Vaknatt

Jamen det är klart. Högmod går ju före fall. Jag skulle aldrig ha stannat uppe efter tio igår kväll, det straffade sig direkt genom att barnen gjorde gemensam sak och valda att vara vakna stora delar av natten. Smarta som de är för att få lite sömn själva gick skift från klockan kvart över två på natten. Sen var någon vaken hela tiden till morgonen.

Funderingar i natten

Varför har vi alltid för lite mjölk hemma?
Varför släcker inte Jonas några lampor innan han går och lägger sig?
Hur kunde någon tycka att Pretty Woman var en trevlig romantisk komedi när den kom?
Vem har uppfunnit wasabinötterna och hur kunde de veta att de skulle vara så beroendeframkallande?
Hur mycket kan man egentligen blöda första dagen på mensen?
Men framför allt - hur kan jag få dåligt samvete för att jag är vaken efter klockan tio på kvällen? Klockan tio! Vad är det för sjukt liv man lever egentligen?! Hahaha!

Färgseende

Idag säger Lydia plötsligt till mig "Ett och två är gula." Jag tittar förvånat på henne och svarar sedan "Ja, och fyra är blå. Håller du med mig?" "Jaa!" säger hon med eftertryck och tillägger "Och åtta är också blå." Då inser jag att min äldsta dotter tänker som jag. Att åtta är blå eller lila är den mest uppenbara färgen av alla. Även om jag är lite osäker på om ett verkligen är gul. Jag skulle snarare säga vit, men jag är beredd att acceptera hennes analys av läget. :)

Utryckningsfordon

Man undrar ju vad som händer när det först kommer två räddningsbilar körande i ilfart och svänger ner mot vattnet, varav den ena har en gummibåt på bakvagnen. Någon minut senaste kommer en polisbil med en läkarbil i släptåg. Strax därefter kommer ytterligare en bil med räddningsdykare. Alla med påslagna sirener. Och där går jag och fryser i den kyliga luften ute på gatan. Min värsta mardröm skulle vara att hamna i kallt vatten en dag som denna. Hittar ingenting på nyhetssajterna om det hela. Hoppas i alla fall att det gick bra med vem det än var som råkat illa ut.

Ett fynd är också ett fynd.

Blev medsläpad på helt galen "klädbytardag" i Högalidskyrkan idag. Det var visserligen ingen klädbytardag utan egentligen en loppis, men det spelar ju mindre roll. Jag tror helt klart att det fanns en hel del fina och prisvärda grejor på plats. Men på plats fanns också hjorder av fyndsugna föräldrar, mest mammor. Det hela skulle öppna klockan nio stod det. Jag lämnade först Lydia på dagis och var på plats vid fem över nio ungefär. Då var redan vissa påväg därifrån med händerna fulla av kassar. Hela gården var fylld av tomma barnvagnar och inne var det fullt av.. ja ni hajar. Jag var svettig och trött efter morgonen och hade ont i ryggen efter allt bärande av Sally i selen och ville helst bara sätta mig i ett hörn med en kopp kaffe. Tog ett varv på den våning där det var lugnast och ramla på denna fina overall från MeToo i st 68, stickad med fleecefoder, otroligt fräsch och gosig att lägga i vagnen.
-Vad kostar den? frågande jag lite avmätt.
-Tjugofem kronor.
Tjugofem kronor! Klart jag köpte den. Sen orkade jag inte kolla mer. Mina vänner fyndade en hel del till sjukt billiga priser. Framför allt hade jag velat kolla lite mer på spel, leksaker, skor och sånt som man verkligen kan tjäna på att köpa i andra hand. Men jag får nog återkomma när båda barnen börjat på dagis. :)

Boktorsdag

Appropå böcker så väntar jag (fortfarande) på att följande böcker ska komma i pocket:

Dagen efter av Lionel Shriver
Reglerna av Sara Mannheimer
Människohamn av Ajvide Lindqvist
Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk
De välvilliga av Jonathan Littell

Tycker det brukar gå snabbt till pocket ibland. Tar det längre tid nu för tiden eller är det jag som blivit mer otålig? Som nästa bok till min bokcirkel ska jag i alla fall föreslå Hennes mjukaste röst av Bengt Ohlsson. Jag älskade Gregorius och borde verkligen läsa mer av honom.

Vanliga tårar och wasabitårar

Tänk vad en oväntat positivt sak kan göra mycket under en i övrigt pissig dag. Efter att gråtande ha ringt Jonas på jobbet och bett honom komma hem så fort som möjligt gick jag på vägen till förskolan förbi posten med en avi som kommit till mig. Jag fattade bara inte vad det kunde vara. Funderade på om någon kunde ha returnerat något jag sålt på tradera. Eller kunde jag ha beställt något som jag inte kom ihåg?

Snacka om senil - det var ett nytt paket från min hemliga bokkompis! Och jag blev så otroligt glad. Det kom verkligen precis rätt dag.

Boken denna gång har jag tyvärr redan läst. Men det var inget dåligt val, utan en trevlig läsning. Min hemliga bokvän hade dessutom läst min blogg efter förra paketet eftersom jag fick GI-godis (nötter) denna gång. :) En påse blandade och en påse wasabinötter! Himmel, de är så starka så jag får tårar i ögonen. Ändå har jag klämt i mig en 10-12 st för de verkar vara lätt beroendeframkallande. Och sen en påse härligt grönt te med citron och ingerfära i en vacker påse, samt några små fina bokmärken! Åh, vad roligt det var att få paket just idag. Hemskt mycket tack!

Som ett litet tips om min hemlige vän läser kan jag föresten meddela att de böcker jag läst i alla fall på senaste tiden finns i min boklista längre ner i bloggen (i högermarginalen).

Är också själv lite nervös för det bokpaket jag skickar eftersom den vars hemliga bokvän jag är redan hade läst min förra bok och verkar vara en riktigt bokmal. Svårt att hitta något som passar som personen inte redan plöjt.. men jag har chansat. Friskt vågat hälften vunnet, eller?

(Innan jag hunnit skriva klart har jag tryckt i mig fem wasabinötter till och funderar nu på att be Jonas gömma dem. De är verkligen sjukt starka.)

Dagens bakslag

Satan! Jag har glömt att boka in mig på träningspasset imorgon och nu är det redan fullt. Det är bokningsbart två dygn i förväg men är så himla poppis så platserna går ofta samma dag. En tredjedel av biljetterna släpps på plats en timme innan, prick kl 9, när jag lämnar på dagis.. Tja, det är bara att åka dit så fort som möjligt och hoppas på det bästa. Sist jag glömde hann jag dit till 9.30 och då fick jag den näst sista biljetten! Åh, det är enda gången i veckan när jag kan träna. Fan också. Nu kommer jag vara stressad ända tills i morgon när jag vet om jag kommer med eller inte. Sån är jag, snacka om hang up. Måste börja lägga in påminnelse.

Like sands through the hourglass..

HAHAHAHAHAHAHA!! Fem minuter av "Days of our lives" så har man fått dagens humordos! ;D

Strålande planering

Hm.. nu är klockan tio i tio och vi kom precis ihåg att Lydia ska ha matsäck i morgon. Så nu ska jag ställa mig och grädda pannkakor.

Så kan det gå

Lägenheten jag bodde i innan jag och Jonas flyttade ihop var 28 kvm stor med en hyra på 2400:-. Det var billigt och bra. :) Nu ligger en lägenhet på 30 kvm i samma port ute på Björns Bostadsbytare, men jag anar att det är en likadan. Hyran nu är dock uppe i 4000:-. Förvaltaren påpekade redan när jag bodde där att han tyckte hyrorna var alldeles för låga. Så nu har de tydligen reglerat det på något sätt på några få år. Eller så var det bara min lägenhet som var så billig. Fast man undrar ju hur den kunde vara det i sånt fall.

Höstens spellista

Som jag tidigare skrivit är jag ett riktigt radiofreak. Men ibland bli tom jag trött på trafiksändningarna i P4. Då sätter jag gärna på en skiva i stället och i 9 fall av 10 (den tionde ggn blir det nog en barnskiva) är det just nu en av dessa fyra:


Johnny Cash, Tracey Ullman, The Singing Detective och Moneybrother. Jag går liksom runt på dem. De täcker de flesta av mina sinnesstämningar och behov. Vanligast är nog soundtracket från TV-serien The Singing Detective. Om du inte känner till serien så ta en titt på detta klipp (obs: du måste se hela klippet!).

Men just i dag har jag kört Moneybrothers underbara svenska coverplatta "Pengabrorsan" säkert fem gånger. Och om inte ungarna sov skulle jag gärna köra den igen. Ingen får mig att dansa i köket som Anders Wendin denna höst.

Vilka skivor går du runt på just nu?

Färg: tråkig

Hm.. färgningen blev okej. Men färgen blev tråkig och mycket mörkare än jag hade väntat mig. Känns så där inför höstmörkret. Vill ju bli lite upplivad när jag tittar i spegeln. :( Vet inte om det går att färga över. Fast mörkt till ljusare känns ju som om det skulle kunna vara lite knivigt. Det är visserligen bara en intensiv toning, men jag tycker att de alltid brukar sitta som berg de också. Jag vill ju ha samma hårfärg som den här donnan i Lindexreklamen! Satan vilken snygg hårfärg!

Färg: vet inte än

Har inte färgar håret på flera månader. Tom min egen mor säger till mig att utväxten ser hemskt ut. Idag gav jag in för frestelsen att färga håret själv, eftersom jag inte har råd att göra det på salong just nu. Har just borstat ut det och sitter och väntar på att det ska torka lite så jag kan se hur färgen blev. Har inte vågat kolla mig i spegeln ännu...

K A F F E

Jag fullkomligt bälgar i mig dagens första kopp kaffe (som brukar komma efter dagislämningen)! Hur är det möjligt att dricka kaffe så fort? Och sen måste jag oftast ta en långsammare kopp direkt efteråt. Vanligt kaffe med mjölk är det bästa.

Hur scientologin har hjälpt mig

Har varit ganska lättirriterad på senaste tiden. Framför allt känns det som om det går groll i mycket av hemlivet och jag känner mig mycket undrande över hur det hela ska gå och hur jag och Jonas ska finna en bra gemensam bas igen efter att vi blivit tvåbarnsföräldrar. Har funderar på när vi ska få tid att prata. Vad vi kan ta tag i osv. Så mycket hänger samman med barnen och hur det funkar. Eftersom det finns så mycket att lära och göra där hela tiden plus att det tar så mycket energi när det funkar dåligt och ger så mycket energi när det funkar bra.

Så igår kväll satt jag och surfade lite på scientologikyrkan och deras läror i samband med ett Uppdrag granskningprogram i SVT och det faktum att de står bakom bland annat Narconon. Hahaha, de är verkligen helt snurriga de där människorna. Om inte annat får man sig ett mycket gott skratt av att surfa runt på deras hemsidor. Men allt snack på sidorna om vad som är viktigt i livet, hur man bär med sig gamla grejor och hur det påverkar livet fick mig att känna en mild glädje sprida sig i min kropp. En glädje över att Lydia, Sally och Jonas finns. Att vi faktiskt lever här tillsammans och försöker göra det här. Att Jonas och jag har två underbara ungar ihop som vi älskar och båda två vill kämpa för. Att vi har en relation som vi kämpar med för att vi faktiskt båda två vill få den att fundera. Att vi hellre vill vara tillsammans än isär.

Tack för det, L. Ron Hubbard! (L:et står för Lafayette! Bara en sån sak.. )

Bokstäver är grejen just nu

De senaste dagarna har Lydia flera gånger frågat mig: "Vad börjar på dubbel-V?" Sen hörde jag henne prata för sig själv i sitt rum. Den lilla harang som kom ut ur hennes mun var: "Vad börjar på dubbel-V? Pappa börjar på dubbel-V. Inte William. William börjar på P - som i pappa." Hahaha! :D

På mage

Sally, lycklig över att ligga på mage och kunna titta sig omkring. Hon rullar (nästan) helt själv nu och gillar det skarpt.

..fortsättning på gårdagens inlägg

Tack för era kommentarer. Ja, kanske bör jag ta upp detta trots allt, men jag ska nog ta det verbalt. Än så länge läser inte Jonas min blogg och det känns bra så. Efter en natts sömn och lite distans känner jag att jag nog var lite hård mot honom i gårdagens inlägg. Det beror ju trots allt kanske inte alls på honom att läggningen spårar ur. Jag har också blivit tokig på henne ibland, men tror hon och jag är mer vana vid varandra när hon är på tvären, eftersom vi tagit oss igenom fler liknande situationer tillsammans. Men jag ska definitivt ta ett snack med Jonas om bådas vårat språkbruk och hur vi bemöter Lydia när hon trotsar. Började själv tänka på det för några veckor sedan, att försöka att inte låta så irriterad och gnällig på rösten och framför allt att inte använda ordet nej hela tiden! Om man inte passar sig så blir det liksom nej, nej, nej heeeeeela tiden (gärna flera i rad). Nu försöker jag påminna mig att prata med henne helt utan att använda det ordet, förutom i situationer som kräver ett enstaka NEJ! och ingenting mer. Ska prata med Jonas om det och om hur vi båda måste tänka på att inte sugas in i den där onda spiralen som bara gör situationen värre.

Slut i rutan

I två dagar har jag tänkt skriva ett blogginlägg om cirkusbesöket i söndags. Ett sådär lite lagom roligt och trevligt inlägg. Men jag har inte orkat och huvudet har varit fullt av tankar på annat. På barnuppfostran. På hur man möter barn. På hur fan man ska göra med vissa saker. Ikväll önskade jag hett att någon i stil med Super Nanny skulle komma invalsandes i vårt familjeliv. Det värsta är att det inte är för att vi inte kan hantera våra barn utan framför allt för att någon utifrån skulle säga de saker till oss om vad vi behöver förändra som vi inte kan säga till varandra. Jonas och Lydias relation har blivit sämre igen. Det bara skär sig om och om igen mellan dem. Jag vet att Jonas tycker att hon är jobbigare än någonsin och det värsta är att det märks när han är tillsammans med henne. Jag hör det i hans röst. Underliggande irritation nästan direkt vilket jag tror leder till att hon börjar krångla, och sen är den neråtgående spiralen igång igen. Samtidigt låter han henne köra med honom. Han argumenterar i evighet med en tvååring som bara säger nej för att hon kan. Han håller inte de gränser han själv sätter upp utan låter henne skjuta på läggtider, antal sånger som ska sjungas osv osv. Och hon blir bara värre och värre.

I kväll slutade det med att hon tokgrät och skrek efter mamma vad han än försökte göra. Jonas bad mig ta över för att han inte orkade mer. Inte undra på att jag framstår som ett bättre alternativ när jag kommer in i efterhand och får bli den som tröstar och lugnar. Även om hon hunnit blir så hysterisk att det tar ytterligare 30 minuter innan hon somnar. Hon blir bara mammigare och mammigare och jag vet inte vad vi ska göra åt det för det funkar inget bra. För det mesta badar och lägger jag för då kan hon visserligen krångla lite för att hon inte vill sova, men det funkar bra. Men jag orkar inte lägga jämt. Jag är med henne och Sally själv flera timmar varje morgon och eftermiddag och till slut behöver jag vara ifrån en stund och ta disken istället för badet. Men det är så plågsamt att höra dem interagera just nu. Jag vill inte lägga mig i och jag tänker att de måste göra detta oftare för att komma över sina svårigheter i att kommunicera. Men fan, när det slutar så här och jag ändå får ta över tillslut och Lydia somnar av utmattning och både jag och Jonas är helt slut i rutan.. jag vet inte.

Vad ska jag göra? Jag kan inte på ett bra sätt berätta för honom vad jag ser och hör, för jag är en part i målet och gör också en massa saker galet och jag vet att han tror att han gör sitt bästa. Men det är helt enkelt inte nog. Vad gör man då? Samtidigt är det otroligt svårt att kritisera honom för hur jobbigt måste det inte vara att hela tiden jobba i motvind. Att hela tiden jobba mot att hon föredrar mig och vill att jag ska göra allting med henne. Vad är hönan och vad är ägget? Hela situationen gör mig bara så himla ledsen. För alla inblandades skull.