Byta eller inte byta, det är frågan

Idag har vi fått erbjudande om ny förskoleplacering för båda barnen. Hade nästan glömt att vi har sökt. Nu är vi helt rådvilla. Hur viktigt är det med gamla kompisar och tryggheten av att gå kvar? Ni som har bytt utan att ha flyttat, hur har ni tänkt? Jag tycker det nya stället har en massa fördelar, men frågan är ju om de är så många att det är värt att rycka upp Lydia från en invand miljö.

Vitsippan ute i backarna står

Så här på vårkanten går mina tankar ofta till min älskade mormor. Dels är det på lördag två år sedan hon dog; sex dagar före Lydias 1-årsdag och åtta dagar före sin egen 88-årsdag. Sen tänker jag på henne varje gång jag ser vitsippor ute i backen. Jag minns hur vi plockade vitsippsbuketter till henne på hennes födelsedag varje år när jag var liten. Den blomman kommer jag alltid att förknippa med mormor.

I morse kom jag också att tänka på henne när jag tittade mig i spegeln. Detta eftersom jag tycker att jag har fått lite färg i ansiktet, så där så jag ser lite härligt solkysst ut. Och jag minns hur hon ganska många gånger när jag tyckte att jag ändå hade lyckats bli lite brun på sommaren titta på mig och utbrast: Gud vad blek du är! Det minnet fick mig att le mot min egen spegelbild i morse. Den lilla eventuella färgförändringen i mitt ansikte hade knappast hållit måttet inför min mormor. :)

Slutet gott

Otroligt men sant - portmonän låg kvar på Pressbyrån två dygn senare. Ja, alltså omhändertagen av personalen, men ändå. Tyvärr hade jag redan spärrat alla kort. Men det är ändå väldigt skönt att få tillbaka allt annat.

Bestulen?

Helvete! Kommer hem och min plånbok är inte i väskan. Försöker komma ihåg när jag använde den sist och kan inte minnas att jag använt den efter att jag handlade kex på Pressbyrån på väg ut till stugan i söndags. Fatta hur många ställen jag passerat sen dess! Bussar, stugan, mera bussar, tunnelbana, Åhléns, jobbet. Ja, det kan tom ligga på jobbet. Men, leg och alla kort och allt är i den. Och jag har ingen aning. Vet inte om jag har råd att vänta till i morgon och se efter. Måste nog spärra allt, men det är så jäkla surt om den ligger där i morgon och inga kort funkar och jag inte har en enda krona kontant. Fan också! Ledsen blir jag om den är borta. Den är så fin, en sån där portmonä i ålskinn från Beck Söndergaard och innehåller så himla mycket saker som jag behöver. :(

Mitt eget lilla häng

Helt otrendigt och därmed lagom tomt med folk. Ett ställe med trist namn som serverar både grötfrukost och en helt okej latte. Hopplös personal och lite tråkigt möblerat. Men på sommaren med en skyddad uteservering på en bakgård. Mitt i stadsbruset men helt avskiljt - och än så länge ganska oupptäckt. Så ser min egen lilla pärla på Söder ut.

Om katten själv får välja

Lydia har klätt sig själv. Då blir det gärna lager på lager och mycket mönster. Och ofta mössa inne. Idag sa hon dessutom de magiska orden jag bävat för att få höra; "Jag älskar rosa. Det är min bästa färg i hela världen." Jaja, just nu kan det pendla från dag till dag. Den gul/orangea perioden är över. Igår gillade hon grönt och blått, tror jag hon sa. Hoppas pendlandet håller i sig...

(Dessutom sa hon senare "Jag är i kiss- och bajsåldern." Precis så, de orden, helt allvarlig. Hahaha, jag höll på att skratta på mig. Undrar just vem som sagt så till henne, det är i alla fall inte jag.)

Sex med Aragorn?

På Lantz i P4 pratade de idag, tillsammans med några av tjejerna från Bokhora, om vilka litterära figurer man ville ha sex med. Jag funderade och funderade men kunde inte komma på en enda.
Jo, Aragorn i Sagan om Ringen förstås. Men det var först efter att han gestaltats av Viggo Mortensen och då känns det inte riktigt som om det räknas. Kan ni komma på någon?

Ljud i tv:n

Jag gillar att ha tv-ljudet på riktigt riktigt lågt. Problemet är att vår tv låter lite i sig själv, liksom brummar. Så ibland när jag sitter själv (annars höjer någon annan ofta) hör jag knappt vad de säger för ljudet från själva tv:n. Konstigt problem.

Orutinerad mamma

Det känns att jag inte varit hemma ensam med bebis på ett tag. Dels är det riktigt skönt och jag struntar fullständigt i kaoset i lägenheten och har mest dragit runt ute. Så var det inte när jag gick hemma mycket. Dels fattar jag ingenting av min dotterns rutiner. När äter hon? (Typ aldrig!) När sover hon? (Typ aldrig!) Har hon några rutiner? Inga jag lyckas upptäcka i alla fall. Inte för att det är viktigt, jag blir bara osäker på när hon brukar göra vad. Jaja, hon överlever väl en dag med mig också..

Kontrollfreak

Det är svårt att inse att man inte är oumbärlig på ett jobb. Att man kan stanna hemma och vabba även om det är viktiga saker som ska göras på jobbet. Det är ju skrattretande egentligen med tanke på att de skötte hela ruljansen helt utan mig till för bara några månader sedan. Nu ska jag ta ett djupt andetag, stiga av mina höga hästar och ägna mig åt mina barn hela morgondagen utan att tänka på jobbet. Naturligtvis efter att ha skickat ett långt mejl med instruktioner..

Senfärdig

Puh, nu har jag äntligen fått iväg veckans inlämningsuppgift på kursen. Klockan är kvart över tolv. Det är verkligen svårt att få till vettig datortid med den typen av jobb jag har just nu. Tänkandet däremot, det går utmärkt att göra på bussen till jobbet. Kommunala färdmedel. Det är enda sättet att få en minut för sig själv. Där får jag också all min litteratur läst - den jag nu läser. ;)

(Just nu - fortfarande "Revolutionary Road", som för övrigt är mycket bra!)

Liten utflykt

Jag har i alla fall bokat biljett till London i maj för att hälsa på syrran. Första gången jag reser ifrån barnen, men det är bara två nätter. Längre tror jag inte jag pallar. Och inte Jonas heller kanske..

Pump

Jahaja, var pumpar man cykeln då, här i stan? Hittar absolut ingen pump hemma och bakdäcket är helt tomt efter vintern. Att dra en opumpad cykel ända till Slussen känns inte så lockande.. Söndag dessutom. Förr om åren brukade jag pumpa på en av de två bensinstationerna Skanstull (BP tror jag det var) eller den på Brännkyrkagatan, men ingen av dem finns ju kvar.

Dump

Åh vad löjligt glad man kan bli av småsaker. Jag menar verkligt små oviktiga saker. Som att jag just lärde mig hur man tar skärmdumpar på min mac! Så smått så smått i det stora hela, men ändå så trevligt! :)

Solsken i blick

Okej, jag befinner mig (inte för första gången tyvärr) i en liten mental karriärskris som ni märker. Men nu ska jag låta ämnet vila en stund, jag lovar. Över till någonting heeeelt annat:
En påminnelse så här i sommartider för oss gamlingar - använd inte dina "anti-age"krämer och annat när solen ligger på. De innehåller en massa produkter som bryts ner av solen och istället bildar skadliga nedbrytsprodukter i huden. Detta har jag inte bara hört på tv (ha!) utan vet också från den forskning som min kära professor ägnade sig åt på den tiden jag var en ung lovande doktorand. De enda anti-ageprodukter som gäller under sommarhalvåret är de som innehåller solskyddsfaktor! Sola lugnt. :)

Om och om och om och om och om och om igen

"Jobbhelvetet" var kanske en liten överdrift med tanke på att jag faktiskt trivs med själva jobbet och tycker att ungarna till största delen är ganska mysiga. Och det är ju skönt så faktiskt. Men jag står inte ut med att satsa en massa energi på ett ställe och sen återigen vara tvungen att lämna och börja på ny kula. Jag är trött på att känna mig i utkanten av varenda arbetsplats, aldrig riktigt med i leken. Jag blir ledsen av att inte känna att jag har en bra kommunikation med mina chefer och alltid vara osäker på var jag står. Och jag är trött på att vara så rotlös i min yrkesbana.

Och jag är så jävla sur på att jag hade fast tjänst inom samma rektorsområde till för bara två år sedan, sa upp mig själv (pucko!) och nu är tillbaka och gärna vill stanna ett tag men inte får. Jag är en karriärkatastrof, det är bara att inse. Dessutom har jag tusen utbildningar som inte leder någon vart samtidigt som jag fortfarande inte kan bestämma mig för vad jag vill göra när jag blir stor. Varför inte bara gräva ner sig i ett hål och ruttan bort eller nåt. Jag kommer dessutom att få ca 137 kronor i månaden i pension när den dagen kommer. Strålande.

I övrigt

Jaha ja, det var ju ett muntert inlägg jag drog iväg sent i går kväll. Ber om ursäkt för det. Kan återkomma en annan gång till jobbhelvetet och varför jag är så arg och ledsen och trött på mig själv och mina puckade karriärsval (vilken karriär förresten?! Hahaha!).

I övrigt allt bra. Närå, bara skojade. ;) Närå, nu får jag sluta! Det är någon vårdepressionsdjävul som tagit tag i mig tror jag. Idag ska vi i alla fall ha ett 2 timmars träningspass med Martin Lidberg och det ser jag verkligen inte fram emot. God natt!

Svar till karriärmamman:

Jadu, det var ju jag! Fast tyvärr uppmärksammade jag inte den som stod framför mig eftersom att jag just hade haft en gråtattack på jobbet och sen flytt in på apoteket för att slippa mina kollegor.. mycket moget beteende. Letade johannesört eller nåt för att må lite bättre på kemiska väg, men det var för dyrt för en konkursmässig sopa som jag. Behöver jag tillägga att jag har mens? ;(

Hade varit roligt om du hade sagt hej, men jag förstår att du inte gjorde det för det hade jag nog inte heller gjort. Dessutom vet jag ju inte hur du ser ut...

Istället för hiss?

När Lydia skulle fylla två år frågade jag vad hon önskade sig i födelsedagspresent. "Gula ballonger", svarade hon den gången. Idag när hon blev tillfrågad vad hon önskar sig nu när hon ska fylla tre svarade hon "En rulltrappa." Tja, bra att hon vet vad hon vill ha, även om det blir lite knepigare att uppfylla hennes önskan i år.

Enkel, vacker och funktionell

Jag är ett typiskt barn av 70-talet och har alltid hyllat den enkla designen och de klara, rena färgerna. Jag var övertygad om att när jag fick barn så skulle jag hålla mig till begagnade enkla saker och kläder utan en massa rysch pysch. Men nu, i verkligheten, är det svårare än jag trodde. Håller just nu på och letar 12tumscykel till dotterns födelsedag. Vi provade sk springcyklar på en affär och kom fram till att vi nog ska satsa på en "riktig" cykel istället. Självklart begagnad, tänker jag, eftersom att jag dels gillar tanken att låta funtionella saker cirkulera, dels för att jag önskar mig en ren design på cykeln enligt idealen ovan. Och visst finns det en massa cyklar begagnade, men för de första ser många av dem hemska ut, allt enligt den vanliga principen att allt producerat för barn ska vara fullt av blixtar eller döskallar eller bambibilder eller hur som helst och kanske framför allt så starkt könskodade som möjligt. (Barnsaker är liksom så vansinnigt mycket mer könskodade än de flesta vuxensaker! En insikt som fyller mig med skräck.) För det andra finns många av dem tillgängliga i Tyresö eller Täby eller Gudö eller på andra platser dit det inte alls är så enkelt för mig som icke bilburen att bara svänga förbi och hämta. (Vi har haft liknande problem när vi köpt våra begagnade barnvagnar. Säkert har vi betalat visst överpris för att få tag i de vagnar som faktiskt varit möjliga för oss att rent fysiskt komma åt, både tidsmässigt och trafikmässigt.)

Jag inser snart att för att få tag i den där enkla rena enfärgade, gärna röda eller gula, cykeln så kommer det att krävas ett intensivt letande och dessutom att jag kanske måste åka och hämta den i Uppsala eller nåt. De tenderar dessutom, bisart nog, att vara dyrare än de pråliga. Samtidigt har Biltema en ganska ful, men billig, variant som ser stadig ut och både stödhjul och korg ingår. I en ful killvariant, naturligtvis, och i en ful, om än inte den värsta sortens, tjejvariant. Dit går det att åka med T-bana och ringer jag innan så vet jag precis vilken produkt jag får när jag väl kommer dit. Det känns otroligt lockande. Men då får dottern en sån där cykel som jag innan jag fick barn bara inte kunde fatta att folk valde åt sina ungar. Varför köpa en lila cykel med regnbåge och krimskrams när man kan välja en enkel enfärgad?? Tja, nu vet jag varför. Man måste helt enkelt ha gott om tid eller gott om pengar för att kunna leva enligt den där åtråvärda enfärgade principen.
(Obs! Cykeln på bilden är inte den från Biltema)

Under bordet

På bilden syns vad jag efter en normal middag sopar fram under vårt matbord (förutom lite matrester). Och ja, då var det faktiskt tomt under bordet innan (jag vet det eftersom jag just hade städat).

I glada vänners lag

Det absolut bästa som finns är att ha goda vänner över på besök. :) Glad påsk på er allihopa.

Bajskorv

Dottern frågar:
- Får man säga bajskorv?
- Tja, det får man väl, om man pratar om bajs, svarar jag. Men man får inte kalla någon för bajskorv, det kan ju vara taskigt. Hur så? undrar jag. Får du inte säga det på förskola?
- Jag säger aaaldrig bajskorv på förskolan! Det får vi inte, svarar dottern. Bara hemma.

Ja, vi har ju en bok som heter Bajskorv, så det är liksom lite svårt att undvika. :)

Förresten sjunger gullungen numera bara en sång och den går som följer:
"Bä bä vita lamm åt på restaurang. Vet du vad han gjorde? Bajsa under bordet." Och den har hon inte lärt sig hemma!

Vitt bajs är jag

Jag fattar att det är svårt att lita på intervjuer med barn. I går när vi satt och åt middag så frågade Lydia vad det vita på min tallrik var. "Gräddfil", svarade jag. "Nej, det är bajs", sa Lydia. Jaha? "Ja. Vi la in dig mamma Kajsa i ugnen, sen efter jättelång tid var du alldeles torr och då gick det att smula dig och då blev du vitt bajs." Som vi nu äter? "Ja! (fniss)". Tänk dig en sån utläggning i styckmordsrättegången...

Alla dessa pappor

Maria Schottenius skriver i dagens DN om fenomenet med kvinnor som skriver böcker om sina pappor, t ex Åsa Lindeborg och Hanna Hellquist. Jag har också tänkt på det. Men hon inleder sin krönika så här: "På sjuttiotalet gjorde ett antal kvinnliga författare upp med sina mammor" Och kanske är det där mitt problem ligger - jag var för ung för att läsa de där böckerna på sjuttiotalet. Så nu tycker jag bara att det är ett jäkla tjat om allas pappor medan mammarelationen ignoreras. Men nu fick jag ju bakläxa av Schottenius. Kanske dags att gå hem och rota i mammas bokhylla...

Flugit vidare

Vår lilla larv har i alla fall gått hädan nu. Den kom, den åt, den blev puppa och sen fjäril och nu har den alltså flugit vidare till sällare höjder eller vad det kan heta. Det hann inte bli tillräckligt varmt för att släppa ut den, tyvärr. Många samtal med dottern om varför den dog, varför den inte kan flyga när den är död osv blir det.

Lång och tråkig

Jaha, nähä. Nu skriver jag för långa inlägg igen så ingen orkar läsa. Dessutom har jag varit dålig på att skriva men framför allt dålig på att läsa hos andra! Fy skäms!

Försök att vara lurvig

För över ett år sedan tog jag beslutet att sluta raka benen. För mig var det absolut både ett personligt och ett politiskt beslut. Det började med att jag hade en liten nybliven 2-åring som med stora ögon studerade precis allting jag gjorde. När jag hade använt deodorant så sa hon: "Låna. Med lock på." Och då låtsades hon sätta på deo under sina egna armar, med locket kvar på. Sen låtsades hon raka sig, med skydd på. Men alltid på kinderna - som pappa. Men hon tittade och tittade och hon frågade Varför? om precis allt. Jag bara väntade på frågan om varför jag rakade benen och när jag inte kunde komma på ett bra svar som jag skulle vilja ge henne så bestämde jag mig för att sluta.

Då tyckte jag att det dessutom inte spelade så stor roll för jag har aldrig varit så värst hårig. Men nu, när håret har växt fritt i över ett år och våren närmar sig, känns det beslutet inte lika lätt längre. Det är ju lätt när det är vinter liksom.. Jag känner mig faktiskt inte så fin i lurviga ben och håret är betydligt längre nu än jag tror det någonsin har varit. Men jag vill verkligen inte stå där och raka . Dels för att jag tycker att det är en dålig metod, dels för att jag inte vill hålla på med det inför mina döttrar. Om jag nu inte pallar vara lurvig hela denna sommar så betyder det inte att jag ger upp. Nästa sommar, och sommaren därpå, kommer jag prova igen. Om det är det som krävs innan jag vänjer mig.

Men vad kan man göra istället? Någon som har ett bra förslag? Är livrädd för saker som gör ont, har ingen smärttröskel alls, typ. Ni som t ex vaxar - tror ni man kan förbehandla med smärtstillande gel eller nåt??

Surt, sa räven

Åh, i fredags var det riktigt tråkigt när min gamla producentkompis från UR ringde och undrade om jag ville skriva manus med henne i maj. Så som vi har gjort några gånger ihop förut. Ett program om matte och musik! Låter så himla kul. Men jag var ju tvungen att tacka nej. Så ser livet ut. Jag kan inte hoppa av ett heltidsjobb som sträcker sig betydligt längre för ett tillfälligt jobb på UR. Även om det är den arbetsplats som jag trivs bäst på i hela världen. Det är inte så att jag inte trivs där jag är nu. Jag trivs faktiskt bättre än jag trodde att jag skulle göra och kan nog tänka mig att stanna ett tag om jag får chansen (vilket jag visserligen inte tror, men ändå). Men fan, jag älskar barnredaktionen på UR! Så enkelt är det.

Jordbrukare inte jordvän

Jag är ledsen över att hon får så mycket plats i media och även om jag inte tycker om kraftuttryck (eller jo, men jag försöker mörka det) så måste jag säga att Marit Paulsen är helt dum i huvudet. Har alltid varit och kommer troligen så att förbli. Sluta ge kvinnan en massa utrymme! Tig ihjäl henne bara. Det tror jag är bästa sättet.

Och med risk att låta gnällig vill jag tillägga att man inte ska prata med lantbrukare överhuvudtaget om ekologi. Det är inte deras grej liksom. Ja, det kanske låter konstigt, men efter att ha rört mig i den naturvetenskapliga forskningsvärlden i många år och haft kontakt med miljöforskningen kan jag tyvärr bara surt konstatera att de värsta protesterna ofta kom från lantbrukarhåll. Studenterna på SLU i Uppsala garvade öppet när vi köpte ekologisk mjölk. I motsats till vad man tror så är majoriteten av bönderna inte speciellt miljöintresserade. Det är liksom inte där deras fokus ligger. Deras fokus ligger på att tjäna pengar på jorden. Krasst men mer sant än ni tror, tror jag.

Under utveckling

På ett sätt tycker jag att det är superjobbigt att vara så mycket borta från mina barn nu när jag jobbar heltid. På ett annat sätt upplever jag att jag på sätt och vis blir bättre i min mammaroll av mitt jobb. Låter kanske konstigt, men i och med att vi har en del problem med knepiga ungar i klassen och att vi i personalgruppen för så mycket diskussion om hur vi ska bemöta dessa barn så har jag ett mer aktivt tänk kring detta även när jag kommer hem. När jag tagit ett djupt andetag tillräckligt många gånger under en dag och svalt min initiala irritiation för att istället svarat med något lugnande eller uppmuntrande så hänger det kvar även när jag ska försöka få en supertrött och motsträvig Lydia från förskolan.

Tack alla ni jobbiga ungar som tvingar mig att överträffa och utveckla mig själv! ;)

Min fantastiska lärare

Jag går en distansutbildning i projektledning på Berghs nu under våren (anmälde mig innan jag visste att jag skulle börja jobba heltid). Ett av projektledarens viktigaste uppdrag är att hantera alla deltagare i ett projekt; motivera när det behövs, piska på eller sätta upp gränser när det behövs. Se till att alla vill prestera sitt bästa och att arbetet går framåt. Vi har en lärare som själv är mycket framgångsrik inom yrket. Nu den senaste tiden har jag haft lite för mycket att göra för att riktigt göra mina inlämningsuppgifter på ett tillfredsställande sätt och jag har dessutom känt mig ganska inkompetent och håglös. Det är nu min kursledares enorma erfarenhet märks, för när jag började tappa gajsten svarade hon med att bli otroligt uppmuntrande, peppande och stöttande och skriva en massa trevliga saker till mig som jag inte ens tror på själv. Men det spelar ingen roll, när jag känner mig hängig och dålig blir jag alldeles tårögd när hon skriver att hon tycker jag gör ett bra jobb. Det är verkligen verkligen vad jag behöver höra just nu och jag fattar precis varför hon är en så framgångsrik ledare i affärslivet.

Strejk vs oralsex

Hahaha, stackars regionala nyheterna i SVT1. De börjar sändningen med att säga: "Först ska vi berätta att Byggnads varslar om strejk..." eller nåt sånt. Samtidigt ligger andra rubriker på skärmen i bakgrunden och där är den första rubriken upplyst. Där står "KAN ORALSEX GE MUNCANCER?". Det gick liksom inte att lyssna på den stackarn som pratade om Byggnads eventuella strejk. Som tur var, för nyhetens skull, la de in en annan bild efter en liten stund.