men jag minns att jag gick längs Ringvägen mot Zinken, precis som idag, och det doftade precis som idag. Samma träd blommade.

Jag minns att det kändes som om jag hade varit borta i flera månader och som om det pågick ett liv där runt gatan som jag knappt kände igen. Jag minns att det kändes som högsommar fast att det bara var i mitten av maj. Jag minns att jag stannade till under trädet på bilden här ovan och bara stirrade upp i lövverket. Hela mitt synfält var fyllt av dessa vita blommor och jag kommer ihåg att jag tyckte det var det vackraste jag sett. Vet inte hur länge jag stod där, men människor som gick förbi måste ha undrat. Det minns jag dock ingenting av. Idag mötte jag det där trädet igen. Jag kände igen dofterna i luften. Jag kände igen trädet! Plötsligt mindes jag!

Kalas!

Igår hade vi ettårskalas för Lydia några dagar för tidigt. Det var så trevligt att ha folk här och bara umgås och ha det mysigt. Lydia var nog mest i gasen av alla. Här ovan syns hon i farbror Andreas famn tillsammans med kusin Isak.


Farfar Staffan, Lydia, Isak, Andreas, Ann och Anna.


Lydia äter tårta själv i pappas famn. Vilgot visar hur man kör bilen.


Max lär Lydia hur presenten från gammalmorfar Bengt fungerar.


Lydia fick bland annat en spis i present. Den uppmärksamme kan se att hon redan lagt in sin nalle i ugnen!

Älskade älskade vår. Ljumma vindar mot min kind. Ljuv grönska på min näthinna. Denna tid, så vackert att det nästan gör ont. Ut ut, måste vara med hud i luften. Inte för varmt. Inte för kallt. Ljus. Tack!

Hellre reko än eko

Det är viktigt att i största möjliga mån handla ekologiskt odlade produkter - absolut! Därav handlade jag förr alltid mitt favoritkaffes ekologiska produkt (Classic Eko). Men nu har de börjar med rättvisemärkt kaffe, döpt till Reko. I valet mellan eko och reko blir det faktiskt reko. Tror att vänlighet mellan människor och bra levnadsvillkor för alla även främjar omsorgen för vår gemensamma jord i längden. Dessutom tycker att namnet tyder på viss humor hos skaparna :-)

Tack alla för kramar och snälla kommentarer.
Just nu känns allting lite konstigt. Konstigt att bara knalla på och gå vidare liksom, men samtidigt bra. Jag är otroligt glad att jag hann vara där under de sista dagarna. Och att jag fick ta ett ordentligt avsked av henne efteråt - se henne, prata med henne, röra vid henne, klappa henne. Därför känns det ganska okej nu, om än sorgligt.
Sen att verkligen förstå att hon är borta, det är en annan sak.

I natt dog min mormor. Vila i frid, älskade du.

Första första maj

Traditionsenligt demonstrerande idag. Lydias första. Spanar trygg i morfars armar. Malin, Max och Maria kom också med i år. Liksom en massa andra härliga människor. Kändes som om uppslutningen var stor trots utlovat kyligt väder.