Långsamt leder också någonstans

"Jag har kommit att röra mej långsamt
Det har sina olika skäl
Benen de känns inte lätta
Lusten finns inte där

Jag har kommit att sluta försöka
Känslan är full av besvär
Magen den blir liksom ihopsnörd
Flödet finns inte där

Men långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans
oh långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans

Jag har kommit att fastna i mönster
När ett steg fram kostar tre steg bak
Där att vakna på fel sida
Det är ingen ovanlig sak

Och jag har kommit att jagas av tiden
Och går i ett tempo som inte är mitt
Min dygn är mkt mkt längre
Där skiljer vi oss vitt

Men långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans
oh långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans"

text: Lisa Nilsson, musik: Lisa Nilsson & Henrik Janson

Den här låttexten av Lisa Nilsson har betytt mycket för mig till och från under senare år. Det började när jag hade en jobbig graviditet och vattengympaläraren spelade den under vår avslappning i badet. Idag mindes jag den igen och lyssnade på Spotify hela vägen från jobbet. (Tyvärr finns ingen bra länk på youtube.)