Bisfenolfria

Och till vår stora glädje visar en genomgång i dagens DN att de flaskor vi använder inte innehåller det omdiskuterade ämnet bisfenol! Vi tycker de är skitbra, så vi är himla glada att inte behöva fundera på att byta. Här är vad tillverkaren själv skriver på sin hemsida (scrolla längst ner).

Äkta romantik

Ett inlägg hos Tove fick mig att tänka på att det finns vissa (kända) kvinnor som jag alltid tycker är så skitsnygga. Det är kanske inte de kvinnor jag beundrar mest här i världen, men precis som med vissa kända manliga skådisar så har de en utstrålning jag upplever som attraktiv. Jag kan tänka att dessa kvinnor skulle jag nog bli förtjust i om jag var man eller lesbisk. En sån kvinna är Lena Ph. Några andra är Nina Persson, Kylie Minogue och Patricia Arquette. Det är någonting med munnarna och hörntänderna tror jag. Lite lätt jag kan ju säga att jag inte beundrar just Kylie så värst och dessutom tycker hon verkar har rejält dålig smak. Däremot gillar jag både Nina och Patricia för mer än deras utseenden. ;) Snyggast av alla är dock Patricia. Inget slår hennes hörntänder! Dessutom spelar hon i en av mina absoluta favvofilmer, True Romance. Tror jag förälskade mig i både henne och Christian Slater när jag såg den första gången.

Hur många är för mycket?

Ibland är det bara helt galet att ha två småungar. Framför allt när man ska hantera båda två själv. Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, vilket brukar sluta med att jag gör båda. Det känns som om det bara är för mycket i vissa stunder. Båda två som kräver mig hela tiden, badning, matning, bajsning, läggning. Vad tusan har vi gett oss in på?

Den senaste tiden har Jonas dessutom gått omkring och mumlat "nästa sommar" för sig själv då och då, som ett mantra. Tillslut var jag tvungen att fråga: Vadå "nästa sommar"?? Jo, när det känns extra tungt så fokuserar han på att nästa sommar ska det vara så mycket bättre än nu. Då måste det ha blivit lättare, tänker han, när Sally är 1 och Lydia har hunnit fylla 3 och kanske kommit ur lite av sitt värsta trots. Hahaha, den som lever får se!

Och ändå. Igår pratade vi om framtiden och så kläcker han plötsligt ur sig: "Tja vem vet, man kanske vill ha en liten sladdis om några år." Och idag sa jag vid matbordet: "Det är ju synd att det är så jobbigt att vara gravid för det vore härligt med en unge till." What?! Har jag blivit komplett galen? Direkt efter Sallys förlossning fick jag Jonas att lova att om jag någonsin blev sinnesförvirrad nog att börja prata om att jag ville göra om det hela så skulle han stoppa mig. Nu inser jag att han nog inte kommer att göra det. Jag får helt enkelt försöka påminna mig själv.

Hösten kom och satt som en smäck

Tanke på väg hem från träningen

När jag var liten sa min danslärarinna att jag hade rätt kroppsliga (fysiska) förutsättningarna för att bli balettdansös. Istället blev jag fet och arbetslös. Tja, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Möjlig orsak kan vara att jag är lat, depressionsbenägen och livrädd för att tävla.

Cirkus-Lydia!

Tjoho, på söndag ska jag och Lydia gå på cirkus! Det ska bli busroligt. Hoppas jag. Framför allt för att senaste flugan här hemma är att stå på ett ben, sträcka det andra benet bakåt och ropa "Cirkus-Lydia!".

Hur ska man leva?

Idag oroar jag mig över fruktos, som ju tyvärr även finns som tillsats i många proteinpulver. Tidigare i veckan fick mina barn hjärnskador av plastflaskorna jag fött upp dem på. Dessutom har jag troligen gett Lydia astma av alvedonen hon fått vid hög feber. Nämde jag att vi låter våra barn växa upp i innerstan?

On the edge

Hehe, hittade en länk hos Hanna till ett underbart debattinlägg av Siewert Öholm. Många fina citat att välja bland. Bland annat detta:
"Haverister och ytterkantsmänniskor tycks dominera bloggarna."
Man tackar, man tackar. ;)

Jag älskar Hedwig

Jag är så otroligt otroligt glad att jag igår kväll lyckades komma iväg och se Hedwig and The Angry Inch på Stadsteatern. Jag trodde jag hade missat den när de plötsligt la in 6 extraföreställningar. Nu är det bara en enda föreställning kvar, nästa lördag, och jag vill gå igen! Fast det kan jag inte, för då ska Jonas gå på Tre systrar.

Johannes Bah Kuhnke är så galet bra! Alltid. Har inte sett filmen tidigare så jag blev helt paff av att också musiken var så fantastisk. Träff mitt i hjärtat, helt enkelt. Jag och min kompanjon för kvällen, Malin, kom överens om att den här "rockgruppen" skulle vi ju gärna gå och se om det hade varit ett riktigt band. Det enda tråkiga med att se föreställningen så här på slutet är att man inte kan rekommendera folk att gå och se den. Som sagt, bara en föreställning kvar.

Men om ni kan.. Kollade just på nätet och det finns biljetter kvar!

Besök i bollhav

Det har öppnat ett nytt Sats träningscenter precis mitt emot där vi bor. Tusan vad bra tänkte jag först. Ingen tid alls till att träna förutom själva träningen. Med barnpassning och allt. Problemet är bara att det är så jäääääävla dyrt! Plus att utbudet av pass än så länge inte riktigt faller mig på läppen. Får se om de får ett ökad utbud till våren. För hur dumt det än låter så skulle det helt klart kännas lättare att komma iväg dit än till en anläggning som ligger några busstationer bort. Dit skulle jag tom kunna tänka mig att smita iväg på kvällstid, vilket ju är en förutsättning för att jag i längden ska kunna träna mer än en gång i veckan.

I vilket fall som helst var jag och Lydia så klart tvungna att glida ner och kolla in lokalerna och utbudet under gårdagens invigningjippo. Ballonger, ansiktsmålning och Mojje live utlovades (vi hade faktiskt ingen aning om vem denna Mojje var innan, men vi hajade snabbt att han var någon form av barnunderhållare). Spelningen med Mojje var rolig med en massa ungar i publiken och en dansande Lydia. Ansiktsmålningen vägrade hon när tillfället bjöds. Men avdelningen för barnpassning, jisses! Till och med jag ville spontant krypa in i den stora klätterställningen. Och jo, jag provade faktiskt bollhavet jag också, som enda vuxen. Min granne, som vi träffade på plats, skämtade och sa att man kanske skulle köpa årskort för att kunna låta ungarna gå dit och leka. Ja då skulle ju avgiften kännas mindre också; liksom årskort på lekland och träningskort i ett. Närå, riktigt så stort var det inte, trots allt bara ett rum. Lydia ville inte gärna gå därifrån, fast jag undrar ändå om hon skulle acceptera att bli lämnad där ensam. Hon blir hemskt blyg och vill hela tiden ha sällsis när vi hamnar på ställen med en massa främmande barn. Vi får se till våren, som sagt. Just nu har jag träningskort på ett annat ställe som först ska tränas upp.

(Dessutom har jag alltid haft lite svårt för namnet Sats. Tycker det låter enormt snuskigt. Men det kanske bara är jag..)

Ute på andra sidan

Idag vill jag gratta alla som är gravida av egen vilja och som ska få ett efterlängtat litet barn så småningom. Men mest av allt vill jag gratta alla som redan varit gravida och som nu fött och liksom jag inte längre är gravida. Tjoho! Jag kan hoppa och springa. Jag kan dricka sprit, bära tunga kassar och sova på magen! Eller tja, kanske inte springa än, men det kommer. Och bära tunga kassar är inte så roligt som jag minns det. Men ändå. :)

Ord ur liten mun

Ibland undrar jag vad de säger till ungarna på dagis. I morse när vi var på väg dit sa jag något i stil med "Ska du busa med X idag?". "Nej" svarade Lydia. "Men du och Y ska väl busa?" fortsatte jag. "Nej" svarade hon igen och tillade allvarligt "Det är slut med buset nu."

För övrigt tittade hon länge på mig härom dagen och sa sen "Jag ska också ha tampong i snippan - när jag blir vuxen." Ordagrant.

Jag bara undrar

Men hur i hela fridens namn blev det mitten av september??! Det var ju sommar nyss.

Inget slår nutiden

I går kväll var jag ute och tog ett glas vin tillsammans med några underbara gamla vänner. För deras skull går jag till nästan vilket ställe som helst. I går hade de valt ett ställe som slungade mig tio år tillbaka i tiden bara genom att gå in genom dörrarna. Men på den tiden bodde just dessa mina vänner inte ens i den här staden, så jag var ensam om känslan. Upplevelsen förstärktes ytterligare när jag skulle beställa i baren och där sprang på en gammal förälskelse. Åh, jag var så betuttad i honom i så många år! Jag har visserligare träffat honom flera gånger sedan dess, men trots det var det liksom lite symtomatiskt att han satt där. Han såg i alla fall ut att må himla bra, vilket gjorde mig glad. För kanske var han alltid lite sorgsen, så som jag en gång i tiden ville ha dem, och senare även på gränsen till lite sorglig, vilket ofta verkar hänga ihop. Sen gick i alla fall jag och vännerna, lagom till glas vin nummer två, till ett annat ställe. Helt nytt och nybyggt, utan en massa minnen. Mycket bättre.

Alltid trevligt att komma ut en stund och träffa världens bästa Charlotta och världens bästa Malin. Men ändå. Den oslagbara kombinationen av en trevlig kväll och att sen få komma hem. Att i mörkret smyga in och pussa en sovande Lydia på kinden, dra upp täcket över henne, och sen lyfta upp ett halvsovande litet varmt Sallyknyte och snusa henne i nacken. Det blir faktiskt inte bättre än så!

Gäster med gester

I morgon ska vi på namngivningsfest och i inbjudan stod det "bry er inte om presenter utan bara kom". Men betyder det att man får köpa present om man vill? Borde vi köpa present men inget så avancerat eller vill de verkligen inte ha några? Jag är osäker. Själv lutar jag åt att vi ska köpa med oss något litet, okomplicerat.
Som en bok. Mera som en trevlig gest. Eller blir det fel?

Och så kom Bob

Idag kom första paketet från min hemliga bokvän. Först drog jag upp godiset och blev lite konfunderad. Men bifogat fanns också ett litet kort där det förklarades att godiset var sånt som den hemliga vännen trodde att huvudpersonen i boken gillade - och det var ju kul! :) Sen kom boken upp och jag blev så himla överraskad och glad! Denna bok är verkligen min kopp te. Eller jag vet ju inte om jag kommer att tycka den är bra, men jag blev genast sugen på att läsa och den känslan tycker jag om. Gillar dessutom Bob Hansson, så det här kommer bli superspännande. Tack!
För övrigt måste jag vara en fullkomlig idiot som påbörjar min GI-diet samma vecka som jag förväntar mig godis på posten! Men men, jag donerar dessa påsar till min godistokiga (och överlyckliga) sambo. Sen räknar jag med att kunna unna mig något om en månad när det är dags för nästa paket och GI-andet redan har pågått en stund och inte är så känsligt som precis i början.

Den börjar på H

Jag är så trött så trött. Och det beror inte på mina barn. Har inte sovit ovanligt dåligt de senaste nätterna. Har visserligen precis fått mens, och kroppen värker, men jag har poppat vitamintabletter, alvedon och C-vitaminbrus de senaste dagarna för att mildra smällen. Men jag är så trött och har inte lust med någonting annat än att sitta i soffan, dricka te, lukta lite på min bebis då och då och titta på Supernanny. Vill inte ens träffa folk. Detta är tredje dagen i rad som jag inte gör någonting alls, dvs träffar någon eller åker någonstans eller utför ärenden på stan (utom att handla i mataffären). Normalt hänger jag själv med barnvagnen på typ Bysistorget eller Mariatorget bara för att vara ute några timmar bland folk om jag inte har något annat för mig. Det här är inte likt mig! Eller vänta nu.. vilken årstid är det nu igen?

20 minutersmetoden?

Det här är absolut inget klagoinlägg utan bara ett klargörande. Till dem som tycker att det verkar så soft att vara hemma med Sally på dagarna. Och inte är det speciellt tungt, det kan jag inte säga. Men om man umgås med mig några timmar på stan när Sally sover hela tiden i vagnen får man faktiskt en lite fel bild av hur det är att vara föräldrarledig för just mig. För visst sover hon i timmar i sträck i vagnen om man promenerar med henne. Men hemma sover hon aldrig mer än högt 20 minuter i sträck om man lägger ner henne och försöker göra någonting annat än att ha henne i famnen. 20 minuter! Får hon ligga på mig eller Jonas kan hon däremot sova länge. Men så fort man lägger henne ifrån sig vaknar hon. Bara så ni vet. Lättast att göra någonting är när hon är vaken och med. Antingen liggande på filt eller halvliggande i sittern. Lydia var likadan. Antagligen gör vi någonting fel när det gäller deras sovning. Men jag orkar inte riktigt ta reda på vad.

Skolk i siffror

Angående att regeringen vill skriva in skolk i betyget; Vi hade det så när jag gick i skolan, i slutbetyg och allt. Det står antal frånvarotimmar på antalet tillfällen. Även sjukdom och annan frånvaor tror jag finns med i de siffrorna. Både när jag gick i högstadiet och i gymnasiet. Var det lokalt eller känner någon annan igen det?

Montera mera

Oj. Igår kom en massa paket från Ikeas lager i Småland. Var så länge sedan vi beställde att jag knappt kommer ihåg vad paketen innehåller. Den som lever får se, hehe. Nu har jag lite monteringsarbete att ta tag i. See ya!