Lite blandade bilder från Korsika

Hemkomst

Precis hemkomna från Korsika. Hela familjen är supertrötta efter resan och småirriterade på varandra, men egentligen är det bara skönt att själva hemresan är över. Barnen får titta på tv och Jonas tar en tupplur. Vi har haft det otroligt bra. Återkommer.

Minisemester på malmen

Nästan som semester kändes det idag. Nästan som om vi inte var hemma. Ut genom dörren med hela familjen redan på morgonen. Frukostpaket på smultronställets bakgård där Lydia kunde springa omkring medan jag drack kaffe, Jonas fick läsa sin älskade DN (vi har gått över till helgprenumeration) och Sally sov. Sen en lång vandring genom de heta gatorna till Tengdahlsparken med dess plaskdamm. Där hade ingen av oss varit förrut, men ändå stötte vi på bekanta. Vad enkelt det kan vara. Att bara gå lite nya gator, dra till en ny del av stadsdelen. Inte känna sig fullt så hemma. Genast börjar man gå lite långsammare, kolla på husens fasader. Barnen badade ett bra tag. Sen åt vi en sen lunch nästan helt ensamma på en (för oss) nyupptäckt Thaikiosk, lekte lite i ovan park och sen gick vi hem igen. In genom dörren först vid halv femtiden. Heldag "på stan" helt enkelt.

Frilla

Igår på morgonen

Igår på eftermiddagen

Summer time - when the living is easy

Plötsligt upplever jag och Jonas att vi är mycket bättre på att hålla ordning och städat hemma. Jag känner dessutom att vi plötsligt har blivit så mycket bättre på att komma iväg och ta oss ut genom dörren. Vadan detta? Har vi fått bättre rutiner? Har tvåbarnspoletten äntligen trillat ner? Det tar en liten stund men sen förstår vi...

Barnröster

Någon mer än jag som irriterar sig på att samma barnröster förekommer om och om igen i många tecknade program på svensk tv? (Serier som Charlie och Lola, Lilla Prinsessan, Små Einsteins, Franklin osv). Jag blev iofs lätt skadad tidigt pga att jag känner en av de unga tjejer som gör många av rösterna. Jag hör henne precis överallt. Sen hör jag att huvudkaraktären i en serie görs av samma tjej som gör en av huvudkaraktärerna även i en annan serie. Det stör mig hela tiden jag hör henne prata. Som tur var gäller detta inte min dotter, som verkar helt oberörd.

Ny favvo hos dottern är förresten Små Einsteins. Själv diggar jag serier som görs av en enda skådis, som en som görs av Gösta Ekman och en annan som görs av Johan Rabeus. Jag kommer inte ihåg vad de heter men dem är roliga att lyssna till.

Vila i frid

Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite skönt att Michael Jackson äntligen får vila i frid. Sorgligare person får man leta efter. Allt jag hört och sett om/av honom på senare år har gjort mig beklämd. Konstigt nog känner jag mig lite berörd idag trots allt. Han var en så stor del av min ungdom och alltid varit en del i popkulturen runt omkring mig. Men nu är det alltså slut. Tack för allt, Michael.

Spik

Nu har även jag trillat dit och budar på spikmattor på Tradera. Jag vill helst ha en orange. Och jag är övertygad om att den kommer att förändra mitt liv. ;)

En lycka kommer sällan ensam

Och idag fick jag också reda på att jag får vara kvar på jobbet i höst. 80% som jag hade önskat och på den avdelning jag helst ville (samma som idag).

Läskigt värre

Pimpningen lyckades visst ändå. De ringde just och sa att de är intresserade av att byta! Jag blir alldeles knäsvag vid tanken på allt vad det skulle innebära... roligt men jobbigt att flytta och ffa i längden sååå annorlunda att bo där. 2000 kr billigare än vår hyra men också ca 20 kvm mindre! Men också fem trappor längre ner i huset (jippi!!). Ett helt nytt område. Hur ska det gå? Både vi och dem ska åka på semester nu och sen ska vi höras igen. Så jag försöker låta bli att flytta in för mycket i tanken, ifall de hinner tänka om.

Karusellen går till kvällen

Idag var vi och tittade på ännu en lägenhet. Byteskarusellen fortsätter. Dock brukar varje enskild resa inte vara så värst länge. Vi får väl se hur det går den här gången. Imorgon kommer de hit och kollar så vi pimpar lite ikväll. Pimpar lägenheten - inte pippar (era snuskhumrar!). ;-)

Blonds miss all fun?

Jag blir nästan lite orolig för mig själv.. denna vecka hade jag två kvällsaktiviteter inbokade. I måndags min älskade bokcirkel och igår kväll en av mina bästa vänner som hade sin disputationsmiddag och jag glömde bort båda två!! Allvarligt, något liknande har aldrig hänt mig förut. Min bokcirkel hörde av sig när jag inte dök upp. Då satt jag hemma mitt i middagen och det var liksom ingen idé att slänga sig iväg. Vännens middag mindes jag först i kväll när jag la Lydia, och jag ringde genast och bad om ursäkt. Vad värre är är ju att jag ville vara med på båda. :( Jag hoppas verkligen att det hela är en enveckasföreteelse som beror på att vi varit sjukskrivna och allmänt bortkopplade i flera dagar.
Dessutom tror jag att jag håller på att bli blond. Alltså inte bara mentalt. Tror ni att det kan ha något samband?

SOMMARFEST PÅ DAGIS

Måsar

Har just läst klart Ajvides Människohamn. Nu hör jag genom vår öppna balkongdörr måsarna som gaddar ihop sig mot någonting där ute. Heja måsarna! Jag visste väl att de är på vår sida. :)
(Jag är ledsen, har du inte läst den så kan du omöjligt fatta.)
Dessutom räddade jag en liten måsunge förra veckan genom att försiktigt bära bort den från skolgården. Tja, tyvärr räddade jag den kanske inte till livet, men i alla fall från den påträngande barnaskara som inte klarar av att låta den lilla ungen vara ifred, trots att de bara vill väl. Vad gör man med en måsunge som fallit ur sitt bo om man inte kan ta hand om den? Få upp den i boet igen, om man ens vet var det ligger, är ju ganska svårt.. Jag hoppas måsarna förlåter mig för att jag inte gjorde mer.

Helst samma

Kan man välja dator bara på utseendet? Min älskade älskade dator är så gammal så jag är glad varje dag den väljer att fortsätta fungera. Men jag är inte dum, jag vet att det kommer ske förr eller senare. Så jag håller koll på alternativen. Helst vill jag bara ha en precis likadan (kanske med lite snabbare processor, med det är allt) men den modellen finns naturligtvis inte längre. Fast det finns en som är ganska lik. Bara det att det också finns andra bättre och faktiskt - miljövänliga - att köpa istället. Datorer som tilltalar mig mycket i innehåll. Men då går det inte att få i rätt färg.. och rätt känsla. Har jag sagt att jag älskar min dator?

Lugna puckar

Tredje kvällen den här veckan som jag är ensam med barnen. Vi har ju visserligen sjukstuga här. Jag och barnen är ganska dåliga. Går runt på olika scheman av nezeril, bricanyl, alvedon och noscalpin. Dessutom har Sally lyckats kombinera sin första runda av 40 gradersfeber med att båda tänderna i överkäken tittar fram. Nätterna här är inte så roliga just nu som ni förstår. Men ändå, kvällarna har huxflux blivit så himla lätthanterliga. Klart det är skönare att vara två och klart det skulle vara jäkligt tungt att dra hela lasset själv jämt. Men det är inte längre en plåga att ta hela middag-kvällsrutiner-läggningsproceduren ensam.

Sommarplaner

Nu har jag bokat en födelsedagsöverraskningsresa till sommaren. Jonas fyller 40 senare i sommar, men vi åker i förväg. Ja, alltså överraskning och överraskning. Han vet att och när, men inte vart. Lite kul ska väl jag ha också. Problemet är bara att jag inte vet om jag kommer klara av att hålla mig. Har redan halvt försagt mig en gång, men jag är osäker på om han fattade det. Hoppas inte. Men det är verkligen svårt. Jag tror jag får försöka tänka starkt på andra resmål så jag inte försäger mig och inte berätta för nån, för då ökar risken att jag råkar prata om det.

Sen ska vi fira min mors 60-årsdag på Gotland i sommar också. Verkar utveckla sig till en riktig kanonsommar - toppenväder eller inte. Jag längtar verkligen efter att få resa och se lite nya vyer.

Host host

Usch, idag blir en riktig hänga hemma dag. Sally har feber, jag och Lydia hostar och snörvlar, Jonas ska till Västerås. Överleva med goda mackor, glass, massor av te (och troligen en del TV) är planen.

Läser just nu

Borde verkligen läsa JM Le Clézios Öken. Till min bokcirkel på måndag. Men jag kan inte. Den griper mig inte. Jag har försökt ganska länge nu. Istället har jag läst annat och är nu inne på den tredje boken som verkligen griper mig, istället för Öken. Först var det Djävulsformeln. Sen Svart flicka, vit flicka. Och nu är jag mitt inne i Människohamn.

Gesvint

Jag är ensam hemma med båda barnen. Och här sitter jag redan vid datorn med en kopp te. Klockan är knappt åtta, båda barnen sover och nattvällingen står klar i kylen. Okej, jag har inte röjt helt i köket efter middagen och dessutom är båda barnen lite snuviga så risken finns att det blir en del uppvak i natt. Men ändå. Kvällen har gått som en dans.
Nedan lite bilder från dagens mysläggning:

????

Hur f.. (ja, nu tänker jag faktiskt svära) Hur faan kan det finnas någon annan Marit Paulson-effekt än en som går nedåt??

Guldlock

Våra vänner mobbar oss för att vi låter vår dotter sova på papiljotter. Vadårå, ska man inte det eller? ;)

Glasvegas!

Är Glasvegas överskattade? Nej, det tycker jag inte. Jag tycker de är skitbra. Det bästa jag hört på år och dar. Dessutom är den skotska dialekten fullkomligt ljuvlig att lyssna till. Tack vare en annan underbar (svensk!) uppfinning, Spotify, sitter jag numera med lurar på mig nästan hela tiden vid datorn. Och det är få av deras låtar som inte är bra, måste jag säga. Jag blir mer och mer övertygad ju mer jag lyssnar.

Distanskommunikation

Jag skypar med syrran i Madrid. Det är helt sjukt bra! Jag fattar inte varför jag inte upptäckt det tidigare. Vi kan prata i timmar om budgetar och annat utan att det kostar ett öre mer än när datorn min står helt oanvänd. Fullkomligt fantastik uppfinning!

Glad att jag blir arg

När jag var yngre började jag nästan alltid gråta när jag egentligen var arg. Det var otroligt jobbigt och genant och ledde alltid till ett annat resultat än jag ville. Kanske behövda jag gorma och fräsa och säga min åsikt, men istället sprutade tårarna och jag blev försvagad och vek. Eller ännu värre - någon att ha medlidande med. Som tur var gick det över med åren och ilskan började ta sig mer normala former. Delvis mycket pga min tid i terapi tror jag, för det var först där jag förstod att jag var arg.

En kollega på jobbet, som är flera år äldre, verkar ha samma problem som jag hade förrut. Hon blir upprörd eller irriterad och ibland känns det som om hon verkligen skulle behöva ryta ifrån. Men det som hennes kropp hela tiden tar till är tårarna. Och en hel del tårar blir det. Eller nästan-tårar. Även om de inte alltid syns så märks de om man säger så. Jag tycker så synd om henne och jag önskar henne lite ilska istället, för varje gång hon nästan-börjar gråta så blir hon försvagad och ömkansvärd. Det märks att hon tycker det är jobbigt att folk börjar dalta med henne och tassa på tå, men ändå är det så reaktionerna blir på tårar. Jag lider med henne, men samtidigt är det ingenting jag kan göra. Men jag är gladare nu för att jag också kan bli arg.

Gjort är gjort

Nu har jag i alla fall gjort det. Röstat alltså.

Sommar sommar sommar

Nu är äntligen årets Sommar-värdar presenterade. Ser några riktiga gobitar. Roligast verkad det bli i augusti månad som bjuder på namn som Nahid Persson Sarvestani, Jan Guillou, Bodil Malmsten och Anders Lundin.

Hoppas bara det blir en syndigt varm sommar så radion får stå på under något träd någonstans när ingen orkar röra en fena.

Bilden är från Brottö, sommaren 2007

Slink in och lägg

Har ni bestämt er för vad ni ska rösta på? Själv velar jag som sig bör in i det sista. Men rösta ska jag, och jag måste göra det innan den sjunde eftersom jag är helt upptagen den dagen. Nu har jag i alla fall lagt röstkortet i väskan så jag kan "slinka in" och lämna min röst vid första bästa tillfälle. Måste bara bestämma mig först..

Skoltrött

Terminen är snart slut. Terminen är snart slut. Terminen är snart slut. Påminn mig gärna om jag skulle glömma bort det.

Att klä sitt barn

Lydia vägrar ha kortärmade tröjor. Det är inget jätteproblem naturligtvis, i klass med de smältande glasiärerna. Men ändå, det orsakar en del grubbel här på hemma plan. Hur mycket sommarkläder, ffa till tjejer (om man nu gillar den typer av mönster och färgställningar) i tunna tyger tror ni att det finns som är långärmade? Inte mycket kan jag tala om. I vissa affärer inga alls nu när sommarkollektionerna har tagit över. Utom ibland en enstaka skjorta och då gäller det att man gillar just den. Vi har fått ta över en himla massa bra sommarkläder i rätt storlek varav vi knappt kan använda nåt eftersom att tröjor, blusar, skjortor och klänningar är kortärmade. Vi hoppas att hon ger med sig när det blir svettigare..

Sen ett litet mysterium; när vi började tänka på skor till Sally så plockade jag fram de första skorna som vi hade till Lydia. De var för små! Ordentligt för små. Jag blev så förvånad eftersom Sally både är mindre till storleken än Lydia i samma ålder plus att hon är född senare på året (alltså de kläder Lydia hade som passar den tiden på året är hela tiden lite för stora för Sally). Beror det på att vi satte på Lydia skor tidigare eller är det så att Sally har - större fötter? Nu får Lydias första skor som jag gillade så och trodde Sally skulle kunna använda sitta på Nalle istället.

Vilken elefant??

Personalen på vår dotters dagis är så underliga. I klassen jag själv jobbar med är det tre barn som ska byta skola till hösten. Det öppnar en ny stor skola i närheten och familjerna har helt enkelt valt att flytta sina barn dit. Inget konstigt med det. Och absolut ingenting som påverkar våra relationer till dessa barn under den tid de är kvar hos oss. Vi pratar öppet med föräldrarna om detta när ämnet kommer upp av olika anledningar. En av familjerna frågade jag till och med rent ut när vi hört ryktet (barnen pratar) att de också skulle flytta men inte fått in någon uppsägning. Vi diskuterar ibland för- och nackdelarna med flytt och att det är spännande med den nya skolan. Som sagt, inget konstigt med det. (En av föräldrarna tyckte jag skulle söka jobb i den nya skolan, vilket var lite trevligt.)

Själva ska vi byta förskola till hösten och jag är övertygad om att vetskapen om detta är spridd bland personalen, precis som man alltid pratar om sånt på denna typ av arbetsplatser. Men ingen enda har nämnt det i vår dagliga kontakt. Inte ett ord. Det är som om vi ska gå omkring resten av tiden och låtsas att ingenting kommer att ändras till hösten. Som när det pratas om hur de ger mappar med teckning osv till barn som slutar för att gå till 6-årsverksamhet, men inte till "de andra barnen", underförstått att alla andra är kvar. Det är som den där stora elefanten i rummet som vi inte pratar om. Skitmysko. I stället säger de -Fantastiskt väder, eller hur?! och sen blir det lite tyst.. Varför pratar de inte med en som vanliga människor?! Eller i alla fall om vad de gjort på dagen eller om hur vår dotter har haft det? Fast jag är lite glad att de fortsätter att irritera mig eftersom kontakten, eller ska jag kanske säga den bristande kontakten, med personalen är en av de orsaker vi har för att byta. Alltså stärker det mig i känslan att vi tagit rätt beslut.

Varför?

Varför är jag inte trött på kvällarna? När jag är så trött på morgonen att jag bara känner för att gråta?

Jojje och James!

Jojje Wadenius och James Hollingworth tillsammans i Kungsan. En ren fröjd för en 70-talsunge som jag.

Inte så mycket spring

Om det är någon som undrar vad bilden i marginalen visar så är det vid ca 1 km-passeringen på Vårruset. Jo jag lovar! Hahaha, det var helt galet! Tjuvtjockt. Springa var liksom inte att tänka på. Men jo, det lättade lite längre fram.

Dumma fisk!

Ibland gör man (jag?) saker som verkligen inte är så väl genomtänkta. Har ett par kompisar som sedan en tid tillbaka försöker bli gravida med sitt andra barn. Nu går de på en sån där fertilitetsutredning. Senast jag träffa dem berättade kvinnan i paret om de senaste resultaten från undersökningen av henne. När hon är klar sticker jag upp en sladdrig fisk av plast (leksak), som jag som av en händelse råkar ha i min hand under samtalet, i ansiktet på mannen och utbrister: "Och du då? Simmar de eller?"
Nu tror jag inte att någon av dem tog illa upp. Förmodligen minns de inte ens händelsen om någon skulle fråga. Men i mitt huvud återkommer ständigt bilden av den där fisken i hans ansikte - och jag skäms.

Schyffert live på SVT

Jävlar, vad bra han var! Det trodde jag faktiskt inte.

Rydbergbok

Jag läser Carina Rydbergs Djävulsformeln. Först har jag svårt att komma ihåg att jag inte läst henne förut, eftersom jag blandar ihop henne något väldigt med Maja Lundgren. Men nu när jag snart är klar med min första Rydbergbok kan jag tycka att även om jag nog gärna läser henne igen och även om jag gillar hennes sätt att skriva så är hon mer normal än Lundgren. Lundgren är för det första otroligt mycket roligare. När jag läser Lundgren blir jag lycklig av hennes språk och skrattar mycket. Men Lundgren framstår också som så oerhört mycket mer paranoid. Rydberg framstår mer som tragisk. De tankar hon beskriver ligger kvar på nivån hos en tonårstjej där allting kretsar kring den egna personen. Fast det är det som ändå gör det läsvärt - hennes mod att skriva om dessa barnsliga känslor och stå för dem fullt ut. Känslor och tankar som säkerligen finns kvar till och från hos de flesta men som ingen vill stå för.

Tjafsigt

Jonas och jag tjafsar om en fest. En 40-årsfest för en gammal kompis till honom. Först tjafsade vi om det faktum att Jonas tar för givet att han ska gå själv fast att vi båda två faktiskt är bjudna. Jag anklagar Jonas för att alltid vilja separera olika delar i sitt liv. Jonas tycker delvis att det är jobbigt att gå på festen överhuvudtaget men känner att han borde. Då tycker han det känns lättare att gå själv och inte göra så stor grej av det. Tillslut kommer vi överens om att vi ska gå tillsammans, för att peka finger åt våra eget tjafsande och visa att vafan, det är bara en fest. Låt oss gå och ha kul tillsammans!

Sen får vi ingen barnvakt. (Och det står uttryckligen No Kids! på inbjudan. De har två barn själva och vill väl äntligen ha en vuxenfest). Så jag anklagar Jonas för att inte ha ansträngt sig tillräckligt för att se till att vi kunde gå tillsammans - för att visa att han faktiskt ville ha mig med trots allt! Och han anklagar mig för att få panik så fort det är en liten del i hans liv som han verkar vilja ha för sig själv. Naturligtvis protesterar jag. Vadå panik, vilken skymf! Fast sen funderar jag på varför jag överhuvudtaget ska bry mig om att försöka gå på en fest bara för att göra en poäng av det. En fest för en person som jag knappast känner, vars fru jag aldrig träffat.

Jovisst, jag skulle gärna vilja att vi går på fest och har roligt ihop. Men är detta den festen? En fest som Jonas känner sig lite obekväm inför och som han faktiskt helst vill gå på själv. En fest där jag knappt känner någon, vilket inte är en situation som jag normalt känner mig bekväm i.

Jag vet också att en liten del av varför jag vill gå är att jag är rädd om mitt eget rykte. Då jag dyker upp så sällan skulle de lätt kunna tro att det är jag som är snobbig och inte orkar bry mig om Jonas kompisar. Men vad spelar det för roll egentligen, om det nu är folk jag knappt träffar?

Nu efter vårt nya tjafs tycker Jonas att vi ska göra allt vi kan för att få barnvakt så att vi kan gå tillsammans och få detta ur världen. Själv vill jag sova på saken och just nu lutar det nog åt att jag struntar i det. Varför är det viktigt för mig att träffa människor Jonas knappt träffar själv? Är det bara för att jag absolut vill ha del i alla delar av Jonas liv. För att jag vill ha kontroll? Bäst att lägga ner.

Modespaning i London

Man tror latt av varlden ar sa blandad sa att precis samma saker ar inne har i London som i Stockholm, men riktigt sa ar inte fallet. Nagra saker som ar stora hemma i Sverige som Londonborna inte alls har upptackt (eller inte hakat pa) ar till exempel Spotify. De flesta har vet inte ens att det exiserar. En annan grej ar de stora "nord"-glasogonbagar som ar sa inne bland kultureliten i Sverige. Har fattar de inte alls vad jag pratar om. Inte heller traskor i modernare tappning har hittat hit. Fast jag far en del uppskattning for mina mohedatofflor, sa kanske vore det nat for nagon driftig person i Sverige att exportera.

Lukten av London

Lukten. Det ar alltid lukten som gor att jag min kropp kanner igen sig nar jag kommer till hus i London. Det luktar precis som i husen i Dublin. Lite unket. Jag alskar den lukten. Aven har i finaste South Kensington luktar det likadant. Underbart. :)

See ya!

Tänk på mig imorgon bitti klockan 7.05. Då lyfter planet mot London.

För mammorna!

Föresten tycker jag att ni är lite dåliga på att bidra till min insamling här till höger ------>

Sova hela natten

Jisses! I morse kom jag på vad det är (se förra inlägget) - Sally har slutat äta på nätterna! Det har hållit nu i snart sex nätter, så jag tror vi kan säga att det är bestående. Fantastiskt. Jag hade nästan glömt bort hur det är att inte gå upp minst en gång varje natt, eftersom jag tar alla nattmatningarna. Men kanske är det över nu. Jag är övetygad om att det är därför jag känner mig så annorlunda. Störd sömn som jag inte ens insåg att jag led av är nu ett minne blott (i alla fall med den regelbundenheten).

Vad är det för fel på mig?

Jag vet inte vad som är med mig idag. Jag har inte varit speciellt trött. Jag har inte varit speciellt hungrig. Jag har inte frusit och kanske framför allt - jag har inte varit godissugen! Väntade alldeles för länge på att få hämta ut mitt pass idag. Så länge att jag ställde mig framför godisautomaten för att ha något att pyssla med. Men nej, jag var inte sugen på nåt, så jag avstod.

Vet någon?

Någon som vet hur man får redan på skolors upptagningsområde. Alltså vilken skola olika bostadsadresser "tillhör"? Jag bara funderar en del på några saker..

Fritt fall

Jag har verkligen ett dåligt förhållande till det här med att vi bor så högt upp. När grannarnas ungdomar har fest i päronens lägenhet (ovanför oss) ligger jag mest och oroar mig för att någon av dem ska falla ner från balkongen.

LYDIA 3 ÅR IDAG!!

Lite skakig och en smula ledsen först, men snart var det spännande att få sång och paket på sängen. Dagen har bjudit både på förskola och pannkakasmiddag med mormor och Gustavo. Nu sussar hon sött och samlar kraft inför kalaset i morgon. Sally gjorde dessutom tårtdebut idag. Hon tyckte det var oroväckande gott, men är det kalas så är det. :)

Lojala flickor får inga filmroller

Jag blir alltid sur på mig själv för att jag är så lojal. Har bara kontakt till sista maj på jobbet, men ska få ett nytt tillfälligt kontrakt tom 19 juni. Det är jag och rektorerna överens om och att det delats upp i två kontrakt är bara en formfråga (för att de ska slippa lägga ut annons om tjänsten). Men däremot har de tydligt aviserat att eftersom det är stor övertalighet inom Stockholms skolor är chansen mycket liten att några vikariat blir förlängda till hösten.
Idag ringde de om ett roligt filmjobb (liten roll som kypare i en ny svensk film) som håller på (minst) hela juni. Juni då jag egentligen inte har skrivit på något kontrakt. Jag dubbelkollade att dealen om 19 juni fortfarande verkligen gäller, vilket den gör. Dock är ju inget påskrivet, så det skulle inte ens vara något kontraktsbrott. Men nej, jag kan inte gå ändå. Roligt filmjobb eller inte, jag är alldeles för lojal.

Dagisbyte

Nu har vi bestämt oss för att byta förskola, vilket ger mig stora skälvan. Men rätt personer har sagt rätt saker till mig som får mig att tro att det trots allt är ett bra beslut. Och framför allt ger det en bra känsla att göra någonting aktivt när man inte riktigt är nöjd med nuläget. Och Lydia, den älskade ungen, lär knappast bli traumatiserad av något som väldigt många barn går igenom någongång i barndomen. Själv bytte jag dagis tre gånger tror jag och jag kommer inte ens ihåg det.

Mac med i klubben

Till min otroligt stora glädje går det numera att ladda hem e-legitimation även om man är mac-användare. Vilken modernisering! Det gick inte för två år sedan, kan jag meddela...


Uppdatering: Ja så vore det ju himla trevligt om den FUNKAR OCKSÅ!! Grrrrrrr :(

En helt vanlig söndag

Nu har vi varit härligt sociala i två dagar. Idag ska vi deklarera, tvätta, röja i lägenheten och förhoppningsvis hinna gå ut en sväng till parken också. Gott så.

Nattmacka

När jag blir sugen på något på kvällstid, kanske framför en film eller liknande, så är det nästan alltid för att jag egentligen är hungrig och inte har ätit ordentligen. Då är det nästan alltid mat jag vill ha, inte något sött. Men vid den tiden på kvällen börjar jag naturligtvis inte laga mat, fast att jag kanske borde. Istället letar jag i skåpen efter något som är lätt att stoppa i sig utan tillagning, eftersom att det liksom är det som är acceptabelt vid den tiden på dagen. Då blir det nästan alltid ett äpple. Men om jag inte är tillfreds efter det så letar jag vidare. Vad finns då? Choklad kanske. Eller en macka. Eller glass. Fast vad jag egentligen skulle vilja ha är typ kyckling eller falafel eller nåt. Och egentligen kanske det vore bättre. Så hur löser man det? Har grillad kyckling i småbitar i kylen jämt??

Nina

Åh, varje gång jag läser Nina Björk blir jag så lycklig. Inte för att jag alltid håller med henne till hundra procent, men för att hon skriver så himla bra och har en sån fantastik förmåga att bena ut saker och till. Igår gjorde hon det igen.

Ny månad

Redan första maj - och jag har inte gått och lagt mig än. Jag har vakat in månadsskiftet, kan man säga. Ensam framför platsbanken på nätet. Borde egentligen deklarera, men vem orkar... Nåja, jag kryper nog till korset innan helgen är över. På måndag ska vi besöka förskolan föresten och kolla läget (se förra inlägget). Får smått panik av tanken att behöva ta ett beslut i frågan innan onsdag! Då tror jag hellre jag deklarerar.

Byta eller inte byta, det är frågan

Idag har vi fått erbjudande om ny förskoleplacering för båda barnen. Hade nästan glömt att vi har sökt. Nu är vi helt rådvilla. Hur viktigt är det med gamla kompisar och tryggheten av att gå kvar? Ni som har bytt utan att ha flyttat, hur har ni tänkt? Jag tycker det nya stället har en massa fördelar, men frågan är ju om de är så många att det är värt att rycka upp Lydia från en invand miljö.

Vitsippan ute i backarna står

Så här på vårkanten går mina tankar ofta till min älskade mormor. Dels är det på lördag två år sedan hon dog; sex dagar före Lydias 1-årsdag och åtta dagar före sin egen 88-årsdag. Sen tänker jag på henne varje gång jag ser vitsippor ute i backen. Jag minns hur vi plockade vitsippsbuketter till henne på hennes födelsedag varje år när jag var liten. Den blomman kommer jag alltid att förknippa med mormor.

I morse kom jag också att tänka på henne när jag tittade mig i spegeln. Detta eftersom jag tycker att jag har fått lite färg i ansiktet, så där så jag ser lite härligt solkysst ut. Och jag minns hur hon ganska många gånger när jag tyckte att jag ändå hade lyckats bli lite brun på sommaren titta på mig och utbrast: Gud vad blek du är! Det minnet fick mig att le mot min egen spegelbild i morse. Den lilla eventuella färgförändringen i mitt ansikte hade knappast hållit måttet inför min mormor. :)

Slutet gott

Otroligt men sant - portmonän låg kvar på Pressbyrån två dygn senare. Ja, alltså omhändertagen av personalen, men ändå. Tyvärr hade jag redan spärrat alla kort. Men det är ändå väldigt skönt att få tillbaka allt annat.

Bestulen?

Helvete! Kommer hem och min plånbok är inte i väskan. Försöker komma ihåg när jag använde den sist och kan inte minnas att jag använt den efter att jag handlade kex på Pressbyrån på väg ut till stugan i söndags. Fatta hur många ställen jag passerat sen dess! Bussar, stugan, mera bussar, tunnelbana, Åhléns, jobbet. Ja, det kan tom ligga på jobbet. Men, leg och alla kort och allt är i den. Och jag har ingen aning. Vet inte om jag har råd att vänta till i morgon och se efter. Måste nog spärra allt, men det är så jäkla surt om den ligger där i morgon och inga kort funkar och jag inte har en enda krona kontant. Fan också! Ledsen blir jag om den är borta. Den är så fin, en sån där portmonä i ålskinn från Beck Söndergaard och innehåller så himla mycket saker som jag behöver. :(

Mitt eget lilla häng

Helt otrendigt och därmed lagom tomt med folk. Ett ställe med trist namn som serverar både grötfrukost och en helt okej latte. Hopplös personal och lite tråkigt möblerat. Men på sommaren med en skyddad uteservering på en bakgård. Mitt i stadsbruset men helt avskiljt - och än så länge ganska oupptäckt. Så ser min egen lilla pärla på Söder ut.

Om katten själv får välja

Lydia har klätt sig själv. Då blir det gärna lager på lager och mycket mönster. Och ofta mössa inne. Idag sa hon dessutom de magiska orden jag bävat för att få höra; "Jag älskar rosa. Det är min bästa färg i hela världen." Jaja, just nu kan det pendla från dag till dag. Den gul/orangea perioden är över. Igår gillade hon grönt och blått, tror jag hon sa. Hoppas pendlandet håller i sig...

(Dessutom sa hon senare "Jag är i kiss- och bajsåldern." Precis så, de orden, helt allvarlig. Hahaha, jag höll på att skratta på mig. Undrar just vem som sagt så till henne, det är i alla fall inte jag.)

Sex med Aragorn?

På Lantz i P4 pratade de idag, tillsammans med några av tjejerna från Bokhora, om vilka litterära figurer man ville ha sex med. Jag funderade och funderade men kunde inte komma på en enda.
Jo, Aragorn i Sagan om Ringen förstås. Men det var först efter att han gestaltats av Viggo Mortensen och då känns det inte riktigt som om det räknas. Kan ni komma på någon?

Ljud i tv:n

Jag gillar att ha tv-ljudet på riktigt riktigt lågt. Problemet är att vår tv låter lite i sig själv, liksom brummar. Så ibland när jag sitter själv (annars höjer någon annan ofta) hör jag knappt vad de säger för ljudet från själva tv:n. Konstigt problem.

Orutinerad mamma

Det känns att jag inte varit hemma ensam med bebis på ett tag. Dels är det riktigt skönt och jag struntar fullständigt i kaoset i lägenheten och har mest dragit runt ute. Så var det inte när jag gick hemma mycket. Dels fattar jag ingenting av min dotterns rutiner. När äter hon? (Typ aldrig!) När sover hon? (Typ aldrig!) Har hon några rutiner? Inga jag lyckas upptäcka i alla fall. Inte för att det är viktigt, jag blir bara osäker på när hon brukar göra vad. Jaja, hon överlever väl en dag med mig också..

Kontrollfreak

Det är svårt att inse att man inte är oumbärlig på ett jobb. Att man kan stanna hemma och vabba även om det är viktiga saker som ska göras på jobbet. Det är ju skrattretande egentligen med tanke på att de skötte hela ruljansen helt utan mig till för bara några månader sedan. Nu ska jag ta ett djupt andetag, stiga av mina höga hästar och ägna mig åt mina barn hela morgondagen utan att tänka på jobbet. Naturligtvis efter att ha skickat ett långt mejl med instruktioner..

Senfärdig

Puh, nu har jag äntligen fått iväg veckans inlämningsuppgift på kursen. Klockan är kvart över tolv. Det är verkligen svårt att få till vettig datortid med den typen av jobb jag har just nu. Tänkandet däremot, det går utmärkt att göra på bussen till jobbet. Kommunala färdmedel. Det är enda sättet att få en minut för sig själv. Där får jag också all min litteratur läst - den jag nu läser. ;)

(Just nu - fortfarande "Revolutionary Road", som för övrigt är mycket bra!)

Liten utflykt

Jag har i alla fall bokat biljett till London i maj för att hälsa på syrran. Första gången jag reser ifrån barnen, men det är bara två nätter. Längre tror jag inte jag pallar. Och inte Jonas heller kanske..

Pump

Jahaja, var pumpar man cykeln då, här i stan? Hittar absolut ingen pump hemma och bakdäcket är helt tomt efter vintern. Att dra en opumpad cykel ända till Slussen känns inte så lockande.. Söndag dessutom. Förr om åren brukade jag pumpa på en av de två bensinstationerna Skanstull (BP tror jag det var) eller den på Brännkyrkagatan, men ingen av dem finns ju kvar.

Dump

Åh vad löjligt glad man kan bli av småsaker. Jag menar verkligt små oviktiga saker. Som att jag just lärde mig hur man tar skärmdumpar på min mac! Så smått så smått i det stora hela, men ändå så trevligt! :)

Solsken i blick

Okej, jag befinner mig (inte för första gången tyvärr) i en liten mental karriärskris som ni märker. Men nu ska jag låta ämnet vila en stund, jag lovar. Över till någonting heeeelt annat:
En påminnelse så här i sommartider för oss gamlingar - använd inte dina "anti-age"krämer och annat när solen ligger på. De innehåller en massa produkter som bryts ner av solen och istället bildar skadliga nedbrytsprodukter i huden. Detta har jag inte bara hört på tv (ha!) utan vet också från den forskning som min kära professor ägnade sig åt på den tiden jag var en ung lovande doktorand. De enda anti-ageprodukter som gäller under sommarhalvåret är de som innehåller solskyddsfaktor! Sola lugnt. :)

Om och om och om och om och om och om igen

"Jobbhelvetet" var kanske en liten överdrift med tanke på att jag faktiskt trivs med själva jobbet och tycker att ungarna till största delen är ganska mysiga. Och det är ju skönt så faktiskt. Men jag står inte ut med att satsa en massa energi på ett ställe och sen återigen vara tvungen att lämna och börja på ny kula. Jag är trött på att känna mig i utkanten av varenda arbetsplats, aldrig riktigt med i leken. Jag blir ledsen av att inte känna att jag har en bra kommunikation med mina chefer och alltid vara osäker på var jag står. Och jag är trött på att vara så rotlös i min yrkesbana.

Och jag är så jävla sur på att jag hade fast tjänst inom samma rektorsområde till för bara två år sedan, sa upp mig själv (pucko!) och nu är tillbaka och gärna vill stanna ett tag men inte får. Jag är en karriärkatastrof, det är bara att inse. Dessutom har jag tusen utbildningar som inte leder någon vart samtidigt som jag fortfarande inte kan bestämma mig för vad jag vill göra när jag blir stor. Varför inte bara gräva ner sig i ett hål och ruttan bort eller nåt. Jag kommer dessutom att få ca 137 kronor i månaden i pension när den dagen kommer. Strålande.

I övrigt

Jaha ja, det var ju ett muntert inlägg jag drog iväg sent i går kväll. Ber om ursäkt för det. Kan återkomma en annan gång till jobbhelvetet och varför jag är så arg och ledsen och trött på mig själv och mina puckade karriärsval (vilken karriär förresten?! Hahaha!).

I övrigt allt bra. Närå, bara skojade. ;) Närå, nu får jag sluta! Det är någon vårdepressionsdjävul som tagit tag i mig tror jag. Idag ska vi i alla fall ha ett 2 timmars träningspass med Martin Lidberg och det ser jag verkligen inte fram emot. God natt!

Svar till karriärmamman:

Jadu, det var ju jag! Fast tyvärr uppmärksammade jag inte den som stod framför mig eftersom att jag just hade haft en gråtattack på jobbet och sen flytt in på apoteket för att slippa mina kollegor.. mycket moget beteende. Letade johannesört eller nåt för att må lite bättre på kemiska väg, men det var för dyrt för en konkursmässig sopa som jag. Behöver jag tillägga att jag har mens? ;(

Hade varit roligt om du hade sagt hej, men jag förstår att du inte gjorde det för det hade jag nog inte heller gjort. Dessutom vet jag ju inte hur du ser ut...

Istället för hiss?

När Lydia skulle fylla två år frågade jag vad hon önskade sig i födelsedagspresent. "Gula ballonger", svarade hon den gången. Idag när hon blev tillfrågad vad hon önskar sig nu när hon ska fylla tre svarade hon "En rulltrappa." Tja, bra att hon vet vad hon vill ha, även om det blir lite knepigare att uppfylla hennes önskan i år.

Enkel, vacker och funktionell

Jag är ett typiskt barn av 70-talet och har alltid hyllat den enkla designen och de klara, rena färgerna. Jag var övertygad om att när jag fick barn så skulle jag hålla mig till begagnade enkla saker och kläder utan en massa rysch pysch. Men nu, i verkligheten, är det svårare än jag trodde. Håller just nu på och letar 12tumscykel till dotterns födelsedag. Vi provade sk springcyklar på en affär och kom fram till att vi nog ska satsa på en "riktig" cykel istället. Självklart begagnad, tänker jag, eftersom att jag dels gillar tanken att låta funtionella saker cirkulera, dels för att jag önskar mig en ren design på cykeln enligt idealen ovan. Och visst finns det en massa cyklar begagnade, men för de första ser många av dem hemska ut, allt enligt den vanliga principen att allt producerat för barn ska vara fullt av blixtar eller döskallar eller bambibilder eller hur som helst och kanske framför allt så starkt könskodade som möjligt. (Barnsaker är liksom så vansinnigt mycket mer könskodade än de flesta vuxensaker! En insikt som fyller mig med skräck.) För det andra finns många av dem tillgängliga i Tyresö eller Täby eller Gudö eller på andra platser dit det inte alls är så enkelt för mig som icke bilburen att bara svänga förbi och hämta. (Vi har haft liknande problem när vi köpt våra begagnade barnvagnar. Säkert har vi betalat visst överpris för att få tag i de vagnar som faktiskt varit möjliga för oss att rent fysiskt komma åt, både tidsmässigt och trafikmässigt.)

Jag inser snart att för att få tag i den där enkla rena enfärgade, gärna röda eller gula, cykeln så kommer det att krävas ett intensivt letande och dessutom att jag kanske måste åka och hämta den i Uppsala eller nåt. De tenderar dessutom, bisart nog, att vara dyrare än de pråliga. Samtidigt har Biltema en ganska ful, men billig, variant som ser stadig ut och både stödhjul och korg ingår. I en ful killvariant, naturligtvis, och i en ful, om än inte den värsta sortens, tjejvariant. Dit går det att åka med T-bana och ringer jag innan så vet jag precis vilken produkt jag får när jag väl kommer dit. Det känns otroligt lockande. Men då får dottern en sån där cykel som jag innan jag fick barn bara inte kunde fatta att folk valde åt sina ungar. Varför köpa en lila cykel med regnbåge och krimskrams när man kan välja en enkel enfärgad?? Tja, nu vet jag varför. Man måste helt enkelt ha gott om tid eller gott om pengar för att kunna leva enligt den där åtråvärda enfärgade principen.
(Obs! Cykeln på bilden är inte den från Biltema)

Under bordet

På bilden syns vad jag efter en normal middag sopar fram under vårt matbord (förutom lite matrester). Och ja, då var det faktiskt tomt under bordet innan (jag vet det eftersom jag just hade städat).

I glada vänners lag

Det absolut bästa som finns är att ha goda vänner över på besök. :) Glad påsk på er allihopa.

Bajskorv

Dottern frågar:
- Får man säga bajskorv?
- Tja, det får man väl, om man pratar om bajs, svarar jag. Men man får inte kalla någon för bajskorv, det kan ju vara taskigt. Hur så? undrar jag. Får du inte säga det på förskola?
- Jag säger aaaldrig bajskorv på förskolan! Det får vi inte, svarar dottern. Bara hemma.

Ja, vi har ju en bok som heter Bajskorv, så det är liksom lite svårt att undvika. :)

Förresten sjunger gullungen numera bara en sång och den går som följer:
"Bä bä vita lamm åt på restaurang. Vet du vad han gjorde? Bajsa under bordet." Och den har hon inte lärt sig hemma!

Vitt bajs är jag

Jag fattar att det är svårt att lita på intervjuer med barn. I går när vi satt och åt middag så frågade Lydia vad det vita på min tallrik var. "Gräddfil", svarade jag. "Nej, det är bajs", sa Lydia. Jaha? "Ja. Vi la in dig mamma Kajsa i ugnen, sen efter jättelång tid var du alldeles torr och då gick det att smula dig och då blev du vitt bajs." Som vi nu äter? "Ja! (fniss)". Tänk dig en sån utläggning i styckmordsrättegången...

Alla dessa pappor

Maria Schottenius skriver i dagens DN om fenomenet med kvinnor som skriver böcker om sina pappor, t ex Åsa Lindeborg och Hanna Hellquist. Jag har också tänkt på det. Men hon inleder sin krönika så här: "På sjuttiotalet gjorde ett antal kvinnliga författare upp med sina mammor" Och kanske är det där mitt problem ligger - jag var för ung för att läsa de där böckerna på sjuttiotalet. Så nu tycker jag bara att det är ett jäkla tjat om allas pappor medan mammarelationen ignoreras. Men nu fick jag ju bakläxa av Schottenius. Kanske dags att gå hem och rota i mammas bokhylla...

Flugit vidare

Vår lilla larv har i alla fall gått hädan nu. Den kom, den åt, den blev puppa och sen fjäril och nu har den alltså flugit vidare till sällare höjder eller vad det kan heta. Det hann inte bli tillräckligt varmt för att släppa ut den, tyvärr. Många samtal med dottern om varför den dog, varför den inte kan flyga när den är död osv blir det.

Lång och tråkig

Jaha, nähä. Nu skriver jag för långa inlägg igen så ingen orkar läsa. Dessutom har jag varit dålig på att skriva men framför allt dålig på att läsa hos andra! Fy skäms!

Försök att vara lurvig

För över ett år sedan tog jag beslutet att sluta raka benen. För mig var det absolut både ett personligt och ett politiskt beslut. Det började med att jag hade en liten nybliven 2-åring som med stora ögon studerade precis allting jag gjorde. När jag hade använt deodorant så sa hon: "Låna. Med lock på." Och då låtsades hon sätta på deo under sina egna armar, med locket kvar på. Sen låtsades hon raka sig, med skydd på. Men alltid på kinderna - som pappa. Men hon tittade och tittade och hon frågade Varför? om precis allt. Jag bara väntade på frågan om varför jag rakade benen och när jag inte kunde komma på ett bra svar som jag skulle vilja ge henne så bestämde jag mig för att sluta.

Då tyckte jag att det dessutom inte spelade så stor roll för jag har aldrig varit så värst hårig. Men nu, när håret har växt fritt i över ett år och våren närmar sig, känns det beslutet inte lika lätt längre. Det är ju lätt när det är vinter liksom.. Jag känner mig faktiskt inte så fin i lurviga ben och håret är betydligt längre nu än jag tror det någonsin har varit. Men jag vill verkligen inte stå där och raka . Dels för att jag tycker att det är en dålig metod, dels för att jag inte vill hålla på med det inför mina döttrar. Om jag nu inte pallar vara lurvig hela denna sommar så betyder det inte att jag ger upp. Nästa sommar, och sommaren därpå, kommer jag prova igen. Om det är det som krävs innan jag vänjer mig.

Men vad kan man göra istället? Någon som har ett bra förslag? Är livrädd för saker som gör ont, har ingen smärttröskel alls, typ. Ni som t ex vaxar - tror ni man kan förbehandla med smärtstillande gel eller nåt??

Surt, sa räven

Åh, i fredags var det riktigt tråkigt när min gamla producentkompis från UR ringde och undrade om jag ville skriva manus med henne i maj. Så som vi har gjort några gånger ihop förut. Ett program om matte och musik! Låter så himla kul. Men jag var ju tvungen att tacka nej. Så ser livet ut. Jag kan inte hoppa av ett heltidsjobb som sträcker sig betydligt längre för ett tillfälligt jobb på UR. Även om det är den arbetsplats som jag trivs bäst på i hela världen. Det är inte så att jag inte trivs där jag är nu. Jag trivs faktiskt bättre än jag trodde att jag skulle göra och kan nog tänka mig att stanna ett tag om jag får chansen (vilket jag visserligen inte tror, men ändå). Men fan, jag älskar barnredaktionen på UR! Så enkelt är det.

Jordbrukare inte jordvän

Jag är ledsen över att hon får så mycket plats i media och även om jag inte tycker om kraftuttryck (eller jo, men jag försöker mörka det) så måste jag säga att Marit Paulsen är helt dum i huvudet. Har alltid varit och kommer troligen så att förbli. Sluta ge kvinnan en massa utrymme! Tig ihjäl henne bara. Det tror jag är bästa sättet.

Och med risk att låta gnällig vill jag tillägga att man inte ska prata med lantbrukare överhuvudtaget om ekologi. Det är inte deras grej liksom. Ja, det kanske låter konstigt, men efter att ha rört mig i den naturvetenskapliga forskningsvärlden i många år och haft kontakt med miljöforskningen kan jag tyvärr bara surt konstatera att de värsta protesterna ofta kom från lantbrukarhåll. Studenterna på SLU i Uppsala garvade öppet när vi köpte ekologisk mjölk. I motsats till vad man tror så är majoriteten av bönderna inte speciellt miljöintresserade. Det är liksom inte där deras fokus ligger. Deras fokus ligger på att tjäna pengar på jorden. Krasst men mer sant än ni tror, tror jag.

Under utveckling

På ett sätt tycker jag att det är superjobbigt att vara så mycket borta från mina barn nu när jag jobbar heltid. På ett annat sätt upplever jag att jag på sätt och vis blir bättre i min mammaroll av mitt jobb. Låter kanske konstigt, men i och med att vi har en del problem med knepiga ungar i klassen och att vi i personalgruppen för så mycket diskussion om hur vi ska bemöta dessa barn så har jag ett mer aktivt tänk kring detta även när jag kommer hem. När jag tagit ett djupt andetag tillräckligt många gånger under en dag och svalt min initiala irritiation för att istället svarat med något lugnande eller uppmuntrande så hänger det kvar även när jag ska försöka få en supertrött och motsträvig Lydia från förskolan.

Tack alla ni jobbiga ungar som tvingar mig att överträffa och utveckla mig själv! ;)

Min fantastiska lärare

Jag går en distansutbildning i projektledning på Berghs nu under våren (anmälde mig innan jag visste att jag skulle börja jobba heltid). Ett av projektledarens viktigaste uppdrag är att hantera alla deltagare i ett projekt; motivera när det behövs, piska på eller sätta upp gränser när det behövs. Se till att alla vill prestera sitt bästa och att arbetet går framåt. Vi har en lärare som själv är mycket framgångsrik inom yrket. Nu den senaste tiden har jag haft lite för mycket att göra för att riktigt göra mina inlämningsuppgifter på ett tillfredsställande sätt och jag har dessutom känt mig ganska inkompetent och håglös. Det är nu min kursledares enorma erfarenhet märks, för när jag började tappa gajsten svarade hon med att bli otroligt uppmuntrande, peppande och stöttande och skriva en massa trevliga saker till mig som jag inte ens tror på själv. Men det spelar ingen roll, när jag känner mig hängig och dålig blir jag alldeles tårögd när hon skriver att hon tycker jag gör ett bra jobb. Det är verkligen verkligen vad jag behöver höra just nu och jag fattar precis varför hon är en så framgångsrik ledare i affärslivet.

Strejk vs oralsex

Hahaha, stackars regionala nyheterna i SVT1. De börjar sändningen med att säga: "Först ska vi berätta att Byggnads varslar om strejk..." eller nåt sånt. Samtidigt ligger andra rubriker på skärmen i bakgrunden och där är den första rubriken upplyst. Där står "KAN ORALSEX GE MUNCANCER?". Det gick liksom inte att lyssna på den stackarn som pratade om Byggnads eventuella strejk. Som tur var, för nyhetens skull, la de in en annan bild efter en liten stund.