Under mina snart tre år som tvåbarnsmamma har jag tvingats omvärdera mycket här i livet. Kanske framför allt synen på mig själv. Jag klarar inte ett lika högt tempo som förut. Jag orkar inte med så mycket utanför familjelivet. Det är lite svårt att ta till sig för en före detta arbetsmarkoman som jag. Som periodvis har kunnat köra riktigt hård, och njutit av det. Nu njuter jag inte alls på samma sätt av en splittrad vardag och många bollar i luften.
I jämförelse med innan känns det som om jag inte hinner/orkar någonting, vilket självklart inte heller är sant. Jag måste bara välja mig detta andra liv och detta andra jag.
tisdag, mars 15, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Oj, här har jag missat mycket!
Hur har det gått m lgh? Spännande; håller tummar om det behövs.
Fått ngt svar på proverna? Gjort magnetröntgen? Bra att du tar det på allvar.
Semester, så skönt! Såg finfint ut på bild.
Känner igen känslan av att inte orka/hinna lika mycket; har inte hunnit omvärdera mig själv & den nya verkligheten ännu. Är själv inne i en (sjuk)period när det bara är sänggång som gäller.
Vill gärna ses, dock!
Och Lyddes mello-genrep! Vad tyckte hon???
Känner delvis igen mig. För mig går det i perioder. Orkar mycket ett tag och sen tar jag det lite lugnare. Beror nog mkt på arbetsbelastning i skolan och på barnens status.
Vad hände med ditt ev pluggande förresten?
Cec: Ev flytt är ännu inte klar. En av tre värdar håller på och krånglar sig. Så håll gärna tummarna! Ja, gjort magnetröntgen men inte hört något mer efter det. Måste antagligen ringa själv, som alltid inom sjukvården känns det som. "Vi hör av oss. Men om du inte hör något så ring oss..." :-( Lydde gillade genrepet även om det verkar ha varit minst lika spännande bara att vara i Globen, att de fick popcorn, att de skulle skriva skyltar osv som själva det som hände på scenen.
Hoppas ni/du blir friska snart! Vill också gärna ses. :)
Tove: Jo, visst går det upp och ner till viss del. Mitt ev pluggande går bra, dvs tanken är ju att det ska börja till hösten.
Jag vill inte jobba så mycket längre. Övertid är inte att tänka på. Det är helt enkelt inte värt det. Detta faktum gör också att jag väljer bort en del jobb. Chefsjobb till exempel. Nej, jag vill inte offra tiden med familjen. Och tiden med mig själv.
Och du, apropå magnetröntgen. Hade den visat något läskigt så hade de ringt. Mår du bättre nu?
Skicka en kommentar