Vänner (ni få som är kvar)!

Jag har startat en ny blogg. Anledningen är att jag vill ha en mer åsiktsinriktad blogg utan att de som kanske läser mina åsikter och inte är så vänligt inställd till det jag skriver inte samtidigt ska surfa runt bland bilder på mina barn.. ja, ni hajar. I den nya bloggen kommer det inte att finns några trådar tillbaka till denna blogg.

Jag kommer inte att stänga här just nu eftersom den bär på så mycket historia för mig. Så småningom kanske jag skyddar den genom att lägga sekretess på den, men det får vänta lite tills den nya har kommit igång kanske. (Om den nu kommer igång. Jag har ju inte varit nå vidare aktiv på senare tid.)

Nåväl, för er som har lust är här adressen: http://raktuppat.blogspot.com/

Välkomna!

ps. självklart kommer jag att överföra mina blogglista till den nya bloggen så småningom så jag kan följa er. :)

Fler röster om samhällsklimatet

Och här är Veronica Palm (s) inne på liknande resonemang:

http://veronica-palm.blogspot.com/2011/09/valjarna-straffar-den-som-vagrar-ta.html

(kan tyvärr inte länka från Fånen. Men verkar som om mina länkar inte alltid syns ändå? I förra inlägget länkar jag t ex i texten till Malin Ullgrens krönika. Det syns i min mac, lite annan färg på texten. Men ser någon annan det?)

Ett nytt land

Åh jisses vad ledsen jag blir av att läsa Malin Ullgrens krönika i dagens DN Kultur. Inte av texten i sig, utan av det hon beskriver. Den sätter fingret på en något obestämd känsla jag burit på ett tag, nämligen att vindarna vänt så pass i vårt kära gamla land att det numera anses radikalt, eller kanske till och med reaktionärt, att bekänna sig som politiskt "vänster". En inte helt och hållet relevant koppling jag gör i sammanhanget är när jag tänker på mina egna känslor inför en försäljare som ringde mig härom kvällen. Han ville "tipsa" om en tjänst som jämför olika pensionsfonder. Jag bara tackade och sa att jag skulle tänka på saken. Vilket jag inte alls tänker göra. Det är nämligen så att hur mycket tidsandan än vill få mig att välja pensionsfond och hur mycket jag än kanske borde göra det, så kan jag inte förmå mig till det. Jag vill inte välja. Det ligger ingen medveten protest i det, utan bara en jädrans stor trötthet inför den här liberala valfrihetsterrorn som vi nu alla tvingas leva under.

Anledning till att jag tänker på det i samband med Ullgrens krönika är så klart att jag inte längre känner igen mig i dagens politiska landskap. Det samhälle som plötsligt anses helt normaliserat är för mig till stora delar fortfarande så främmande. Det är inte det här samhället, med vinstdrivande privatskolor, tvingande självval i vart enda jäkla hörn av samhällsbygget och bostadsrätter i hela innerstan, som jag vill ha och jag blir lika ledsen varje gång jag inser att det inte längre är en kapitalistiskt utopi utan vår verklighet. Och vad fort det har gått! Jag har inte hunnit med. Jag har inte hunnit sörja att mitt barndoms Sverige inte längre existerar.

Jisses vad tiden går!

Ibland händer det saker som bara skakar om en och får en att se saker som i vardagen liksom har en tendens att inte bli riktigt synliga. Klart att lillungen Sally växer och frodas, klart jag vet och ser det. Men i morse kom plötsligt Sally, 3 år och snart 3 månader, med ett papper till mig där hon hade skrivit mamma! Visserligen baklänges och med tre m i mitten - men ändå! Hon skriver plötsligt! Var tog min lilla bebis vägen?!

(Lydia och Jonas hade berättat för henne vilka bokstäver hon skulle skriva, därav att det blev tre m i mitten, de trodde hon bara skrivit ett när hon redan skrivit två!)

Bildbevis på snedden:

Fredag kväll

Åh, har haft massa spännande ämnen jag velar skriva om denna vecka, men jag har banne mig inte orkat öppna datorn. Knappt nu heller. Fredag kväll, vill bara inte göra någonting i ca en timme innan det är dags att gå och lägga mig. Jo, kanske ska äta lite popkorn. I morgon bitti är det sambons sovmorgon, så min tur att gå upp och ta hand om barnen. Ingen uppesittarkväll för mig i kväll helt enkelt. Men i morgon kväll ska jag i alla fall iväg och träffa lite härligt vänner. Ska bli så himla kul.

God natt och trevlig helg på er.

Första veckan

En bra bit in i första studieveckan kan jag konstatera att jag är sjukt sugen på att läsa precis alla de delkurser som första terminen innehåller. Under första dagens genomgång av terminen satt jag bara och tänkte för mig själv: Jisses vad spännande! Tänk att jag ska få ägna mig åt att läsa allt det här! Känns som en väldigt bra utgångspunkt. Sen är det en hel del läsning i början, och jag som inte har läst såna mängder akademisk text på ett tag hoppas ändå att det ska bli hanterbart.

Just idag har jag faktiskt min första hela läsdag. Har lämnat barnen på dagis och ska nu plöja igenom så mycket text jag bara pallar. Det finns troligtvis utrymme dagligen för läsning, men det är inte så många dagar som inte har någonting schemalagt ute på universitetet, så det blir till att disciplinera sig!

I det stora hela är jag dock än så länge sjukt nöjd med mitt val. Jag är så glad över att bara vara tillbaka i akademin (älskart!) och att få älta politiska teorier (första kursen är just Politisk teori) på heltid måste ju vara varje människas våta dröm. ;-) Nåja, min i alla fall.

Tjoho, nu har kurslitteraturen anlänt!

Lill-kusin Zac

Lill-kusin Zac kom och firade 1 år hos oss. Här är i alla fall de lyckliga föräldrarna:

Eftermiddagsfika

Små Einsteins-musik

Kidsen och jag fördriver vår sista lediga dag tillsammans med att lyssna på Tchaikovskys Nötknäpparsviten och dansa lite ballet. Ffa Sally är mycket glad över att jag spelar musiken från Små Einsteins. ;-)

Singel-Sylvia tolkar Eric Amarillo (vill du fria till mig då?)

Kurslitteratur

Jaha jaha, nu har jag beställt kurslitteratur för över ettusenfemhundra kronor. Minns plötsligt en hel del mer kring hur det är att vara student... och vilka jäkla priser många av böckerna har! Men denna gång är jag inte beroende av sena csn-utbetalningar och annat. Tyvärr. Lite csn-pengar hade inte varit dumt.

Självklart ska jag framöver vara effektiv och i god tid före kurserna kolla med vänner, andrahandsförsäljning osv för att kapa kurslitteraturpriserna. Det brukar vara lönsamt. Men i början är det alltid kul med lite egen litteratur. Många av böckerna har upplagor från 2009-2011 och så sent känner jag ingen som har pluggat grundkursen. Sen är jag sugen på att börja kika på en del av böckerna i förväg. Jag planerar att vara en mycket flitig liten student.

Gröna Lund

Statsvetenskap

I dag har jag suttit och detaljstuderat schemat för första delkursen till höstens studier. Registrerat mig i seminariegrupp osv. Känner mig sjukt sugen nu, fast att jag älskar att ha sommarlov med hela familjen. Men jag har väntat så länge, inte bara denna sommar utan typ i livet. Nu vill jag att det ska börja!

Sushitillverkning

Grattis älskling!

Sambon, 42 år idag, blir bjuden på Landsortslager på Öja (Landsort).

Kalas idag

Idag ska vi ha kalas för Sally. Mitt i sommaren, stackars barn. Mest släktingar som kommer (bara en av fem kompisar som vi bjudit kunde). I morgon fyller hon 3 år på riktigt. Det är så konstigt att jag inte ens kan tänka på det. Framför allt som jag ska få något annat gjort idag än att bara tvångskrama henne.

Att flaskmata

Nu är denna fantastiska sajt äntligen uppe. Snart kommer även boken.
Observera att Jonas och Sally finns med på bild. (Vem? Jag? Nä, jag håller ju alltid kameran.)

Halva året

Det är inte precis någon nyhet, men nu när vi har en rund årskalender i köket där vi varje måndag (eller vi och vi. Barnen har ett strikt schema) drar bort en "veckolucka", blir det så smärtsamt tydligt att precis i och med denna veckas utgång så har halva året gått. Inte vet jag varför det känns egentligen, men det känns. Måste vara Tiden, antar jag.

Ovärdigt

Okej, jag har väldigt gamla gymnasiebetyg. Väääldigt gamla. Snart 20 år gamla, faktiskt. Kanske är jag inte den absolut vanligaste ansökningstypen till universitetet. Men är inte poängen med ett universitet, en högskola, att det ska vara en kunskapsrum för alla, för alla åldrar och alla typer? Nu måste jag försöka ta mig in på gamla skruttiga betyg som jag fick för snart tjugo år sedan, och som inte kan "toppas" eller vad tusan de kallar det nu för tiden. Jag är nästan en helt annan människa idag än jag vad då! Men inte kan jag söka in med den människa jag är idag, utan med siffror jag fick i min ungdom, när jag var någon annan. En ungdom som känns väldigt avlägsen. På något sätt känns det ovärdigt.

Glad midsommar!

Åh mina fina midsommarnaglar!

Ett barn vi känner

Ett barn vi känner har precis blivit diagnostiserat med både ADHD och Asperger (jag trodde visserligen att diagnosen Asperger var på väg ut, men men). Till viss lättnad men samtidigt oro för föräldrarna naturligtvis. Efter flera års kamp för att förstå sitt barn börjar nu en annan kamp, för sitt barns rättigheter. Men, skolans rektor säger nej. Efter att blivit kontaktade av föräldrarna som precis fått sitt barns diagnos säger rektorns på den skola där barnet just blivit placerat helt sonika nej, inga extra resurser kommer att sättas in, ingen extra hjälp kommer att finnas för detta barn när det börjar i skolan i höst. Bemanningen på två personal på 25 barn utan möjlighet till ytterligare bemanning eller uppdelning i mindre grupper ligger fast. Ingenting annat på skolan finns heller att tillgå och inga andra alternativ erbjuds i kommunen.

Kommer detta barn klara av den miljö det är placerat i till hösten? Nej, jag tror inte det. Jag tror att det kommer att gå åt pipan. Jag tror att barnet kommer att bli ett "problem" ganska snart och när ett barn börjar känna sig som ett "problem" för personal och i vissa fall för andra barn, då blir det snart problem. Stackars unge, säger jag bara. Nu överväger familjen att flytta till en annan kommun. Det är det alternativ som erbjuds i dagens Sverige. Flytta någonstans där någon tänker bry sig om en dubbeldiagnos på ett litet barn vars hela framtid och skoltid står på spel. Det är bilden av sig själv i relation till andra och till gruppen som kommer att forma hela barnets förmåga eller icke-förmåga att leva ett bra liv. Det är jag övertygad om. Ju senare bra hjälp kommer ju svårare kommer det bli att hjälpa barnet till ett liv med god självkänsla. Ju längre ett barn får vara "ett problem" ju svårare kommer det bli att få barnet att uppleva sig själv som någonting annat.

Fan också! Jag blir så arg och ledsen. Vill säga åt föräldrarna att inte sätta ungen i den där jäkla skitskolan, att vägra gå dit, att strejka och protestera och kräva någonting mer! Eller flytta. Snarast. Innan ungen hinner gå i en skola med en puckorektor en enda dag av sitt liv. Men, så kommer det inte bli. Det är inte så lätt att sälja ett hus och bryta upp hela familjens vardag med kort varsel. Så lätt är det inte att få en ny skolplacering heller. Och att de skulle bo kvar och få snålkommunen att betala en plats för barnet på en skola i en annan kommun finns inte på kartan. Så vänta och se blir taktiken. Ge det ett år, typ. Det låter som det enda vettiga så klart. Men jag blir så ledsen för barnet.

Vaccinera mera?

Vaccinera sig och barnen mot TBE eller inte vaccinera sig själv och barnen mot TBE, det är frågan!

Sally, snart 3.

Åh min älskade älskade Sally. Just nu inne i en så dynamisk fas att vi knappt hänger med. Det humör hon har! Och envis som en åsna. Så mycket tårar som sprutar just nu. Så mycket energi. Att hon bara orkar. Ibland försöker vi få henne att förstå att det redan skulle vara över nu, om hon bara inte stretade emot så mycket. Som att ta på sig en tröja. Eller byta blöja. Eller gå ut genom dörren, för bövelen.

Just nu är hon också så otroligt mammig. Det verkar bara bli värre dag för dag. Och sotis på Lydia så fort Lydia sitter i mitt knä eller liknande. Lilla älskade Sally klänger på mig som en liten apa, gnuggar ansiktet mot mitt ansikte och viskar saker som "jag har saknat dig mamma" efter en dag på förskolan. Hon vill att jag ska borsta hennes tänder, sätta på henne kläderna, hjälpa henne med maten, bada henne, lägga henne. Pappa står inte högt i kurs just nu. Hon somnar med både armar och ben kring min ena arm. Lilla apan.

Jag hoppas innerligt att hon snart kommer igenom den här trotsiga fasen som har varit hur länge som helst och bara blir värre och värre. Men jag vet att hon håller på att bli stor. Större än jag kanske inser. Och då kommer hon inte längre att vara det lilla barnet som hänger på mig som en liten apa. Åh himmel vad jag kommer att sakna det.

Huvudvärksdag

Hemma med kraftig huvudvärk idag. Fick en massa jobbiga saker på mitt bord igår som gjort att jag grubblat och inte kunnat sova på hela natten. Hade hjärtklappning när jag skulle lägga mig och kunde bara inte lugna ner kroppen. Att sitta på kurs hela dagen för att sen varit ett vrak när jag skulle hämta på dagis funkar bara inte.

Har sovit på tabletter till klockan var närmare mitt på dagen och försöker nu i lugn och ro dricka kaffe, äta lite och slappna av innan det är dags att ge mig ut och vara mamma till mina barn. Där är i alla fall en uppgift jag faktiskt ser fram emot.

Var dags rum

Nu ska jag visa bilder på vårt vardagsrum precis som det ser ut just nu, lördag förmiddag. Ingen homestyling här inte. Barnen har helt tagit över och byggt koja i hela soffan, förvandlat soffbordet till pysselverkstad och gjort om golvytan till dagis för mjukdjuren.






Dessutom har vi vår vana trogen självklart inte fått bort alla flyttgrejor än.

Nystart

Tänk att det är skolavslutning i morgon. Under den långa vinter som varit trodde jag väl aldrig att den här dagen verkligen skulle komma. Inte så att jag desperat längtar bort från min klass och inte så att jag ens slutar jobba i morgon, men ändå. Skolavslutning. Slutet på mitt pedagogiska ansvar för gruppen. Med betoning på ansvar. Det ansvar som jag är så trött på att ha. Resten är mest bara uppstädning och utrensning, överlämning och utvärdering.

Och sedan... ovisshet. Ett tag. Men vad som helst är bättre än vissheten att jag skulle stanna och förbereda för ännu en klass till hösten. Varje dag som går är jag så innerligt glad över mitt beslut. Kanske är det en klyscha, men det känns som en nystart.

Varför den här bloggen håller på att dö

Anledningen till att den här bloggen håller på att dö är säkert flera. Men jag vet en som kan visa sig vara den slutgiltiga dödsstöten. Den består egentligen av två saker. Det först är min iPhone, eller Fånen som jag gillar att kalla den. Sedan jag skaffade Fånen öppnar jag min dator mer och mer sällan. Det kan gå flera dagar utan att jag slår upp laptopen överhuvudtaget. Och eftersom jag jobbar som jag gör, alltså inte har tillgång till en egen dator på jobbet, så har jag inga stunder alls av att surfa på raster eller jobbtid som jag vet att en hel del kontorsbundna människor trots allt gör.

Nu för tiden så kollar jag t ex mina mejl nästan uteslutande från Fånen, på vardagar för det mesta på tunnelbanan till och från jobbet. Så när jag väl kommer hem är jag redan klar med det. Ev kollar jag snabbt någon mer gång under kvällen, men även då oftast på Fånen samtidigt som jag dukar i köket eller nåt. Och jo, det går att blogga från Fånen, men inte lika smidigt och det blir ofta kortare inlägg.

Sen, det som verkligen håller på att ta livet av bloggen är - twitter! Twitterinlägg passar så otroligt mycket bättre att skriva på telefonen samtidigt som det är ungefär så långt som en hinner formulera sig sittandes på tunnelbanan. Och eftersom blogginläggen ändå blir kortare och kortare via Fånen känns det oftast vettigare att göra ett twitterinlägg av det istället (twitterinläggen får bara vara 140 tecken långa).

Ja, där har ni det kära vänner. I det längsta inlägg jag gjort på ett bra tag. Samtidigt tycker jag det är lite sorgligt. I mitt huvud lägger jag ofta ut texten kring tankar jag har som jag planerar att blogga om vid senare tillfälle. Men tillfället kommer aldrig. I alla fall tar jag inte död på någonting. Självdör den så självdör den, men jag tror att jag kanske kommer att ha mer lust, tid och kraft för att driva en aktiv blogg när hösten kommer och jag börjar plugga. Jag vet vad mycket ensam tid vid böcker eller en dator kan ge för behov. Det var så bloggen startade - när jag inte kunde sova på nätterna i slutet av min första graviditet. När jag tröttnat på att surfa började jag istället blogga.

Sen drömmer jag om att starta en ny blogg, en mer politiskt, eller mindre privat om en så vill. Vi får se hur det går med det. Flera av mina gamla "bloggvänner" har i alla fall ganska nyligen startat nya bloggar eller lagt om sitt bloggande och det inspirerar mig ännu mer att göra något liknande. Vi får se vad hösten bär i sitt sköte. See ya! :-)

Plugg i höst!

Idag har jag ansökt om tjänstledigt för hela nästa läsår. Otroligt skönt att ha det gjort och beslutat. Vilka kurser jag sen kommer in på att läsa till hösten får framtiden utvisa. Besked kommer väl inte förrän i juli har jag för mig?

Lång dags färd mot natt

Idag fyllde finaste Lydia 5 år. Fem år! Det är lite svårt att fatta faktiskt. Dagen har varit lång och enormt intensiv. Det började med sång på sängen och prinsesstårta till frukost, gick via ballongblåsande och iordningställande av lokal, intensivt kalas med massa släkt och vänner, massa barn, diskodans, lek och skattjakt, till sushimiddag med mormor, moster Åsa och Sergio och sen stup i säng. Min förhoppning är att vi har en lycklig nybliven femåringen som snosar sött inne i sin säng. Att jag inte minns så mycket av dagen är en helt annan femma. ;-)

Värme

Bland det bästa med nya lägenheten är att den känns varm och torr. En lägenhet där ungarna gärna springer barfota i t-shirt hela dagen. Alla lägenheter ger så olika känsla och vår förra gav tydligt känslan av raggsockor. Fortfarande är nästan 30 flyttkartonger ouppackade, men den här veckan är det vab och sen femårskalas i helgen som gäller, så det får vänta.

Sally kollar Youtube

Sally vill helst lyssna på The Monikers låt Oh My God i skyddslurarna. Något sur inser hon att det inte går.

Köpes 160 cm resårmadrass

Någon som har en 160 cm-säng att sälja typ i morgon? Jo jag vet att vi borde titta på Blocket, vilket vi också gör. Tänkte fiska i så många vatten som möjligt bara. Hämtas inte i Skåne, dock. ;-)

GLAD PÅSK

Åh, jag önskar att jag hade lite bilder på nya lägenheten att lägga upp här. Men har inte fotat något än. Mycket flytt, nytt styrelseuppdrag och en massa massa annat håller mig härifrån för det mesta. Har haft en riktigt trevlig påsk i alla fall. Vill verkligen verkligen önska de som mot all förmodan kommer in på denna sida en riktigt trevligt påsk till er också!

Värme!

Märker att jag har för mycket kläder på mig idag. Men det, mina vänner, är ett sant nöje!

Presentation av kandidater

På årsmöte

Sitter på årsmöte med Fi region Stockholm. Viktiga diskussioner och viktiga val. Spännande nytt år ligger framför oss. Blir alltid så glad och inspirerad när jag träffar så här många bra, engagerade och modiga människor på en gång. Tjoho!

Vi lever

Hejåhå. Jag är för trött för att blogga egentligen, bara så ni vet. Men vi lever. Barnen är glada om än lite snoriga. Alldeles för många flyttlådor är ouppackade, vilket sänker sig som en trött blöt filt över oss vissa kvällar. Eller så skiter man i det och låter det det ta sin tid. Helst vill jag som vanligt bara vara ledig och pyssla med mitt. Hemmet, barnen, politiken. Då skulle det vara roligare. :)

Gladbad

På våra tre dagar här i nya lägenheten har barnen velat bada varje dag. Nya badkaret är en fullkomlig succé. Detta ska jämföras med förut när vi hade svårt att överhuvudtaget få in barnen i duschen och hela proceduren oftast var en enda lång svettig blöt kamp med gråt och tandagnisslan. Vi hade ett utfällbart badkar på förra stället som barnen gillade att bada i, men oftast inte förrän de väl var i. Och det var så himla meckigt med röjning efteråt att vi inte orkade dra igång bad mer än högst en gång i veckan. Alltså; underskatta aldrig värdet av ett riktigt badkar!

I morgon smäller det!

Elavtalet har jag numera förträngt. Verkar bäst så. Så mkt saker överallt att det inte längre går att se vad som behöver göras. Vi har tappat greppet. Lilla barnet fattar inte vad som är på gång och vaknar på nätterna. Allt vi vill är att få sova ordentligt och tillräckligt med sömn, men det lär dröja ett tag. I morgon går ändå flytten och det känns baske mig skönt! Tror inte vi orkar vänta längre. På andra sidan ett nytt arbete - men ändå roligare!

Saker som gör mig fullkomligt tokig, förbannad, ledsen och arg

Värst med att flytta är nästan att flytta alla jävla abonnemang. Att lyckas få tag på rätt personer, få hem alla förbannade lösenord för att "göra allt själv" på Mina sidor, för att slippa betala flera hundra kronor för att någon ska trycka på några knappar. Självklart funkar det inte att göra någonting själv ändå, utan blir bara felmeddelande på felmeddelande. Men tänker kundservice ta detta i beaktande? Nej, att slippa avgift går inte. Inte om de ska trycka på knapparna.

Sen borde vi naturligtvis ha anmält flytt för femton månader sedan för att något företag överhuvudtaget ska hinna trycka på de där knapparna i tid. Vad tänkte vi när vi bestämde oss för att anmäla flytt så sent?! Nej, har vi tur så kanske får telefon och bredband någon gång i sommar. Om någon kan tänka sig att trycka på någon knapp. Dessutom måste vi ange mätarinställning och mätarnummer och anläggningsid minst för att kunna få någon el. Från mätare som så klart sitter i en lägenhet som vi ännu inte har tillgång till. Och detta borde vi ha skickat in igår, minst. Om vi, som sagt, tänker oss att vi ska ha någon el när vi väl kommer dit.

Bäst är ändå de företag som tar ut flera hundra kronor i flyttavgift utan att ha varken bra service, snabb tjänst eller något alternativ där man kan göra något själv för att få lägre pris. Jag förbannar mig själv för att jag inte kommer ihåg det här från flytt till flytt, för jag brukar säga upp minst ett abonnemang i ren ilska och protest per flytt. Och då bör jag verkligen vara ute i god tid så jag inte förlorar på att betala tre månaders uppsägning parallellt med nytt abonnemang.

Mera flyttsnack och pack

Nu har min pappa varit här och vi har försökt att packa så mycket som möjligt av köket. Jo jag vet att alla säger att man tar köket sist, men vi kommer inte orka det någon vardagskväll efter middag och läggning och vi flyttar faktiskt på fredag. Nu är det i alla fall gjort och vi får leva med en kastrull och fyra tallrikar veckan ut. Ska nog bli riktigt skönt - inte så mycket att diska. Sen om vi i övrigt ligger i god tid med packningen kan jag inte riktigt avgöra. Känns som om det bara blir mer och mer ju mer vi packar. Och var ska vi ställa alla lådor? Redan nu kryssar vi oss fram för att alls kunna leva här.

Gammalt nytt

Saker jag tänker på just nu är vilket sorts duschmunstycke som finns i den nya lägenheten. Och vilka sorts vattenkranar. Hur ser spolknapparna på toaletten ut? Jag vet inte, jag har inte kolla de gånger vi varit där. Men jag tänker på sånt just nu.

"Otroligt att du oroar dig för spolknappar", säger Jonas. Men oj vad han missförstår! Jag oroar mig inte alls, jag snarare roar mig. Jag tycker det ska bli roligt att upptäcka nya spolknappar, duschmunstycke, dörrhandtag, lådknoppar, inredning i fasta garderober m.m. Jag gillar det. Jag gillar känslan av att flytta in efter någon annan och göra det till mitt. Jag gillar att sakerna har en historia före mig och jag gillar att anpassa mig till dem. Jag gillar att möta en ny vattenkran för första gången och veta att den snart kommer kännas lika van i min hand som min kaffekopp eller min tandborste.

Flyttlådor!

Att flytta till

Långsamt börjar jag inse att vi ska flytta. Ja alltså inte bara packa och flytta abonnemang och röja utan faktiskt också byta bostad. Byta kvarter. Få ny närmaste butik, ny väg till jobbet, ny närmaste park. Få ny toalett, ny kran i köket och nytt fönster vid min säng. Just nu är det så mycket pack att jag knappt förmår tänka på sen. Men, när tanken viftar till känns det spännande!

Hemma igen

Tack och lov, hemma igen! Resan tog för evigt. Nu ska här jobbas och packas för fulla muggar. Och pussas på barn.

Om två veckor flyttar vi! Iiiiiii!

På kongress

Nu är jag på Fi-kongress i Malmö. Många viktiga frågor men allt tar lång tid. Många vill delge sin åsikt.

Snart flyttar vi

Jippi! Bytet är godkänt.

Glad

Mensvärk. Lite sömnbrist. Galet gott te i en kopp framför mig, som jag nog inte orkar dricka upp. Arg på att fjärren till tv:n är borta så jag inte kan sänka ljudet i reklamen. Nyfiken och spänd inför kongress i Malmö i helgen. Oerhört sugen på att få besked från sista värden snart så vi kan boka flyttfirma. Glad över ljuset som återvänder. Glad faktiskt. Känns som om mycket bra grejor är på gång. På väg. Och så barnen. Är inne i en period när jag ser fram emot de kvällar när det är min tur att lägga. Typ tvärt om mot för någon månad sedan när läggningarna kändes så tunga. Men nu, våren är på väg. Vad mer kan man begära? :-)

Nattliga tankar

Smyger förbi barnens säng när jag ska gå och lägga mig. Tänker: Hur har jag lyckats få såna fantastiska underbara ungar?
Kryper ner på min sovplats och landar ovanpå två motorcyklar och en plastgroda. Tänker: Men varför i hela fridens namn kan ingen uppfostra dem?!

Maken till seg värd

Maken till seg värd att svara på bytesförfrågan har jag aldrig varit med om! Båda andra värdarna i bytestriangeln godkände i mitten av förra veckan. Under hela denna vecka ännu inget besked från nr 3. Blä! Och nu bara tre veckor till beräknad flytt. Vi måste få börja packa, boka flyttfirma, anmäla flytt av abonnemang mm mm! Och dessutom osäkerheten... Fyfan.

ht

Nu har jag i alla fall sökt utbildning till hösten. Så bollen är i rullning. Känns bra.

Tvåbarnsinsikten

Under mina snart tre år som tvåbarnsmamma har jag tvingats omvärdera mycket här i livet. Kanske framför allt synen på mig själv. Jag klarar inte ett lika högt tempo som förut. Jag orkar inte med så mycket utanför familjelivet. Det är lite svårt att ta till sig för en före detta arbetsmarkoman som jag. Som periodvis har kunnat köra riktigt hård, och njutit av det. Nu njuter jag inte alls på samma sätt av en splittrad vardag och många bollar i luften.

I jämförelse med innan känns det som om jag inte hinner/orkar någonting, vilket självklart inte heller är sant. Jag måste bara välja mig detta andra liv och detta andra jag.

Sjuk

Nu är dottern på genrepet. Jag hoppas hon har kanonkul. Själv ligger jag i soffan efter att ha tagit över stafettpinnen från tidigare kräksjuka dottern. Hoppas det är klart snart. Jag hatar att vara sjuk.

Vabb

Vabb idag. Dottern, som ska på Melodifestivalens genrep på lördag, började plötsligt spy i natt. Dagen har varit lång och seg med båda barnen hemma och en som känner sig som en liten skrutt. Men de goda nyheterna är att hon inte spytt sedan kl 10 i förmiddags och nu även ätit lite fisk, så förhoppningsvis är det över och Melodifestivalbesöket räddat.

Långsamt leder också någonstans

"Jag har kommit att röra mej långsamt
Det har sina olika skäl
Benen de känns inte lätta
Lusten finns inte där

Jag har kommit att sluta försöka
Känslan är full av besvär
Magen den blir liksom ihopsnörd
Flödet finns inte där

Men långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans
oh långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans

Jag har kommit att fastna i mönster
När ett steg fram kostar tre steg bak
Där att vakna på fel sida
Det är ingen ovanlig sak

Och jag har kommit att jagas av tiden
Och går i ett tempo som inte är mitt
Min dygn är mkt mkt längre
Där skiljer vi oss vitt

Men långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans
oh långsamt leder också någonstans
långsamt leder också någonstans"

text: Lisa Nilsson, musik: Lisa Nilsson & Henrik Janson

Den här låttexten av Lisa Nilsson har betytt mycket för mig till och från under senare år. Det började när jag hade en jobbig graviditet och vattengympaläraren spelade den under vår avslappning i badet. Idag mindes jag den igen och lyssnade på Spotify hela vägen från jobbet. (Tyvärr finns ingen bra länk på youtube.)

Daniel Craig in drag for International Women's Day

8 mars

I morgon är det både Internationella kvinnodagen och Semmeldagen. Åt årets första semla igår och började må illa, så ingen mer sån tror jag. Och när det gäller kvinnodagen.. tja, vad ska jag säga. Jag tycker alla ska ut och demonstrera egentligen, men själv orkar jag inte riktigt tror jag. Får nog inse att det kommer fler 8 mars senare i livet. Hoppas jag.

Men missa inte Popkollo på Strand för er som är partysugna (på en tisdag! Haha, alla mina läsare är väl småbarnsföräldrar!).

Pirrigt

Är oerhört nervös just nu. Och pirrig. För att vi kanske ska få flytta till en större lägenhet. Kanske. Och jag vill så otroligt otroligt gärna att det ska bli så. Hoppas hoppas.

Jag vet att det bara är materia. Men det är så mycket som skulle vara lättare där. Än här. Praktiska saker. Som i småbarnsåren inte är helt oviktigt.

(Uppdatering: Förresten är det inte bara att den är mer praktiskt. Det är så klart mer än så.)

Lite semesterbilder II

Ja, vad ska jag säga... barnen tyckte det var himla kul att figurerna ur Bamse dök upp då och då.


Äta. Vad ska man göra på semestern om inte äta. :)

Lite semesterbilder

Jag, mamma och Lydia dyker 40 m med ubåt och kollar fisk.


Häftigt besök på fantastiska Loro Parque.


Jag hade bara med Fånen som kamera så bilderna är inte de bästa. Men det syns i alla fall att vi inte hade så mycket snö.. ;-)

Popkollo 8 mars!

Popkollo är en ideell förening som arrangerar musikläger och musikverksamhet för tjejer och kvinnor. På internationella kvinnodagen 8 mars 2011 arrangerar Popkollo en fundraiser med ändamål att samla in pengar till sommarens kolloverksamhet. Denna kommer att äga rum på Strand Hornstull i Stockholm. Det blir livekaraoke med Marit Bergman som konferencier, olika gästspel av bland andra Titiyo, Miss Universum, Maria Wetterstrand, Humormaffian och Femtastic. Det blir även lyckohjul med massa fina priser samt en rad andra roliga aktiviteter!

Just nu pågår det även en tävling där en genom att svara på två enkla frågor kan vinna att få sjunga duett med Marit Bergman!
Läs mer:

SNABBFAKTA:

POPKOLLO FUNDRAISER
Datum: 8 mars
Plats: Strand Hornstull, Stockholm
Tid: 19:00 – 01:00 (Livekaraoken startar 20:30 prick)
Åldersgräns: från 18 år
Gäster: Marit Bergman, Titiyo, Miss Universum, Humormaffian, Mona Sahlin, Femtastic, STRiKE (m. Carolina Wallin Peréz), Maria Wetterstrand, Lissi Dancefloor Disaster, Syster Sol m.fl.
Inträde: 100 kr + förköpsavgift, eller 120 kr i dörren

Arrangemant på hemsidan: http://www.popkollo.se/arrangemang/popkollo-fundraiser-8-mars/
Länk till tävling: http://www.popkollo.se/aktuellt/tavla-och-vinn-duett-med-marit-bergman/
Event på facebook: http://www.facebook.com/#!/event.php?eid=172642186101905
Det senaste pressläppet: http://www.popkollo.se/aktuellt/maria-wetterstrand-titiyo-syster-sol-och-dotterbolaget-gaster-8-mars/

R.I.P.

Bilden är lånad från Olof Palmes minnesfond.

Nu åker vi

Tidig planspaning på Arlanda. Snart går vi ombord.

Anna Järvinen & Annika Norlin - För varje hjärtslag

Himmel vilken version! En blivande klassiker.

Trött

Troligen borde vi packa. På söndag morgon åker vi. Men vi orkar inte. Inte än. Vi har i alla fall tvättat. Nu är det bara en vanlig trött torsdagskväll. Snart sova.

Talande om alkoholens påverkan

Google

Tänkte goggla efter diagnoser på nätet, för att läsa lite om en elev jag har. Istället plockar underbara google fram "diagnos hjärntumör" och genast får jag för mig att det är ett tecken. Vilket för övrigt får mig att minnas att de där dumsnutarna på vårdcentralen inte hört av sig "efter ungefär en vecka" som de lovade. Nu måste jag ringa upp och fråga vad som pågår helt enkelt. Hur är det nu man säger: "Man måste vara frisk för att orka vara sjuk."

Karneval!

Får precis veta att det är karneval på Teneriffa nästan precis nu. Det drar igång på allvar veckan efter vi är där, men tydligen har det redan småstartat. Hoppas vi får se något av det när vi åker dit på söndag.

Premiärflätor

En tvååring i sina första flätor. Helt hopplöst gulligt, vilket kan behövas i dessa trotstider.

Fringe

Nu är i alla fall luggen på plats!

Rätten

Såg ett program på tv som handlade om abort. Eller rättare sagt om ett rättsfall kring en minderårig tjej som ville göra abort. Programmet var visserligen amerikanskt, men även de som var pro-abort pratade mycket om att gjorda aborter förföljde och "tyngde" dem resten av livet, även om de inte direkt ångrade ingreppet. Men ändå. Det fanns kvar.

Det fick mig att tänka på något jag inte så ofta tänker på, nämligen min egen abort. Jag var 18 och gick i gymnasiet när jag gjorde den. Jag tror inte att det finns en enda cell i min kropp som ångrar det beslutet. Det hade varit hemskt för mig att föda ett barn då. Jag ville absolut inte ha det. Jag hade många år kvar innan jag kände mig redo att bli mamma. Dessutom tror jag inte heller att den dåvarande "pappan", som var en av mina klasskamrater, var mogen nog att ta på sig det ansvaret heller. Jag menar, det är klart att vi hade "klarat det". Vi hade tvingats växa med uppgiften, så klart. Barnet hade säkert blivit älskat och vi hade fått tokmycket hjälp av alla våra föräldrar, säkert. Hade vårt förhållande hållit? Troligen inte, men även det hade ju fått funka.

Men, jag är uppriktigt glad att jag inte var tvungen att växa upp på det sättet där och då. Jag är uppriktigt glad över att jag fick många många fler år oansvarighet och barndom på mig innan jag själv blev mamma. Jag är uppriktigt glad att jag inte behöver hålla kontakt med en kille som jag råkade bli kär i när jag var 17 år gammal bara för att vi har ett barn ihop. Jag är uppriktigt tacksam för att det var tillåtet för mig att göra den där aborten och att jag inte behövde ta någon till domstol för att få den rätten.

Tänk om

Ja, de tar mig ju på allvar i alla fall. Nu har jag tagit lite prover och ska få tid för magnetröntgen. Läkaren trodde nog inte att det var hjärntumör (inget tyder direkt på det, tycker hon) men eftersom jag glömmer så mycket helt plötsligt och det kommit ganska hastigt så ska det absolut undersökas ordenligt. Jaha, det låter ju bra. Men ändå, tänk om..

Bra löp

Idag har jag en tid på vårdcentralen. Bokade in i förra veckan och hade faktiskt glömt i morse tills jag såg en löpsedel som sa något i stil med " Så blir du av med ilskan." Ja just det, tänkte jag, jag ska ju till vårdcentralen idag!

Sally följer noga utvecklingen...

... i Egypten via Al Jazeera English. ;-)

Klipp klipp

Snart ny klipptid. Tror det är dags för lugg igen.

i morse

Jag lovar att jag ska ta mig till vårdcentralen, som flera av er rekommenderar. Får bli mot slutet av veckan när det finns en lucka. Idag tog jag beslutet att inte komma i tid till jobbet, för att slippa börja skrika och bli hysterisk på mina barn. Det fick ta den tid det tog helt enkelt. Jag jobbade konstant hela morgonen för att vi skulle komma iväg, men jag vägrade släppa in stressen i mitt bröst. Jag tänkte, kanske hinner jag ändå. Vi får se. Men det gjorde jag inte. Jag fick ringa min kollega och be honom starta med klassen utan mig.

Terapisamtal

Jag till sambon: Jag funderar faktiskt på att börja i kbt.
Sambon: Ja, det vore säkert bra.
Jag: Du skulle också behöva gå.
Sambon: Absolut. Det vore nog bättre för mig än för dig. Du skulle nog behöva psykodynamisk.

Hahahahahahaha! Vilka kvällar vi har, ni skulle bara veta! ;-D

Ur balans

Känner lite växande oro, för mig själv faktiskt. Jag har varit så himla irriterad den senaste tiden, utan någon direkt orsak jag kan komma på. Ingen pms, inget "extra" på jobbet eller hemma, som inte är i vanliga fall också. Klart humöret går upp och ner, men nu är det som om jag vaknar irriterad och sen bara fortsätter det. Jag är irriterad på jobbet, på mina kollegor, på mina elever. Jag är irriterad på mina barn, på Jonas, på min mamma. Jag är irriterad på (och för första gången näst intill otrevlig mot) personalen på mina barns förskola. Jag är irriterad på alla helt enkelt. Och på allt. Irriterad på ett sätt så att jag själv börjar undra vad det är med mig.

Men den senaste veckan har jag dessutom, vilket känns otroligt obehagligt, börjar glömma saker på ett sätt som jag inte alls känner igen hos mig själv. Jag har bara de fyra senaste dagarna låst in mina jobbnycklar fem (!) gånger. Igår la jag in både mina nycklar och min mobil i ett förråd och låste sedan dörren med ett hänglås, vars nyckel är på min nyckelknippa som jag just låst in! En gång kan man skratta åt det, men inte flera gånger på rad. Och jag som dessutom brukar kunna hålla allt, kalender, tider, möten m.m. i huvudet, tycker det är riktigt läskigt. Visserligen har jag blivit mer disträ sedan jag fick barn och måste skriva upp mer saker, men virrig på det där sättet har jag aldrig varit.

Vet inte riktigt vad jag ska tro. Ska jag vara orolig? Ska jag gå och kolla upp min hjärnstatus eller nåt? Har svårt att fungera bra på jobbet också. Det skapar hela tider fler problem och konflikter, och så vill jag ju inte ha det. Bad personalen på förskolan om ursäkt i efterhand för något jag nästan gjort. Det märktes ju att jag inte var som vanligt, även om jag inte hann bli otrevlig egentligen. De sa att de förstod att jag var stressad och ville iväg. Men det värsta är inte det, utan att jag känner det inne i mig, att nu är det inte bra så här. Nu borde jag bryta och lugna ner mig eller prata annorlunda med folk, men jag kan inte! Någonting annat kommer ut. Jag klarar inte att bryta.

Och det värsta är ju att jag är otrevlig mot folk som står mig nära. Önskar jag kunde be om ursäkt i förväg och säga: Det är inte ni, det är jag! Men det hjälper ju inte. En otrevligt ton är en otrevlig ton, spelar ingen roll om man vet att det inte är personligt.

Lådcykel

Nu är jag grymt sugen på en lådcykel igen. Eller en elcykel, eller en kombo, eller en moped med sidovagn?? Vad, vad, vad? Känner så för att ändra våra rörelsevanor här i staden. Men VAR skulle vi ställa en lådcykel?!

Funkar de på vintern? Hur tungt är det i backar? Var det inte en viss person boende i Malmö (med världens finaste namn på sina barn) som hade en, eller erfarenhet av, lådcykel? Sen kanske någon av er som rör er mycket mellan de två metropolerna (alltså Malmö och Stockholm) kan svara på om Malmö är väldigt mycket plattare som stad än Stockholm? De flesta lådcykelåterförsäljare i landet verkar vara Malmöbaserade i alla fall, så nåt måste det vara med den där staden...

Uppdatering: Åh, den här vill jag ha! (stämningsbild - se nedan)

Bättre i morgon

Nåväl, nu är jag hemma igen efter en superlång arbetsdag och sitter äntligen med en underbar kopp te i soffan. Så trött, så trött, men jag längtar redan efter att träffa min barn i morgon bitti. Jag har längtat efter dem heeeeela dagen.

Dessutom är jag peppad att fredag morgon ska bli en bättre morgon än i morse. Jag är övertygad om att så är fallet. :-)

Dålig morgon

Blir så ledsen av vissa mornar. Hur det låser sig för mig och barnen, hur mycket ilska jag känner och hur mycket frustration jag känner över att jag blir arg. Jag vill inte bli arg på mina barn. Jag vill inte vara så stressad att jag blir arg. Jag känner för att bara stanna kvar hemma och gråta över att jag är en så misslyckad mamma som tjatar och bråkar med mina barn. Jag älskar dem så, varför funkar det inte?! Vad gör vi för fel när allt är en kamp?

Men samtidigt handlar det inte om tid. I dag hade vi gott om tid och påbörjade allting i god tid. Men jag klarar bara inte av när fyraåringen totalt fastnar i vilket hårspänne hon ska ha. Hon kommer inte vidare. Sedan en period tillbaka är hon inne i någon sorts kris. Hon är otroligt känslig, gråter ofta och för minsta lilla, fastnar i smådetaljer som blir viktigast i världen och som hon liksom inte klarar av att ta sig förbi överhuvudtaget. Är enormt känslig för om någon säger eller gör något mot henne. Uppmanar jag henne i lite för sur röst (för sjunde gången) att ta på sig strumpbyxorna, så bryter hon ihop totalt och då går det inte att göra någonting annat än att trösta.

Vissa mornar går det inte att få henne att göra någonting själv, knappt lyfta på fötterna när man ska sätta på henne skorna. Och vi som trodde att den trotsande tvååringen skulle vara den som tog vår kraft just nu. Istället verkar det som om all den kraft och uppmärksamhet som en skrikande totalvägrande tvååring tar krävs tillbaka också av fyraåringen, genom att hon själv regredierar och behöver mer omsorg. Jag vet bara inte riktigt var jag ska få all den kraften ifrån.

Och varje morgon som varit så här (även om idag inte var bland de värsta) så vill jag bara att dagen ska ta slut och jag ska få krama om dem och ställa allt tillrätta. Oftast hinner vi prata ut och bli sams igen på vägen till förskolan, men idag var jag tvungen att lämna dem i springande språng utanför porten. Och istället måste jag jobba över (föräldramöte) och kommer inte ens träffa dem innan de somnar. Tror därmed att klumpen i magen kommer att sitta kvar ändå tills i morgon. :-(

Bokcirkel

Idag kommer min bokcirkel hit till mig. Det är min tur att bjuda på lunch och boksamtal. Även om flera inte kan den här gången och boken inte var någon höjdare (se nedan) så är det alltid så himla trevligt att bara få äta och prata om ditt och datt, framför allt böcker, tillsammans med ett gäng vuxna då och då.

Mäktig tussilago

Är grymt besviken på Maja Lundgrens senaste bok, Mäktig tussilago. Kanske för att jag tyckte så himla mycket om Myggor och Tigrar, och sen även tyckte Pompeji var läsvärd. Men nä, den här ger mig inga av de fantastiska skratt som de tidigare böckerna gjort, då Lundgrens språk i dig själv har förhöjt läsupplevelsen, och historien är inte heller speciellt intressant. :-(

Har jag läst det där?

Märkligt att se en boktitel i läslistan här på bloggen som jag inte känner igen. Var tvungen att själv följa länken för att se vad det var för nåt. Jäjä, det visade sig vara en bok som inte direkt var värd att minnas i vilket fall som helst. Men ändå.

Söndag förmiddag

Efter en timmes morgonbolibompa med välling och blöjbyte, och sen över två timmars lek sätter jag kl 10 på en förmiddagsfilm för barnen: Pongo och de 101 dalmatinerna. Äntligen lite kaffe och dn för mig.

Tavlor som jobbar

Kolla vad snygga min mors tavlor är ute på stylinguppdrag! Hon får ofta hyra ut tavlor till homestyling och det är ju ett snyggt sätt att även få sina tavlor på "miljöbilder".

Hört på tunnelbanan

Liten kille till (tror jag) sin pappa;
Killen: Jag döptes väl i X-kyrkan?
Pappan: Njäe..
Killen: Men Matilda döptes i alla fall i X-kyrkan.
Pappan: Njäe..
Killen: Men jag döptes i alla fall.
Pappan: Njäe...

Det här att jag skulle bli flitigare på bloggen igen...

...eller inte kanske. Har suttit och surfat på kamerahus ikväll istället för att blogga. Tror jag kommit ur gängorna lite, gott folk. Men jag orkar inte "ta en paus". Det känns inte nödvändigt heller. Endera dagen skriver jag nåt och då hoppas jag ju genast upp i era RSS-flöden, så jag behöver inte ta några beslut i frågan. Tänker jag.

Nu har jag nästan bestämt mig för en EOS 500D. Någon som vet nåt om den?

(För övrigt påverkas mitt datande just nu ganska mycket av min ögonoperation och tråkiga komplikationer kring den, vilket gör att det inte är så skönt att titta på en dator, helt enkelt. Men det försöker jag förtränga i sammanhanget. Orkar inte ens berätta allt skit som händer med ögonen just nu. Kanske en dag att jag orkar skriva det inlägget. Men men, det blir nog bra tillslut..)

Vardag

Tillbaka på jobbet. Nu kanske jag äntligen får lite tid att blogga. ;-)