Nattugglande

Nu är jag uppe och bloggar på natten. En hel natt går liksom ändå inte att sova just nu. Just i natt tar jag en runda och kissar, skjuter upp lite Renässans Mentol och tar en alvedon. Att blogga på natten är annars en gammal trevlig vana som jag nog kommer få anledning att återuppliva ofta i den närmaste framtiden. Det var nämligen under alla vaknätter under slutet av min förra graviditet som jag till slut, för att ha något att göra under de där vargtimmarna, började blogga. Misstänker att det förmodligen blir likadant denna gång - uppe någon timme varje natt.

En forskare som jag glömt namnet på skrev för ett tag sedan att det tar ca två timmar för både barns och vuxnas hjärnor att varva ner, varför man inte skulle sitta vid datorn och helst inte ens se på TV ca två timmar innan sänggåendet. Så nattbloggande är troligen allra sämsta metoden. Fast å andra sidan kanske jag inte ens är riktigt vaken, så då kan det ju göra det samma. ;)


(Jag undrar för övrigt hur det kommer sig att just ugglor fått ett ordspråk om sig som bygger på att de skulle vara kloka. För hur mycket jag än gillar ugglor, vilket jag verkligen gör, så tycker jag snarare att de har en ganska korkad uppsyn.)

Och nu blir det gnäll

Kroppen orkar snart inte mer, känns det som. Och det är inte graviditeten som håller på att ta knäcken på den utan förkylningen från helvetet. Idag har jag fullkomligt brutit ihop, sitter bara hemma och gråter. Tror aldrig jag varit så snuvig i hela mitt liv och det går aldrig över! Har knappt sovit någonting i natt. Inte ens en halv sekund efter att jag snutit mig känns det okej. Såna enorma mängder!

Och nu har det gått upp i bihålorna igen. Fast att jag kört nässköljning, nezeril, renässans, sinova och alvedon. Ingenting hjälper. Hela ansiktet är ömt, det gör till och med ont att tugga, och nu har huvudvärken som inga värktabletter biter på börjat komma snygande.

Tid på närakuten ikväll. Vad stabil man känner sig när man börjar gråta i telefonen med närakuteten-sjuksköterskan. Jag tycker så jävla synd om mig själv! Ge mig bara ett slag i huvudet och låt mig vakna upp när det är över!

Nu måste jag torka bort mascararänderna och gå och hämta dottern på dagis och framstå som någorlunda normal och stabil tills sambon kommer hem vid fem. Jag går dit så sent som möjligt så att hon förhoppningsvis redan är påklädd ytterkläder.

Det blir nog ingen träning imorgon. Fan också!

Kakmonster

Det trodde ni inte va? Men jag bakade faktiskt ytterligare två satser kakor till Lydias kalas igår. Finska pinnar och chokladkakor. Dessvärre är jag inte så säker på att chokladkakorna blev så bra, så kanske måste jag baka igen! Eller så får de (kära gästerna) helt enkelt finna sig i att det finns fyra goda sorter och en lite halväcklig. Mowahaha! ;)

(Men det kommer ju tusan finnas snittar och tårtor också.)

Ur skogens källa

Idag har jag knallat omkring i en skog utanför Eskilstuna hela dagen och försökt lära mig känna igen några av våra vanligaste mossor och lavar. Helmärklig men fantastiskt härlig dag på jobbet, helt enkelt. Till min förvåning inser jag att många av mossorna heter helt andra saker än jag trodde och är helt förbannat omöjliga att skilja åt dessutom. Björnmossa ser inte alls ut som jag trodde, men den är ändå relativt enkel att identifiera. Sen kommer det små guldkorn när jag förstår hur enkelt det är att skilja på gulvit renlav, grå renlav och fönsterlav (som också är en renlav). Men mest av allt är det bara en sån jäkla glädje att få gå i skogen med folk som verkligen vet vad de snackar om och som har ett så oändligt förråd av kunskap som de kan ösa över de av oss som står som frågetecken inför det mesta. Fler såna här dagar till mig, tack.

Gåta i natten

Mitt nattlinne har rivits sönder. Och hur spännande det än låter så har Jonas ingenting med saken att göra, tyvärr. Istället har jag på något vänster lyckats riva sönder det själv när jag sover. Jag fattar bara inte hur..

Krämkärring

Hanna skriver om att hon kanske trots allt, nu vid 30 år fyllda, håller på att bli en krämtjej. Det för mig osökt till ett ämne jag länge tänkt avhandla här i bloggen. För även om Hanna nyligen fick visa leg på systemet så är jag helt övertygad om att förvandlingen till krämtjej (eller kanske är det på sin plats att säga krämkvinna?) helt och hållet har med stigande ålder att göra! Jag har sett tendenser hos andra, icke typiska krämkvinnor. Och nu även hos mig själv.

Jag har tidigare aldrig använt mig av kroppslotion och kunde på min höjd sträcka mig till en ansiktskräm från Apoteket under vinterns allra kallaste månader. Bara tanken på att ha olika krämer för olika delar av ansiktet framstod som rent löjlig. Nu har jag, sedan en tid tillbaka, fullkomligt ballat loss på krämer och produkter från Shiseido, som tyvärr inte är lika billiga som Apotekets. Lite vill jag här faktiskt skylla på min kära vännina som i all välmening (?) sålde mig en produkt från nämda märke till ett mycket bra pris för något år sedan. Sedan dess har jag bara velat ha mer.

Aldrig tidigare har jag väl insett njutningen i att smörja in alla möjliga delar av ansikte, kropp och händer med olika små ljuvligt parfymerade krämer som snabbt tränger in i huden och får mig att känna mig uppiggad på ett nästan perverst sätt. Även om de flesta av mina exemplar än så länge består av olika prover (en helt ny värld har öppnat sig för mig även där - köper man dyra produkter får man en massa prover som bonus!) så inser jag att jag är ohjälpligt fast och att jag aldrig vill återvända.

Och ja, jag är helt övertygad om att det har med stigande ålder att göra. Det är bara att kasta in handduken och inse att en liten liten del av mig håller på att bli kärring och trivs ganska bra med det.

Obs! Det här med kärring gäller ju naturligtvis inte er som alltid hållit på så här, ni så kallade riktiga "krämtjejer". Bara oss som konverterar i mogen ålder.

UR-deppigt

Är på UR en liten sväng igen och skriver manus. Hade liksom kommit över min förra sorg över att behöva sluta (hann vara borta typ två veckor), men nu är jag där igen. Jag vill bara vara med mera! Det är världens roligaste arbetsplats. Men snart är det roliga åter över och jag blir deppig bara av tanken. :(

En olycka händer så lätt

-Nej, kissa inte i soffan... Kissa inte i soffan! Kissa i-n-t-e i soffan!!

Förresten: Jag ska aldrig mer vara gravid och ha småbarn samtidigt. Över två månader kvar och jag känner redan att det kommer bli tungt. Jag vill inte att det ska kännas tungt att vara med mitt barn. :(

Öm men okej.

Jag känner mig okej, faktiskt. Hade ont i huvudet i morse, men nu är det mest ena sidan av axeln och ansiktet som är ömt. Har varit väldigt uppmärksam på magen idag, men eftersom jag känner rörelse då och då så utgår jag från att allt är bra.

Krockad

Blev omkullkörd av en cyklist idag vid Odenplan. Båda han och jag stöp i backen. Som tur var landade han och hans jävla cykel mest på min bål och sidan av mitt huvud, tror jag, för det är där jag har ont. Men allvarligt talat gick det så fort att jag inte riktigt vet vad som hände. Dessutom såg jag honom ju inte i förväg. Han däremot måste, när jag tänker på saken, ha sett mig på långt håll. Han räknade bara inte med att jag skulle röra på mig, utan såg mig som ännu ett orörligt objekt som han kunde svischa tätt förbi i hög fart. Jag rörde mig tyvärr precis då och då small det. Det löjliga är att jag just vände för att jag upptäckte cykelbanan och tänkte ta mig därifrån.

Tror dock jag är helt okej med lite skrapsår och känner mig lite mörbultad. Men jag blev sjukt rädd och bara satt och grät vid sidan av vägen efteråt. Cyklisten frågade om jag var okej, om han skulle ringa en ambulans, om han skulle ringa någon annan, och när jag sa jag vet inte, och bara grät och sa att jag nog skulle sitta ner en stund så sa han okej och cyklade vidare. En snäll försäljare av Situation Stockholm höll mig istället sällskap tills jag var okej att ta mig till bussen hem.

Har känt rörelse i magen efteråt så jag utgår från att allt är helt okej med bebisen, men det tog några timmar att komma ur den fysiska chocken. Ska lägga mig tidigt tidigt och bara andas lugnt.

PREMIÄR!

Glöm inte att kolla in premiären av "Grej och Mojäng"!!
I morgon torsdag någonstans i Bolibompas Cirkuskiosken som börjar kl 18.00.

So far so - good?

Nä, det blir nog inga koppor. Inget har hänt hitills. Alla koppade är isolerade i hemmets lugna vrå och fler barn verkar inte ha fått det. Nu är dessutom Lydia hemma med feber och hosta istället, så detta koppfönster verkar vara förbi.

En fråga om koppar

Sex ungar på Lydias dagis har fått vattkoppor i helgen (meddelat via vårt föräldraforum på nätet). Nu är frågan, ska man hoppas (eller se till) att hon får det så har man det gjort eller..

Kakbak

Åh nej! Jag har precis bakat tre satser småkakor, men glömde att fota så ingen kommer att tro mig! ;) Närå. Jo alltså jag har bakat. Schackrutor, syltkakor och vaniljdrömmar - till Lydias kommande 2-årskalas. Nu ligger allt väl förpackat i frysen. Känner mig som värsta bullmamman. Visserligen hade jag vid min sida den riktiga bullmamman - min otroligt bakkunniga syster Åsa. Men jag känner mig duktig ändå. Sist hon bakade kakor i mitt kök satt jag mest chockad och såg på. Och drack vin. Det kunde jag ju inte göra nu så det var lika bra att hugga in och baka. Och vad kul det var! Dessutom känns det som om tre satser inte alls kommer att räcka. Måste baka mer! Vill baka mer! Chokladrutor och finska pinnar och kringlor och mandelmusslor och..

Hon finns!

Jag har ett barn.

Inte så att jag någonsin glömmer det, men det är så stort och fantastiskt att hon faktiskt finns att jag ibland behöver påminna mig om det. Och inte bara rusa vidare i vardagen.

Så jag ville bara säga det; Jag har ett barn! ;)

Luft

Vi håller ju ständigt på och tittar efter alternativ att byta lägenhet. En stor anledning är att jag absolut vill bo längre ner i huset (vi bor på 6 våningen nu och tycker det är läskigt). Nåväl, vi får ibland upp ganska trevliga alternativ i bland annat Midsommarkransen. Själv har jag inga personliga känslor för Midsommarkransen men vet ju att det är en populär stadsdel som anses ha gott rykte. Men varje gång jag läser annons med en av de fär lägenheterna så kan jag inte låta bli att tänka på den grafik som DN publicerade för något år sedan om spridningen av s k PM10-partiklar i Stockholm. Pm10-partiklar anses mkt farliga, ffa för små barn och är det som förutom kvävedioxid diskuterats mycket när det gäller luftkvalitet i stadsmiljöer.

Grafiken som publicerades i DN och som jag försökt fota här ovan visar att dessa partiklar sprids i höga halter utmed ett stort område utefter Stockholms utfarter, och hela Midsommarkransen ligger således i ett högbelastat område. Alltså är det ju ingen mening att flytta till t ex Midsommarkransen för att ge en eventuellt bättre uppväxtmiljö.

Naturligtvis är jag så fanatisk att jag även sparat en grafik över kvävedioxidutsläppen, gjord på statistik från hela 2006 (se nedan). Även där ligger just Midsommarkransen rätt pyrt till (blått är i detta fall sämre än grönt). Stora delar av Södermalm ser ut att vara bättre, faktiskt. Nä, det blir nog inget Midsommarkransen för oss, hur mysigt det än må vara.

Less is more

Jag upptäckte för några dagar sedan att Lydia gillar kikärtor. Hon satt och pillade ut alla sina egna, åt och lämnade resten av maten och ville sen ha alla våra ur grönsaksgrytan. Schysst, tänkte jag. Kikärtor är ju nyttigt. Och gav henne en hel skål med kikärtor igår till middag. Vet ni vad, hon ville inte ha en hel skål med kikärtor! Otacksamma unge. ;)

Nu håller vi på och funderar på att hyra sommarhus igen. Förra året hade vi på sätt och vis tur med tanke på att vi inte kollade huset först. Men å andra sidan var det en hel del som inte var så bra som vi hade hoppats, så det blir inte det huset igen. Då var det Brottö som gällde. I år har vi siktet inställt på Gällnö och igår var vi ute och kollade. Otroligt fin ö framför allt. Huset var helt okej, men mer än så har vi nog inte råd med. Hoppas bara det kommer kännas okej att dra ut till främmande marker med en liten eventuellt tre veckors bebis. Svårt att säga hur gammal den kommer att vara, man vet ju inte när den behagar komma ut..

Ute ur buren

Lydia provar sin nya säng. Äntligen ute ur spjälsängen!


Tillslut gick det även att somna..

Dum burk!

Nä men det är inte sant! Efter inte lång tid alls håller vår nya TV på att paja. Färgerna är helt kajko och hälften av alla fält flimrar i syntetiskt grönt. Var har jag nu kvittot? Kommer fan inte ihåg exakt när vi köpte den, men säkert är det precis utanför garantitiden! :-(


Uppdatering: Jo, garantin gäller fortfarande. Ska ringa i veckan. Men.. idag ser den helt okej ut - ibland! Vi fattar ingenting. :-O

Familjen med noll koll

Fick ett oväntat men trevligt besked från Försäkringskassan idag - vi har 129 dagar med sjukpenningsnivå och 90 dagar med lägstanivå kvar på föräldrarförsäkringen. Har vi inte tagit ut någon föräldrapeng eller vad har vi pysslat med egentligen?? Tycker vi var hemma med Lydia hur länge som helst. Fast jag vet att jag slutade ta ut pengar efter ett tag för det kändes som vi förlorade på det.. eftersom jag hade lägsta SGI.

Nåväl, gjort är gjort. Nu betyder detta i alla fall att Jonas förhoppningsvis kan gå ner på 90% i höst och därmed lämna två dagar i veckan på dagis, så jag och bebisen får sova lite.. Plus att vi kan ha full föräldrarpenning båda två om vi t ex drar till Thailand en månad i höst (vilket vi funderar på).

Och sen är det ju inte helt fel att spara några till någon solig period i framtiden. Man får ju ta ut dem tills barnet fyller åtta år! Tjoho!

Vad göra?

Ny studie publicerad idag visar: Om man sover för lite så ökar risken att bli fet. Om man sover för mycket så ökar också risken att bli fet! Åh nej! ;)

Mycket vill ha mer