Ordbilder

Nu när jag har en liten 3-åring förstår jag verkligen det här med ordbilder. Fast att vi skriver en del med henne och hon är väldigt intresserad av att skriva allas namn osv så är det verkligen bilder för henne. Idag t ex så skulle hon skriva sitt namn (se ovan). Då börjar hon med något som hon inte blir nöjd med. "Äh", säger hon. "Det får bli ett D istället". Så gör hon om det till ett (bakvänt) D. Sen skriver hon Y, sen L. "Nu har du bara I och A kvar", säger jag. Hon skriver I, sen gör hon den där krumeluren igen . "Äh", säger hon åter. "Jag får göra om på baksidan". "Är det ett A du försöker göra?" frågar jag. Det visar det sig vara, så jag hjälper hennes hand och så skriver vi tillsist A tillsammans. Ett bra namn blir det till slut men snack om att det inte har så mycket med läsning och läsriktningen att göra - ännu. För henne är det verkligen en bild om kan sättas ihop från vilket håll som helst. Hon hade tänkt börja med A, vilket jag har sett henne göra förut. När det inte gick började hon helt enkelt i mitten.