Vabb idag

Var just inne på försäkringskassans hemsida för att anmäla vabb. Där kan man se hur många dagar som tagits ut på respektive barn under året. Hittills 2,25 dagar på Sally och 1,5 dagar på Lydia. Det kan omöjligt stämma! Inte för att vi har varit så himla sjuka i år, men det får mig snarare att tänka på hur många dagar vi faktiskt inte tar ut de pengar vi haft rätt till. Jag har glömt att anmäla vabb alldeles för många gånger, det vet jag. Men dessutom har vi löst och trixat med halvdagar och med min mamma flera gånger, allt i en anda av att det inte riktigt funkar att bara säga "Mitt barn är sjukt. Jag kan inte komma till jobbet." Dessutom läste jag nu något som jag inte visste. Nämligen att annan person även kan få ta ut vabb om inte föräldrarna/vårdnadshavarna kan. Det borde betyda att min mor kan anmäla vabb och få pengar om hon är hemma med något av våra barn! Det är ju jävligt bra att veta, ffa för henne kanske. Man lär så länge man lever.

Surrogatmödrar

Mina tankar spinner kring dagens artikel i DN av Kajsa Ekis Ekman om surrogatmödrar (tyvärr inte på nätet än). En del av den respons som kommer påminner inte så lite om myten om "den glada horan". Klart man alltid kan hitta någon som gör det enbart för att hjälpa andra, eller "som bara tycker om att ha sex" (överfört "älskar att vara gravid men inte vill ha fler barn, typ). Men som i så många andra samhällsfrågor kan vi inte tillåta oss att dra gränsen vid de starkaste, lyckligaste, mest positiva fallen. Vi måste, i sann solidarisk anda, alltid dra gränsen vid de svagaste, olyckligaste. Spridningen av surrogatmödrar är inte idag och kommer troligtvis inte heller i framtiden att främst vara koncentrerat till glada och altruistiska kvinnor i västvärlden.
Nej, som så ofta annars är det fattiga kvinnor i Indien och på andra platser som säljer sina kroppsliga funktioner, som reduceras till ett kärl, som inte har något annat val om de ska kunna köpa mat till sina egna barn. Utom då kanske just att prostituera sig. Är det verkligen ett val? Och visst kan man argumentera att det är just ett sätt för dessa kvinnor att faktiskt tjäna pengar. Men då ligger problemet någon annanstans. I alla fall i mina ögon.

Visst är det provocerande, framför allt om man som jag har egna barn, men jag ifrågasätter faktiskt allas rätt att få egna biologiska barn. Till vilket pris som helst. Till priset av att någon annan ska bära och föda ett barn som hon sedan inte har någon som helst rätt till. "Surrogatmamman lämnar inga biologiska spår", sägs det. Formuleringen får mig att vilja spy. Jag tycker det vore fantastiskt om fler homosexuella män fick adoptera barn som redan är födda och i behov av en kärleksfull familj. Eller att de löser det tillsammans med någon de känner, som då de facto fortfarande är biologisk mor till barnet och där både barnet och modern har en möjlighet och ett val att ha kontakt med varandra och finnas i varandras liv. Men ännu värre är den vad jag förstår övervägande gruppen av "köpare"; nämligen heterosexuella par som inte kan få barn men som inte vill adoptera utan till varje pris ha ett eget biologiskt barn. Eller kvinnor som kanske bara inte har någon lust att vara gravida med allt vad det innebär och själv genomgå en förlossning, med allt vad det innebär!

Att köpa någon annans kropp, graviditet och förlossningen. Att avskriva någons rätt till upplevelsen av det barn som växer i ens kropp. Allas rätt till ett eget biologisk barn är ingen rättighet, lika lite som allas rätt till sex.

Kvällsarbete

Det är svårt att fatta hur mycket tid det tar att bara administrera distributionen av valsedlar till ett enda parti i Stockholms län. Och då har ändå inte själva distributionen börjat än. Och nu - över till just det.

Närmar oss beslut

Igår promenerade vi den ev nya
vägen till förskolan, hängde i närmaste lekpark och kände på beslutet i mer fysisk form. Det är åt ett helt annat håll än vår nuvarande förskola och helt nya kvarter, men.. det kändes bra. Dessutom har jag över helgen pumpat vänner som haft barn där och fått positiva svar. Nu ska vi se till att få komma dit i veckan och prata med personalen, sen är nog saken biff. :)

Det händer saker

Idag har vi blivit erbjudna nya förskoleplatser - till båda barnen! Inte den förskola som ligger allra närmast men en som verkar jäkligt bra. Läskigt. Vi vet inte vad vi ska ta för beslut.

Nej tack

Tänkte jag skulle ställa dottern i kö till fotbollsskola och vände mig till Hammarby IF, eftersom att jag inte kan så många idrottsklubbar och det är den stora som ligger närmast. Men nej, jag vill inte ställa mitt barn i kö till någon klubb som bara kan referera till barn som "pojkar", även i knattelagsammanhang och annat. Jag betackar mig för sådana gammalmodigheter.

Vill vara stor

- När ska jag få egen nyckel hem? frågade fyraåringen idag. Jag kunde tyvärr inte låta bli att börja skratta, fast jag vet att det var en dum reaktion. Men jag blev så överrumplad.

Det gäller att vara i tid

Jag föddes på min mammas beräknade förlossningsdatum (bf). Mitt första barn föddes en dag efter bf. Mitt andra barn föddes exakt på bf. Igår födde min syster sitt första barn exakt på sin bf.

Bebis

Idag har jag blivit moster!

Lördagsfrid

Barnen samsas framför datorn.

Inte helt glad att börja

Lydia har ingen lust att börja förskolan på måndag. Hon har pratat om det flera gånger och igår blev hon helt förtvivlad, grät och sa att hon hatar förskolan. Det tror jag nu inte hon gör. Då hade vi nog märkt av det tidigare. Men jag undrar lite över vad reaktionen betyder. Varför känner hon så starkt för detta och vad är det som ligger bakom? Vill hon vara mer med oss, vara hemma? Är det nåt på förskolan som inte är helt okej och som hon känner att hon faktiskt inte vill tillbaka till?

Val i faggorna

Jag bloggar nästan aldrig längre eftersom jag börjat twittra. Inte alls samma sak, men snabbt och kort för en som är i farten. ;)
Sen är det bara drygt en månad kvar till val. Och som den politiskt engagerade kvinna jag är har jag naturligtvis häcken full av massa roliga om än tidskrävande valkampanjsaker.
Till efter valet lär det nog vara ganska lugnt här. Stor kram på er som ändå hittar hit ibland.

Pappor i vardagen

Jonas leker så jäkla bra med barnen. Mycket bättre än mig. Jag gillar inte direkt att leka. Jag är så lycklig över att han finns och är en sån engagerad och bra pappa. Så fantastiskt med de här generationerna som växer upp nu och har pappor som verkligen är aktiva delar av deras liv. Ska bli häftigt att se hur samhället utvecklas när dessa barn växer upp och ska forma det.

Lydia intar Allsångsscenen

Hussäljare är dumma i huvudet :(

Fan. Det här med att köpa hus är inte lätt. Nu har jag budat på två hus i mitt liv. På båda har jag i slutänden stått med det högsta budet - utan att få huset! Det första valde säljaren att sälja till en tredje part (förutom mig och den jag budade mot) istället. Nyss ringde mäklaren för det hus jag kollade på i förrgår. Igår la jag ett bud som både är det högsta budet och är över det som säljaren ville ha. Men nu drar säljaren tillbaka huset. Han är inte redo att sälja än, säger han. Vafan liksom. Borde vara spöstraff på att dra igång budgivning och folks förhoppningar och sen bara ångra sig!

Jaha, nu hoppas jag på tredje gången gillt. Ska bara hitta ett hus först. Just nu känns det inte som om det finns någon intressant på gång. Och jag känner mig sur som en citron. :(

Nu hänger vi här i Almedalen igen.

Andys

Vi är på Andys lekland. En regnig dag under semestern. Jag vet inte vad vi tänkte på. Det är hemskt. Alla bara skriker, barnen är alldeles svettiga och frånvarande i blicken. Jag tror att någon håller på att klämma ihjäl sig var tjugonde sekund. Aldrig mer.

Avlusning!

Lusen är lös(s)

Tro det eller ej, men vi har fått huvudlöss! Hela familjen. Till och med Jonas fast han knappt har något hår. Mitt i sommaren. Ingen av oss har någonsin haft det förut, så vi är lite chockade. Dessutom har vi troligen fått det på någon av våra respektive skolor/förskolor, innan semestern, vilket betyder att någon eller några i familjen haft det i flera veckor. Huga. Nu sitter jag här med huvudet fullt av behandling. Ungarna får sova ännu en natt med sina små raringar eftersom vi inte hann köpa medel innan läggning.

Men ni som vet - hur mycket brukar man ha? För vi kammade och kammade med luskam men det ramlade bara ut typ två löss från mitt huvud och ett från Jonas. Från Lydia ramlade inga alls, men hon har haft sånt kli i huvudet så jag utgår från att hon också har det. Den enda som kan vara utan är Sally, men hon åker på en dos hon också i morgon bitti när vi ändå håller på..

(tillägg: fast i ärlighetens namn fattar varken jag eller Jonas hur i hela fridens namn vi ska få en trotsande Sally att ha lusmedel i huvudet när vi för tillfället knappt kan få på henne en tröja ibland)