Tillförsikt

Klockan är halv fyra på natten och jag kan inte sova. Ligger och hör hur det regnar ute. Tycker om ljudet. Regnet gör mig ingenting. Det är tvärt om ganska skönt för min gravida kropp att högsommarvärmen tagit en liten paus. Runt omkring mig i rummet andas Jonas och Lydia lugna sömnandningar. Det låter tryggt och skönt, men jag får ingen ro.

Vilken tur att vi inte ska picknicka till midsommar i år, som vi så ofta gjorde förrut. Inte de två senaste åren dock. Lydias första midsommar var vi hos Jonas bror. Förra året var vi ute i Toves hus på Dalarö. I år blir det stugan. Men inte sova över, som vi tänkte först. Jag sover alldeles för dåligt, måste ha tusen kuddar instoppade runt mig och har ändå ont, vaknar hela tiden och måste upp och kissa varje natt (toaletten ligger en bit bort och jag kan inte sitta på potta just nu med mina fogar).

Måste upp! Bebben rör inte på sig. Känns som om den har rört sig ovanligt lite det senaste dygnet. Måste upp och dricka ett glas iskallt vatten. Ingen reaktion. Jag buffar och trycker på magen. Skakar den. Efter ett tag ett motvilligt litet motbuff. Stackars barn. Sover uppenbarligen djupt och så håller jag på och stör mitt i natten. Men måste man så måste man.

Klarvaken nu. En massa mås- och småfågelljud genom den öppna balkongdörren. Fåglarna bryr sig tydligen inte heller om att det regnar. Skönt sval luft sveper in över mina bara ben där jag slagit mig ner vid datorn.

Det blir nog bra det här. Det känns så.

Glad midsommar på er allihopa!