Baka baka liten bakis

Idag har jag:

1. försökt grädda muffins med bara lampan tänd i ugnen (alltså ingen värme).

2. försökt poppa popcorn med micron inställd på tining.

Kanske trots allt satt sina spår att jag igår drack alkohol för första gången sedan oktober 2007.

Jag rockar!

Jo det är sant. I går när jag spelade Guitar Hero för första gången i mitt liv så stod det You rock! efteråt. Det stod det visserligen varje gång någon spelade, men ändå. ;)

Tack Annika för att du gav mig chansen att först sjunga loss i Singstar, vilket var min gren visade det sig, och sen som sagt prova lyckan på gitarrerna. Har aldrig provat något av spelen tidigare. Galet roligt var det! Tur att jag inte äger någon spelkonsol. (Kanske ska spana lite på blocket..)

Mera shopping

..och för att fortsätta hylla loppis och andrahandsbutiker framför säljsajterna: Barnskor! När barnen är små så hinner de ju knappt slita på skorna innan de är för små vilket innebär att många skor i små storlekar är i väldigt fint skick när de säljs i andra hand. Men då tom ganska slitna märkesskor t ex kavat kan rusa iväg på bra över hundralappen på tradera, och då tillkommer alltid frakt, kostar de sällan mer än 60-70 kr i andrahandsbutiker. Barnskor finns bland annat på Emmaus barnsecondhand i Götgatsbacken, på Fun Flower Kids i Hammarbyhöjden och på BabyBarn, Odengatan 19 (en liten pärla som inte verkar vara så välkänd).

Pippi och jag

Känner mig som en riktig sakletare dessa dagar. Efter att igår ha köpt sittsäcken på blocket drog jag idag vidare på nya upptåg. Första anhalt var Stadsmissionen i Gröndal i jakt på en lampa. Första gången jag var där, men jag blev tyvärr lite besviken. Hade trott att det skulle vara ännu större. Mer.
Nåväl, färden drog vidare till loppisen i Vårberg. Och där stod den - min lampa! Tyvärr kunde jag inte direkt fortsätta fynda när jag väl blivit med den, eftersom jag knappt kunde släpa hem något mer.
Men allvarligt talat, ni som handlar på blocket; åk till loppis i stället. Det är så mycket billigare! Har kollat liknande lampor på nätet i några veckor och på loppisen fanns flera exemplar som sopade mattan med säljsajterna. Det tråkiga är väl att man aldrig vet vad som finns inne. På blocket kan man leta tills det man söker dyker upp. Men ändå, tillbaka till Vårberg ska jag snart och den gången utan speciella planer. Bara fynda helt förutsättningslöst. :)

Sitt på den, God damn!

I kväll har jag köpt en möbel som är i uppmaningsform. Najs.

Hårfager

Lydia har fått så tokigt långt hår! Men det syns aldrig eftersom det ser så mycket kortare ut när det lockar upp sig i nacken. Så jag blir lika överraskad varje gång i badet när det sträcker ut sig längs ryggen.

Hängrumpa

Jag är ledsen alla superhippa, men harembyxor var inte snyggt ens förra gången det begav sig, på 80-talet. Tro mig, jag vet. (Jag hade sådana själv då, när jag var ung och lättpåverkad.)

Shoppingdepression

Nej usch. I går var jag på Ikea och det var verkligen ingen upplyftande utflykt. Hade längtat dit - den eviga tron att bara jag kommer till Ikea och får handla en massa nya saker så kommer mitt hem bli välorganiserat och hemtrevligt. Dessutom är jag där så sällan, så jag lever i illusionen att där finns en massa saker som bara väntar på att bli mina, utan att ha någon egentlig kunskap om i fall så är fallet. Nu, nu hade jag lyckats fixa till en hel dag på det stora varuhuset - utan barn! Jippi!

Men vad jag än sökte så fanns det inte, denna min dag på plats. Jag hade fått stränga order hemifrån att inte komma tillbaka utan minst tre buntar billiga trägalgar (jag är inte helt säker, men jag misstänker att min sambo äter dem på nätterna när jag sover. Någon annan förklaring till varför de alltid är slut och varför han är så fixerad vid att få nya finns inte). Men, de var slut. En enda bunt fanns kvar på hela varuhuset och den lyckades jag sno åt mig. Sen letade jag betsfärg till Lydias möbler. Äntligen skulle här sättas lite färg i barnrummet! Rött och glatt hade jag tänkt mig. Alla färger fanns utom den röda - den var slut. Men, vi hade i alla fall spanat in ett skitsnyggt soffbord som vi äntligen kommit överens om att köpa. Nu skulle det ske. Nä, just det. Inte det inte. Den snälla flickan i informationen kunde inte svara på om det skulle komma om 2 eller 3 veckor. Och de som fanns uppmonterade fick man inte köpa om varan förväntades åter i lager inom 3 veckor.

Jaja, men istället fick jag väl leta lite annat gott och smått som jag behöver till vår not so extreme home makeover. Som en vikvägg t ex. Hade varuhuset möjligtvis några vikväggar? Jodå, en riktigt fin. Men - den var tyvärr slut. Och skulle nog inte komma in de närmaste fyra veckorna. Och sen var det de där gardinringarna.. nä, vi struntar i det. What´s the point liksom??

När jag gick där ensam i de långa korridorerna började jag känna mig riktigt låg. Deppig av att vara bland alla saker, alla människor. Trött på att allting var så stort, så tungt, så långt bort, så krångligt. Eller, hemska tanke, var det helt enkelt så att jag blev deppig av att inte få spendera en massa pengar? Iom att jag var själv kunde/orkade jag inte slå till på det där praktiska tvättstället, undersängenförvaringen på rea eller fler hyllor till Lydia. Så var det helt enkelt motsatsen till shoppingeufori jag kände? Jobbigt var det i alla fall. Nästa gång handlar jag på nätet.

Barn på olika sätt

Idag har jag träffat en av mina äldsta vänner. Vi har känt varandra länge länge och till och från i livet har vi umgåtts väldigt mycket. Har jag någonsin haft en bästis i livet så har det varit hon. Nu är hon gravid och jag har inte tidigare sett henne med magen, fast att det snart är dags. Idag var jag och Sally hemma hos henne och fikade och det var så otroligt roligt att ses igen! På något sätt har jag nog alltid trott att vi skulle känna varandra för evigt och att våra barn så småningom skulle känna varandra. När vi var yngre och framtiden med barn och allt var så abstrakt kunde ändå tanken dyka upp och göra mig nyfiken; Hur skulle mina barn bli och hur skulle hennes barn bli? Sen blir livet inte alltid så. Saker händer, folk glider isär, livet kommer emellan, tiden går. Men jag är väldigt glad att vi lyckades få till en träff idag och jag hoppas det inte går lika lång tid till nästa gång. Det är ju upp till oss båda förstås, lika mycket jag som hon. Och sen är jag ju fortfarande nyfiken. ;)

För några dagar sedan träffade jag mamman till min allra äldsta vän. En vän som jag växt upp med och till och med bott med en kort tid som barn. I vuxen ålder har vi umgåtts i perioder, men nu var det några år sedan sist. Förra året gifte hon sig och jag var inte där. Det gick inte att fixa med att sova över där bröllopet var i kombination med att vi behövde barnvakt - eftersom barn inte var välkomna på bröllopet. Det har känts lite konstigt de senaste åren. En enda gång har hon träffat Lydia och då verkade hon så avigt inställd till henne att jag nästan blev lite förnärmad. Inte så att alla måste dyrka min unge, men ett naturligt intresse just eftersom att det är min unge hade jag hoppats på. Hon och hennes (numera) man har varit tillsammans länge länge men de har aldrig pratat om att de vill ha eller funderar på barn. Kanske är de helt enkelt inga barnmänniskor, har jag tänkt. Men ämnet har inte känts tillgängligt och jag har inte vågat överträda den tydliga gräns hon satt upp.

I vilket fall som helst berättade hennes mamma nu det som jag borde ha fattat själv för länge sedan. Hon kan inte få barn. Naturligtvis. Det förklarar faktiskt allt. Hon har tydligen varit deprimerad över detta i flera år, de har knappt berättat för någon utan i tysthet kämpat med provrörsbefruktningar och annat. Men, nu ska de adoptera! Det var därför de gifte sig. Det kändes konstigt nog skönt att få veta, även om hon tyvärr inte berättade själv. Men framför allt blir jag nästan gråtfärdig vid tanken på hur de hållit allt för sig själva och lidit i tysthet i många år. Och nu blir jag så lyckig över att höra att tystnaden är bruten och att det lett fram till något positivt och att de ska få ett litet barn tillslut, som de längtat så efter.

Farväl farmor

,.

I morse dog min älskade farmor Ada. Det var ganska väntat efter flera hjärtinfarkter och en stroke de senaste månaderna. Den senaste veckan har hon legat på sjukhuset. Läkarna hade varnat för att hon troligen inte skulle komma tillbaka hem.

Så somnade hon in för gott i morse och behöver inte lida mer. Hon hann aldrig träffa Sally, senast vi sågs var jag gravid. Bilden här brevid är från det tillfället och föreställer min syster Åsa, Lydia och farmor Ada.

Puss på dig farmor. Jag kommer att sakna dig!

Jag mötte Bea

Idag på Saltsjöbanan så började Lydia flörta med närmsta möjliga person, vilket är som det brukar. Det enda var att denna person i detta fall råkade vara modeskaparen Bea Szenfeld och jag märkte genast hur nervös jag blev. Inte för att Lydia inte skulle vara charmig nog, för det är hon garanterat (och den som inte tycker det kan dra dit pepparn växer) utan för att jag genast började tänka på vad vi i familjen hade på oss. Hur såg vi egentligen ut i en hipp (höll på att skriva ung, men såg på hennes hemsida att hon är född samma år som jag) modeskapares ögon? Hur förtappade framstod vi? Helt hopplösa och bakom eller bara normalt intetsägande? Märkte hur jag i huvudet gick igenom vilka märken vi alla hade på oss och kände mig lite lättad över att jag just idag var klädd i en kappa från Gunilla Pontén och att Lydia i alla fall hade ett par fina Molobyxor på sig. Inte H&M för hela slanten med andra ord. Som om hon skulle bry sig! Själv var hon i alla fall väldigt snygg och jag blev grymt sugen på att själv ta mig upp ur småbarnsmammesunkträsket. Kanske ska göra ett ryck i höst. Haha, drömma går ju.

Gatufest

Jag älskar Midnattsloppet, Prideparaden och andra liknande återkommande festiviteter på stan. Jag antar att de som springer Midnattsloppet eller går i Prideparaden knappast skulle klumpa ihop de två, men för mig som inte deltar utan bara upplever. Jag gillar när det är lite folkfest och folk går ut på gator och torg helt enkelt. Jag gillar att gå där mitt i smeten och mysa. Nu i kväll fick jag dessutom förmånen att se fyrverkerierna innan och själva starten på Midnattsloppet tillsammans med en Lydia som glatt dansade ikapp med uppvärmningmusik a la eurotechno. Det var kul. Kul att ha någon att dansa med. Förra året stod jag själv utanför porten och hejade medan resten av familjen redan sov.

Hård väger tungt

Min yngsta dotter sover bäst till ljudet av Jacob Hårds röst eller någon av de andra som kommenterar OS i Peking. TV:n på hela dagen med andra ord. Lydia sov mycket bra till ljudet av fotbolls-VM 2006 om jag inte minns helt fel. Undrar om det sätter några spår i deras små hjärnor. Typ ljudet av friidrott som kommenteras kommer alltid att ge en känsla av trygghet? Nä, det är nog för tidigt och under för kort period. Vissa barn sover ju bäst till ljudet av dammsugaren. Det betyder väl inte att de älskar dammsugare för resten av livet?

(Varför är det förresten så jäkla svårt att hitta info på svt.se om vilka som kommenterar de olika sportsändningarna? Jag hittar inte den informationen någonstans. Det är som om svt.se bara ser sig som en nyhetssida och inte alls som en sida med info om det som händer på TV. Dåligt, tycker jag, som ofta är en infosökare.)

Olle is in da house

Nä, ontet är kvar idag på morgonen och jag har börjat nysa...

Kul jag är förresten. Har nu bloggat tre inlägg i rad om min eventuella förkylning.

Pocket & Prassel 2.0

Till den det berör (hemlig bokvän):

* Vilken genre är du mest förtjust i?
Oj svårt. Läser nog det mesta. Men jag gillar böcker om religionshistoria och beteendevetenskap, förutom skönlitteratur.

*Favoritförfattare? Har du redan allt som författaren har skrivit..?
Har ingen enskild favoritförfattare. Men jag gillar t ex Sven Lindqvist, Maja Lundgren, J M Coetzee. Nej jag har inte läst allt av nån tror jag, men har nog läst en hel del av det de skrivit.

* Vilka författare är du nyfiken på och har lust att läsa? Jag har en lång lista som jag längtar efter att läsa, just nu längtar jag nog mest efter Ajvide Lindqvists senaste bok ska komma i pocket. Gillar att läsa svenska författare och ny litteratur, har många hål att fylla då jag ägnade (allför?) många år av mitt liv åt "klassikerna".

* Vilken genre vill du absolut inte läsa?
Chic litt. Och fantacy, tror jag. Fast jag vet knappt vad det är...

* Vilken författare vill du absolut inte läsa?
Majgull Axelsson och Viveca Lärn har jag svårt för.

* Letar du efter någon/några böcker som du vet (eller tror) har kommit i pocket, men som inte går att få tag på via bokhandeln längre? Vilka böcker gäller det – och skulle du i så fall tycka om att få dessa i läst skick?
Ingen jag kommer på på rak arm.

* Skulle det kännas ok att få flera begagnade pocketböcker (i trevligt skick!) istället för en ny, i något byte?
Jadå. Jag tycker böcker är till för att upplevas och spridas, inte bevaras som objekt. Det är det skrivna ordet som är viktigt för mig, inte papperssidorna.

* Läser du andra språk än svenska?
Helst inte.

* Är du tedrickare eller kaffedrickare? Någon speciell smak som du gillar?
Tycker bäst om te. Gillar stark te. Helst svart. Dricker kaffe också men är lat och kör med ekologiskt pulverkaffe.

* Vilken slags godis gillar du?
Choklad, gärna med sprit i. Inte tryffel och kladdiga saker. Om inte choklad så helst hårda grejor, tror jag. Gillar klassiker som tablettaskar med zigzag, svart katt, hårda fruktgrejor.. Är ingen stor godismänniska.

* Gillar du naturgodis; nötter, torkad frukt och liknande?
Nja, inte med yoghurt på och det är det som menas.

* Är du allergisk mot något (t.ex. nötter, gluten, mjölk…)?
Nej. Jo citrus i större mängder. Fast jag gillar apelsinchoklad. ;)

* Annat som du vill lägga till..?
Nej. Jo förresten. Att jag inte är så knusslig utan bara tycker att det ska bli kul och spännande.

Ta i trä

Tja alltså - jag hade skitont i halsen i två dagar och var helt övertygad om att en major förkylning höll på att bryta ut. Men med lite huvudet i sanden-mentalitet (har inte tid med någon löjlig sjukdom) och en alvedonkur så verkar jag ha lyckats mota Olle i grind, eller vad det heter.

Som ett brev på posten

När man är lite utmattad och stressad och sover lite för lite så blir man ofta
a. en bättre människa
b. sjuk
c. solbränd

Rätt svar finns att läsa upp och ner i morgondagens inlägg. ;)

Kiss och bajs

Vet att det är en konstig sak att blogga om (och att vara stolt över, kanske) men igår bajsade och kissade (!) Lydia för första gången på en vanlig toalett utan mindre hål för barn. Känns stort.

Snart flyttar hon hemifrån.. :o

Fem veckor

Och ändå. Brevid mig på bordet ligger boken och stirrar. Och jag vet precis vad som står i den; att den första utvecklingsfasen (läs kris) i spädisens liv inträffar vid ungefär fem veckors ålder. Att det betyder rubbade matvanor, rubbade sovvanor, ökad gnällighet, ökad klängighet, gråtigt oroligt barn, oroliga och/eller irriterade och utmattade föräldrar. Jag vet att det står där. Och ändå. Vad man vet och vad man upplever är så vitt skiljda saker. Uppenbarligen.

Tack
för alla fina tankar och cyberkramar efter mitt förra inlägg. Det är det som är så häftigt med att skriva här - att få respons från er! Det betyder verkligen jättemycket. Idag har jag en bättre dag och första dagen på dagis var riktigt rolig. Ny dag - nya tag. ;) Kram på er.

Tårar

Idag har jag känt mig som en riktigt riktigt dålig mamma. Jag hade mer eller mindre skickat iväg Jonas med Lydia på en heldagsutflykt för jag kände att jag och Lydia gått varandra så mycket på nerverna de senaste dagarna. Jag tänkte att vi behövde vara ifrån varandra några timmar. Framför allt eftersom jag ska köra inskolning med henne på dagis from imorgon.

Så, ensam hemma med Sally. Planen var att vila lite (alltid!), märka lite kläder inför dagisstarten, plocka lite samt handla. Men jag är inte inne i någon bra period just nu. Och inte Sally heller. Hon sover nästan ingenting på dagen. Om man inte bär henne. Då slumrar hon till då och då. Största tiden är hon bara tillfreds om man vaggar henne och har henne intill kroppen. Lägger man ner henne när hon sover så vaknar hon inom fem minuter och gråter. Hon är heller inte nöjd om man lägger henne ifrån sig när hon är vaken. Då ligger hon och grymtar och stånkar (högt! det är inget ljud jag som känslig mamma kan stänga ute) och vrider på sig och gnäller. Ljudet gör mig knäpp. Enda stunden hon sov ett längre pass idag på dan var när jag gick och handlade med henne i bärselen. Då sov hon tills jag försökte lägga mig tillsammans med henne när vi kom hem. Då vaknade hon och började gråta tills jag satte mig upp och tog henne i famnen igen.

Jag var så jäkla trött. Dels av verklig fysisk trötthet, men mest av mental utmattning tror jag. Jag har liksom inget tålamod alls dessa dagar. Lydia och Sally på olika sätt och ingen ordentlig paus på länge har bara sugit musten ur mig. Det finns inga marginaler. Tillslut satt jag bara i sängen och grät medan Sally låg brevid och grät och jag orkade inte ta upp henne. Jag höjde till och med rösten mot henne. SOV! Vilket ju gav strålande resultat.. Min mor frågade i förmiddags om hon skulle komma och ta Sally i vagnen några timmar så jag fick sova. Jag önskar innerligt att jag hade tackat ja till det erbjudandet. Istället sitter jag nu här ikväll och känner mig som en så jäkla dålig mamma. Stackars lilla Sally har bara haft mig som mamma i drygt en månad och redan börjar jag tappa orken med henne.

Alla andra i familjen sover nu och jag ska strax göra dem sällskap. Jag måste bara gråta ännu en skvätt för mig själv först. Och gråta lite för mina stackars barn som ju inte har gjort något ont. Ändå skäller jag på dem och tappar tålamodet på nolltid. När ska jag fylla på mina nivåer så jag inte blir sån här? Dagens facit gör inte direkt att jag känner större tillförsikt inför veckan som kommer med dagisstart samtidigt som Jonas börjar jobba. Jag ska lämna på mornarna med två ungar och roa dem själv på eftermiddagarna. Dessutom ska Jonas sova borta på kick-off. Då kommer min mamma som tur var hit! Usch usch usch, jag vill verklig att det ska kännas bättre än så här att vara med mina barn. Men jag har känt mig låg de senaste dagarna och nu verkar det verklig gå utför.

Raketer

Var ensam uppe (som vanligt) och kollade på 080808-fyrverkerierna igår kväll från köksfönstret. Fick mig att längta till det första fyrverkeri som jag kan beskåda tillsammans med Lydia. Det som kommer bli hennes allra första. Det är så spännande att få uppleva hennes första om så mycket!

Röj!

Ibland blir jag helt tokig på vårt hem. Varenda låda, varenda garderob, varenda hylla behöver rensas! Det behöver organiseras organiseras organiseras! Jag blir tokig av att vara här, försöka verka här! Våra två (!) tvättkorgar är ständigt överfulla av tvätt vi inte ens tvättar eftersom vi inte har någonstans att stoppa det som då skulle bli rent. Det vi faktiskt använder av kläder och annat får aldrig plats i tvättkorgarna utan åker direkt in i maskinen från högarna i lägenheten.
Jag bävar inför att vara föräldrarledig och ensam hemma med Sally under dagtid i höst för jag kommer bli tokig om det inte blir någon ändring på detta. Det känns som om jag och Jonas skulle behöva en vecka utan barn hemma för att röja och reda ut. Men det kommer aldrig att hända. Och ändå, något måste göras om jag inte ska börja kasta saker runt omkring mig i ren förtvivlan.
Vi har som projekt hela detta år att organisera, reda upp och röja i skåp och garderober allt efter som, när tid finns. Men trots att det bara gått halva året känner jag att det går alldeles för långsamt och mitt tålamod börjar tryta. Fast jag vet ju varför. Tiden finns inte där. Annat kommer hela tiden före. Och det gör mig tokig. Som sagt. Fan, vet inte vad jag ska ta mig till. Vill inte bli grinig och bråka på Jonas, vilket oftast blir resultatet när jag inte står ut, för han gör väl så gott han kan. Precis som jag. Det är en ständig jävla kamp helt enkelt. Att fixa allt.

Eller så kanske behovet av att organisera runt omkring mig bara är ett försök att hålla det allmäna psykiska kaoset stången och det jag egentligen borde lära mig är bara att tagga ner helt enkelt. Låter nästan så när jag läser vad jag själv skrivit ovan. Som om ett bättre organiserat hem skulle skänka mig lycka och frid. Bah! Vilken illusion! Eller?

Mera minne

Nya rutiner måste upprättas! Jag tänker varje dag på saker som jag tänker blogga om. När jag går på stan eller badar Lydia eller.. tja, gör något annat helt enkelt. Det kommer jag att komma ihåg, tänker jag. Behöver inte anteckna. Kommer jag ihåg? Självklart inte. Har inte en susning när jag sen väl har lite tid vid datorn. Måste återinföra min lilla svarta anteckningsbok som är så liten att den alltid får plats. Eller kanske leta upp mitt underbara lilla fickminne. Där ryms alla dessa idéer, tankar, handlingslistor, påminnelser m.m. Jag älskar mitt fickminne! Undrar bara var det är..

Varm i kläderna

Kan det vara så att man svettas ovanligt mycket tiden efter en förlossning just för att kläder och kropp ska lukta (mamma). För bebisens skull. Vad tror ni om den teorin? (Känner att jag behöver tro på att detta tillstånd av svallningar har en mening..)

Sally 1 månad idag!

Nu i ro slumra in

Åh, galen natt i natt. Jonas skulle börja på ny kula och gick och la sig kl nio. När jag kom till sängen två timmar senare låg han fortfarande vaken och läste och käkade läkerol (!). Min vana trogen somnade jag som ett barn inom kort. Men sen efter att jag matat Sally kl två var det helt omöjligt att somna om. Jag fattade ingenting - jag har aldrig svårt att somna om! Låg och vred mig i sängen till fyra innan jag slutligen gick upp och läste Södermalmsnytt (tidning). När jag kom tillbaka till sängen hann jag inte somna innan Sally ville äta igen vid fem. Halv sex (efter matningen) väckte jag Jonas och bad honom ta över - då ville nämligen inte Sally sova längre. Otroligt nog sov Lydia hela natten. Hon som annars vaknat mycket den senaste tiden. (Vi sover alla i samma rum.)

Nu är det snart dags för en ny natt. Jonas har redan gått och lagt sig (klockan är halv tio) men inte släckt lampan än vad jag kan se. Skam dem som ger sig. ;)

Stolta

På Lydias förskola gick under vårterminen totalt bara 24 barn. I Prideparaden idag gick minst två av familjerna samt två ur personalen (kan ju ha missat några). Haha, jag undrar om det säger mest om vårt val av förskola eller om Södermalm? Eller kanske är det ungefär så överallt, bara inte lika öppet?

Ung och fri

I dag (sista sommardagen?) fick vi fint besök i stugan när Cecilia, Benny och Erik kom över för att bada och kika på Sally. Tyvärr kan jag inte publicera någon av de härliga badbilderna eftersom småknoddarna fick springa med rumpan bar. Jag får nöja mig med glädjen över att det finns en någorlunda ostörd strand tillhands där såna små liv fortfarande kan springa nakna och fria.