28:e

Oj då, är det redan slutet på månaden? Måste betala räkningarna, igen! Tycker alltid att det är slutet på månaden.. grrr...

Uno och Lydia

Idag var vi på babysalsarytmiken igen, denna gång med AC och Uno i släptåg. Båda barnen blev stumma av förundran över trummandet och danserna. Kul är det onekligen att se hur starkt de reagerar på rytmer, rörelse och sång. Lydia sjöng vidare i vagnen efteråt medan Uno gjorde vackra miner till den goda maten :-)

Lyxsöndag

Jonas blir mer och mer intresserad av matlagning. Vilket är underbart. :-) Jag är hopplös i köket. Igår hade han plötsligt fått för sig att han skulle laga egen sushi. Inte mig emot, även om jag tycker att den går alldeles utmärkt att köpa runt hörnet. Men, han tycker som sagt att det är roligt. Bara laxsushi denna första gång, men gott blev det! Mmmmums...

Nu är jag arg!

Grrrr, riktigt arg känner jag att jag varit ända sedan jag var på informationsmöte på en förskola här i närheten. Lite bakgrund först; jag har länge känt starkt för att sätta mitt/mina (eventuella) barn i en förskola med en viss pedagogik. Visst vet jag att förskolorna har svårt att leva upp till garantin just nu, framför allt i min stadsdel. Därför tänkte vi att vi skulle vara lite fånigt tidiga och ringde till den närmaste förskolan som har denna pedagogik redan en månad efter födseln (i juni). Ja, vad trevligt, sa de. Vi kontaktar er i början av hösten så får ni komma på ett informationsmöte först och sedan ställa er i kö. Nu en bit in på hösten ringde jag, för de hade inte hört av sig. O ja, ni är välkomna på infomöte då och då, svarade de mig. Bra, tänkte jag och knallade dit glad i hågen. På mötet blev jag bara mer övertygad om att det ju är där mitt barn ska gå! Dessutom var vi bara fyra föräldrar på mötet, så det verkade ju lovande. Men i slutet av mötet så kommer det: Ni får gärna ställa er i kö, men kön till hösten 2007 (som är det som är aktuellt för alla oss som var där) är tyvärr redan väldigt lång! Va?! Vad faan?! Vad skulle jag ha gjort annorlunda? Skulle jag ha anmält mitt ofödda barn för att få plats eller vad???? Vad gör jag nu? Jag ska naturligtvis ställa oss i kö även till de andra förskolorna på Södermalm som har samma pedagogik, men de har jag inte ens varit i kontakt med än, så hur stor är chansen att vi kommer längre fram i den kön?? Fan, fan, fan, säger jag bara!!

Det som gör mig mest ledsen är detta; hon som höll i mötet förklarade att köerna troligen var extra långa just nu för att folk ställer sig i alla möjliga köer för att få någon plats överhuvudtaget. Vilket är förståligt. Strunt samma vilken pedagogik, bara vi får en plats till ungen inom en mils radie, typ. Men det som är sååå tråkigt är att det finns en massa olika spännande pedagogiker som förskolorna av olika orsaker väljer att arbeta efter. Bra så. Men vi som föräldrar vi har ingen möjlighet att välja vilken pedagogik vi vill ha vårt barn i, för vi kan bara hoppas på att få någon plats alls! All vår valfrihet är borta! Vi får ställa oss i fjorton köer och hoppas på det bästa och sen hamnar mitt barn i en förskola med en pedagogik som jag inte tror på och någon annans barn börjar i "min" förskola trots att de inte är ett dugg intresserade av den pedagogiken! Plats som plats. Usch, det gör mig såååå förbannad!!!!

Dotter

Åh, mamma! Igår kväll låg jag brevid Lydia, min dotter (!), i sängen. Hon hade precis somnat och fast att jag vet att jag borde lämna henne för att vänja sig att somna själv låg jag som ofta kvar en stund bara för att titta på henne när hon sover. Den perfekta lilla mjuka kinden, de slutna ögonlocken och munnen som snuttar lite fast nappen redan ramlat ut. Låg kvar ett tag för att lukta lite försiktigt på hennes hud och för att jag inte ännu ville lossa greppet hennes små fingrar hade om mitt finger. Då kom jag plötsligt att tänka på att precis så här kanske du, mamma, har legat med mig. Ja, förmodligen har du det tusentals gånger. Och när du tänker på mig idag så finns den där lilla sovande bebisen också i dina tankar. Jag vet att vi bråkar en del och just nu är du bortrest och det sista vi gjorde innan du for var att skrika på varandra. Men när jag låg där igår kväll började tårarna rinna nedför mina kinder när jag för första gången förstod var du menar när du lite skämtsamt säger till mig att jag ju är din bebis. Ja, jag är ju det. Fast att bebisen inte längre är någon bebis och inte har några minnen av den där bebistiden som du minns. Jag insåg precis att en dag ska jag bära på alla dessa minnen av mina och Lydias stunder tillsammans, minnen som jag ska vårda ömt. Fast de är mina minnen. Hon kommer inte att minnas dem. Kanske är det barnets privilegium att leva utan dessa minnen. Det kanske är en förutsättning för barnets möjligheter att slå sig fri och leva sitt eget liv, lite hänsynslöst i förhållande till sina föräldrar. Men jag, jag kommer aldrig att glömma hur hon luktar där hon ligger...

Vila

Jaha, så gick det som det gick. Ska bli spännande att se hur det går för alliansen i verkligheten. Kan nog vara skönt för GP att få dra sig tillbaka till sitt "Torp". Han har aldrig varit någon stor favvo men på senaste tiden har jag nästan tyckte lite synd om honom. Han har sett utsliten och liksom lite sprängfylld ut. Jag önskar egentligen alla lite ordentlig vila nu efter valspurten. Freddie och kompani kan väl också behöva lite vila kan jag tänka mig. Fast nu ska ju alla poster fördelas och tilldelas och utdelas eller vad det heter. Hoppas de hinner få en god natts sömn först. Själv har jag fått just en god natts sömn. Två nätter i rad nu har Lydia sovit hela natten utan att vakna för att äta! Från sju på kvällen till sju på morgonen. Fortsätter hon så här så kommer jag snart att bli som en ny människa. Hoppas verkligen att Freddie också får vila ut så kanske även han kan bli som en ny människa...

"Magnifik och grym fars"

Recension av "Vin och död, lammkött och räkor" i nystartade nätkulturtidskriften Kulturen. Och nej, jag och recensenten är inte släkt, så det är inte nepotism :-) Förhoppningsvis blir det en fortsättning, efter några veckors uppehåll, i andra delen av oktober.

Moster Tove

Äntligen äntligen kom min yngsta syster, Lydias moster Tove, till Stockholm från sin vanliga hemvist i London och fick träffa Lydia för första gången! Så otroligt roligt att ha henne här i några dagar. Idag hälsade vi på hemma hos Lydias morfar Mats som fyller år i morgon. Grattis pappa i förskott! Kram kram

Borgelig politik

Aha, nu förstå jag hur den borgeliga alliansen vill försämra föräldrarförsäkringen: I dagens system får du om du är sjukskriven en peng beräknad på din inkomst under en viss tid före sjukskrivningen. Om du däremot är föräldrarledig får du beräkna din peng på din nuvarande lön. Det innebär att om du fått löneförhöjning strax innan du blir föräldraledig eller om du får ett lönelyft under tiden du är hemma med barn så får du räkna upp din föräldrapeng. I den borgeliga alliansens förslag så ska detta ändras så att föräldrapenningen beräknas på samma sätt som sjukpenningen. Det kan bli en betydande sänkning av ersättningsnivån för en hel del föräldrar, framför allt de som av olika anledningar bara arbetat del av den senaste tiden, kanske som vikarie eller studerande osv.

Jaha, det är alltså så som de tänker sig att de ska finansiera slopandet av fastighetsskatten med mera. Suck, vilken tråkig framtid vi går till mötes...

Fredag = Träning

Jaha, nu är det fredag igen. Då ska det tränas på Bakis&Skakis. Är i alla fall mer utvilad än förra gången som var direkt efter teaterpremiären på torsdagen. Då var jag nästan lite bakis för andra gången sen L kom. Inte så mycket för att jag vågat mig på hela två glas vin (!) utan mera i kombination med att jag inte kom i säng före efter ett på natten. Sen ska det ju ändå matas natt och gås upp och vara pigg som en lärka med skruttan i ottan. Då trodde jag nästan jag skulle vända på vägen från omklädesrummet till träningssalen.

Jag undrar om jag någonsin mer i hela mitt liv kommer att få en riktig sovmorgon? I söndags var i och för sig Jonas så otroligt gullig och gick på babysimmet själv, så jag fick krypa tillbaka till sängen. Men, det var inte sovmorgon för jag hade ju redan varit uppe, matat, bytt, ätit frukost och skickat iväg mina två älsklingar på egna äventyr.

Men men, det är bra att jag har en stående tid för träning när mamma passar L. Annars hade det aldrig blivit av! Nu är det bara till att släpa mig iväg hur seg jag än känner mig.

Tre goda ting

Tre saker jag gillar idag är:


1. Torgmöten, denna härliga gamla relik från en svunnen tid! Fanor som vajar i vinden, flyers som måste hållas på plats med hockeypuckar, någon som pratar i en knastrig mikronfon, människor som för det mesta rusar förbi utan att ta någon notis om vad som sägs, och, om man har tur, en trubadur som sjunger hemsnickrade sånger till eget ackompanjemang. Jag gillar!


2. Det faktum att Götgatsbacken har blivit gågata. Ja, jag vet att det varit så ett tag nu, men ändå! Jag blir lika glad varje gång.


3. Maria Llerenas babysalsarytmik. Ingen är född med rytmen i blodet, hävdar hon bestämt. Man får det genom att stimuleras av rytmer, sång och rörelse i unga år. Så trummar hon bestämt igenom alla gamla svenska barnvisor och tvingar oss föräldrar att röra på oss i takt. Ungarna guppar förtrollade i sina bärselar. De lite äldre som lärt sig krypa flockas runt Marias ben och får egna trummor att slå på. Caramba!

Mmmmm....morot!

Morot var mycket godare! Jag bröt mitt eget löfte och bytte till morot redan dag 2. Potatisen smakade sååå äckligt och Lydia gillade den ju inte alls. Nu har hon smaskat gott på motor i två dagar och börjar nog nästan få ner någon milliliter i magen också. Stärkt av mina framgångar har jag nu gjort även ärtpuré och majspuré och stoppat i frysen för den fortsatta veckans smakprover. Matlagning är inte min grej, jag gillar att skruva och hamra, men det här är så kul! Till och med jag som annars inte ens kokar pasta åt mig själv (när Jonas lämnar pastasås åt mig för att jag ska ha till lunch äter jag den oftast utan pasta, vem orkar koka?!) står plötsligt och mixar puréer på löpande band. Ingen svår konst visserligen, men lite jobbigare än att köpa på burk. Okej, ingen stor grej, men låt mig få känna mig lite duktig! :-)

Potatis

Första smakportionen skulle in i munnen idag, var det tänkt. Nja, Lydia var inte så imponerad. Men ärligt talat, halvkall (som den hann bli under mina rigorösa förberedelser) pressad potatis utblandad med mjölkersättning smakade inte så väldans spännande. Jag provsmakade efteråt. Men, men, vi ger inte upp. Potatis i två dagar till, lite varmare kanske, och sen provar vi någonting roligare, typ banan. Men, hon är jätteintresserad av allt vi äter, så det blir nog bra det här tillslut :-) (Brukar få smaka mitt vatten ur glas, mycket roligare än ur flaskan. Fick lite mineralvatten med bubblor häromdagen också, bara för att hon var så envis.)

Framsteg (eller sidoförflyttning)

I morse klockan tjugo minuter över sju rullade Lydia för första gången hela vägen från rygg till mage helt själv. Tidigare har det bara gått med lite hjälp, eller i etapper (främst rygg till sida). Nu hittar dessutom det mesta rätt till munnen och inte lika mycket hamnar i örat, typ :-) Sen börjar fötterna bli intressanta. Men hon börjar alltid skratta när hon suger på tårna - jag undrar om det kittlas? I morgon fyller hon fyra månader!

Brokeback Mountain

Igår hyrde vi film och såg hela, båda två, utan att någon somnade, för första gången sedan Lydia föddes!! Men så var det också Brokeback Mountain vi hade hyrt. Ang Lee, vilken kille. "The Ice Storm", "Crouching Tiger, Hidden Dragon" och nu detta! Fy, vilken bra film. Usch vad sorglig den var. Får ont i helakroppen när jag tänker på den så här dagen efter. Scenen när Ennis bryter ihop mot en husvägg strax efter att de skiljs efter första sommaren till exempel. Ont, ont, ont!! Och sen blir det bara värre och värre. När det hela till slut tar sin ände så bara strömmade tårarna nedför mina kinder och magen var som en enda stor knut. Ingen befrielse, ingen pardon. Alla är förlorare. Usch, jag tror jag måste se den igen. Genast.