Ibland blir jag helt tokig på vårt hem. Varenda låda, varenda garderob, varenda hylla behöver rensas! Det behöver organiseras organiseras organiseras! Jag blir tokig av att vara här, försöka verka här! Våra två (!) tvättkorgar är ständigt överfulla av tvätt vi inte ens tvättar eftersom vi inte har någonstans att stoppa det som då skulle bli rent. Det vi faktiskt använder av kläder och annat får aldrig plats i tvättkorgarna utan åker direkt in i maskinen från högarna i lägenheten.
Jag bävar inför att vara föräldrarledig och ensam hemma med Sally under dagtid i höst för jag kommer bli tokig om det inte blir någon ändring på detta. Det känns som om jag och Jonas skulle behöva en vecka utan barn hemma för att röja och reda ut. Men det kommer aldrig att hända. Och ändå, något måste göras om jag inte ska börja kasta saker runt omkring mig i ren förtvivlan.
Vi har som projekt hela detta år att organisera, reda upp och röja i skåp och garderober allt efter som, när tid finns. Men trots att det bara gått halva året känner jag att det går alldeles för långsamt och mitt tålamod börjar tryta. Fast jag vet ju varför. Tiden finns inte där. Annat kommer hela tiden före. Och det gör mig tokig. Som sagt. Fan, vet inte vad jag ska ta mig till. Vill inte bli grinig och bråka på Jonas, vilket oftast blir resultatet när jag inte står ut, för han gör väl så gott han kan. Precis som jag. Det är en ständig jävla kamp helt enkelt. Att fixa allt.
Eller så kanske behovet av att organisera runt omkring mig bara är ett försök att hålla det allmäna psykiska kaoset stången och det jag egentligen borde lära mig är bara att tagga ner helt enkelt. Låter nästan så när jag läser vad jag själv skrivit ovan. Som om ett bättre organiserat hem skulle skänka mig lycka och frid. Bah! Vilken illusion! Eller?
torsdag, augusti 07, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
oj, vad jag känner igen mig. Ibland bryr jag mig dock ingenting om röran. De ooragniserade överfyllda skåpen, källarförrådet som svämmar över, klädhögen i tvättkorgen, klädlådorna som fullproppade. Allt behöver rensas och organiseras upp. Men, tiden finns inte här heller. Jag har nån slags vision om att en dag kommer vi ta tag i allt och ha ett välorganiserat hem. Tsss
Att jag dessutom är dålig på att kasta eller lämna ifrån mig saker till typ små smulor, gör inte saken lättare...
Men, jag får panik av all röra med ganska jämna mellanrum.
I´m with you, alltså.
Jag skulle just skriva ett långt svar om oordning men så läste jag attles svar och hon skriver ju precis det jag skulle skriva. Så då skriver jag bara: Jag känner igen mig!
Kram,
AnnaSv
Känns igen här med och ett hett tips är att ni tar den där dagen och röjer hemma, annars blir det en olidlig exsistens.... Jag har tagit mig tid att rensa i förråd, på vinden och i garderober under semestern och det var en enorm lättnad att ha fått det gjort.
Lycka till!! :)
Känner också igen mig. Vi har rätt välstädat på ytan men våga inte öppna en garderob... Stör mig på det i perioder när jag är lite nere medan jag i vanliga fall rycker på axlarna åt det.
På måndag ska Lovis vara hos mamma medan vi rensar källaren som annars är en ständig källa till irritation. Ser fram emot måndag kväll men själva dan hoppar jag gärna över...
Bestäm dig för det av de oorganiserade områdena som stör dig mest och försök röja det. Känns ofta bättre om man iaf gör nåt.
Lyckan tror jag man finner på andra sätt, men lite mer frid kan man nog få via ett organiserat hem.
Å andra sidan så har dygnet bara 24 timmar, och det är inte alltid de räcker till för att organisera därhemma... Det finns ju en del annat som går före, typ hungriga bebisar.
Jag hör vad ni säger: jag ska se till att få tid att röja, i alla fall det som känns mest angeläget.
Men Kajsa hahaha det där skulle ju bli mitt första inlägg, tillbaka till verkligheten.
Jag har valt bort bloggen nu ett tag just för att röja upp hemma. Jag blev så trött på alla mina vredesutbrott på mössor, skruvmejslar, den där snygga tröjan man vill ha på sig just den dagen, på ena A:s sko som leker kurragömma eller favvopennan som inte ligger där de ska. Men det var inte så konstigt att de lekte kurragömma för de hade ingen plats.
Nu på våran semester, som vi spenderat på hemmaplan, har vi/jag röjt medans ungarna sovit. Vi har röjt till bra musik och gott att dricka och med långa sköna pauser också.
Nu börjar jag se ljuset i tunneln och det är såååååå skönt. Jag inbillar mig verkligen att jag kommer att bli lyckligare. Ehhh?? Vi får se...hahaha
Det är så härligt och skönt att höra att man inte är ensam om detta. Jag skrattade högt när jag läste.
Heja Kajsa!
Du behöver sova. Först och främst. Innan alla basbehov är tillgodosedda kan vi omöjligt orka något annat.
Så - ta emot all hjälp du kan få - sov - och rensa sedan, om du orkar och fortfarande vill. KRAM!
Jag säger som min svägerska: Att städa medan barnen är små är som att skotta medan det snöar. Hon bestämde sig helt sonika för att sluta städa, mer än det absolut nödvändiga.
Själv tycker jag också att det är svårt att lära sig leva med röra - men kanske nödvändigt? Och jag har FYRA överfulla tvättkorgar!
Skicka en kommentar