Och ändå. Brevid mig på bordet ligger boken och stirrar. Och jag vet precis vad som står i den; att den första utvecklingsfasen (läs kris) i spädisens liv inträffar vid ungefär fem veckors ålder. Att det betyder rubbade matvanor, rubbade sovvanor, ökad gnällighet, ökad klängighet, gråtigt oroligt barn, oroliga och/eller irriterade och utmattade föräldrar. Jag vet att det står där. Och ändå. Vad man vet och vad man upplever är så vitt skiljda saker. Uppenbarligen.
måndag, augusti 11, 2008
Fem veckor
Och ändå. Brevid mig på bordet ligger boken och stirrar. Och jag vet precis vad som står i den; att den första utvecklingsfasen (läs kris) i spädisens liv inträffar vid ungefär fem veckors ålder. Att det betyder rubbade matvanor, rubbade sovvanor, ökad gnällighet, ökad klängighet, gråtigt oroligt barn, oroliga och/eller irriterade och utmattade föräldrar. Jag vet att det står där. Och ändå. Vad man vet och vad man upplever är så vitt skiljda saker. Uppenbarligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja. Och sen funderar jag alltid på vad ska jag med den kunskapen. Jaha, det är en vanlig fas. Okej, men det är ju fortfarande lika jobbigt för alla inblandade, vetskapen att det är en fas eller ej.
Så jag satte i nämnda bok i hyllan igen och lever fortfarande med BVC's "det-är-bara-en-faaas"-mantra i huvudet.
Tjockalocka: Haha, men erkänn att det är ett användbart mantra! ;)
Skicka en kommentar