Lydia är fortfarande lite ur gängorna. Vet inte om det har att göra med helgens magsjuka eller någon pågående utveckling. Hon skrattar mindre, sitter mycket tyst, vill gärna komma upp i knät och tar gärna nappen om hon har möjlighet. Dessutom gråter hon lite i sömnen då och då på nätterna. Lilla skruttan. Det verkar vara så mycket som pågår just nu inne i henne.
Idag var vi på barnvagnsbio. När vi kom dit och Lydia fick syn på Frank var första gången på hela dagen som hon började le och bubbla som hon brukar. Tur att det finns andra barn, för att tittade på dem och kommunicera med dem är verkligen favoriten just nu. Fast helst från min famn.
2 kommentarer:
Vad mysigt att hon blir glad av bebisar. Kan bara säga att vi har det lite på samma sätt här. Frank är sig inte lik och jag tror nästan varje dag att han håller på att bli sjuk för att han är så annorlunda, mammig, tyst och ler jättelite... :(
Jag tror nog att det är en major utvecklingsfas. Känns bättre att tänka så iallafall.
Ja puh! Undrar just var det ska sluta... (Förmodligen i kryp, vad annars) Men det är nästan lite läskigt; som om Lydia har byts ut mot en annan, inte så lycklig, bebis.
Skicka en kommentar