Solen skiner, men ändå..

Har börjat få så satans ont i ryggen. Det är alltid okej på morgonen/förmiddagen, men sen förtar jag mig snabbt och fram emot kvällen är jag mer eller mindre invalidiserad. Känns formligen som om ryggen ska gå av och som om benen inte är riktigt fästa vid kroppen på något underligt sätt. Det värsta är att ingenting längre är skönt då - inte stå, inte sitta, inte ligga. Fast ligga ner hjälper. Efter bara en tjugo minuter i liggläge (med ett antal kuddar rätt placerade bakom rygg, under mage, mellan knän osv) känns det faktiskt bättre. Fattar inte varför jag inte inser det och lägger mig ner i större utsträckning.

Kommer ihåg nu att jag sa i slutet av förra graviditeten att det enda som hindrade mig från att gå på stan, dra iväg på utflykter m.m. var att det saknades möjlighet att ligga ner med jämna mellanrum. Alldeles för få vilrum på stan! Att sitta hjälper tyvärr inte långt när det gått över en viss gräns. Det är bättre än att stå, men det nollställer inte kroppen så som lite schyst liggläge gör.

Jag börjar bäva lite för en lång varm juni faktiskt. Kanske kommer jag inte att kunna vara så aktiv som jag hitills trott. :(