Loranga, Masarin och Dartanjang

Diskussion i Babel nyligen om barnböcker och barnlitteratur. Vi har väl alla den där eller de där böckerna som vi minns och som påverkat oss som barn. På slutet skulle några av gästerna, som brukligt, rekommendera varsin bok. En av gästerna höll fram Loranga, Masarin och Dartanjang av barbro Lindgren och sa att det är världens bästa barnbok. En annan gäst, som tagit med sig en annan bok, föll in i lovsången och höll med om att Loranga, Masarin och Dartanjang var världens bästa barnbok.

Alltså, jag gillar verkligen Barbro Lindgren. Alla Max-böckerna, de nyare Benny-böckerna, Vilda bebin och Sparvel-böckerna. Hon är på många sätt fantastisk och hennes produktion är verkligen enorm. Men att Loranga, Masarin och Dartanjang skulle vara världen bästa barnbok vänder jag mig starkt emot. Jag gillade Loranga, Masarin och Dartanjang som barn och kan fortfarande älska de galna upptågen, de fantastiska historierna och att det är så där lite lagom overkligt utan att vara så annorlunda att det känns helt främmande. En gammal morfar som bor i skogen och äter frön, vem kan inte älska det?

Även om jag inte vill vara så träig och tråkig och hela tiden kräva det politiskt korrekta, så har jag idag svårt för den föräldrarelation som skildras i böckerna. Visst är det befriande med en pappa som är en människa, men fel och brister. Men jag mår ofrivilligt dåligt av hur hunsad och överkörd Masarin blir precis hela tiden. Jag tycker det är tragiskt att han behöver leva där nästan ensam med en pappa som är full av sig själv precis hela tiden. Visst är det härligt med ett okonventionellt leverna, men relationen mellan föräldern och barnet i böckerna gör mig nedstämd faktiskt. Jag kan inte hjälpa det.

Dessutom är det, precis som i Alfons och andra härliga böcker, lite tråkigt med dessa helt manliga världar överallt. Klart att det är okej med bara massa personer av manskön i en berättelse. Om det vore så att det fanns lika många litteraturserier som var fulla av en massa fritänkande kvinnor i berättelse med bara personer av kvinnligt kön. Tyvärr är det ju inte så. En liten mormor som åt frön där ute i tallen hade väl inte gjort nåt? Eller kan inte kvinnor vara så där härligt okonventionella?

Höst

Åh, jag önskar att jag hade något att skriva. Men jag är som helt tom nu för tiden. Trött. Det är ju höst.

Utställning!!

Vernissagen har tyvärr redan varit, men min mors supersnygga tavlor finns för påseende ytterligare en tid på Österlånggatan 16 i Gamla Stan. Ta en sväng förbi, vettja. :)

I vanliga fall finns hon på www.tavelfabriken.se i Hammarby Sjöstad.

Väninnan

Läser just nu "Väninnan, en rapport från Rosenbad" av Eva Franchell. Trodde inte riktigt på den innan, men jag är helt fast. Det politiska spelet. Det är så absurt ibland.

Sova på tåg

Nu är jag i Malmö på kommunkonferens med Fi. Nattåget ner i natt. Härligt, härligt. Det var otroligt länge sen jag åkte tåg. Senast jag åkte nattåg var mellan Venedig och Rom sommaren 2005, kom jag på när jag låg och funderade inatt. För inte gick det att sova hela natten, även om det gick bättre än förväntat.

Individualiserad föräldraförsäkring - igen

Det finns få saker jag blir så provocerad av som folk som motsätter sig individualiserad föräldraförsäkring med argumentet att familjerna ska få bestämma själva och staten inte ska lägga sig i. Nedan följer ett svar jag skrev på en kompis blogg (så det börjar lite mitt i), med lite förlängning;

Fast det är ju ett jättekonstigt argument att staten inte ska gå in och styra hur folk är hemma med sina barn. Genom att ha en föräldraförsäkring på ett visst antal månader som är lagstadgat och finansierat av staten så säger ju staten något om hur den tycket att folk i Sverige ska vara föräldralediga. Det är ju så staten gör, det är ju det politik handlar om, att med pengar som styrmedel styra befolkningen i den riktning man tror är bäst eller i längden är bäst för landet eller bidrar till den vision man har av ett samhälle och vad det står för. Det är det man väljer att finansiera. Det är därför man sänker arbetsgivaravgiften för unga, för att få fler att anställa unga. Det är därför man väljer att ge lika stort barnbidrag till alla oavsett inkomst för att man vill att det inte ska vara behovsprövat utan en rättighetsfråga i vårt välfärdssamhälle att alla får lika.

Om staten verkligen skulle hålla sig borta från hur folk är hemma med sina barn skulle den inte betala ut några pengar alls utan låta de som skaffar barn klara sig själva. När staten väljer att dela ut pengar ska den självklart dela ut dem enligt en princip som staten tror på och som man tror främjar den utveckling man ser som viktig eller gynnsam. Varför ska en förälder få mer betalt för att vara hemma med ett barn än den andra? Det enda vettiga är att varje person som får barn får ett visst antal betalda dagar att vara ledig med det barnet. Det, om något, är en rättvisefråga.

Genom att ha en individualiserad föräldraförsäkring bestämmer inte staten hur folk ska vara hemma med sina barn. Folk får vara hemma med sina barn hur faan de vill, faktiskt! Men staten bestämmer på vilket sätt den vill stödja föräldrar att vara hemma med sina barn och vilken syn staten har på föräldrarnas roll. Ända sättet att på allvar visa att man tycker båda föräldrarna är lika viktiga är att individualisera försäkringen.

När jag blir stor..

Jag tror att jag kanske, kanske vet vad jag vill göra med mitt liv. Yrkesmässigt alltså. Kanske, säger jag. Men ingenting är klart. Så vi får se. Och dessutom är det lååångt väg i vilket fall som helst. Men ändå, som sagt. :)

Snuvad

Jag orkar snart inte den här täppta näsan, hostan och huvudvärket längre. Är så tråkigt att vara förkyld! Snart säger jag STOPP! och hoppas att snuvan kan vanliga hederliga förskoleregler.

Militärisk morgon

Sally står i poliströja och slår på mig med en trumpinne i takt med ett youtubeklipp med fransk militärmusik.
- Marschera! Marschera! ropar hon.

Dottern skriver brev

Dottern skriver brev till mig. Inslaget i hushållspapper faller ett meddelande ut. Så här står det:

FRÅN LYDIA
TILL KAJSA
GOD HÖST

Hon har skrivit allt själv fast jag har bokstaverat "från", "god" och "höst" för henne. Inte kan jag vara arg för att barna vaknade så tidigt när jag får såna fina meddelanden. :)

Allt har en baksida

- Hahaha, din rumpa! tjuter 4-åringen.
- Min rumpa? Vad är det med den?
- Den är stor!
- Jaha...
- Jättestor! Som hela världen! Och så exploderar hon av skratt.

Vart ska vi åka?

Här hemma är det mest vabb och hostnätter just nu. Det kastar som vanligt alla planer och ambitioner över ända. När barna blir sjuka. I gengäld har jag blivit besatt av att surfa på semesterresor, men känner mig djupt förvirrad. Har fiskat runt lite bland folk jag känner för att få lite tips, men inget. Är det någon som läser det här som har erfarenhet av bra (eller dåliga för den delen, som vi kan undvika) ställe att resa med barn i typ slutet av februari? Barnvänligt och någorlunda varmt är nog det vi prioriterar högst. I övrigt har vi inte så stora krav... kanske.

Hårda vindar

Har debatten blivit hårdare? Känns som det. Mycket ilska, många hårda ord, ilskna artiklar, kommentarer och inlägg. Valrörelser brukar ju alltid vara lite skitiga mot slutet, men det känns som om det håller i sig även efter och till och med eskalerar. Håller det politiska klimatet i Sverige på att polariseras och vad innebär det i sånt fall?

Heja Nour!

Läs hennes inlägg på Newsmill.

Det var verkligen en ovanligt dålig dag i Debatt. Men vad kan man förvänta sig med det upplägget. Å andra sidan är det väl konceptets svaghet, att debattprogram ofta väljer de enkla konfrontationerna istället för de svårare diskussionerna.

Värk

Efter fyra dagars huvudvärk och rejäl migrän i lördags natt är jag åter på väg till jobbet. Måste andas lugnare, stressa mindre. Vara på en plats i taget. Kanske yoga lite i kväll. Vill inte hamna i en riktig huvudvärksperiod igen. Jag har varit där förrut, många gånger. Jag vet hur inte roligt det är.

Första ggn på hästryggen