Reality check

I amerikanske tv-serie (som jag i övrigt gillar) kommer kvinna in på förlossningen och säger:
- Jag tror jag ska föda. Värkarna är en minut långa och tolv (!) minuter isär.
De lägger genast in henne. Till saken hör att det är hennes första förlossning. Jag höjer lite på ögonbrynet men tänker att så kanske det är på privatsjukhus i nordamerika - de kanske får ligga där och dröna bäst de vill tills det hela kommer igång ordentligt. Men endast 1-2 timmar senare (det anges precis så, av annan person i serien, att hon åkte in för "1-2 timmar sedan") så ligger hon där med en rentvättad liten kotte i famnen. Klart jag fattar att det är fiktion och allt, men vad är poängen med att göra det så otroligt? Varför inte bara ha hennes säga:
- Jag tror jag ska föda. Värkarna är en minut långa och tre minuter isär.
Eller nåt. Till exempel. Då skulle det ju ha kunnat vara en superraketförlossning. Kanske.

Tre låtar som inte passar till den bild jag har av mig själv men som jag älskar ändå

När vi ändå är inne på musik (eller ja, jag är det i alla fall) så tänkte jag dela med mig av ytterligare tre låtar som jag hittade nu igen och som jag verkligen gillar (men av helt olika orsaker) trots att alla tre skulle kunna kvala in som "skämslåt" i videokväll hos Luuk.

1. "Superstar", Rollergirl. Jamen lyssna utan att kolla på skiten så blir det bättre, jag lovar! Känner bara en person som älskar denna låt lika mycket som jag och det är min syster Åsa. :)
2. "My band", D12. Hittade ingen originalvideo, den är annars vansinnigt rolig, liksom hela låten. Kanske ingen att skämmas för egentligen, men den är så ovanlig i min låtlista att jag alltid blir lite överraskad själv hur mycket jag gillar den.
3. "I like to move it", Real 2 real. Denna låt gillade jag redan när den kom i början av 90-talet. Sen har den snotts och skändats av några tecknade djur har jag hört, men det berör mig föga.

Musikpaus

Jag har efter ett långt uppehåll (haha, vem försöker jag lura? Sist hade jag en "freestyle" som tog kassetband) åter skaffat en mp3-spelare, för att kunna springa med musik i huvudet. La lite på måfå över ett gäng låtar från datorn som jag tänkte kunde funka att springa till. Ganska många har jag fått rensa bort efter att ha provsprungit. Men här följer favvolistan denna vecka:

- Bästa låten att värma upp till (med gång): "Kom hem" med Barbados (jaja, vi behöver inte diskutera detta närmare.)- Bästa låten att börja springa till: "Good Luck" med Basement Jaxx
- Bästa springlåten: "Lauren Caught My Eye" med The Crash
- Bästa låten att varva ner till (med gång): "Ingenting" med Kent


Det nya inköpet har även lett till att jag vill ha musik så fort jag lämnar hemmet ensam och börjar strunta i bussboken. Men det är knepigt att lyssna på bussen, för jag har väldigt svårt att inte sjunga med. Ibland får jag nästan bita mig i tungan eller byta låt. Framför allt när "Heartbeats" med The Knife kommer i lurarna.

En annan låt som jag inte lyssnat till på superlänge men som jag blev lycklig över att höra igen var "Slow Fall" med The Plan, men den hittade jag tyvärr inte på youtube.

Kom igen nu - gå in och lyssna på lite bra musik via mina länkar. ;) Och tipsa gärna om bra träningslåtar. Som ni ser är jag inte så värst uppdaterad. Det var ett bra tag sedan jag laddade hem musik.

Varm och go

Och för er som tycker jag är duktig som springer på vinter vill jag bara säga att så är det inte. Jag är nämligen en person som avskyr att svettas, vilket alltid orsakar problem när jag ska träna (delvis därför jag diggar vattenaktiviteter så mycket - då sköljs ju svetten bort hela tiden). Men därför är det tämligen perfekt att springa på vintern! Efter ett tag blir man varm och go inuti kläderna, men inte så där rinnig som är så obehagligt. Tror det kommer bli betydligt jobbigare för mig att springa när det blir tio plus och uppåt.

Alexander gör det igen!

Alltså herre jisses! Ikväll var jag och Malin på genrepet av De tre musketörerna på Stadsteatern. Helt sjukt bra och sanslöst rolig. Som kryddan på moset dessutom fullproppad av åttiotalsmusik och gamla åttiotalsidoler. Prince var med, liksom Duran Duran, Madonna, Michael Jackson m fl m fl. Även om min stora favorit Johannes Bah Kuhnke spelade en av huvudrollerna var det faktiskt Jan Mybrand i rollen som Kungen som gjorde den mest minnesvärda rolltolkningen. Och i en föreställning fullproppad av underbara musiknummer var det ändå Albin Flinkas duett med Frida Westerdahl i Öga mot öga-klassikern Live to tell som knep flest känslopoäng. Men det fanns så mycket, det går inte att berätta om allt som var bra. Jag är bara så otroligt glad att jag var där ikväll.

Babel 21.30 i STV1

Kvällens ser-fram-emot på tv:
"Litteraturmagasin. Avsnitt 6 av 14. Konstskandalerna haglar - vad är litteraturens motsvarighet till en kraschad tunnelbanevagn? Samtal med författaren Maja Lundgren, Expressens kulturchef Björn Wiman och konstkritikern Dennis Dahlqvist."
Hahaha! Kan bli hur kul som helst.

Förresten har min mor skrivit ett blogginlägg om konstfacksfilmen. Gå in och läs så generarar vi lite statistik till hennes nyinstallerade susnet-räknare. ;)

Nya tider

Nu har jag inte bara klippt mig och skaffat mig ett jobb. Nu har jag börjat löpträna också!

SAAB

Men ge er nu! Sluta kräva att skattebetalarna ska finansiera fortsatt drift av ett företag som gått med förlust i över femton år! Det är inte ett svenskt företag, för det första. Vi ska inte finansiera ett amerikanskt företag. För det andra har varje såld bil gått med 18 000 kronor i förlust de senaste åren. Så kan man inte driva ett företag! Hur man än vrider och vänder på det så är det billigare att betala de anställda avgångsvederlag. Ska man satsa pengar på något överhuvudtaget så kan man väl i sånt fall satsa på att lägga om industrin i Trollhättan till någonting som har en framtid. Varför inte bygga vindkraftverk t ex? Klart det kommer att kosta en jäkla massa pengar, men där kommer finnas en massa duktigt ledigt folk, en massa övergivna maskiner och en massa tomma lokaler. Lägg om kurs, Trollhättan! Bättre göra det nu än senare, för även om företaget räddas just nu med konstgjord andning kommer det inte att hålla i längden. Sorgligt kanske, men sant.

Busigt värre

Busar lite just nu. Sitter på intro till distansutbildning där vi just nu ska lära oss hantera kursens datasystem... Men en del är så långsamma och för varje steg är det hela tiden någon som behöver assistans, så jag surfar lite under tiden. :) Bilden är tagen med datorns kamera för fem minuter sedan.

Passa-pådag

Idag var det äntligen en helt underbar vinterdag samtidigt som vi var lediga och dessutom relativt friska. Jackpott med andra ord och naturligtvis slängde vi oss genast ut i pulkabacken (nåja, efter lunch). Backarna i Tanto gick finfint att åka i trots att snödjupet inte var enormt. Efter några omgångar upp och ner visade sig Lydia dock vara mer intresserad av att dra pulkan än att sitta i den. Jag fick låna en snowglider av en frustrerad fyraåring som var mer fokuserad på att sno sin lillasysters babypulka, så jag fick åka själv några gånger medan Lydia gick i backen. Man får ju passa på när man har dragit på sig täckbyxorna. :)

Money, money, money

Gah! Om någon vecka börjar jag jobba heltid. Det var mycket länge sen, känns det som, och jag tror faktiskt inte jag kommer att gilla det (även om jobbet säkert är trevligt). Jag är nog lite arbetskygg tror jag. Men jag kommer att gilla pengarna.

Fredagsmusik

Nästan varje fredag lyssnar jag på Musikplats Stockholm (på radio) när de berättar om dagens gratis livespelning (på dagtid) i Radiohuset på Gärdet. Många bra band och artister, bl a Anna Ternheim, The Soundtrack Of Our Lives och Eldkvarn har passerat under den tid jag varit hemma med Sally och sååå många gånger har jag tänkt att dit ska jag ju ta mig någon fredag! Men fan heller. Nu sitter jag här ännu en fredag och inser att jag inte kommer se dagens spelning heller. Nu var det iofs någon Jazzgrupp som jag känner att jag gott kan höra i radion istället, men det är själva grejen. Varför är det så svårt att komma iväg?

Gnällspik

"Gud, jag är så trött så jag skulle ge vad som helst för att få sova!" tänker jag ibland. Men då måste jag tyvärr rätta mig själv; Kära lilla Kajsa, om det verkligen är så du känner, varför går du då inte och lägger dig? Som just nu till exempel. Just nu skulle jag kunna gå och lägga mig, men jag gör det ju inte. Så sluta gnälla, människa!

Inofficiella landmärken

Idag åkte jag förbi Nacka Forum (eller heter det Forum Nacka? Strunt samma.) med buss. Stannade precis utanför och fick mig en ordentligt titt. Det fick mig att tänka på när jag och min morfar för några år sedan var på väg till en mekaniker som skulle byta mitt bilbatteri. Efter rekommendation från bilprovningen (där vi befann oss) så tänkte vi svänga förbi en firma på väg tillbaka in mot stan. Problemet var bara att hitta den jäkla firman och i båda de vägbeskrivningar vi fick ingick "Nacka Forum". Typ, sväng av efter Nacka Forum eller vad det nu var. Klart jag har hört namnet, men varken jag eller min Nyköpingsboende morfar hade dock den blekaste aning om var det låg, än mindre hur det såg ut. "Jo men ni vet, det där stora man ser längs vägen," fick vi som förklaring. Vilket var en beskrivning som hjälpte föga, för oidentifierade stora byggnader finns det gott om längs vägen när man inte känner igen varken den ena eller den andra. Vi irrade runt ett bra tag men fattade fortfarande inte var Forum låg. Tillslut hittade vi bilfirman i alla fall. Men idag var jag alltså där för första gången! Ja, inte inne dårå, men jag tittade i alla fall ordentligt utanpå för att se hur det berömda stället såg ut. :)

Musketörer

Satte påminnelse fem i sex imorse och slängde mig in på Stadsteaterns hemsida för att fånga upp ett par schyssta platser till nästa veckas genrep att Alexander Mørk-Eidems nya uppsättning, De tre musketörerna, med bland annat Johannes Bah Kuhnke och Leif Andrée. Jippi, ska bli så kul! (Nästan alla biljetter sålde slut på nolltid. Själva föreställningen har inga bra platser kvar på flera månader, trots att den inte haft premiär än.)


Ps. Hoppas Alexander Mørk-Eidem vinner DNs kulturpris. Vinnaren avslöjas imorgon.

Kaffad och klar

Har i alla fall kommit fram till en liten checklista på vad som är bra att ha med sig när jobbar som springvikarie. (nu pratar jag främst högstadium) Och punkterna är absolut rangordnade:

1. Egen whiteboardpenna! Vägen till framgång går genom att kunna skriva sitt namn och annat på tavlan och inte behöva leta efter icke existerande material på plats.

2. Inneskor. I ett par rejält utslitna birkenstock a la rutinerad lärare får du genast mer auktoritet och känner dig dessutom mer avslappnad.

3. Småpengar. Alla skolor har sina egna modeller, men på alltför många ställen kostar kaffet några kronor i lärarrummet. De kan dessutom vilja att du betalar någon tia för att äta i skolmatsalen. Dagen blir hemsk om du inte har ett ruttet lingon på dig.

4. Ev. en god bok. Har du tur har läraren du vikarierar för mycket planeringstid just den dagen. Visst kan man ägna viss tid åt att kolla igenom läromedlen till nästa lektion, men ibland kan det vara två timmars hål och då är det skönt att kunna koppla bort med en bok en stund.

För övrigt är det alltid bäst att vara kaffad och klar när man kommer eftersom man förväntas börja prestera så fort man kliver innanför skolans väggar (kopiera material, lokalisera arbetsrum/klassrum, fixa nycklar, ev ringa och få instruktioner, slänga sin in i klassrum med väntande hormonstinna främmande tonåringar). Inga sega morgonhalvtimmar eller andra kontorsdivalater funkar på ett högstadium.

Långtidsvik x 2

Jaha. Här sitter jag, iordninggjord sedan klockan sju i morse med ingenting att göra. Detta är faktiskt den enda dagen sedan jag började springvika som jag inte fått något uppdrag. Har jobb till i morgon, så det känns väl okej. Men det gör att mitt beslut att tacka ja till långtidsvikariatet känns ännu bättre. Tänk om jag hade blivit sittande så här fler dagar annars, ännu mer framåt våren kanske när kräksjuka och annat släppt sitt grepp om nationen. Jag som ändå knappt får ihop till en halvtid i timmar på de tre dagar i veckan som jag är tillgänglig, fast att jag jobbar alla tre dagarna. Får ju bara betalt för den tid man är på skolan (dock minst fyra timmar) och det blir ofta 5-6 timmar, 7 om man har tur.

Nu ringde de just från min uthyrningsfirma och frågade om jag var intresserad av ett annat vikariat (det andra viket har jag inte fått genom dem, så det känner de inte till) terminen ut; NO på ett högstadium där jag varit flera gånger. Ett ganska trevligt ställe visserligen, men faktiskt fel dagar och ändå inte alls så trevligt som att vara på lågstadiet. :)

Mer plats åt sport - i egen kanal!

Varför sänder P4 så mycket sport på helgerna? Det är så tråkigt. Glömmer alltid att byta kanal och lyssnar i timmar på skidskytte och annat hemskt innan jag inser vad jag håller på med. Dessutom bryter de vilka bra program som helst alla dagar i veckan för att Anja eller någon annan plötsligt ska åka in på ännu en nionde plats och det känner radion att de bara måste sända! Nu när TV delar upp sig i en massa specialkanaler (en kanal för barn, en kanal för kunskap(!) hahaha) så kanske radion kunde göra det samma? All sport i en jäkla radiokanal helt enkelt är vad jag önskar mig.

Kolla går ju

Idag var jag och Lydia och kollade på en lägenhet som ingår i ett triangelbyte vi har på en bytessajt. Jag nämde det kort till en bekant i fredags. Eller hur, tjena, sa hon och skrattade. Precis så tänkte jag när vi kom dit idag; Eller hur, tjena! Det var liksom så uppenbart så fort vi klev innanför porten att det här var way out of our league. Och konstigt nog har det varit lite så för oss i bytessvängen. De lägenheter som går så långt att vi faktiskt får komma och titta på dem är inga vanliga lägenheter. Det är etage-femman på Stora Essingen som fick Jonas att börja dregla. Eller kulturhuset på Hornsgatspuckeln med egen trappa inne i lägenheten och så mycket atmosfär i huset att man lätt kunde tänka sig att bo i tvättstugan om man fick chansen. Som sagt - way out of our league. Nu önskar jag få komma och titta på en vanlig hederlig halvsliten lägenhet med lite fel och brister i ett halvtråkigt hus från något småtråkigt sekel, tack.

Fredagsmys - så fan heller

Äter min middag stående vid spisen (!) samtidigt som jag försöker få Sally att sova i vagnen vid min sida. Hon gnäller allt högre i protest mot att bli nattad på detta opersonliga sätt, samtidigt som jag med andra handen gräddar klart resten av pannkakssmeten som aldrig tar slut. Övriga familjen har lämnat köket och matstunden för länge sen, när de mumsat i sig så många pannkakor de bara kunde äta utan att spy, innan jag hunnit äta en enda. Nu badar de i grodan ro eller nåt. Inte vet jag, jag har för fullt upp för att hinna gå och kolla.