"Mitt hjärta brister"

Igår var jag på Folkoperan och såg Birgitta Egerbladhs "Mitt hjärta brister". Så här pendlade mina tankar under föreställningen:

Först blev jag smått irriterad för att jag tyckte att scenbild, kostymer, koreografi m.m. påminde så mycket om Egerbladhs senaste föreställning "Köra och vända" på Stadsteatern. Alldeles för likt = tråkigt! tänkte jag.

Sen började jag känna att det här egentligen var ett bättre forum för hennes speciella typ av föreställningar. Operan, dvs sången, gifte sig fantastiskt med hennes idéer och tillförde mkt mer än den talade texten.

Sen blev jag mer och mer upprymd av musiken och hur fantastiskt kul det var att se operasångare skruva på begreppen några varv, prova nya infallsvinklar för användandet av rösten, ja till och med driva med operan som form. Väntade möten mellan den klassiska sången och diskbänksrealismen fanns naturligtvis där, men även stor stor humor i många av scenerna. Dessutom en del "internskämt" för alla inbitna operafans. Några hängde jag med på men flera gick säkert över mitt huvud.

Men efter ett tag började jag känna att det ändå blev lite väl mycket "stå still och sjung din aria"-nummer. Danserna, de kollektiva scenerna och experimenterandet fick stå tillbaka för lite för många klassiska operaframträdanden, må så vara stående över en strykbräda. Egerbladh hade skrivit någonting i programmet om varför arian är så viktig. Tyvärr köpte jag inget program utan bläddrade bara i min systers, men efter att ha sett föreställningen är jag verkligen intresserad av att läsa vad hon har att säga i frågan.

När föreställningen var slut kände jag ändå att jag är mycket glad över att ha sett den och att jag för första gången på flera år blev riktigt riktigt sugen att gå på vanlig opera! Måste genast kolla in den övriga repetoaren i stan.

Tillslut vill jag bara säga att jag älskar Folkoperan för deras idéer, deras lust och deras mod. Deras uppsättningar är alltid sevärda (de jag har sett vill säga, springer ju inte på operan så värst ofta) och sångarna i den här föreställningen var så underbara! Tack Åsa för att du drog med mig!