Mac med i klubben

Till min otroligt stora glädje går det numera att ladda hem e-legitimation även om man är mac-användare. Vilken modernisering! Det gick inte för två år sedan, kan jag meddela...


Uppdatering: Ja så vore det ju himla trevligt om den FUNKAR OCKSÅ!! Grrrrrrr :(

En helt vanlig söndag

Nu har vi varit härligt sociala i två dagar. Idag ska vi deklarera, tvätta, röja i lägenheten och förhoppningsvis hinna gå ut en sväng till parken också. Gott så.

Nattmacka

När jag blir sugen på något på kvällstid, kanske framför en film eller liknande, så är det nästan alltid för att jag egentligen är hungrig och inte har ätit ordentligen. Då är det nästan alltid mat jag vill ha, inte något sött. Men vid den tiden på kvällen börjar jag naturligtvis inte laga mat, fast att jag kanske borde. Istället letar jag i skåpen efter något som är lätt att stoppa i sig utan tillagning, eftersom att det liksom är det som är acceptabelt vid den tiden på dagen. Då blir det nästan alltid ett äpple. Men om jag inte är tillfreds efter det så letar jag vidare. Vad finns då? Choklad kanske. Eller en macka. Eller glass. Fast vad jag egentligen skulle vilja ha är typ kyckling eller falafel eller nåt. Och egentligen kanske det vore bättre. Så hur löser man det? Har grillad kyckling i småbitar i kylen jämt??

Nina

Åh, varje gång jag läser Nina Björk blir jag så lycklig. Inte för att jag alltid håller med henne till hundra procent, men för att hon skriver så himla bra och har en sån fantastik förmåga att bena ut saker och till. Igår gjorde hon det igen.

Ny månad

Redan första maj - och jag har inte gått och lagt mig än. Jag har vakat in månadsskiftet, kan man säga. Ensam framför platsbanken på nätet. Borde egentligen deklarera, men vem orkar... Nåja, jag kryper nog till korset innan helgen är över. På måndag ska vi besöka förskolan föresten och kolla läget (se förra inlägget). Får smått panik av tanken att behöva ta ett beslut i frågan innan onsdag! Då tror jag hellre jag deklarerar.

Byta eller inte byta, det är frågan

Idag har vi fått erbjudande om ny förskoleplacering för båda barnen. Hade nästan glömt att vi har sökt. Nu är vi helt rådvilla. Hur viktigt är det med gamla kompisar och tryggheten av att gå kvar? Ni som har bytt utan att ha flyttat, hur har ni tänkt? Jag tycker det nya stället har en massa fördelar, men frågan är ju om de är så många att det är värt att rycka upp Lydia från en invand miljö.

Vitsippan ute i backarna står

Så här på vårkanten går mina tankar ofta till min älskade mormor. Dels är det på lördag två år sedan hon dog; sex dagar före Lydias 1-årsdag och åtta dagar före sin egen 88-årsdag. Sen tänker jag på henne varje gång jag ser vitsippor ute i backen. Jag minns hur vi plockade vitsippsbuketter till henne på hennes födelsedag varje år när jag var liten. Den blomman kommer jag alltid att förknippa med mormor.

I morse kom jag också att tänka på henne när jag tittade mig i spegeln. Detta eftersom jag tycker att jag har fått lite färg i ansiktet, så där så jag ser lite härligt solkysst ut. Och jag minns hur hon ganska många gånger när jag tyckte att jag ändå hade lyckats bli lite brun på sommaren titta på mig och utbrast: Gud vad blek du är! Det minnet fick mig att le mot min egen spegelbild i morse. Den lilla eventuella färgförändringen i mitt ansikte hade knappast hållit måttet inför min mormor. :)

Slutet gott

Otroligt men sant - portmonän låg kvar på Pressbyrån två dygn senare. Ja, alltså omhändertagen av personalen, men ändå. Tyvärr hade jag redan spärrat alla kort. Men det är ändå väldigt skönt att få tillbaka allt annat.

Bestulen?

Helvete! Kommer hem och min plånbok är inte i väskan. Försöker komma ihåg när jag använde den sist och kan inte minnas att jag använt den efter att jag handlade kex på Pressbyrån på väg ut till stugan i söndags. Fatta hur många ställen jag passerat sen dess! Bussar, stugan, mera bussar, tunnelbana, Åhléns, jobbet. Ja, det kan tom ligga på jobbet. Men, leg och alla kort och allt är i den. Och jag har ingen aning. Vet inte om jag har råd att vänta till i morgon och se efter. Måste nog spärra allt, men det är så jäkla surt om den ligger där i morgon och inga kort funkar och jag inte har en enda krona kontant. Fan också! Ledsen blir jag om den är borta. Den är så fin, en sån där portmonä i ålskinn från Beck Söndergaard och innehåller så himla mycket saker som jag behöver. :(

Mitt eget lilla häng

Helt otrendigt och därmed lagom tomt med folk. Ett ställe med trist namn som serverar både grötfrukost och en helt okej latte. Hopplös personal och lite tråkigt möblerat. Men på sommaren med en skyddad uteservering på en bakgård. Mitt i stadsbruset men helt avskiljt - och än så länge ganska oupptäckt. Så ser min egen lilla pärla på Söder ut.

Om katten själv får välja

Lydia har klätt sig själv. Då blir det gärna lager på lager och mycket mönster. Och ofta mössa inne. Idag sa hon dessutom de magiska orden jag bävat för att få höra; "Jag älskar rosa. Det är min bästa färg i hela världen." Jaja, just nu kan det pendla från dag till dag. Den gul/orangea perioden är över. Igår gillade hon grönt och blått, tror jag hon sa. Hoppas pendlandet håller i sig...

(Dessutom sa hon senare "Jag är i kiss- och bajsåldern." Precis så, de orden, helt allvarlig. Hahaha, jag höll på att skratta på mig. Undrar just vem som sagt så till henne, det är i alla fall inte jag.)

Sex med Aragorn?

På Lantz i P4 pratade de idag, tillsammans med några av tjejerna från Bokhora, om vilka litterära figurer man ville ha sex med. Jag funderade och funderade men kunde inte komma på en enda.
Jo, Aragorn i Sagan om Ringen förstås. Men det var först efter att han gestaltats av Viggo Mortensen och då känns det inte riktigt som om det räknas. Kan ni komma på någon?

Ljud i tv:n

Jag gillar att ha tv-ljudet på riktigt riktigt lågt. Problemet är att vår tv låter lite i sig själv, liksom brummar. Så ibland när jag sitter själv (annars höjer någon annan ofta) hör jag knappt vad de säger för ljudet från själva tv:n. Konstigt problem.

Orutinerad mamma

Det känns att jag inte varit hemma ensam med bebis på ett tag. Dels är det riktigt skönt och jag struntar fullständigt i kaoset i lägenheten och har mest dragit runt ute. Så var det inte när jag gick hemma mycket. Dels fattar jag ingenting av min dotterns rutiner. När äter hon? (Typ aldrig!) När sover hon? (Typ aldrig!) Har hon några rutiner? Inga jag lyckas upptäcka i alla fall. Inte för att det är viktigt, jag blir bara osäker på när hon brukar göra vad. Jaja, hon överlever väl en dag med mig också..

Kontrollfreak

Det är svårt att inse att man inte är oumbärlig på ett jobb. Att man kan stanna hemma och vabba även om det är viktiga saker som ska göras på jobbet. Det är ju skrattretande egentligen med tanke på att de skötte hela ruljansen helt utan mig till för bara några månader sedan. Nu ska jag ta ett djupt andetag, stiga av mina höga hästar och ägna mig åt mina barn hela morgondagen utan att tänka på jobbet. Naturligtvis efter att ha skickat ett långt mejl med instruktioner..

Senfärdig

Puh, nu har jag äntligen fått iväg veckans inlämningsuppgift på kursen. Klockan är kvart över tolv. Det är verkligen svårt att få till vettig datortid med den typen av jobb jag har just nu. Tänkandet däremot, det går utmärkt att göra på bussen till jobbet. Kommunala färdmedel. Det är enda sättet att få en minut för sig själv. Där får jag också all min litteratur läst - den jag nu läser. ;)

(Just nu - fortfarande "Revolutionary Road", som för övrigt är mycket bra!)

Liten utflykt

Jag har i alla fall bokat biljett till London i maj för att hälsa på syrran. Första gången jag reser ifrån barnen, men det är bara två nätter. Längre tror jag inte jag pallar. Och inte Jonas heller kanske..

Pump

Jahaja, var pumpar man cykeln då, här i stan? Hittar absolut ingen pump hemma och bakdäcket är helt tomt efter vintern. Att dra en opumpad cykel ända till Slussen känns inte så lockande.. Söndag dessutom. Förr om åren brukade jag pumpa på en av de två bensinstationerna Skanstull (BP tror jag det var) eller den på Brännkyrkagatan, men ingen av dem finns ju kvar.

Dump

Åh vad löjligt glad man kan bli av småsaker. Jag menar verkligt små oviktiga saker. Som att jag just lärde mig hur man tar skärmdumpar på min mac! Så smått så smått i det stora hela, men ändå så trevligt! :)

Solsken i blick

Okej, jag befinner mig (inte för första gången tyvärr) i en liten mental karriärskris som ni märker. Men nu ska jag låta ämnet vila en stund, jag lovar. Över till någonting heeeelt annat:
En påminnelse så här i sommartider för oss gamlingar - använd inte dina "anti-age"krämer och annat när solen ligger på. De innehåller en massa produkter som bryts ner av solen och istället bildar skadliga nedbrytsprodukter i huden. Detta har jag inte bara hört på tv (ha!) utan vet också från den forskning som min kära professor ägnade sig åt på den tiden jag var en ung lovande doktorand. De enda anti-ageprodukter som gäller under sommarhalvåret är de som innehåller solskyddsfaktor! Sola lugnt. :)

Om och om och om och om och om och om igen

"Jobbhelvetet" var kanske en liten överdrift med tanke på att jag faktiskt trivs med själva jobbet och tycker att ungarna till största delen är ganska mysiga. Och det är ju skönt så faktiskt. Men jag står inte ut med att satsa en massa energi på ett ställe och sen återigen vara tvungen att lämna och börja på ny kula. Jag är trött på att känna mig i utkanten av varenda arbetsplats, aldrig riktigt med i leken. Jag blir ledsen av att inte känna att jag har en bra kommunikation med mina chefer och alltid vara osäker på var jag står. Och jag är trött på att vara så rotlös i min yrkesbana.

Och jag är så jävla sur på att jag hade fast tjänst inom samma rektorsområde till för bara två år sedan, sa upp mig själv (pucko!) och nu är tillbaka och gärna vill stanna ett tag men inte får. Jag är en karriärkatastrof, det är bara att inse. Dessutom har jag tusen utbildningar som inte leder någon vart samtidigt som jag fortfarande inte kan bestämma mig för vad jag vill göra när jag blir stor. Varför inte bara gräva ner sig i ett hål och ruttan bort eller nåt. Jag kommer dessutom att få ca 137 kronor i månaden i pension när den dagen kommer. Strålande.

I övrigt

Jaha ja, det var ju ett muntert inlägg jag drog iväg sent i går kväll. Ber om ursäkt för det. Kan återkomma en annan gång till jobbhelvetet och varför jag är så arg och ledsen och trött på mig själv och mina puckade karriärsval (vilken karriär förresten?! Hahaha!).

I övrigt allt bra. Närå, bara skojade. ;) Närå, nu får jag sluta! Det är någon vårdepressionsdjävul som tagit tag i mig tror jag. Idag ska vi i alla fall ha ett 2 timmars träningspass med Martin Lidberg och det ser jag verkligen inte fram emot. God natt!

Svar till karriärmamman:

Jadu, det var ju jag! Fast tyvärr uppmärksammade jag inte den som stod framför mig eftersom att jag just hade haft en gråtattack på jobbet och sen flytt in på apoteket för att slippa mina kollegor.. mycket moget beteende. Letade johannesört eller nåt för att må lite bättre på kemiska väg, men det var för dyrt för en konkursmässig sopa som jag. Behöver jag tillägga att jag har mens? ;(

Hade varit roligt om du hade sagt hej, men jag förstår att du inte gjorde det för det hade jag nog inte heller gjort. Dessutom vet jag ju inte hur du ser ut...

Istället för hiss?

När Lydia skulle fylla två år frågade jag vad hon önskade sig i födelsedagspresent. "Gula ballonger", svarade hon den gången. Idag när hon blev tillfrågad vad hon önskar sig nu när hon ska fylla tre svarade hon "En rulltrappa." Tja, bra att hon vet vad hon vill ha, även om det blir lite knepigare att uppfylla hennes önskan i år.

Enkel, vacker och funktionell

Jag är ett typiskt barn av 70-talet och har alltid hyllat den enkla designen och de klara, rena färgerna. Jag var övertygad om att när jag fick barn så skulle jag hålla mig till begagnade enkla saker och kläder utan en massa rysch pysch. Men nu, i verkligheten, är det svårare än jag trodde. Håller just nu på och letar 12tumscykel till dotterns födelsedag. Vi provade sk springcyklar på en affär och kom fram till att vi nog ska satsa på en "riktig" cykel istället. Självklart begagnad, tänker jag, eftersom att jag dels gillar tanken att låta funtionella saker cirkulera, dels för att jag önskar mig en ren design på cykeln enligt idealen ovan. Och visst finns det en massa cyklar begagnade, men för de första ser många av dem hemska ut, allt enligt den vanliga principen att allt producerat för barn ska vara fullt av blixtar eller döskallar eller bambibilder eller hur som helst och kanske framför allt så starkt könskodade som möjligt. (Barnsaker är liksom så vansinnigt mycket mer könskodade än de flesta vuxensaker! En insikt som fyller mig med skräck.) För det andra finns många av dem tillgängliga i Tyresö eller Täby eller Gudö eller på andra platser dit det inte alls är så enkelt för mig som icke bilburen att bara svänga förbi och hämta. (Vi har haft liknande problem när vi köpt våra begagnade barnvagnar. Säkert har vi betalat visst överpris för att få tag i de vagnar som faktiskt varit möjliga för oss att rent fysiskt komma åt, både tidsmässigt och trafikmässigt.)

Jag inser snart att för att få tag i den där enkla rena enfärgade, gärna röda eller gula, cykeln så kommer det att krävas ett intensivt letande och dessutom att jag kanske måste åka och hämta den i Uppsala eller nåt. De tenderar dessutom, bisart nog, att vara dyrare än de pråliga. Samtidigt har Biltema en ganska ful, men billig, variant som ser stadig ut och både stödhjul och korg ingår. I en ful killvariant, naturligtvis, och i en ful, om än inte den värsta sortens, tjejvariant. Dit går det att åka med T-bana och ringer jag innan så vet jag precis vilken produkt jag får när jag väl kommer dit. Det känns otroligt lockande. Men då får dottern en sån där cykel som jag innan jag fick barn bara inte kunde fatta att folk valde åt sina ungar. Varför köpa en lila cykel med regnbåge och krimskrams när man kan välja en enkel enfärgad?? Tja, nu vet jag varför. Man måste helt enkelt ha gott om tid eller gott om pengar för att kunna leva enligt den där åtråvärda enfärgade principen.
(Obs! Cykeln på bilden är inte den från Biltema)

Under bordet

På bilden syns vad jag efter en normal middag sopar fram under vårt matbord (förutom lite matrester). Och ja, då var det faktiskt tomt under bordet innan (jag vet det eftersom jag just hade städat).

I glada vänners lag

Det absolut bästa som finns är att ha goda vänner över på besök. :) Glad påsk på er allihopa.

Bajskorv

Dottern frågar:
- Får man säga bajskorv?
- Tja, det får man väl, om man pratar om bajs, svarar jag. Men man får inte kalla någon för bajskorv, det kan ju vara taskigt. Hur så? undrar jag. Får du inte säga det på förskola?
- Jag säger aaaldrig bajskorv på förskolan! Det får vi inte, svarar dottern. Bara hemma.

Ja, vi har ju en bok som heter Bajskorv, så det är liksom lite svårt att undvika. :)

Förresten sjunger gullungen numera bara en sång och den går som följer:
"Bä bä vita lamm åt på restaurang. Vet du vad han gjorde? Bajsa under bordet." Och den har hon inte lärt sig hemma!

Vitt bajs är jag

Jag fattar att det är svårt att lita på intervjuer med barn. I går när vi satt och åt middag så frågade Lydia vad det vita på min tallrik var. "Gräddfil", svarade jag. "Nej, det är bajs", sa Lydia. Jaha? "Ja. Vi la in dig mamma Kajsa i ugnen, sen efter jättelång tid var du alldeles torr och då gick det att smula dig och då blev du vitt bajs." Som vi nu äter? "Ja! (fniss)". Tänk dig en sån utläggning i styckmordsrättegången...

Alla dessa pappor

Maria Schottenius skriver i dagens DN om fenomenet med kvinnor som skriver böcker om sina pappor, t ex Åsa Lindeborg och Hanna Hellquist. Jag har också tänkt på det. Men hon inleder sin krönika så här: "På sjuttiotalet gjorde ett antal kvinnliga författare upp med sina mammor" Och kanske är det där mitt problem ligger - jag var för ung för att läsa de där böckerna på sjuttiotalet. Så nu tycker jag bara att det är ett jäkla tjat om allas pappor medan mammarelationen ignoreras. Men nu fick jag ju bakläxa av Schottenius. Kanske dags att gå hem och rota i mammas bokhylla...

Flugit vidare

Vår lilla larv har i alla fall gått hädan nu. Den kom, den åt, den blev puppa och sen fjäril och nu har den alltså flugit vidare till sällare höjder eller vad det kan heta. Det hann inte bli tillräckligt varmt för att släppa ut den, tyvärr. Många samtal med dottern om varför den dog, varför den inte kan flyga när den är död osv blir det.

Lång och tråkig

Jaha, nähä. Nu skriver jag för långa inlägg igen så ingen orkar läsa. Dessutom har jag varit dålig på att skriva men framför allt dålig på att läsa hos andra! Fy skäms!

Försök att vara lurvig

För över ett år sedan tog jag beslutet att sluta raka benen. För mig var det absolut både ett personligt och ett politiskt beslut. Det började med att jag hade en liten nybliven 2-åring som med stora ögon studerade precis allting jag gjorde. När jag hade använt deodorant så sa hon: "Låna. Med lock på." Och då låtsades hon sätta på deo under sina egna armar, med locket kvar på. Sen låtsades hon raka sig, med skydd på. Men alltid på kinderna - som pappa. Men hon tittade och tittade och hon frågade Varför? om precis allt. Jag bara väntade på frågan om varför jag rakade benen och när jag inte kunde komma på ett bra svar som jag skulle vilja ge henne så bestämde jag mig för att sluta.

Då tyckte jag att det dessutom inte spelade så stor roll för jag har aldrig varit så värst hårig. Men nu, när håret har växt fritt i över ett år och våren närmar sig, känns det beslutet inte lika lätt längre. Det är ju lätt när det är vinter liksom.. Jag känner mig faktiskt inte så fin i lurviga ben och håret är betydligt längre nu än jag tror det någonsin har varit. Men jag vill verkligen inte stå där och raka . Dels för att jag tycker att det är en dålig metod, dels för att jag inte vill hålla på med det inför mina döttrar. Om jag nu inte pallar vara lurvig hela denna sommar så betyder det inte att jag ger upp. Nästa sommar, och sommaren därpå, kommer jag prova igen. Om det är det som krävs innan jag vänjer mig.

Men vad kan man göra istället? Någon som har ett bra förslag? Är livrädd för saker som gör ont, har ingen smärttröskel alls, typ. Ni som t ex vaxar - tror ni man kan förbehandla med smärtstillande gel eller nåt??

Surt, sa räven

Åh, i fredags var det riktigt tråkigt när min gamla producentkompis från UR ringde och undrade om jag ville skriva manus med henne i maj. Så som vi har gjort några gånger ihop förut. Ett program om matte och musik! Låter så himla kul. Men jag var ju tvungen att tacka nej. Så ser livet ut. Jag kan inte hoppa av ett heltidsjobb som sträcker sig betydligt längre för ett tillfälligt jobb på UR. Även om det är den arbetsplats som jag trivs bäst på i hela världen. Det är inte så att jag inte trivs där jag är nu. Jag trivs faktiskt bättre än jag trodde att jag skulle göra och kan nog tänka mig att stanna ett tag om jag får chansen (vilket jag visserligen inte tror, men ändå). Men fan, jag älskar barnredaktionen på UR! Så enkelt är det.

Jordbrukare inte jordvän

Jag är ledsen över att hon får så mycket plats i media och även om jag inte tycker om kraftuttryck (eller jo, men jag försöker mörka det) så måste jag säga att Marit Paulsen är helt dum i huvudet. Har alltid varit och kommer troligen så att förbli. Sluta ge kvinnan en massa utrymme! Tig ihjäl henne bara. Det tror jag är bästa sättet.

Och med risk att låta gnällig vill jag tillägga att man inte ska prata med lantbrukare överhuvudtaget om ekologi. Det är inte deras grej liksom. Ja, det kanske låter konstigt, men efter att ha rört mig i den naturvetenskapliga forskningsvärlden i många år och haft kontakt med miljöforskningen kan jag tyvärr bara surt konstatera att de värsta protesterna ofta kom från lantbrukarhåll. Studenterna på SLU i Uppsala garvade öppet när vi köpte ekologisk mjölk. I motsats till vad man tror så är majoriteten av bönderna inte speciellt miljöintresserade. Det är liksom inte där deras fokus ligger. Deras fokus ligger på att tjäna pengar på jorden. Krasst men mer sant än ni tror, tror jag.

Under utveckling

På ett sätt tycker jag att det är superjobbigt att vara så mycket borta från mina barn nu när jag jobbar heltid. På ett annat sätt upplever jag att jag på sätt och vis blir bättre i min mammaroll av mitt jobb. Låter kanske konstigt, men i och med att vi har en del problem med knepiga ungar i klassen och att vi i personalgruppen för så mycket diskussion om hur vi ska bemöta dessa barn så har jag ett mer aktivt tänk kring detta även när jag kommer hem. När jag tagit ett djupt andetag tillräckligt många gånger under en dag och svalt min initiala irritiation för att istället svarat med något lugnande eller uppmuntrande så hänger det kvar även när jag ska försöka få en supertrött och motsträvig Lydia från förskolan.

Tack alla ni jobbiga ungar som tvingar mig att överträffa och utveckla mig själv! ;)

Min fantastiska lärare

Jag går en distansutbildning i projektledning på Berghs nu under våren (anmälde mig innan jag visste att jag skulle börja jobba heltid). Ett av projektledarens viktigaste uppdrag är att hantera alla deltagare i ett projekt; motivera när det behövs, piska på eller sätta upp gränser när det behövs. Se till att alla vill prestera sitt bästa och att arbetet går framåt. Vi har en lärare som själv är mycket framgångsrik inom yrket. Nu den senaste tiden har jag haft lite för mycket att göra för att riktigt göra mina inlämningsuppgifter på ett tillfredsställande sätt och jag har dessutom känt mig ganska inkompetent och håglös. Det är nu min kursledares enorma erfarenhet märks, för när jag började tappa gajsten svarade hon med att bli otroligt uppmuntrande, peppande och stöttande och skriva en massa trevliga saker till mig som jag inte ens tror på själv. Men det spelar ingen roll, när jag känner mig hängig och dålig blir jag alldeles tårögd när hon skriver att hon tycker jag gör ett bra jobb. Det är verkligen verkligen vad jag behöver höra just nu och jag fattar precis varför hon är en så framgångsrik ledare i affärslivet.

Strejk vs oralsex

Hahaha, stackars regionala nyheterna i SVT1. De börjar sändningen med att säga: "Först ska vi berätta att Byggnads varslar om strejk..." eller nåt sånt. Samtidigt ligger andra rubriker på skärmen i bakgrunden och där är den första rubriken upplyst. Där står "KAN ORALSEX GE MUNCANCER?". Det gick liksom inte att lyssna på den stackarn som pratade om Byggnads eventuella strejk. Som tur var, för nyhetens skull, la de in en annan bild efter en liten stund.

Ont i magen

Fan, ibland får jag ont i magen på jobbet. Av att ha ett ansvar och inte den tid jag känner att jag behöver för att kunna ta det ansvaret på rätt sätt. Så mycket blir lite hipp som happ och ibland blir det lite väl mycket happ och har man otur så är någon förälder där och hugger ner på förfarosättet som en hök. Jag fattar verkligen att folk är måna om sina barn, men fattar de hur lite tid vi har till allt och att vi hela hela hela tiden gör vårt bästa?? Det är superkrasst, men det finns helt enkelt inte tid att punktmarkera en viss konflikt hela tiden eller ringa runt till föräldrar så att alla får en viss information precis samtidigt. Dessutom är det nya regler var gäller arkivering av allt skriftligt material som är stenhårda så vi är uppmanade att aldrig skriva några personliga saker i mejl (så att man kunde formulera allt en enda gång och sedan bara skicka det till alla berörda). Saker tas helt enkelt ibland i korridorer och liknande även om det knappast är idealt. Men vafan, vi försöker. Och vi jobbar och jobbar och jobbar och allt för barnens bästa. Jag lovar! (önskar jag kunde skriva så i veckobrevet, haha!)

Timrapport

Förr om åren fattade jag inte allt stå hej över det här med att man missade en timme vid omställningen till sommartid. Vad var grejen liksom? Det var ju bara att sova en timme längre eller lägga sig en timme senare eller nåt. Nu, med barn i familjen som går på någon form av schema som verkar rubbas av minsta lilla och med ständig sömnbrist själv så känns den förlorade timmen nästan ovärdelig. Det kommer ta dagar att komma i fas igen.. en timme! Herre jisses, vad tänker de på?!

Mammastolt

Jag vet att det är mamma-töntigt, men jag är helt fascinerad av Lydias språk-, skriv- och talutveckling. Den är så otroligt roligt att följa. Hon ljudar dåligt, men skriver desto bättre. Här nedan har hon (när jag har bokstaverat det är henne) skrivit ordet "biljett".

James

Idag var vi och såg James Hollingworth dra gamla hitlåtar för kidsen (och ganska mycket för deras föräldrar) på Kungsholmens bibbla. Det var himla roligt att se honom live faktiskt och både han och låtarna håller fortfarande. Lydia och två andra små ungar kunde inte hålla sig utan började dansa loss längst fram efter ett tag. Men roligast var ändå när James spelade "Jag är en tandborste" från skivan Barnlåtar (den sjunger vi nämligen varje dag när vi borstar Lydias tänder.) Då ställde sig lilla Lydia i givakt längst fram och sjöng noga med i hela låten med ljus klar stämma.

Angående hushållsnära tjänster, sk "städhjälp"

Jag klagade ju nyss på att jag inte har något att skriva på bloggen. Men så skriver jag ett långt svar på det här inlägget hos Tjockalocka. Så då kom jag på att det är bättre att publicera det här, eftersom att jag faktiskt har en åsikt i den här frågan. Så nu lägger jag svaret på inlägget här i min egen blogg också:

Själv så är jag uppenbarligen något så konstigt som en feminist som dessutom har vänstersympatier men som tycker det är okej med städhjälp. Jag anser inte att det är annorlunda att städa hemma hos någon än att hämta någons sopor eller klippa buskarna utanför någons hus eller laga någons mat eller torka någons mammas rumpa på ålderdomshemmet. Faktiskt. Sen är det ett sk traditionellt kvinnogöra att städa hemmet och det är väl snarare där fördomarna bör bearbetas. Varför tas det för givet att det är kvinnorna som underlättas av städtjänster? Eller männen som "slipper undan" från jämställdheten? Vem vet ett dyft om vem som städade hemma hos oss innan vi hade städhjälp? Och vem är intresserad av att veta? Nä, det tas för givet att det skulle ha varit mer jag än min sambo och att detta arragenmang låter honom "slippa undan". Att sen vissa städfirmor använder ett dumt språk och puckade uttryck som förstärker den rådande normbilden av städning i hemmet bör bara betyda att man väljer att bojkotta just den firman. Ungefär som jag kan välja att inte köpa en bil av den bilfirma som gör reklam för sin nya bil med en lättklädd tjej på huven.

Puts väck potatissäck

Jag håller med Malinka; när kvällen kommer finns inga tankar kvar. Alla intressanta saker som jag tänkt under dagen är puts väck borta. Dessutom måste jag sova nu. En annan dag ska jag berätta vad Martin Lidberg sa till mig.

Mitt hjärta brister

Jag saknar mina barn. Och de saknar mig. Det är helt sjukt hela den här grejen med att jobba heltid. Två gånger i förra veckan började jag gråta på bussen hem för att jag saknade dem. Hur gör man med allt när den stora är supermammig och vill bli hämtad och lämnad av mamma på dagis och umgås mycket mycket mer med en mamma som går innan hon vaknar på morgonen och kommer hem lagom nog till middag och sen inte mycket mer än läggning kvar på dagen. (Mitt hjärta brister.) Så kräver den stora mig så mycket den tid jag är hemma att jag knappt hinner hålla den lilla. Och hon har precis börjat förstå att jag kan gå. Att jag försvinner. Så gråter hon när jag lämnar rummet, gråter när jag går ut genom dörren på morgonen. (Mitt hjärta brister.) Jag saknar dem rent fysiskt; att känna deras små kroppar, lukta på dem, känna den mjuka huden mot min kind. Mina barn!

Fortsättning

Jo, han ringde igen idag. Och nu när vi pratat om så mycket som hände runt den tiden snurrar tankarna ännu mer.. men jag vet varför han ringde. Det är så sorgligt. Jag vill inte hänga ut folk för mycket här för även om jag inte nämner några namn så kan det finnas gamla vänner till mig som förstår vilka jag pratar om. Nåväl, det gäller ett barn. Ett barn som han alltid har undrat om han verkligen är far till. Och ett barn som han inte längre får träffa. Där har vi skäl nog att gräva i det förflutna. Han behöver helt enkelt få veta vad som verkligen hände. För att försöka förstå.

Skuggor från det förflutna

Ikväll fick jag ett konstigt telefonsamtal som inte riktigt lämnar mig någon ro. Det var precis när jag höll på att lägga Lydia och jag är dessutom ensam hemma. En röst i andra ändan säger
- Hej, är det...?
- Ja.
- Mitt namn är X. Jag vet inte om du minns mig..
Det ringer inga klockor.
- Jag är gammal kompis till M och Y.
Okej, de namnet vet jag vilka det är, men det rör sig om personer som jag inte haft kontakt med på över femton år. Fortfarande känner jag mig osäker på personen i luren, men om det är den jag tror så var X pojkvän till Y. Y och jag delade boende en tid, men X och jag hade ingen närmare kontakt under den perioden. När han förstår att jag håller på och lägger barn så frågar han om han kan ringa vid ett annat tillfälle.
- Ja.. säger jag lite osäker. Vad gäller saken?
Då säger han att han håller på och rotar i sitt förflutna och vill undersöka en del saker som hänt i hans liv och vill prata med mig om den tiden. Jag ber honom ringa tillbaka imorgon när jag inte är ensam med barnen.

Självklart blir jag lite nyfiken, men samtidigt fundersam. Jag vet inte riktigt vad det är han undrar över eller vad det är han tror att jag kan bidra med. Strax efteråt flyttade jag utomland och tappade helt kontakten med Y. Via M fick jag senare veta att Y väntade barn. Jag har alltid antag att det var med X och att de levde lyckliga i resten av sina liv, men jag kanske har fel. Hände det något som jag inte känner till?

Trist

Nä fan, nu åkte Glitter-Morgan ur Let´s dance. Då känns ju finalen plötsligt inte alls så intressant längre - tyvärr. :(

Bokbetyg

Nu har Malin i min bokcirkel samlat in och räknar ut snittbetyg på de böcker vi läst. Kolla in och se vad vi tyckte i det här inlägget på Malins blogg. Jag håller så klart inte med om exakt alla betygen, men ett snitt kan ju vara mer intressant om man funtar på att läsa boken. :) Just nu läser vi "Revolutionary Road" av Richard Yates.

Disträ

Sambon hittar ett åkkort på golvet. Han plockar upp det och läser högt för sig själv:
- Sjunde oktober till femte november...
Han fastnar mitt i rörelsen och jag kan se hur han tänker. Och tänker.
-Det är mars nu! hojtar jag från soffan.
- Ah, just det, säger han lättad och slänger kortet.

Det gillar alla flickor!

Hört på bussen hem idag. Kvinna i min ålder i mobilen:

- Jag skulle ha köpt prinsesskläder. Det gillar alla flickor!
Paus.
- ..hm, jag försöker tänka på vad 3-åringarna jag jobbar med skulle gilla..
Paus igen.
- Ja, köp barbiedockor! Det finns såna där små som är lättare att ta av kläderna på...

Suck. Människa som jobbar med 3-åringar. Jag är glad att den personen inte jobbar med min snart 3-åring.

Osmidigt värre

Åh, vad jag längtar till en tid när alla som jobbar med eller mot barn har fått någon form av undervisning i genustänk. För vanligt sunt förnuft är det tyvärr alltför många som saknar. Hade en tandhygienist på besök i klassen. Ganska vanlig tjej, relativt ung (30-35), ser trevlig, intelligent och förtroendeingivande ut. Så tar hon upp en pedagogisk plansch för att visa hur man borstar tänderna eller nåt liknande (hon hade flera planscher och jag minns inte exakt vad just denna handlade om). Den består i alla fall av fyra färgstarka bilder på barn som gör olika saker. Hon pekar på den första bilden, av ett något långhårigt barn, och säger: "- Den här flickan hon äter frukt". Då ropar en liten tjej i klassen "Jag tror det är en kille." "Nej, det är faktiskt en flicka." säger kvinnan. "Men jag tror det är en kille!" envisas den lilla tjejen. "Nej, det är en flicka." upprepar kvinnan och pekar på en bild brevid med ett korthårigt barn och säger "Det här är en pojke."

Jag sitter brevid och fullkomligt baxnar. Allvarligt talat - vilken vettig vuxen tar en sån argumentation med ett barn?! Är hon helt dum i huvudet? Jag är chockad och mållös och hoppas verkligen verkligen inte att hon täppt till den lilla tjejens fria tanke för evigt. Och så hoppas jag att kvinnan i fråga kommer i kontakt med så få barn som möjligt, fast det är nog tyvärr en fåfäng tanke då en del av hennes jobb består i att åka runt i skolor.

Moraltant

Nu har jag sett min enda del av Melodifestivalen, nämligen finalen. Den är väl vad den är, men jag har en sak att kommentera. Ja, jag tar på mig rollen av moraltant nu, men det kan jag leva med. Jag vill nämligen kommentera pausunderhållningen. Detta ironiska ryssnummer inklusive ryska horor och allt. Jättekul, hahaha (och nu var jag ironisk), men smaken är ju som baken. Det jag tänker på är snarare något som jag tror att nästan alla är medvetna om nuför tiden; nämligen att en av Melodifestivalens största publikgrupper är barn under 15 år. Många ungar på låg- och mellanstadiet följer programmen slaviskt, de kan alla låtar och lyssnar sönder skivan långt innan finalen. Det är pga dem som EMD plötsligt stiger typ femton placeringar när publikens röster räknas in. Ja, ni hajar. Grejen med denna målgrupp, som omöjligt kan vara okänd för Melodifestivalarrangörerna, är också att de inte förstår ironi. I alla fall inte på samma sätt som en vuxen, om alls. Och även om de skulle förstå delvis så är de jävligt lättpåverkade och försöker som bäst klura ut samhällets förväntningar på dem som framtida kvinnor eller män. Vad de olika artisterna väljer att ha för kläder och koreografier kanske inte ledningen kan bestämma, vad vet jag. Men jag undrar hur roligt alla småkillar och småtjejer skulle säga att det var när de fem tjejer i pausnumret stod och tryckte upp sina gula rumpor mot kameralinsen. Men hallå, vi driver ju med rysk underhållning! Fattaru inte ironin, eller? Nä, det var just det..

Kanske önskar jag bara att SVT skulle tänka efter lite mer vilken målgrupp de har och anpassa sig efter det.

Till saken hör att jag den senaste veckan haft en diskussion med en 7-årig kille om varför jag inte anser det okej att han klipper ut kvinnor bara iklädda underkläder och klistrar in på sina arbetsblad i skolan där uppgiften är att klippa ur och klistra in valfria bilder ur tidningen. Uppgiften var säkert trevligt tänkt (nej, det är inte jag som gjort den), några gulliga djur eller bilar eller nåt borde väl ungarna hitta. Men sen får skolan helt vanliga månadsmagasin av vänliga föräldrar som ungarna kan klippa i och vips sitter ungarna och tittar på kvinnor utan kläder i annons efter annons. Den lilla tysta tjejen som stirrar med stora ögon på bilderna likväl som killen som alltid måste vara tuff inför kompisarna. För så ser vår verklighet ut. Och så klipper killen ut halvnakna kvinnor och de andra killarna stirrar och fnissar och tjejerna ser förfärade ut. Och ja, jag ska rensa bort alla de där jävla tidningarna från klassrummet. Det står på min "att göra"-lista.

När livet är på väg att ta slut

Jag vet inte vad mer det finns att säga om målet mot barnläkaren på Karolinska egentligen. Men alla skriverierna får mig att tänka på när min mormor dog härom året. Även om det är svårt att jämföra en gammal människa som dör efter ett helt liv med en liten nyfödd bebis som dör ifrån sina längtande föräldrar efter bara några månader så finns det likheter mellan deras slut; båda var döende och alla runt omkring visste det.

Vad som än har hänt under denna tragiska tid så känns det ganska uppenbart att föräldrarna inte har fått tillräckligt med hjälp att bearbeta det som har hänt. Tydligen var det en felbehandling i ett tidigare skede som sedan förut är anmäld. Men om den skulle har varit den klara orsaken till bebisens död så skulle väl den personen ha blivit utredd för vållande till annans död, så så kan det ju inte har varit. Läkaren kommer nog bli befriad från alla misstankar och överleva det hela relativt oskadd. Men att föräldrarna inte fått hjälp att kunna acceptera att deras barn är borta utan fortsätter söka syndabockar känns som det mest sorgliga i den här historien.

När mormor tillslut somnade in hade hon både morfin och eventuellt andra läkemedel i kroppen och det är jag väldigt tacksam för. Jag är väldigt tacksam för att läkarna gjorde vad som krävdes för att hon inte skulle behöva uppleva hur det kändes att få svårare och svårare att andas och tillslut kvävas till döds. Om det vid en eventuell obduktion hade visat sig att hon dog av kvävning eller av de höga doserna lugnande på vägen mot kvävning spelar ju absolut ingen som helst roll. Min älskade mormor dog för att hon var svårt sjuk och för att kroppen inte orkade längre. Älskade älskade mormor, så liten och mjuk där i sängen.

Uppdatering

Jo, det var faktiskt själva huvudbyggnaden på Tantogården som brann. Jag och Lydde kollade runt lite idag (utanför avspärrningarna) och det ser riktigt risigt ut för i stort sett hela byggnaden. Vet inte om det syns på bilden men bortre huset är helt genomblåst och på baksidan av båda delarna är taket helt upphackat och nerrivet. Hela området stinker.

Nu börjar det

Vet att jag är för sent ute - men NU går Massor med mossa, andra avsnittet, i Barnkanalen.

Nu brinner den upp

För andra gången på ganska kort tid luktar lägenheten brandrök. Denna gång när jag kommer hem från jobbet. Men min älskade sambo som vet hur brandrädd jag är har förvarnat mig. Det är inte här det brinner denna gång, men inte så långt härifrån. Det är Tantogården som brinner. Känns märkligt med tanke på hur mycket tjafs det har varit om den. Är den borta nu? Brann den helt enkelt upp? Får väl se hur det ser ut imorgon.

Tillfällligt besök

Vi har fått ett litet tillfälligt husdjur (se flickr-bilden). Och nej, det är inget skadedjur, utan en liten fjärilslarv. Den lever så bra där i lilla burken med fullt av fjärilsbarnmat på golvet. Om några veckor kommer den att förpuppas och sen efter ytterligare någon veckan bli till en gullig liten ullig (jo, de är ganska håriga. Jag vet, för jag har haft en i handen idag) tistelfjäril. Då får väl jag och Lydia hitta någonstans att släppa ut den. Hoppas bara att det hunnit bli lite varmare då.

Frånvarande

Varje dag när jag tar bussen till mitt nya jobb åker jag förbi min systers hus. Fast hon är förstås inte där längre, hon har flyttat till Madrid. Jodå hon kommer säkert tillbaka, men jag vet inte när. Och i ärlighetens namn vet man ju aldrig vad som händer i livet. Folk kan fastna. Jag hoppas att hon har det underbarast och härligast och att hon får uppleva allt det hon drömmer om. Men jag hoppas verkligen inte att hon fastnar. Hon har inte varit borta så länge än, men jag har redan en syster som bor alldeles för långt borta. Jag vill ha dem närmare. Jag vill ha dem i mitt och mina döttrars liv. Så varje dag när jag ser hennes hus så tänker jag på henne och hoppas att hon inte stanna borta för länge.

8 MARS

Idag firar jag med att läsa senaste numret av Bang på toaletten och göra collage tillsammans med äldsta dottern. Hon är tokig i att klippa med saxar just nu; allt som kommer i hennes väg. Pixiböcker (tyvärr), skivfodral (ännu värre), näsdukar och snören. Så idag försöker jag lära henne att klippa ut bilder och sen klista upp dem på ett papper. Vi får se hur det går. Ska i alla fall försöka komma ihåg att köpa färgade papper i veckan.

Cirkel

Nu ska jag iväg på min bokcirkel. En av de få hobbies jag orkat uppehålla de senaste åren. Oavsett vilken bok vi läst för tillfället är det alltid en glädje att få sätta sig ner med att gäng härliga vänner i lugn och ro, oftast vid ett dukat bord, och prata en stund. Om boken, men även om annat. Att ha avsatt tid till att bara umgås.

Let´s read

Oj oj oj, jag har verkligen varit dålig på att läsa andra bloggar den senaste veckan. Ska försöka ta igen det nu, under Let´s Dance.

Mossor

Kolla in Massor med mossa. Första avsnittet ikväll, i Krokodill i SVTB kl 17.30. Jag och Fanny har skrivit manuset. :)

Kortis

Hej och hå, en kort uppdatering bara: Jag har börjat på nytt jobb denna vecka och det gör mig naturligtvis trött. Alla nya namn, alla nya rutiner. Men det kommer nog bli bra. Inget löpande i morgon bitti heller, eftersom jag precis fått mens och jag tränar inte de två första dagarna på mens. Inte en chans. Men till helgen, då ska jag ut igen! Nu - marsch pannkaka i säng. :)

Trött av bara tanken

Har diskuterat det här med löpträningen med Jonas. Om det ska vara någon mening med det måste jag ju ut minst två gånger i veckan och att springa två dagar i rad på helgen är ju helt värdelöst. Men hur får jag in ett pass till när jag jobbar heltid och dessutom hämtar på dagis vissa dagar och det fortfarande är mörkt på kvällarna? Tja, Jonas pekade på det uppenbara och sa att jag helt enkelt måste ut en morgon i veckan. Innan jobbet. Innan frukost. För att det ska funka borde jag ut genom dörren vid klockan 5-5.30. (Lite beroende på hur länge jag är ute och om jag vill hinna med frukost eller inte). Är det görbart? Just nu känns bara tanken helt sjuk, men jag måste ju prova antar jag. Har jag sagt att jag inte är någon morgonmänniska?

Reality check

I amerikanske tv-serie (som jag i övrigt gillar) kommer kvinna in på förlossningen och säger:
- Jag tror jag ska föda. Värkarna är en minut långa och tolv (!) minuter isär.
De lägger genast in henne. Till saken hör att det är hennes första förlossning. Jag höjer lite på ögonbrynet men tänker att så kanske det är på privatsjukhus i nordamerika - de kanske får ligga där och dröna bäst de vill tills det hela kommer igång ordentligt. Men endast 1-2 timmar senare (det anges precis så, av annan person i serien, att hon åkte in för "1-2 timmar sedan") så ligger hon där med en rentvättad liten kotte i famnen. Klart jag fattar att det är fiktion och allt, men vad är poängen med att göra det så otroligt? Varför inte bara ha hennes säga:
- Jag tror jag ska föda. Värkarna är en minut långa och tre minuter isär.
Eller nåt. Till exempel. Då skulle det ju ha kunnat vara en superraketförlossning. Kanske.

Tre låtar som inte passar till den bild jag har av mig själv men som jag älskar ändå

När vi ändå är inne på musik (eller ja, jag är det i alla fall) så tänkte jag dela med mig av ytterligare tre låtar som jag hittade nu igen och som jag verkligen gillar (men av helt olika orsaker) trots att alla tre skulle kunna kvala in som "skämslåt" i videokväll hos Luuk.

1. "Superstar", Rollergirl. Jamen lyssna utan att kolla på skiten så blir det bättre, jag lovar! Känner bara en person som älskar denna låt lika mycket som jag och det är min syster Åsa. :)
2. "My band", D12. Hittade ingen originalvideo, den är annars vansinnigt rolig, liksom hela låten. Kanske ingen att skämmas för egentligen, men den är så ovanlig i min låtlista att jag alltid blir lite överraskad själv hur mycket jag gillar den.
3. "I like to move it", Real 2 real. Denna låt gillade jag redan när den kom i början av 90-talet. Sen har den snotts och skändats av några tecknade djur har jag hört, men det berör mig föga.

Musikpaus

Jag har efter ett långt uppehåll (haha, vem försöker jag lura? Sist hade jag en "freestyle" som tog kassetband) åter skaffat en mp3-spelare, för att kunna springa med musik i huvudet. La lite på måfå över ett gäng låtar från datorn som jag tänkte kunde funka att springa till. Ganska många har jag fått rensa bort efter att ha provsprungit. Men här följer favvolistan denna vecka:

- Bästa låten att värma upp till (med gång): "Kom hem" med Barbados (jaja, vi behöver inte diskutera detta närmare.)- Bästa låten att börja springa till: "Good Luck" med Basement Jaxx
- Bästa springlåten: "Lauren Caught My Eye" med The Crash
- Bästa låten att varva ner till (med gång): "Ingenting" med Kent


Det nya inköpet har även lett till att jag vill ha musik så fort jag lämnar hemmet ensam och börjar strunta i bussboken. Men det är knepigt att lyssna på bussen, för jag har väldigt svårt att inte sjunga med. Ibland får jag nästan bita mig i tungan eller byta låt. Framför allt när "Heartbeats" med The Knife kommer i lurarna.

En annan låt som jag inte lyssnat till på superlänge men som jag blev lycklig över att höra igen var "Slow Fall" med The Plan, men den hittade jag tyvärr inte på youtube.

Kom igen nu - gå in och lyssna på lite bra musik via mina länkar. ;) Och tipsa gärna om bra träningslåtar. Som ni ser är jag inte så värst uppdaterad. Det var ett bra tag sedan jag laddade hem musik.

Varm och go

Och för er som tycker jag är duktig som springer på vinter vill jag bara säga att så är det inte. Jag är nämligen en person som avskyr att svettas, vilket alltid orsakar problem när jag ska träna (delvis därför jag diggar vattenaktiviteter så mycket - då sköljs ju svetten bort hela tiden). Men därför är det tämligen perfekt att springa på vintern! Efter ett tag blir man varm och go inuti kläderna, men inte så där rinnig som är så obehagligt. Tror det kommer bli betydligt jobbigare för mig att springa när det blir tio plus och uppåt.

Alexander gör det igen!

Alltså herre jisses! Ikväll var jag och Malin på genrepet av De tre musketörerna på Stadsteatern. Helt sjukt bra och sanslöst rolig. Som kryddan på moset dessutom fullproppad av åttiotalsmusik och gamla åttiotalsidoler. Prince var med, liksom Duran Duran, Madonna, Michael Jackson m fl m fl. Även om min stora favorit Johannes Bah Kuhnke spelade en av huvudrollerna var det faktiskt Jan Mybrand i rollen som Kungen som gjorde den mest minnesvärda rolltolkningen. Och i en föreställning fullproppad av underbara musiknummer var det ändå Albin Flinkas duett med Frida Westerdahl i Öga mot öga-klassikern Live to tell som knep flest känslopoäng. Men det fanns så mycket, det går inte att berätta om allt som var bra. Jag är bara så otroligt glad att jag var där ikväll.

Babel 21.30 i STV1

Kvällens ser-fram-emot på tv:
"Litteraturmagasin. Avsnitt 6 av 14. Konstskandalerna haglar - vad är litteraturens motsvarighet till en kraschad tunnelbanevagn? Samtal med författaren Maja Lundgren, Expressens kulturchef Björn Wiman och konstkritikern Dennis Dahlqvist."
Hahaha! Kan bli hur kul som helst.

Förresten har min mor skrivit ett blogginlägg om konstfacksfilmen. Gå in och läs så generarar vi lite statistik till hennes nyinstallerade susnet-räknare. ;)

Nya tider

Nu har jag inte bara klippt mig och skaffat mig ett jobb. Nu har jag börjat löpträna också!

SAAB

Men ge er nu! Sluta kräva att skattebetalarna ska finansiera fortsatt drift av ett företag som gått med förlust i över femton år! Det är inte ett svenskt företag, för det första. Vi ska inte finansiera ett amerikanskt företag. För det andra har varje såld bil gått med 18 000 kronor i förlust de senaste åren. Så kan man inte driva ett företag! Hur man än vrider och vänder på det så är det billigare att betala de anställda avgångsvederlag. Ska man satsa pengar på något överhuvudtaget så kan man väl i sånt fall satsa på att lägga om industrin i Trollhättan till någonting som har en framtid. Varför inte bygga vindkraftverk t ex? Klart det kommer att kosta en jäkla massa pengar, men där kommer finnas en massa duktigt ledigt folk, en massa övergivna maskiner och en massa tomma lokaler. Lägg om kurs, Trollhättan! Bättre göra det nu än senare, för även om företaget räddas just nu med konstgjord andning kommer det inte att hålla i längden. Sorgligt kanske, men sant.

Busigt värre

Busar lite just nu. Sitter på intro till distansutbildning där vi just nu ska lära oss hantera kursens datasystem... Men en del är så långsamma och för varje steg är det hela tiden någon som behöver assistans, så jag surfar lite under tiden. :) Bilden är tagen med datorns kamera för fem minuter sedan.

Passa-pådag

Idag var det äntligen en helt underbar vinterdag samtidigt som vi var lediga och dessutom relativt friska. Jackpott med andra ord och naturligtvis slängde vi oss genast ut i pulkabacken (nåja, efter lunch). Backarna i Tanto gick finfint att åka i trots att snödjupet inte var enormt. Efter några omgångar upp och ner visade sig Lydia dock vara mer intresserad av att dra pulkan än att sitta i den. Jag fick låna en snowglider av en frustrerad fyraåring som var mer fokuserad på att sno sin lillasysters babypulka, så jag fick åka själv några gånger medan Lydia gick i backen. Man får ju passa på när man har dragit på sig täckbyxorna. :)

Money, money, money

Gah! Om någon vecka börjar jag jobba heltid. Det var mycket länge sen, känns det som, och jag tror faktiskt inte jag kommer att gilla det (även om jobbet säkert är trevligt). Jag är nog lite arbetskygg tror jag. Men jag kommer att gilla pengarna.

Fredagsmusik

Nästan varje fredag lyssnar jag på Musikplats Stockholm (på radio) när de berättar om dagens gratis livespelning (på dagtid) i Radiohuset på Gärdet. Många bra band och artister, bl a Anna Ternheim, The Soundtrack Of Our Lives och Eldkvarn har passerat under den tid jag varit hemma med Sally och sååå många gånger har jag tänkt att dit ska jag ju ta mig någon fredag! Men fan heller. Nu sitter jag här ännu en fredag och inser att jag inte kommer se dagens spelning heller. Nu var det iofs någon Jazzgrupp som jag känner att jag gott kan höra i radion istället, men det är själva grejen. Varför är det så svårt att komma iväg?

Gnällspik

"Gud, jag är så trött så jag skulle ge vad som helst för att få sova!" tänker jag ibland. Men då måste jag tyvärr rätta mig själv; Kära lilla Kajsa, om det verkligen är så du känner, varför går du då inte och lägger dig? Som just nu till exempel. Just nu skulle jag kunna gå och lägga mig, men jag gör det ju inte. Så sluta gnälla, människa!

Inofficiella landmärken

Idag åkte jag förbi Nacka Forum (eller heter det Forum Nacka? Strunt samma.) med buss. Stannade precis utanför och fick mig en ordentligt titt. Det fick mig att tänka på när jag och min morfar för några år sedan var på väg till en mekaniker som skulle byta mitt bilbatteri. Efter rekommendation från bilprovningen (där vi befann oss) så tänkte vi svänga förbi en firma på väg tillbaka in mot stan. Problemet var bara att hitta den jäkla firman och i båda de vägbeskrivningar vi fick ingick "Nacka Forum". Typ, sväng av efter Nacka Forum eller vad det nu var. Klart jag har hört namnet, men varken jag eller min Nyköpingsboende morfar hade dock den blekaste aning om var det låg, än mindre hur det såg ut. "Jo men ni vet, det där stora man ser längs vägen," fick vi som förklaring. Vilket var en beskrivning som hjälpte föga, för oidentifierade stora byggnader finns det gott om längs vägen när man inte känner igen varken den ena eller den andra. Vi irrade runt ett bra tag men fattade fortfarande inte var Forum låg. Tillslut hittade vi bilfirman i alla fall. Men idag var jag alltså där för första gången! Ja, inte inne dårå, men jag tittade i alla fall ordentligt utanpå för att se hur det berömda stället såg ut. :)

Musketörer

Satte påminnelse fem i sex imorse och slängde mig in på Stadsteaterns hemsida för att fånga upp ett par schyssta platser till nästa veckas genrep att Alexander Mørk-Eidems nya uppsättning, De tre musketörerna, med bland annat Johannes Bah Kuhnke och Leif Andrée. Jippi, ska bli så kul! (Nästan alla biljetter sålde slut på nolltid. Själva föreställningen har inga bra platser kvar på flera månader, trots att den inte haft premiär än.)


Ps. Hoppas Alexander Mørk-Eidem vinner DNs kulturpris. Vinnaren avslöjas imorgon.

Kaffad och klar

Har i alla fall kommit fram till en liten checklista på vad som är bra att ha med sig när jobbar som springvikarie. (nu pratar jag främst högstadium) Och punkterna är absolut rangordnade:

1. Egen whiteboardpenna! Vägen till framgång går genom att kunna skriva sitt namn och annat på tavlan och inte behöva leta efter icke existerande material på plats.

2. Inneskor. I ett par rejält utslitna birkenstock a la rutinerad lärare får du genast mer auktoritet och känner dig dessutom mer avslappnad.

3. Småpengar. Alla skolor har sina egna modeller, men på alltför många ställen kostar kaffet några kronor i lärarrummet. De kan dessutom vilja att du betalar någon tia för att äta i skolmatsalen. Dagen blir hemsk om du inte har ett ruttet lingon på dig.

4. Ev. en god bok. Har du tur har läraren du vikarierar för mycket planeringstid just den dagen. Visst kan man ägna viss tid åt att kolla igenom läromedlen till nästa lektion, men ibland kan det vara två timmars hål och då är det skönt att kunna koppla bort med en bok en stund.

För övrigt är det alltid bäst att vara kaffad och klar när man kommer eftersom man förväntas börja prestera så fort man kliver innanför skolans väggar (kopiera material, lokalisera arbetsrum/klassrum, fixa nycklar, ev ringa och få instruktioner, slänga sin in i klassrum med väntande hormonstinna främmande tonåringar). Inga sega morgonhalvtimmar eller andra kontorsdivalater funkar på ett högstadium.

Långtidsvik x 2

Jaha. Här sitter jag, iordninggjord sedan klockan sju i morse med ingenting att göra. Detta är faktiskt den enda dagen sedan jag började springvika som jag inte fått något uppdrag. Har jobb till i morgon, så det känns väl okej. Men det gör att mitt beslut att tacka ja till långtidsvikariatet känns ännu bättre. Tänk om jag hade blivit sittande så här fler dagar annars, ännu mer framåt våren kanske när kräksjuka och annat släppt sitt grepp om nationen. Jag som ändå knappt får ihop till en halvtid i timmar på de tre dagar i veckan som jag är tillgänglig, fast att jag jobbar alla tre dagarna. Får ju bara betalt för den tid man är på skolan (dock minst fyra timmar) och det blir ofta 5-6 timmar, 7 om man har tur.

Nu ringde de just från min uthyrningsfirma och frågade om jag var intresserad av ett annat vikariat (det andra viket har jag inte fått genom dem, så det känner de inte till) terminen ut; NO på ett högstadium där jag varit flera gånger. Ett ganska trevligt ställe visserligen, men faktiskt fel dagar och ändå inte alls så trevligt som att vara på lågstadiet. :)

Mer plats åt sport - i egen kanal!

Varför sänder P4 så mycket sport på helgerna? Det är så tråkigt. Glömmer alltid att byta kanal och lyssnar i timmar på skidskytte och annat hemskt innan jag inser vad jag håller på med. Dessutom bryter de vilka bra program som helst alla dagar i veckan för att Anja eller någon annan plötsligt ska åka in på ännu en nionde plats och det känner radion att de bara måste sända! Nu när TV delar upp sig i en massa specialkanaler (en kanal för barn, en kanal för kunskap(!) hahaha) så kanske radion kunde göra det samma? All sport i en jäkla radiokanal helt enkelt är vad jag önskar mig.

Kolla går ju

Idag var jag och Lydia och kollade på en lägenhet som ingår i ett triangelbyte vi har på en bytessajt. Jag nämde det kort till en bekant i fredags. Eller hur, tjena, sa hon och skrattade. Precis så tänkte jag när vi kom dit idag; Eller hur, tjena! Det var liksom så uppenbart så fort vi klev innanför porten att det här var way out of our league. Och konstigt nog har det varit lite så för oss i bytessvängen. De lägenheter som går så långt att vi faktiskt får komma och titta på dem är inga vanliga lägenheter. Det är etage-femman på Stora Essingen som fick Jonas att börja dregla. Eller kulturhuset på Hornsgatspuckeln med egen trappa inne i lägenheten och så mycket atmosfär i huset att man lätt kunde tänka sig att bo i tvättstugan om man fick chansen. Som sagt - way out of our league. Nu önskar jag få komma och titta på en vanlig hederlig halvsliten lägenhet med lite fel och brister i ett halvtråkigt hus från något småtråkigt sekel, tack.

Fredagsmys - så fan heller

Äter min middag stående vid spisen (!) samtidigt som jag försöker få Sally att sova i vagnen vid min sida. Hon gnäller allt högre i protest mot att bli nattad på detta opersonliga sätt, samtidigt som jag med andra handen gräddar klart resten av pannkakssmeten som aldrig tar slut. Övriga familjen har lämnat köket och matstunden för länge sen, när de mumsat i sig så många pannkakor de bara kunde äta utan att spy, innan jag hunnit äta en enda. Nu badar de i grodan ro eller nåt. Inte vet jag, jag har för fullt upp för att hinna gå och kolla.

Förhalningskassan

"Mikael Strömbäck, som anses vara hjärnan bakom försäkringskassans kritiserade IT-satsning, avgår från sin tjänst för pensionsmyndigheten. (Han) avgick från posten som utvecklingsdirektör redan i april förra året." skriver DN idag.
Tydligen var han innan han kom till f-kassan ansvarig för en stor dataomläggning på Ericsson. Säkert kunde han till viss del sin sak. Kanske förstod han allt om företags it.satsningar och omläggningar. Men det han kanske inte förstod var den stora skillnaden mellan Ericsson och f-kassan; Ericsson må vara ett företag där en massa människor är beroende av att företaget går med vinst, om några månader eller kanske till och med nästa år. Men f-kassan är ett företag där en massa människor är helt ekonomiskt beroende av att företaget uppfyller sina åtaganden i tid! Varje månad, året runt. Det är där det har fallit igenom och det är djupt tragiskt att det har drabbat så många människor.

Om man inte kan lite på det företag som samhället har upprättat för att vara medborgarnas försäkring när livet så kräver, t ex vid tillfällig sjukdom, då står det illa till med det samhället.

Hey Amanda

Läste nyss ut Amanda Svenssons debutbok Hey Dolly och blir lite lätt trött. Trött av allt det smarta. Var går gränsen? När Jonas Hassen Khemiri är språksmart blir jag förtrollad. Av Amanda Svenssons språksmartheter blir jag bara ledsen. Förmodligen för att hon har skrivit den bok jag kanske trodde att jag ville skriva när jag var i tjugoårsåldern. Och som jag nu absolut inte vill skriva, knappt läsa. Språksmartheterna håller i detta fall läsaren utanför den riktiga känslan. Där Khemiris romanfigurer är de som förälskar, förlorar och förirrar sig i språket tar Svenssons figurer skydd bakom en mur av språk, där läsaren hamnar på andra sidan. Att man ska vara så där smart och samtidigt så ung gör i alla fall mig rejält sorgsen. Jag har själv försökt och jag är så tacksam att den tiden är över. Jag undrar hur gammal Svensson själv är (hennes Dolly är 18), men oavsett ålder så önskar jag henne att bli äldre. Jag lovar att det kommer att kännas bättre. Jag vill verkligen inte vara spydig och klappa henne på huvudet, för hon är uppenbarligen skitbegåvad. Det bara är så.

Vik men inte längre spring

När man får den lön man föreslår så har man lagt sig för lågt i förhandlingen - eller? Jo, så är det nog. Jag är dålig på att ställa lönekrav. Men i vilket fall som helst så har jag nu tackat ja till ett fast vik resten av terminen. Känns bra ändå. Börjar efter sportlovet.

När det rinner

Nästäppa vet jag att man kan avhjälpa med nässpray. Men vad gör man åt rinnsnuva??

Bildutmaning

Hittade en superkul utmaning hos en annan Kajsa.
Regler för utmaningen: Gå in i mappen "mina bilder" på din dator, välj den sjätte mappen och den sjätte bilden i den. Lägg upp bilden & berätta något om den.
Blev alldeles varm när jag hittade bilden nedan på rätt plats i min mapp.

Bilden är på Lydia. Minns inte exakt hur gammal hon är där, men bodyn hon har på sig är i storlek 56 tror jag så hon är inte så gammal. Dessutom hade jag tryckt bodyn själv, en aktivitet jag ägnade mig åt under slutet av min första graviditet (och även när Lydia var liten). Inte andra gången, kan jag lova! Bilden får mig att minnas hur annorlunda det var - den gången. Och hur fort tiden har gått..

Drömprogram

Andra ungar i Lydias ålder kollar långa Disneyfilmer på löpande band känns det som. Lydia har inte sett en enda rakt igenom, även de gånger vi försökt låta henne se. Bland annat Wall-E och Horton (tror jag den hette). Däremot är hon helt såld på "In the Night Garden" eller "I drömmarnas trädgård" som serien fått heta på svenska. Det är ett program som många ettåringar gillar, har jag förstått. Också Lydia då. Men jag gillar det faktiskt också. Det är lugnt och gulligt och går strax före 18 på vardagar, precis lagom innan middagen. Så vi diggar Makka Pakka & Co här hemma. Nemo och de andra superstjärnorna får vänta.

Eddie, my man!

Och när man inte har något bättre för sig kan man alltid kolla på en Eddie Izzard-dvd. Att jag inte kommer ihåg att göra det oftare är ett mysterium. Karln är ett geni! I kväll kollade vi hela Dress to kill och jag mår genast mycket bättre. :)

Vem är du?

När folk anhåller om min vänskap på facebook och de antingen har bytt namn helt och hållet eller på annat sätt inte står mig så nära att jag utan tvekan vet vem personen är, och de inte förgyller sin profil med någon avslöjande bild av sig själv - hur ska jag då kunna svara att Ja, vi är vänner!??

Det har hänt förrut och nu igen. Jag vette fan vem personen är. Varför skickar man då inte med ett meddelande eller nåt, för det går ju. Tja, det är ju inte viktigt egentligen men ändå. Man vill ju inte verkar taskig liksom och bara ignorerar. .. om det nu faktiskt är någon man känner.

Vem är Maud?

Helomvändningen i Centerpartiet får mig återigen att fundera på den fråga som jag ställt mig så många gånger; om man vill förändra ett parti helt och hållet, om man till och med är beredd att ge upp några av partiets kärnfrågor - är man då verkligen i rätt parti?

Teckning Kjell Nilsson-Mäki

I betraktarens öga

Konversation med dottern igår kväll:
- Mamma, vad är det där?
- Det är en finne.
- Jaha. Tycker du om finnen?
- Nä inte speciellt.
- Nähä. Men jag tycker i alla fall om din finne.

Processorientera mera

Förlåt mig, men jag måste bara citera en del ut en platsannons där en organisation beskriver sig själv enligt nedan:

"...genomsyras av målstyrning på alla nivåer och vi arbetar successivt för att kvalitetssäkra och på sikt certifiera den verksamhet som bedrivs. Som ett led i detta, arbetar vi sedan 2005 med att processorientera vår verksamhet genom att definiera pågående processer, fastställa vilka krav som ställs på dessa, definiera mått, etablera mätmetoder och sätta tydliga och mätbara mål ur ett medborgarperspektiv."

Någon som vill gissa vad det gäller? En brandstation! Ja, jag vet att om man bryter ner texten och verkligen läser vad som står där (även om det är näst intill omöjligt) så är det nog inte så dumt. Men ändå, vem faan har formulerat detta? Visserligen söker de just en informatör. Hahaha, det är nog verkligen vad de behöver!

Semesterarbete

De två senaste dagarna har jag undervisar ettagluttare. Har jobbat med lågstadiebarn i flera år tidigare så åldern känner jag mig egentligen ganska van vid. Men den senaste tiden har jag ju fajtats med högstadieelever och hängt i högstadieskolor istället. På alla skolor snackas det om klasserna. Och om vissa elever. Så även på söta lilla lågstadieskolan där jag är just nu. "De är ju lite jobbiga mot vikarier" förklarade en i personalen när jag kom. När jag berättade för en annan lärare att jag tyckte måndagen hade varit kanon, replikerade hon "Jaha, det måste ha varit en bra dag.". "Oj, de prövar dig verkligen!" utbrast en resurslärare idag. Jag säger inte att de är helt snälla jämt. De sitter inte tysta som tända ljus och lyssnar på allt jag säger. Nej, en unge kröp t ex bakom en soffa tre gånger i dag. Tillslut var jag tvungen att flytta på soffan och dra fram honom för att få ut honom ut klassrummet när jag skulle stänga. Men ändå, allvarligt talat. Förförra veckan labbade jag t ex med ett gäng åttor som försökte sätta på gasen hela tiden och proppade igen inte ett, inte två, utan tre av de fyra avloppen i kemisalen med hushållspapper. En annan lektion piskade killarna varandra med meterlånga trälinjaler. På mattelektionen senare samma dag ställde stora delar av klassen om inte bara klassrummets klocka utan även alla sina egna klockor för att försöka få mig att sluta lektionen tjugo minuter tidigare (men jag gick inte på det! Ha!). Så när dessa lågstadielärare pratar om att vissa barn är bråkiga, eller sätter mig på prov, eller att klassen är en ovanligt bråkig klass, då vill jag bara le mot dem och berätta för dem vilka små gullungar de har att göra med. Att vara i lågstadieklass är som att vara på semester. På allvar. Dessutom vill killarna hålla mig i handen på väg till matsalen och tjejerna ritar teckningar till mig. Jag säger det igen - semester!

One upon a time

Har föresten inte hunnit berätta att vi hade helnattsbarnvakt med båda barnen för första gången i lördags! Lydia och Sally sov över hos min mamma och hennes man. Det var otroligt konstigt att sova hemma utan dem, speciellt eftersom att vi vanligen sover alla fyra i samma rum. Men kanske ännu konstigare var det att vakna utan dem och äta frukost bara jag och Jonas.

Läsa tidningen båda två, bara en sån sak. Sitta tillsammans uppslukade av varsin del, byta delar med varandra, fälla kommentarer om sånt man läser och läsa upp stycken för varandra högt. Sånt som vi ägnade varje morgon åt förrut men som jag nu nästan hade glömt bort.

I alla fall verkar övernattningen ha gått ganska bra även om min stackars mor knappt fick någon sömn och var ganska färdig dagen efter. Tror vi ska prova snart igen, så framför allt Lydia vänjer sig och inte dansar naken till klockan tolv nästa gång. ;)

Ska vi byta?

Någon som har erfarenhet av house swapping? Funderar på om det kan vara någonting att prova. Om man vågar. Bara att komma någon annanstans under några veckor. Kanske enda chansen för en fattig barnfamilj att komma utanför landets gränser. Annars ser jag fram emot att spendera större delen av kommande sommar i kolonistugan. Men en liten resa kunde ju vara kul..

Oviss framtid

Okej skärpning: Söndag kväll, i morgon är det måndag morgon. Arbetande kvinna - gå och lägg dig! Åh, om jag bara visste var, och om, jag ska jobba i morgon så kaaaaanske det skulle kännas lite mer motiverat.