torsdag, juli 03, 2008

Var är allt mitt godis?

Jag har vaknat så här på småtimmarna och kan inte somna om och nu undrar jag Var är allt mitt godis? Eller rättare sagt, varför har jag inte köpt hem en massa godsaker som jag kan smaska på klockan 3 på natten när sömnen inte vill infinna sig? Jag vill inte ha en rågmacka eller ett äpple just nu, jag är ledsen. Fast det skulle iofs vara meningslöst att ha snarr bunkrat hemma hos oss för min kära sambo tömmer alltid lagren samma dag som de fylls på, i princip. När jag bodde själv kunde det finnas kakor eller chocklad undanstoppade i någon vrå för dessa konstiga tillfällen när man plötsligt letar efter dem. Det fenoment existerar inte överhuvudtaget längre. Här finns ingenting av den kalibern någonsin kvar. I alla fall inte längre än några dagar. Det är lite synd. Jag gillar att utforska mina egna skåp och fynda.

Jag oroar mig lite över det här med förlossningen också, så här i gryningstimmen. Ja, förutom att jag börjar bli ganska rädd för den nu när jag inser att den faktiskt är nära förestående, så funderar jag också på hur jag ska fatta att den har kommit igång. Alla säger att det vet man, så jag hoppas de har rätt. Men samtidigt; när kvinnor uppmanas att ta ett varmt bad för att se om värkarna går över (för då är det bara förvärkar och man kan stanna kvar hemma typ) så kan det uppenbarligen inte vara så självklart för alla.

Jo, jag vet att jag gått igenom en förlossning redan, men jag kommer fan inte ihåg hur det kändes. Det jag vet är att de tyckte jag hade ganska kraftiga värkar när vi skrevs in (fast för långt isär) utan att jag uppfattade dem som kraftiga. (Vattnet hade gått så jag skulle bli igångsatt.) Har inget minne av att jag hade några direkta värkar som var att tala om innan vi var på BB. Men det kanske jag hade? Hur ska jag veta denna gång? Det oroar mig lite.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Klart man oroar sig. Det hör till!

Min andra förlossning gick jättefort och vi hann knappt in till BB så mitt tips är att åka in så vfort du märker något. Men å andra sidan tog min tredje förlossning betydligt längre tid men då visste jag iaf inte att det var "på riktigt" förrän de sista 25 min då allt gick med rekordfart.

Summa summarum: Man vet aldrig...

Lycka till!

Kram,
AnnaSv

Mija sa...

Hahaha...jag har också en man som är som en sån där sugfisk som suger rent glasrutorna i akvariumet, fast min man suger i sig allt gott som finns i köket. Fast, jag har det perfekta gömstället, som jag hade nu senaste graviditeten. Fläktskåpet.

Så bakom kryddorna gömmer det sig en skatt.

Lycka till med förlossningen! Det kommer gå jättebra. Jag var också osäker vid andra. Men jag lovar, du vet när det sätter igång. :)