Nu vänder det - kanske

Efter att ha kännt mig på vägen till att bli sjuk i helgen känner jag mig nu piggare än på länge. Kanske något - vinterdepressionen? - håller på att gå över. Känner mig full av energi, rofylld, utsövd (fast jag som vanligt la mig för sent igår kväll), och stark! Dessutom är det nu officiellt nedräkning till jul och det är alltid roligt. :)

Papper är framtiden

Tjoho, ingen sjukdom här inte! I kväll hade lägenheten sin första testrunda med åtta gäster (sex vuxna och två barn). Det visade sig att det gick bra att vara här men att vi har gjort oss av med så mycket porslin och annat att vi knappt hade glas och tallrikar så det räckte. Nästa gång - papptallrikar!

Buhu

Huvudvärk hela dagen (motad med tabletter) och nu i kväll svagt illamående. Jag hoppas det är borta till i morgon bitti. Jag har varken tid eller lust att bli sjuk. :(

Ordbilder

Nu när jag har en liten 3-åring förstår jag verkligen det här med ordbilder. Fast att vi skriver en del med henne och hon är väldigt intresserad av att skriva allas namn osv så är det verkligen bilder för henne. Idag t ex så skulle hon skriva sitt namn (se ovan). Då börjar hon med något som hon inte blir nöjd med. "Äh", säger hon. "Det får bli ett D istället". Så gör hon om det till ett (bakvänt) D. Sen skriver hon Y, sen L. "Nu har du bara I och A kvar", säger jag. Hon skriver I, sen gör hon den där krumeluren igen . "Äh", säger hon åter. "Jag får göra om på baksidan". "Är det ett A du försöker göra?" frågar jag. Det visar det sig vara, så jag hjälper hennes hand och så skriver vi tillsist A tillsammans. Ett bra namn blir det till slut men snack om att det inte har så mycket med läsning och läsriktningen att göra - ännu. För henne är det verkligen en bild om kan sättas ihop från vilket håll som helst. Hon hade tänkt börja med A, vilket jag har sett henne göra förut. När det inte gick började hon helt enkelt i mitten.

Funkar luciaglitter?

Lydia har önskat sig en rulltrappa (julklapp förra året tror jag) och gula ballonger (födelsedag) vid tidigare tillfällen. I morse funderade hon länge och väl på vad hon önskade sig i julklapp i år. Tillslut kom svaret: En glittervägg men rosa glitter och lila glitter!

Hm.. vi får nog fundera på det.

Vattentätt argument

Hur var det nu man postar ett youtubeklipp på blogger? Kvällens "Debatt" fick mig återigen att tänka på det där suveräna youtube-klippet där en kille ger ett helt vattentätt argument för att ta den globala uppvärmningen på allvar. Han har gjort flera korta filmer men detta är länken till en av dem:
http://www.youtube.com/watch?v=mF_anaVcCXg

Upprepning är kunskapens moder

Är hemma och vabbar med Sally idag. Hon är dålig i magen men är i övrigt inte så väldigt sjuk. Massor med tid för att sitta ner och leka med bara henne med andra ord. Ganska roligt med tanke på att vi sällan har tid tillsammans bara hon och jag. Så roligt att leka med henne just nu, hon är inne på såna klassiska småbarnsleksaker; plocklåda, stapeltorn och knopppussel. Om och om och om och om igen. Dessutom verkar hon ha ungefär lika dåligt tålamod som sin storasyster så det blir många byten av aktivitet, t ex när den där lilla klossen inte ramlar i hålet riktigt så enkelt som hon tycker att den ska. Sen har hon precis kommit igång med att rita. Och rita. Och rita.

Smörgris?

Vi funderar på var Lydia kan tänkas komma att gå i skolan. De två närmaste alternativen är "Knorra" och "Smöris". Känns stabilt..

Inte bra

Jag har så jävla dåligt samvete för att jag skriker på mina barn. Det är framför allt vissa mornar, när jag är alldeles för stressad, som jag blir en skitdålig morsa. Jag vet att det är kontraproduktivt men stressnivån i blodet är så hög att jag inte alltid kan kontrollera min reaktion. Det var ett återkommande problem förut när jag var hemma med Sally och skulle iväg med Lydia på mornarna. Då var vi dessutom på en förskola som skuldbelade och kritiserade de föräldrar som inte höll tiderna (tack gode gud att vi inte har deras kritiska blickar på oss längre!). Nu märker jag hur jag får kortare och kortare stubin i takt med att mörkret kommer samtidigt som vi har en överjävlig jobbperiod just nu med utvecklingssamtal, sena kvällar, sjukdomar i personalgruppen och obefintliga pauser under långa jobbdagar. Det är som om jag är stressad hela tiden i grunden och självklart påverkar det hur jag är mot mina barn. Förra veckan började jag gråta av frustration två gånger på jobbet - för att datorn hängde sig! Det är inte bra. Jag måste ta ett djuuupt andetag. Och inte låta det gå ut över dem jag älskar allra allra mest.

Nedräkning

Nu har vi bara åtta kartonger kvar. Två av dem innehåller tavlor som det kommer ta långt tid innan vi vet var och om vi ska ha på väggarna. En av kartongerna innehåller skor som vi vet var vi ska ha men bara inte har orkat ta tag i. I en annan är det leksaker. Vi måste fixa med bättre förvaring i barnens rum, upp längs väggarna, innan vi kan vräka in alla leksaker där. Men ändå, det känna som om vi har läget ganska mycket under kontroll.

Tittut

Ett nytt och angenämnt (?) problem i nya lyan är insyn. Tidigare var det mest kråkorna som kunde tänkas stirra in genom våra fönster. Här har vi två kvarter som kan se rakt in, ungefär. Inte för att jag är så känslig, men det känns som om vi ändå behöver har möjlighet att ha för någonting ibland. Varken jag eller Jonas är några fan av gardiner och vi har lite svårt att föreställa oss att täcka för stora delar av väggarna med hängande tygstycken. Men nu har vi kommit på ett bra alternativ - rullgardiner i rispapper! Billiga, snygga och diskreta och framför allt minimalt med ingrepp på fönsterkänslan när de är upprullade. Nu ska vi bara ta mod till oss och våga borra i fönsterkarmarna..

Debatt!

Nu är hon ju inte direkt ny på banan längre, men jag är fortfarande glatt överraskad över att Debatt även i Belinda Olssons händer är ett så himla bra program. Var ju ett stort fan av Josefsson som programledare, men Belinda kommer inte långt efter.

Vissa dagar skiljer sig

Idag har jag spenderat halva dan utomhus på en lagårdsbacke i ösregn. Jo, vi fick gå in ibland också och klappa kalvar, tuppar och får och se på när korna kissade (och blev mjölkade för hand). Sen åkte jag vidare till lärarhögskolan och somnade på en föreläsning om ett nytt diagnosmaterial i läsutveckling. Tja, en kollega gnällde efteråt att det inte var mycket till diagnosmaterial, så kanske missade jag inte så mycket.

I morgon ska jag tillbaka till bondgården igen. Det ska visst regna då också.

Somliga straffar gud genast.. eller?

Ja som sagt, man ska inte vara övermodig. Dagen efter mitt senaste glada inlägg så dog nätet igen och kom inte igång förrän idag, tror jag, eller möjligtvis igår kväll när jag sov.. Gick och la mig redan vid halv nio igår.

Jag är tillbaka!!

Tjoho, nu fungerar internet här hemma i timmerkojan. Sedan ungefär en halvtimme tillbaka är vi åter uppkopplade, inpluggade, på banan, med i matchen. Klart det kommer berättelser från vrån så småningom, men det mesta som har varit har varit och någon omfattande redogörelse för de senaste veckorna kommer inte. Vi tar det från här och nu, när det kommer. Kan i alla fall berätta att vi trivs kanonbra. Just nu är det fredagkväll och vi ska se en film. Men först ska jag lägga ut ett bord och några stolar på blocket. Det slutar liksom inte vara roligt att göra sig av med saker..
(Jaja, men alla är så fixerade vid kakelugnar så det är väl bäst att jag lägger ut bild på en.)

Vi ses snart igen! Då ska jag även försöka läsa lite på era bloggar, kära vänner.