Skojsigt värre

Vore det inte roligt om Anna Odell visade sig vara släkt med Mats Odell?

Dags för nya böcker

Tack för alla roligt tips på böcker! Jag har verkligen ingenting på gång och längtar efter att skaffa lite nytt.

Då så

Nähä, det var ingen som hade läst nåt i sommar. Nähänä.

Läslust

Här är de böcker jag läst i sommar:

Yacoubians hus av Alaa al-Aswany
Jag tror vi behöver prata faktiskt av Jon Jefferson Klingberg
Skuggan i vattnet av Inger Frimansson
Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk
Dagen efter av Lionel Shriver

Just nu har jag kommit halvvägs i Jävla John av Eva Dozzi. Många skiljsmässo/relationskrisböcker blev det, av någon anledning. De flesta av böckerna var bra utan att vara fantastiska. Bäst var nog ändå Dagen efter, om än inte lika bra som hennes förra.

Ni då? Tagit er igenom nåt bra i sommar som jag borde läsa?

Här är nåt för alla er Keplerfantaster där ute;

"Teater: SvT - Babel
Scen: Babel, TV-husets, Oxenstiernsgatan 34,, Stockholm
Speltid: Mån 14 sep kl. 13.30
Bokningsstopp: Mån 14 sep kl. 12.00
Kategori: Kulturarr & TV inspelningar
Typ av föreställning: Ordinarie föreställning
Antal biljetter: 60
Pris som betalas i arrangörens kassa per biljett: Gratis!
Bokningsavgift per biljett: 20:-
Beskrivning:
Vill du vara publik i Babel?

Babel är en litteraturshow, där ni möter Sveriges- och ibland världens bästa författare.

Till höstens program söker vi intelligenta, intreserade och glada gäster till publiken.

Är du en av dem?

Inspelningarna sker måndagar(de första 5 veckorna) och därefter fredagar i studio 2 på SVT i Stockholm, Oxenstiernsgatan 34, med start 7:e september. Inspelningen pågår mellan 13.45 och ca 15.00.

Biljetterna är gratis och först till kvarn gäller!

Medverkande:
Gäster i Babel 2 är Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril( Lars Keppler) och andra författarduos."

Kunskapslucka

Jag är verkligen en dålig mamma - jag måste googla efter recept på chokladbollar! Och då har jag ändå jobbat flera år på fritids.

Ordningen står sig

På ett sätt tycker jag att det verkar ha hänt ganska mycket på barnprogramfronten. Nästan alla program innehåller något form av läromoment och barnen är som tagna ur en Michael Jacksonvideo med blandade ögonformer och ansiktsfärger. Nästan alla innehåller både initiativtagande tjejer och och initiativtagande killar och blandar roller rätt friskt - killarna är de mörkrädd osv. Men på ett annat sätt blir jag djupt beklämd, för även om tjejerna är där så är det i 9 fall av 10 fortfarande en kille i huvudrollen. Det är liksom killarna det handlar om. Tjejerna är mest med i färgstarka biroller. Eller så handlar det om en tjej och en kille, som om tjejerna aldrig kan bära ett program av egen kraft. Och vad värre är - det samma gäller t ex mörkhyade. Klart de finns där (vi är ju politiskt korrekta!) men de är alltid i en biroll. Huvudrollen innehas således fortfarande för det mesta av en västerländsk kille. Eller ett djur i kläder av manligt kön kanske är snäppet vanligare. (ojojoj, djur i kläder - där har vi ett annat ämne som jag ber att få återkomma till vid tillfälle). Kanske är det något bättre i de svenskproducerad programmen och självklart finns det lysande undantag. Men majoriteten, gott folk. Majoriteten.

Bu på polisen

Personalen på dagis försöker tutta ihop Lydia med ett litet barn på hennes nya avdelning. "Det är en så känslig liten kille" säger de lyriskt och sätter dem brevid varandra vid maten och lägger dem brevid varandra på vilan. En dag lekte hon med honom. "Vad lekte ni då?" frågar intresserad mamma. "Vi lekte polis" svarar dottern. Jaha, det var något nytt, det har hon aldrig lekt förrut. Men idag hade hon inte haft någon lust att leka med honom. "Varför det då?" frågar den intresserade mamman. "Han ville leka polis" svarar dottern.

Varför leker barn polis? Jag är ärligt talat fundersam. Inte många av dem kan ju ha kommit i kontakt med poliser på riktigt. Att de leker mamma, pappa, barn kan man ju hajja - de flesta ser ju det hela dagarna hemma. Att de leker doktor, att de lagar mat osv osv kan jag förstå. De efterhärmar ju den verklighet de ser omkring sig. Men varifrån får alla ungar denna starka vilja att leka polis? Efter att vi hade flytt lägenheten mitt i natten och blev omhändertagna av brandmän lekte Lydia inte direkt brandman, men hon pratade i över en månads tid om att hon skulle bli brandman när hon blev stor.

Så vad gjorde dottern istället, när båda de andra barnen i hennes ålder på förskolan lekte polis? Jo, hon var en prinsessa i rosa skor, berättade hon för mig. Och så gick hon till polisernas station och sa "Bu!". Jaha, och hur många riktiga prinsessor som hon efterhärmar har hon sett i sitt liv då? undrar den uppmärksamme läsaren. Äh, ta er i i brasan, vettja! ;)

Inskolning på distans

Nu har jag varit hemma i flera timmar själv och "skolat in på förskolan". Dvs barnen är där och jag är här - och jourar. Jag tänkte att jag skulle jobba lite, men det har jag inte gjort överhuvudtaget! Men jag har diskat, läst klart en bok, yogat, duschat och handlat nya gummistövlar till Lydia (andra hand). Det får räcka. Jag har trots allt inte betalt idag för att jobba utan för att "ta hand om barn". Och snart ska jag göra skäl för pengarna (de där 94 kr eller vad det kan röra sig om..) genom att gå och hämta de små gullungarna. :)

Thorsten regisserar igen

Fick just det här meddelandet på FB:

Anders bjuder in dig till "NATT MED GÄSTER" den 8 september kl. 19:00.

Evenemang: NATT MED GÄSTER
"Thorsten har regisserat igen...första gången sedan år 2001."
Typ: Opening
Värd: Thorsten Flinck is for real!
Starttid: den 8 september kl. 19:00
Sluttid: den 8 september kl. 21:00
Var: Kägelbanan

Får en pervers lust att gå dit bara för att se om han verkligen fortfarande lever. Usch vad hemsk jag känner mig. Fast det är en Peter Weisspjäs (jag har spelat Peter Weiss och är intresserad av hans konstnärskap) samt att två kompisar till mig är med i pjäsen, så jag har andra skäl att gå också..

Äntligen kommer dagissnuvan. ;)

Som ett brev på posten efter någon vecka på förskolan. Tydligen snorar redan flera av barnen ikapp fast de knappt hunnit träffas efter sommaruppehållet. Nåja, sånt är nu livet som småbarnsförälder.

Gå Sally, gå!

Sally håller precis på att börja gå. I torsdags tog hon sina första tre steg utan stöd. Och sen tog hon tre steg till ungefär fem gånger. Så har det fortsatt i helgen. Hon är fortfarande ganska feg och går gärna ner på knä för att krypa istället. Men idag när jag hämtade på dagis (vi håller ju på och skolar in dem även denna vecka) så berättade inskolningsfröken entusiastiskt att Sally gått hela 11 steg i rad! Först fem och sen hade hon stannar, tvekat, hittat balansen igen och blivit lockad av fröken att fortsätta gå. Så häftigt att se henne precis nu faktiskt! Tänk att det kan vara lika roligt och spännande även när ens andra barn börjar gå.

Vardagslängtan

Gud vad jag saknar mina barn när jag är på jobbet! Alltid samma känsla när jag varit mkt med dem under en period som sen tar slut - ska det vara så här? Ska jag spendera så mycket tid av min dag med att göra annat än att vara med mina barn? Är inte det ett konstigt sätt att leva? Det tar ett litet tag, sen känns det helt normalt igen. Helt normalt att jag är med andra och att de är med andra största delen av vår vakna tid.

Men än så länge är det så kort efter en nära underbar dygnet-runt-tillsammans-period att jag känner av det rent fysiskt i bröstet när jag varit från dem i för många timmar.
Det finns inte så många bilder på mig och mina två barn samtidigt eftersom det oftast är jag som håller i kameran. Denna bild är lite gammal - från midsommar - men den visar i alla fall oss tre tillsammans.

Oops

Allt här hemma var frid och fröjd, tills det visade sig att Sally tuggar i sig studsbollen.

På arbetstid

Just nu skolar vi in barnen på (i Lydias fall nytt) dagis, jag och Jonas tar ungefär varannan dag. I dag ska de för första gången stanna över vilan. För min del innebär det att jag plötsligt har flera timmar hemma själv mitt på dagen. Sweet. Jo, jag tänkte faktiskt kolla lite på några jobbgrejor. Men sen ska jag ta mig ut och på helt egen hand i lugn och ro titta i inte mindre än två andrahandsaffärer!

And here we go

På lördag åker vi och kollar hus på Gotland igen. Åh hej och hå.

Vädervanor

Det jag absurt nog saknar mest med att vi inte längre har Dn på vardagar är väderprognosen. Och jag saknar den inte en gång om dagen utan kanske 3-4. Förr kunde det gå till så här; jag funtade för mig själv vad jag skulle göra nästa dag och vad jag skulle ta för kläder - så en sväng förbi köket och vända på tidningen (som alltid låg kvar på köksbordet tills nästa nummer kom, typ) och kolla vädret. Sen en stund senare, innan läggdags, kunde jag lätt göra exakt samma sak en gång till. Sen på morgonen innan duschen - in i köket, vända på den nya tidningen, kolla om vädret stämde med gårdagens, fundera i duschen på om jag borde ta jacka till jobbet eller inte. Sen minst en gång till, in i köket, vända på tidningen, strax innan det var dags att gå ut genom dörren.

Kolla vädret på datorn gör jag aldrig. Och vädret på tv-nyheterna försöker jag se men lyckas aldrig lyssna på vad de säger. Så, nu lever jag verkligen farligt och går utanför dörren varje dag utan en aning om ifall det ska regna eller inte. Fast jag saknar mitt tidningsväder.

Nytt verb

-Ska vi fiskdamma? ropar Lydia från sitt rum.
Klart vi ska. Vem kan motstå en sån förfrågan?

Min Karin?

" monark original damcykel (Karin) ,3vxl,cykelkorg,pakethållare,bra skick säljes för 1900 kronor."

Klart min inte var den enda, men det känns ändå olustigt när jag hittar en annons på blocket som precis stämmer överens med den cykel som just blev stulen.

Tivolidebut

I dag var Lydia på Gröna Lund för första gången. Hon och kompisen Uno i samma ålder hade så vansinnigt roligt. Ja, det hade faktiskt vi mammor också. Vi provade flygande elefanterna, och de var inte ett dugg läskiga, bara roliga. Så då provade vi Nyckelpigan. Efter ett varv av skräck övergick Lydia till skratt. När vi klev av utbrast hon överlycklig: Det där var livsfarligt! Och sen ville hon genast åka en gång till. Eftersom Nyckelpigan gick okej provade vi tekopparna. Även de var en fullkomlig succé. Utöver att bara titta, prova, hänga på staket, åka karusell, äta sockervadd, springa i Skrattkammaren och få vinst varje gång. Underbara modiga levnadsglada treåringar! Ibland är det bara så fantastiskt att få uppleva livet tillsammans med dem.

Tillbaka i skolvärlden

Inte låta relation till barn påverkas av att föräldrarna är dumma i huvudet. Jag jobbar på det.

Slutet på en underbar sommar

I morgon börjar jag jobba igen, vilket känns väldigt konstigt. Men ändå, bortsett från nu i veckan, när jag plötsligt mådde skitdåligt, så har sommaren varit så otroligt bra! Den bästa sommaren sedan vi fick barn, kanske en av mina bättre somrar någonsin faktiskt. Även denna helg har varit helt underbar ute vid stugan; underbar kväll igår, ljuvligt bad, sol och lek och skitgod mat. Nu är vi tillbaka i staden, samlar oss inför vardagen som tar vid i morgon. Båda barnen ska också skolas in på nytt dagis. Så ikväll njuter jag av att bara smälla i mig en massa grönsaker och försöka hålla kvar känslan av sommar i kroppen.

På mattan

Hade hjärtklappning och mådde pyton när jag vaknade i morse. Nu har jag legat på spikmattan och djupandats och gråtit och försökt meditera. Jag mår lite bättre. Måste tillbaka till energi och lust.

Riktigt riktigt dålig dag

Idag har jag varit på dåligt humör ända sedan jag vaknade. Skitsur. Fattar inte vad jag ska göra för att bli på bättre humör, känner att jag lider själv av att vara på så grinig. Sen blev det ju inte bättre av att jag upptäckte att min cykel har blivit snodd! Ur det låsta cykelrummet. Det har varit en massa inbrott de senaste månaderna i källaren och värden ska byta nyckelsystem till hösten. Men vad hjälper det mig nu - min älskade cykel, den första cykel som jag någonsin köpt helt ny, så sent som förra året, är borta.

Som om det inte var nog så ringde mäklaren för huset på Gotland nu i eftermiddag och berättade att ägaren blåser av budgivningen och säljer till en som de själva har valt. När detta inträffade (mäklaren hade fått veta det bara en halvtimme tidigare) så hade vi det högsta budet men bara en annan budare kvar, som hade bett att få fundera på om de skulle fortsätta bjuda mot eller inte. Jag kan inte fatta att det är sant. Jag började nästan tro att huset, drömmen, skulle bli verklighet. Hur ofta händer detta? När man redan dragit igång en budgivning. Och varför händer detta oss? Jag är så jävla ledsen så jag tror jag ska bryta ihop. Inte visste jag att man skulle vara tvungen att smöra för ägaren! Och ändå gjorde vi nog nästan det. De har inte valt någon av dem som budade med oss på slutet utan någon som hade lagt ett mycket lägre bud i början tydligen. Fan, det känns inte riktigt klokt.

Bara så ni vet

Besök på egen risk - för här slutar internet. ;)


Länken hittade jag hos Listoplisto.

Och vems rumpa har du då, lilla vän?

Sally har en helt annan rumpa än Lydia. Jag tittar fascinerat på den när hon kryper omkring naken. Jag känner inte igen den där rumpan, vet inte var den kommer ifrån. Antar att den kommer från någon av hennes äldre släktingar, som jag inte tittar så noga på där bak. Men den är inte från mig och den är inte från min mor eller min sambo. Vems är rumpan? Får börja spana på nästa släktsammankomst.

Visning

I morgon ska jag göra någonting otroligt spännande - nämligen åka och kolla på ett fritidshus på Gotland. Över dagen bara. Gotland tur och retur. Har ingen aning om ifall det är en möjlig, eller klok, affär egentligen. Plus att jag naturligtvis inte är den enda som är intresserad. Men ändå, det ska bli förbannat roligt!

Klia klia klia

Full av myggbett efter en helg vid stugan. Tydligen tar det några dagar innan de kommer igång och kliar ordentligt. Men nu har de kommit igång kan jag berätta.. Aaaaaaah!

Säljfest och skambud

Nu är även lampan borta från blocket. Fem nya grejor ute idag; gåstol, bumbo, lära-gåvagn m.m. Alla grejor utom en har redan fått spekulanter. Jäklar vad det säljer på blocket. Börjar dock förstå mig på folk som skriver det urtöntiga "Prutat och klart" i annonsen. Även om det är snorbilligt från början verkar folk ha ett patologiskt behov av att försöka få det ännu billigare och känna att de aktivt medverkat till att göra ett kap. Fram över ska jag fan lägga på några procent så folk kan få pruta av sig lite. Men en del lägger verkligen snorlåga skambud, ibland med en massa förklaring till varför de vill betala så lite. Allvarligt, jag är väldigt pro återanvändning och att vi alla ska spara på de resurser som finns och inte slänga fullt livsdugliga prylar osv. Och tro mig, jag sätter rätt låga priser redan från början. Vill någon för sakens skull sänka någon lite grann så kan jag gå med på det. Men det är inte av välgörenhet jag lägger ut saker på blocket och jag säljer inte en fullt fungerande grej som inte ens är speciellt sliten eller gammal för en tredje del (!) av det pris jag uppgett bara för att någons unge "bara ska använda den en liten tid"!

Stolt

Varje år tycker jag att det är lika roligt att bo just där vi bor under Pride-festivalen. Jag känner mig stolt och glad över alla som flaggar med regnbågsflaggan för att visa sitt stöd för festivalen. Från restauranger och fria företagare ner till minsta grillkiosk. Sen några år tillbaka till och med SL-bussarna.

Från och med nästa år flyttar festivalen från mitt närområde till det betydligt anonymare och mer isolerade Sjöhistoriska museet. Tråkigt, men självklart förstår jag att de vill växa och få mer utrymme. Även om jag gillar att ha festivalen här hos oss i Tanto så är det inte lika roligt om de stänger av hela parken under en veckas tid. Varje år har den tagit större och större yta i anspråk, och med tanke på att det kostar en hel del att gå in på området är det roligast om en del park förblir fri. Men nu är det alltså slut på det i vilket fall.

I´m not the woman I used to be

Suck. Var är alla firewirekablar när man behöver dem? Förr om åren hade jag gott om kablar, elkontakter och diverse i en speciell låda. Nu har allt sånt rationaliserats bort till förmån för familjens svällande behov. Jag hittar ingenting längre, eller så har jag det helt enkelt inte kvar. Det kommer ta halva natten att överföra den gamla datorns innehåll till den nya via det trådlösa nätverket.

Döden döden

Det är mycket tankar om döden just nu, hos 3-åringen. Flera kvällar den senaste veckan har hon frågat saker som "När dör jag?" och "När jag dör är ni döda då?". Sen ibland, om hon blir lite ledsen, börjar hon gråta och säger hon saker som "Jag vill inte dö, jag vill leva!". Vi kramar om henne hela familjen och försöker övertyga henne om att det är långt långt långt tills någon ska dö. Och en gång när hon var väldigt ledsen har jag tom sagt det som jag helst inte säger eftersom att det inte är sant, nämligen "Du kommer inte att dö." Men ibland vänder hon på steken, som här om kvällen när hon grät och var nästan otröstlig och sa "Jag vill dö när Maj dog!". (Maj är min mormor som dog samma vecka som Lydia fyllde 1 år.) Jag antar att det är en helt vanlig period som de går igenom och frågorna får man ju svara på så lugn och tryggt som möjligt. I vilket fall är det hemskt sorgligt att se sin älskade lilla unge med tårar i ögonen säga saker som "Jag vill dö."

Blocket är grejen

Blocket är tusan helt fantastikt! Jag la in mitt piano sent igår kväll. Idag på förmiddagen blev det sålt. Stärkt av framgången la jag in en stor golvlampa och en bärsele. Selen är redan såld och lampan ska en tjej komma och titta på i morgon kväll.

Nu ska här rensas och säljas så det står härliga till!

Hemma

Hemma igen. Trötta med glada. Otroligt positivt överraskad av gotlandsflyget. Det är ju suvve! Och att flyga in över Stockholm på lägre höjd var också väldigt roligt. Som ett barn satt jag och ropade till Jonas på andra sidan gången "Titta! Jag ser mitt jobb!".

Gotland tur och.. retur?

Nej, vi var inte på båtarna som krockade - vi var redan på Gotland. Men det såg länge osäkert ut om vi skulle komma härifrån.. Hm ja, så här är det; Vår resa var felbokad när vi skulle åka hit till Gotland. Så vi skulle boka om hemresan medan vi var i Visby - vilket glömdes bort i det allmäna kaoset. Efter några dagar kom vi ihåg det och tänkte att vi måste boka nya biljetter (vi försökte fixa det på båten hit med det gick inte.) Sen krockade två färjor vilket gör att det inte går att komma i kontakt med Gotlandsbolaget via telefon. Sen var det värsta åskovädret sen typ 50-talet (pensionatägarens ord) här i natt så alla internetanslutningar har slutat fundera efter nattens fem strömavbrott. Men nu har min morfar kört iväg med mig och tillslut har vi lyckats hitta ett kafé med fungerande internetuppkoppling. Men nu är det så att pga krocken av Gotlandsbolaget stängt sin internetbokning. Så nu har jag tillsut hittat flygbiljetter tillbaka till fastlandet på måndag eftermiddag. Inga fler krockar o dyl nu tack! Annars har vi det kanon. :)

Luft att andas

Åh, jag har sån lust att lägga ut halva vårt hem på Blocket. Alla jävla bebissaker, en massa leksaker, stora mörka möbler, aldrig använd teknik. Rensa, rensa, behöver luft. Ska görat! Nästa vecka.

Inköpt

Idag köpte jag tre pocket; Inger Frimanssons "Skuggan i vattnet" (på rekommendation av Jen), "Mitt rätta jag" av Pernilla Glaser (eftersom hon är en gammal bekant) och äntligen har "Dagen efter" av Lionel Shriver kommit i pocket! Nu ska här läsas!

Dessutom köpte jag en ny dator idag. Har dock inte fått igång den riktigt än så den ligger mest här och ser snygg ut. Haha, någon ska ju göra det också (skriver jag samtidigt som Jonas råkar fisa i soffan brevid mig. Ja ni hajar vilka som inte är så snygga framför varsin dator i soffan..)

Sommarläsning

Nu har jag läst två böcker i rad om skiljsmässa eller relation på gränsen till skiljsmässa. Först var det Jag tror vi behöver prata faktiskt av Jon Jefferson Klingberg. Sen Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Två väldigt olika böcker men båda bra på sitt sätt. Men nu får det räcka med trasiga uppbrott på ett tag. Kanske lite sommarmord istället. Eller så blir det Mot fyren. Den ligger och väntar i bokhyllan. Någon som har något hett tips?

Nya tag

Idag var vi och tittade på en till lägenhet. Får se vad de säger. Vi är, som vanligt, intresserade. För vi är såna suckers! Nämen förrutom att den är jävligt liten så är den sjukt billig, ligger otroligt bra till och ligger långt ner i huset. Uttrycket rätta mun efter matsäcken kommer osökt för mig. Det är det vi försöker.

Mosad

Migrän. Har lagt sig som ett stålband kring huvudet och hela kroppen är under påverkan. Började redan igår. Idag har jag legat i sängen hela dagen med öppna fönster och täcke över huvudet. Nu är huvudvärken borta och jag rör mig försiktigt försiktigt, har precis vågat slå på datorn och ta en kopp te. På väg tillbaka.

Sambon och barnen har haft en kanondag på landet och badat med mormor. Vilken tur för mig. Så otroligt skönt att det kommer hem en glad solstinn familj så inte det dåliga samvetet för att vara sjuk lägger sig som moset på grädden.

Tyst

Jaha okej. Banker var inte ert favoritämne så här mitt i semestern. Jäjä, jag får väl återkomma med några söta bilder på mina barn eller nåt..

Är din bank bra?

Något som har nåt bra eller inte så bra att säga om sin eller någon annan bank? Jag funderar starkt på att byta och vill ha lite stalltips. (Jag håller inne med vilken bank jag har just nu för att inte påverka eventuella kommentarer.)

Lägenhetssänkan

Jag vet att det kanske är barnsligt och jag har fått lite skäll för det här tidigare på bloggen (med all rätt kanske, borde inte vara så bortskämd?). Men jag kan inte hjälpa att bli lite deppig över vår boendesituation. Inte för att vi bor så dåligt, för det gör vi inte, men för att jag verkligen vill byta och vi inte kommer någon vart. Nu har den senaste i raden dragit sig ur. Inte för att det hade gått så långt, men vi hade ändå sett varandras lägenheter och både vi och dem var intresserade efter det, och det är längre än det gått någon gång tidigare.

Men nu har de som sagt dragit sig ur på grund av olika saker. Och jag kan inte hjälpa att det sänker mig. Så jävla dumt egentligen eftersom det händer så väldigt mycket andra bra saker i livet. Vi har en riktigt bra sommar på alla möjliga sätt. Och varje gång vi tittar på en lägenhet så säger vi till oss själva att inte börja hoppas, inte börja tro, förrän allt precis allt är klappat och klart. Men det är väldigt svårt. För ibland vill man ju. Och man börjar drömma. Och vi har försökt så länge. Och jag längtar så efter att få flytta. Men det är bara att bita ihop och tänka att det kanske kommer ta flera år till. Ännu ett bakslag, rycka upp sig och gå vidare. Fokusera på det som är bra. Njuta av sommaren, barnen, semestern och en massa andra fantastiska saker.

Lite blandade bilder från Korsika

Hemkomst

Precis hemkomna från Korsika. Hela familjen är supertrötta efter resan och småirriterade på varandra, men egentligen är det bara skönt att själva hemresan är över. Barnen får titta på tv och Jonas tar en tupplur. Vi har haft det otroligt bra. Återkommer.

Minisemester på malmen

Nästan som semester kändes det idag. Nästan som om vi inte var hemma. Ut genom dörren med hela familjen redan på morgonen. Frukostpaket på smultronställets bakgård där Lydia kunde springa omkring medan jag drack kaffe, Jonas fick läsa sin älskade DN (vi har gått över till helgprenumeration) och Sally sov. Sen en lång vandring genom de heta gatorna till Tengdahlsparken med dess plaskdamm. Där hade ingen av oss varit förrut, men ändå stötte vi på bekanta. Vad enkelt det kan vara. Att bara gå lite nya gator, dra till en ny del av stadsdelen. Inte känna sig fullt så hemma. Genast börjar man gå lite långsammare, kolla på husens fasader. Barnen badade ett bra tag. Sen åt vi en sen lunch nästan helt ensamma på en (för oss) nyupptäckt Thaikiosk, lekte lite i ovan park och sen gick vi hem igen. In genom dörren först vid halv femtiden. Heldag "på stan" helt enkelt.

Frilla

Igår på morgonen

Igår på eftermiddagen

Summer time - when the living is easy

Plötsligt upplever jag och Jonas att vi är mycket bättre på att hålla ordning och städat hemma. Jag känner dessutom att vi plötsligt har blivit så mycket bättre på att komma iväg och ta oss ut genom dörren. Vadan detta? Har vi fått bättre rutiner? Har tvåbarnspoletten äntligen trillat ner? Det tar en liten stund men sen förstår vi...

Barnröster

Någon mer än jag som irriterar sig på att samma barnröster förekommer om och om igen i många tecknade program på svensk tv? (Serier som Charlie och Lola, Lilla Prinsessan, Små Einsteins, Franklin osv). Jag blev iofs lätt skadad tidigt pga att jag känner en av de unga tjejer som gör många av rösterna. Jag hör henne precis överallt. Sen hör jag att huvudkaraktären i en serie görs av samma tjej som gör en av huvudkaraktärerna även i en annan serie. Det stör mig hela tiden jag hör henne prata. Som tur var gäller detta inte min dotter, som verkar helt oberörd.

Ny favvo hos dottern är förresten Små Einsteins. Själv diggar jag serier som görs av en enda skådis, som en som görs av Gösta Ekman och en annan som görs av Johan Rabeus. Jag kommer inte ihåg vad de heter men dem är roliga att lyssna till.

Vila i frid

Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite skönt att Michael Jackson äntligen får vila i frid. Sorgligare person får man leta efter. Allt jag hört och sett om/av honom på senare år har gjort mig beklämd. Konstigt nog känner jag mig lite berörd idag trots allt. Han var en så stor del av min ungdom och alltid varit en del i popkulturen runt omkring mig. Men nu är det alltså slut. Tack för allt, Michael.

Spik

Nu har även jag trillat dit och budar på spikmattor på Tradera. Jag vill helst ha en orange. Och jag är övertygad om att den kommer att förändra mitt liv. ;)

En lycka kommer sällan ensam

Och idag fick jag också reda på att jag får vara kvar på jobbet i höst. 80% som jag hade önskat och på den avdelning jag helst ville (samma som idag).

Läskigt värre

Pimpningen lyckades visst ändå. De ringde just och sa att de är intresserade av att byta! Jag blir alldeles knäsvag vid tanken på allt vad det skulle innebära... roligt men jobbigt att flytta och ffa i längden sååå annorlunda att bo där. 2000 kr billigare än vår hyra men också ca 20 kvm mindre! Men också fem trappor längre ner i huset (jippi!!). Ett helt nytt område. Hur ska det gå? Både vi och dem ska åka på semester nu och sen ska vi höras igen. Så jag försöker låta bli att flytta in för mycket i tanken, ifall de hinner tänka om.

Karusellen går till kvällen

Idag var vi och tittade på ännu en lägenhet. Byteskarusellen fortsätter. Dock brukar varje enskild resa inte vara så värst länge. Vi får väl se hur det går den här gången. Imorgon kommer de hit och kollar så vi pimpar lite ikväll. Pimpar lägenheten - inte pippar (era snuskhumrar!). ;-)

Blonds miss all fun?

Jag blir nästan lite orolig för mig själv.. denna vecka hade jag två kvällsaktiviteter inbokade. I måndags min älskade bokcirkel och igår kväll en av mina bästa vänner som hade sin disputationsmiddag och jag glömde bort båda två!! Allvarligt, något liknande har aldrig hänt mig förut. Min bokcirkel hörde av sig när jag inte dök upp. Då satt jag hemma mitt i middagen och det var liksom ingen idé att slänga sig iväg. Vännens middag mindes jag först i kväll när jag la Lydia, och jag ringde genast och bad om ursäkt. Vad värre är är ju att jag ville vara med på båda. :( Jag hoppas verkligen att det hela är en enveckasföreteelse som beror på att vi varit sjukskrivna och allmänt bortkopplade i flera dagar.
Dessutom tror jag att jag håller på att bli blond. Alltså inte bara mentalt. Tror ni att det kan ha något samband?

SOMMARFEST PÅ DAGIS

Måsar

Har just läst klart Ajvides Människohamn. Nu hör jag genom vår öppna balkongdörr måsarna som gaddar ihop sig mot någonting där ute. Heja måsarna! Jag visste väl att de är på vår sida. :)
(Jag är ledsen, har du inte läst den så kan du omöjligt fatta.)
Dessutom räddade jag en liten måsunge förra veckan genom att försiktigt bära bort den från skolgården. Tja, tyvärr räddade jag den kanske inte till livet, men i alla fall från den påträngande barnaskara som inte klarar av att låta den lilla ungen vara ifred, trots att de bara vill väl. Vad gör man med en måsunge som fallit ur sitt bo om man inte kan ta hand om den? Få upp den i boet igen, om man ens vet var det ligger, är ju ganska svårt.. Jag hoppas måsarna förlåter mig för att jag inte gjorde mer.

Helst samma

Kan man välja dator bara på utseendet? Min älskade älskade dator är så gammal så jag är glad varje dag den väljer att fortsätta fungera. Men jag är inte dum, jag vet att det kommer ske förr eller senare. Så jag håller koll på alternativen. Helst vill jag bara ha en precis likadan (kanske med lite snabbare processor, med det är allt) men den modellen finns naturligtvis inte längre. Fast det finns en som är ganska lik. Bara det att det också finns andra bättre och faktiskt - miljövänliga - att köpa istället. Datorer som tilltalar mig mycket i innehåll. Men då går det inte att få i rätt färg.. och rätt känsla. Har jag sagt att jag älskar min dator?

Lugna puckar

Tredje kvällen den här veckan som jag är ensam med barnen. Vi har ju visserligen sjukstuga här. Jag och barnen är ganska dåliga. Går runt på olika scheman av nezeril, bricanyl, alvedon och noscalpin. Dessutom har Sally lyckats kombinera sin första runda av 40 gradersfeber med att båda tänderna i överkäken tittar fram. Nätterna här är inte så roliga just nu som ni förstår. Men ändå, kvällarna har huxflux blivit så himla lätthanterliga. Klart det är skönare att vara två och klart det skulle vara jäkligt tungt att dra hela lasset själv jämt. Men det är inte längre en plåga att ta hela middag-kvällsrutiner-läggningsproceduren ensam.

Sommarplaner

Nu har jag bokat en födelsedagsöverraskningsresa till sommaren. Jonas fyller 40 senare i sommar, men vi åker i förväg. Ja, alltså överraskning och överraskning. Han vet att och när, men inte vart. Lite kul ska väl jag ha också. Problemet är bara att jag inte vet om jag kommer klara av att hålla mig. Har redan halvt försagt mig en gång, men jag är osäker på om han fattade det. Hoppas inte. Men det är verkligen svårt. Jag tror jag får försöka tänka starkt på andra resmål så jag inte försäger mig och inte berätta för nån, för då ökar risken att jag råkar prata om det.

Sen ska vi fira min mors 60-årsdag på Gotland i sommar också. Verkar utveckla sig till en riktig kanonsommar - toppenväder eller inte. Jag längtar verkligen efter att få resa och se lite nya vyer.

Host host

Usch, idag blir en riktig hänga hemma dag. Sally har feber, jag och Lydia hostar och snörvlar, Jonas ska till Västerås. Överleva med goda mackor, glass, massor av te (och troligen en del TV) är planen.

Läser just nu

Borde verkligen läsa JM Le Clézios Öken. Till min bokcirkel på måndag. Men jag kan inte. Den griper mig inte. Jag har försökt ganska länge nu. Istället har jag läst annat och är nu inne på den tredje boken som verkligen griper mig, istället för Öken. Först var det Djävulsformeln. Sen Svart flicka, vit flicka. Och nu är jag mitt inne i Människohamn.

Gesvint

Jag är ensam hemma med båda barnen. Och här sitter jag redan vid datorn med en kopp te. Klockan är knappt åtta, båda barnen sover och nattvällingen står klar i kylen. Okej, jag har inte röjt helt i köket efter middagen och dessutom är båda barnen lite snuviga så risken finns att det blir en del uppvak i natt. Men ändå. Kvällen har gått som en dans.
Nedan lite bilder från dagens mysläggning:

????

Hur f.. (ja, nu tänker jag faktiskt svära) Hur faan kan det finnas någon annan Marit Paulson-effekt än en som går nedåt??

Guldlock

Våra vänner mobbar oss för att vi låter vår dotter sova på papiljotter. Vadårå, ska man inte det eller? ;)

Glasvegas!

Är Glasvegas överskattade? Nej, det tycker jag inte. Jag tycker de är skitbra. Det bästa jag hört på år och dar. Dessutom är den skotska dialekten fullkomligt ljuvlig att lyssna till. Tack vare en annan underbar (svensk!) uppfinning, Spotify, sitter jag numera med lurar på mig nästan hela tiden vid datorn. Och det är få av deras låtar som inte är bra, måste jag säga. Jag blir mer och mer övertygad ju mer jag lyssnar.

Distanskommunikation

Jag skypar med syrran i Madrid. Det är helt sjukt bra! Jag fattar inte varför jag inte upptäckt det tidigare. Vi kan prata i timmar om budgetar och annat utan att det kostar ett öre mer än när datorn min står helt oanvänd. Fullkomligt fantastik uppfinning!

Glad att jag blir arg

När jag var yngre började jag nästan alltid gråta när jag egentligen var arg. Det var otroligt jobbigt och genant och ledde alltid till ett annat resultat än jag ville. Kanske behövda jag gorma och fräsa och säga min åsikt, men istället sprutade tårarna och jag blev försvagad och vek. Eller ännu värre - någon att ha medlidande med. Som tur var gick det över med åren och ilskan började ta sig mer normala former. Delvis mycket pga min tid i terapi tror jag, för det var först där jag förstod att jag var arg.

En kollega på jobbet, som är flera år äldre, verkar ha samma problem som jag hade förrut. Hon blir upprörd eller irriterad och ibland känns det som om hon verkligen skulle behöva ryta ifrån. Men det som hennes kropp hela tiden tar till är tårarna. Och en hel del tårar blir det. Eller nästan-tårar. Även om de inte alltid syns så märks de om man säger så. Jag tycker så synd om henne och jag önskar henne lite ilska istället, för varje gång hon nästan-börjar gråta så blir hon försvagad och ömkansvärd. Det märks att hon tycker det är jobbigt att folk börjar dalta med henne och tassa på tå, men ändå är det så reaktionerna blir på tårar. Jag lider med henne, men samtidigt är det ingenting jag kan göra. Men jag är gladare nu för att jag också kan bli arg.

Gjort är gjort

Nu har jag i alla fall gjort det. Röstat alltså.

Sommar sommar sommar

Nu är äntligen årets Sommar-värdar presenterade. Ser några riktiga gobitar. Roligast verkad det bli i augusti månad som bjuder på namn som Nahid Persson Sarvestani, Jan Guillou, Bodil Malmsten och Anders Lundin.

Hoppas bara det blir en syndigt varm sommar så radion får stå på under något träd någonstans när ingen orkar röra en fena.

Bilden är från Brottö, sommaren 2007

Slink in och lägg

Har ni bestämt er för vad ni ska rösta på? Själv velar jag som sig bör in i det sista. Men rösta ska jag, och jag måste göra det innan den sjunde eftersom jag är helt upptagen den dagen. Nu har jag i alla fall lagt röstkortet i väskan så jag kan "slinka in" och lämna min röst vid första bästa tillfälle. Måste bara bestämma mig först..

Skoltrött

Terminen är snart slut. Terminen är snart slut. Terminen är snart slut. Påminn mig gärna om jag skulle glömma bort det.

Att klä sitt barn

Lydia vägrar ha kortärmade tröjor. Det är inget jätteproblem naturligtvis, i klass med de smältande glasiärerna. Men ändå, det orsakar en del grubbel här på hemma plan. Hur mycket sommarkläder, ffa till tjejer (om man nu gillar den typer av mönster och färgställningar) i tunna tyger tror ni att det finns som är långärmade? Inte mycket kan jag tala om. I vissa affärer inga alls nu när sommarkollektionerna har tagit över. Utom ibland en enstaka skjorta och då gäller det att man gillar just den. Vi har fått ta över en himla massa bra sommarkläder i rätt storlek varav vi knappt kan använda nåt eftersom att tröjor, blusar, skjortor och klänningar är kortärmade. Vi hoppas att hon ger med sig när det blir svettigare..

Sen ett litet mysterium; när vi började tänka på skor till Sally så plockade jag fram de första skorna som vi hade till Lydia. De var för små! Ordentligt för små. Jag blev så förvånad eftersom Sally både är mindre till storleken än Lydia i samma ålder plus att hon är född senare på året (alltså de kläder Lydia hade som passar den tiden på året är hela tiden lite för stora för Sally). Beror det på att vi satte på Lydia skor tidigare eller är det så att Sally har - större fötter? Nu får Lydias första skor som jag gillade så och trodde Sally skulle kunna använda sitta på Nalle istället.

Vilken elefant??

Personalen på vår dotters dagis är så underliga. I klassen jag själv jobbar med är det tre barn som ska byta skola till hösten. Det öppnar en ny stor skola i närheten och familjerna har helt enkelt valt att flytta sina barn dit. Inget konstigt med det. Och absolut ingenting som påverkar våra relationer till dessa barn under den tid de är kvar hos oss. Vi pratar öppet med föräldrarna om detta när ämnet kommer upp av olika anledningar. En av familjerna frågade jag till och med rent ut när vi hört ryktet (barnen pratar) att de också skulle flytta men inte fått in någon uppsägning. Vi diskuterar ibland för- och nackdelarna med flytt och att det är spännande med den nya skolan. Som sagt, inget konstigt med det. (En av föräldrarna tyckte jag skulle söka jobb i den nya skolan, vilket var lite trevligt.)

Själva ska vi byta förskola till hösten och jag är övertygad om att vetskapen om detta är spridd bland personalen, precis som man alltid pratar om sånt på denna typ av arbetsplatser. Men ingen enda har nämnt det i vår dagliga kontakt. Inte ett ord. Det är som om vi ska gå omkring resten av tiden och låtsas att ingenting kommer att ändras till hösten. Som när det pratas om hur de ger mappar med teckning osv till barn som slutar för att gå till 6-årsverksamhet, men inte till "de andra barnen", underförstått att alla andra är kvar. Det är som den där stora elefanten i rummet som vi inte pratar om. Skitmysko. I stället säger de -Fantastiskt väder, eller hur?! och sen blir det lite tyst.. Varför pratar de inte med en som vanliga människor?! Eller i alla fall om vad de gjort på dagen eller om hur vår dotter har haft det? Fast jag är lite glad att de fortsätter att irritera mig eftersom kontakten, eller ska jag kanske säga den bristande kontakten, med personalen är en av de orsaker vi har för att byta. Alltså stärker det mig i känslan att vi tagit rätt beslut.

Varför?

Varför är jag inte trött på kvällarna? När jag är så trött på morgonen att jag bara känner för att gråta?

Jojje och James!

Jojje Wadenius och James Hollingworth tillsammans i Kungsan. En ren fröjd för en 70-talsunge som jag.

Inte så mycket spring

Om det är någon som undrar vad bilden i marginalen visar så är det vid ca 1 km-passeringen på Vårruset. Jo jag lovar! Hahaha, det var helt galet! Tjuvtjockt. Springa var liksom inte att tänka på. Men jo, det lättade lite längre fram.

Dumma fisk!

Ibland gör man (jag?) saker som verkligen inte är så väl genomtänkta. Har ett par kompisar som sedan en tid tillbaka försöker bli gravida med sitt andra barn. Nu går de på en sån där fertilitetsutredning. Senast jag träffa dem berättade kvinnan i paret om de senaste resultaten från undersökningen av henne. När hon är klar sticker jag upp en sladdrig fisk av plast (leksak), som jag som av en händelse råkar ha i min hand under samtalet, i ansiktet på mannen och utbrister: "Och du då? Simmar de eller?"
Nu tror jag inte att någon av dem tog illa upp. Förmodligen minns de inte ens händelsen om någon skulle fråga. Men i mitt huvud återkommer ständigt bilden av den där fisken i hans ansikte - och jag skäms.

Schyffert live på SVT

Jävlar, vad bra han var! Det trodde jag faktiskt inte.

Rydbergbok

Jag läser Carina Rydbergs Djävulsformeln. Först har jag svårt att komma ihåg att jag inte läst henne förut, eftersom jag blandar ihop henne något väldigt med Maja Lundgren. Men nu när jag snart är klar med min första Rydbergbok kan jag tycka att även om jag nog gärna läser henne igen och även om jag gillar hennes sätt att skriva så är hon mer normal än Lundgren. Lundgren är för det första otroligt mycket roligare. När jag läser Lundgren blir jag lycklig av hennes språk och skrattar mycket. Men Lundgren framstår också som så oerhört mycket mer paranoid. Rydberg framstår mer som tragisk. De tankar hon beskriver ligger kvar på nivån hos en tonårstjej där allting kretsar kring den egna personen. Fast det är det som ändå gör det läsvärt - hennes mod att skriva om dessa barnsliga känslor och stå för dem fullt ut. Känslor och tankar som säkerligen finns kvar till och från hos de flesta men som ingen vill stå för.

Tjafsigt

Jonas och jag tjafsar om en fest. En 40-årsfest för en gammal kompis till honom. Först tjafsade vi om det faktum att Jonas tar för givet att han ska gå själv fast att vi båda två faktiskt är bjudna. Jag anklagar Jonas för att alltid vilja separera olika delar i sitt liv. Jonas tycker delvis att det är jobbigt att gå på festen överhuvudtaget men känner att han borde. Då tycker han det känns lättare att gå själv och inte göra så stor grej av det. Tillslut kommer vi överens om att vi ska gå tillsammans, för att peka finger åt våra eget tjafsande och visa att vafan, det är bara en fest. Låt oss gå och ha kul tillsammans!

Sen får vi ingen barnvakt. (Och det står uttryckligen No Kids! på inbjudan. De har två barn själva och vill väl äntligen ha en vuxenfest). Så jag anklagar Jonas för att inte ha ansträngt sig tillräckligt för att se till att vi kunde gå tillsammans - för att visa att han faktiskt ville ha mig med trots allt! Och han anklagar mig för att få panik så fort det är en liten del i hans liv som han verkar vilja ha för sig själv. Naturligtvis protesterar jag. Vadå panik, vilken skymf! Fast sen funderar jag på varför jag överhuvudtaget ska bry mig om att försöka gå på en fest bara för att göra en poäng av det. En fest för en person som jag knappast känner, vars fru jag aldrig träffat.

Jovisst, jag skulle gärna vilja att vi går på fest och har roligt ihop. Men är detta den festen? En fest som Jonas känner sig lite obekväm inför och som han faktiskt helst vill gå på själv. En fest där jag knappt känner någon, vilket inte är en situation som jag normalt känner mig bekväm i.

Jag vet också att en liten del av varför jag vill gå är att jag är rädd om mitt eget rykte. Då jag dyker upp så sällan skulle de lätt kunna tro att det är jag som är snobbig och inte orkar bry mig om Jonas kompisar. Men vad spelar det för roll egentligen, om det nu är folk jag knappt träffar?

Nu efter vårt nya tjafs tycker Jonas att vi ska göra allt vi kan för att få barnvakt så att vi kan gå tillsammans och få detta ur världen. Själv vill jag sova på saken och just nu lutar det nog åt att jag struntar i det. Varför är det viktigt för mig att träffa människor Jonas knappt träffar själv? Är det bara för att jag absolut vill ha del i alla delar av Jonas liv. För att jag vill ha kontroll? Bäst att lägga ner.

Modespaning i London

Man tror latt av varlden ar sa blandad sa att precis samma saker ar inne har i London som i Stockholm, men riktigt sa ar inte fallet. Nagra saker som ar stora hemma i Sverige som Londonborna inte alls har upptackt (eller inte hakat pa) ar till exempel Spotify. De flesta har vet inte ens att det exiserar. En annan grej ar de stora "nord"-glasogonbagar som ar sa inne bland kultureliten i Sverige. Har fattar de inte alls vad jag pratar om. Inte heller traskor i modernare tappning har hittat hit. Fast jag far en del uppskattning for mina mohedatofflor, sa kanske vore det nat for nagon driftig person i Sverige att exportera.

Lukten av London

Lukten. Det ar alltid lukten som gor att jag min kropp kanner igen sig nar jag kommer till hus i London. Det luktar precis som i husen i Dublin. Lite unket. Jag alskar den lukten. Aven har i finaste South Kensington luktar det likadant. Underbart. :)

See ya!

Tänk på mig imorgon bitti klockan 7.05. Då lyfter planet mot London.

För mammorna!

Föresten tycker jag att ni är lite dåliga på att bidra till min insamling här till höger ------>

Sova hela natten

Jisses! I morse kom jag på vad det är (se förra inlägget) - Sally har slutat äta på nätterna! Det har hållit nu i snart sex nätter, så jag tror vi kan säga att det är bestående. Fantastiskt. Jag hade nästan glömt bort hur det är att inte gå upp minst en gång varje natt, eftersom jag tar alla nattmatningarna. Men kanske är det över nu. Jag är övetygad om att det är därför jag känner mig så annorlunda. Störd sömn som jag inte ens insåg att jag led av är nu ett minne blott (i alla fall med den regelbundenheten).

Vad är det för fel på mig?

Jag vet inte vad som är med mig idag. Jag har inte varit speciellt trött. Jag har inte varit speciellt hungrig. Jag har inte frusit och kanske framför allt - jag har inte varit godissugen! Väntade alldeles för länge på att få hämta ut mitt pass idag. Så länge att jag ställde mig framför godisautomaten för att ha något att pyssla med. Men nej, jag var inte sugen på nåt, så jag avstod.

Vet någon?

Någon som vet hur man får redan på skolors upptagningsområde. Alltså vilken skola olika bostadsadresser "tillhör"? Jag bara funderar en del på några saker..

Fritt fall

Jag har verkligen ett dåligt förhållande till det här med att vi bor så högt upp. När grannarnas ungdomar har fest i päronens lägenhet (ovanför oss) ligger jag mest och oroar mig för att någon av dem ska falla ner från balkongen.

LYDIA 3 ÅR IDAG!!

Lite skakig och en smula ledsen först, men snart var det spännande att få sång och paket på sängen. Dagen har bjudit både på förskola och pannkakasmiddag med mormor och Gustavo. Nu sussar hon sött och samlar kraft inför kalaset i morgon. Sally gjorde dessutom tårtdebut idag. Hon tyckte det var oroväckande gott, men är det kalas så är det. :)

Lojala flickor får inga filmroller

Jag blir alltid sur på mig själv för att jag är så lojal. Har bara kontakt till sista maj på jobbet, men ska få ett nytt tillfälligt kontrakt tom 19 juni. Det är jag och rektorerna överens om och att det delats upp i två kontrakt är bara en formfråga (för att de ska slippa lägga ut annons om tjänsten). Men däremot har de tydligt aviserat att eftersom det är stor övertalighet inom Stockholms skolor är chansen mycket liten att några vikariat blir förlängda till hösten.
Idag ringde de om ett roligt filmjobb (liten roll som kypare i en ny svensk film) som håller på (minst) hela juni. Juni då jag egentligen inte har skrivit på något kontrakt. Jag dubbelkollade att dealen om 19 juni fortfarande verkligen gäller, vilket den gör. Dock är ju inget påskrivet, så det skulle inte ens vara något kontraktsbrott. Men nej, jag kan inte gå ändå. Roligt filmjobb eller inte, jag är alldeles för lojal.

Dagisbyte

Nu har vi bestämt oss för att byta förskola, vilket ger mig stora skälvan. Men rätt personer har sagt rätt saker till mig som får mig att tro att det trots allt är ett bra beslut. Och framför allt ger det en bra känsla att göra någonting aktivt när man inte riktigt är nöjd med nuläget. Och Lydia, den älskade ungen, lär knappast bli traumatiserad av något som väldigt många barn går igenom någongång i barndomen. Själv bytte jag dagis tre gånger tror jag och jag kommer inte ens ihåg det.