Anledningen till att den här bloggen håller på att dö är säkert flera. Men jag vet en som kan visa sig vara den slutgiltiga dödsstöten. Den består egentligen av två saker. Det först är min iPhone, eller Fånen som jag gillar att kalla den. Sedan jag skaffade Fånen öppnar jag min dator mer och mer sällan. Det kan gå flera dagar utan att jag slår upp laptopen överhuvudtaget. Och eftersom jag jobbar som jag gör, alltså inte har tillgång till en egen dator på jobbet, så har jag inga stunder alls av att surfa på raster eller jobbtid som jag vet att en hel del kontorsbundna människor trots allt gör.
Nu för tiden så kollar jag t ex mina mejl nästan uteslutande från Fånen, på vardagar för det mesta på tunnelbanan till och från jobbet. Så när jag väl kommer hem är jag redan klar med det. Ev kollar jag snabbt någon mer gång under kvällen, men även då oftast på Fånen samtidigt som jag dukar i köket eller nåt. Och jo, det går att blogga från Fånen, men inte lika smidigt och det blir ofta kortare inlägg.
Sen, det som verkligen håller på att ta livet av bloggen är - twitter! Twitterinlägg passar så otroligt mycket bättre att skriva på telefonen samtidigt som det är ungefär så långt som en hinner formulera sig sittandes på tunnelbanan. Och eftersom blogginläggen ändå blir kortare och kortare via Fånen känns det oftast vettigare att göra ett twitterinlägg av det istället (twitterinläggen får bara vara 140 tecken långa).
Ja, där har ni det kära vänner. I det längsta inlägg jag gjort på ett bra tag. Samtidigt tycker jag det är lite sorgligt. I mitt huvud lägger jag ofta ut texten kring tankar jag har som jag planerar att blogga om vid senare tillfälle. Men tillfället kommer aldrig. I alla fall tar jag inte död på någonting. Självdör den så självdör den, men jag tror att jag kanske kommer att ha mer lust, tid och kraft för att driva en aktiv blogg när hösten kommer och jag börjar plugga. Jag vet vad mycket ensam tid vid böcker eller en dator kan ge för behov. Det var så bloggen startade - när jag inte kunde sova på nätterna i slutet av min första graviditet. När jag tröttnat på att surfa började jag istället blogga.
Sen drömmer jag om att starta en ny blogg, en mer politiskt, eller mindre privat om en så vill. Vi får se hur det går med det. Flera av mina gamla "bloggvänner" har i alla fall ganska nyligen startat nya bloggar eller lagt om sitt bloggande och det inspirerar mig ännu mer att göra något liknande. Vi får se vad hösten bär i sitt sköte. See ya! :-)
fredag, maj 20, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Alltså jag tycker att det är tråkigt att inte få läsa hos dig, men jag förstår hur du resonerar.
Jag har också känt mig kluven till det där med dator sedan det spenderats allt mer tid med fånen, men samtidigt så känner jag inte att jag kan lägga ut grejer på samma sätt via twitter, alltså har jag lagt det på is för tillfället. Skulle du vara på väg åt Malmö-hållet skulle det vara kul att ses, tycker jag, så jag skickar ett dm till dig med min mailadress om du vill höra av dig någon gång. I annat fall ser (läser) jag kanske mer av dig i höst. Trevlig sommar och kram!
Å jag hoppas verkligen inte att förlora dig i cyberrymden Kajsa. Men jag förstår precis dilemmat. Och dessutom tycker jag personligen att det inte bara det praktiska, utan även att lusten och behovet att skriva liksom går upp och ned.
Men hursomhelst hoppas jag inte att du slutar blogga för gott. Ha det så bra!
Jenny
k och Jenny: Tack snälla ni. Nej jag klarar säkert inte av att hålla mig borta helt. Och vill ju inte heller tappa de kontakter jag har som bara finns här.
Jag förstår dig men som den icketwittermänniska jag är så tycker jag att det vore tråkigt. Skriver själv mer och mer sällan och tycker det känns tråkigt också. Får väl börja Twittra till slut jag med...
Skicka en kommentar