Vänner (ni få som är kvar)!

Jag har startat en ny blogg. Anledningen är att jag vill ha en mer åsiktsinriktad blogg utan att de som kanske läser mina åsikter och inte är så vänligt inställd till det jag skriver inte samtidigt ska surfa runt bland bilder på mina barn.. ja, ni hajar. I den nya bloggen kommer det inte att finns några trådar tillbaka till denna blogg.

Jag kommer inte att stänga här just nu eftersom den bär på så mycket historia för mig. Så småningom kanske jag skyddar den genom att lägga sekretess på den, men det får vänta lite tills den nya har kommit igång kanske. (Om den nu kommer igång. Jag har ju inte varit nå vidare aktiv på senare tid.)

Nåväl, för er som har lust är här adressen: http://raktuppat.blogspot.com/

Välkomna!

ps. självklart kommer jag att överföra mina blogglista till den nya bloggen så småningom så jag kan följa er. :)

Fler röster om samhällsklimatet

Och här är Veronica Palm (s) inne på liknande resonemang:

http://veronica-palm.blogspot.com/2011/09/valjarna-straffar-den-som-vagrar-ta.html

(kan tyvärr inte länka från Fånen. Men verkar som om mina länkar inte alltid syns ändå? I förra inlägget länkar jag t ex i texten till Malin Ullgrens krönika. Det syns i min mac, lite annan färg på texten. Men ser någon annan det?)

Ett nytt land

Åh jisses vad ledsen jag blir av att läsa Malin Ullgrens krönika i dagens DN Kultur. Inte av texten i sig, utan av det hon beskriver. Den sätter fingret på en något obestämd känsla jag burit på ett tag, nämligen att vindarna vänt så pass i vårt kära gamla land att det numera anses radikalt, eller kanske till och med reaktionärt, att bekänna sig som politiskt "vänster". En inte helt och hållet relevant koppling jag gör i sammanhanget är när jag tänker på mina egna känslor inför en försäljare som ringde mig härom kvällen. Han ville "tipsa" om en tjänst som jämför olika pensionsfonder. Jag bara tackade och sa att jag skulle tänka på saken. Vilket jag inte alls tänker göra. Det är nämligen så att hur mycket tidsandan än vill få mig att välja pensionsfond och hur mycket jag än kanske borde göra det, så kan jag inte förmå mig till det. Jag vill inte välja. Det ligger ingen medveten protest i det, utan bara en jädrans stor trötthet inför den här liberala valfrihetsterrorn som vi nu alla tvingas leva under.

Anledning till att jag tänker på det i samband med Ullgrens krönika är så klart att jag inte längre känner igen mig i dagens politiska landskap. Det samhälle som plötsligt anses helt normaliserat är för mig till stora delar fortfarande så främmande. Det är inte det här samhället, med vinstdrivande privatskolor, tvingande självval i vart enda jäkla hörn av samhällsbygget och bostadsrätter i hela innerstan, som jag vill ha och jag blir lika ledsen varje gång jag inser att det inte längre är en kapitalistiskt utopi utan vår verklighet. Och vad fort det har gått! Jag har inte hunnit med. Jag har inte hunnit sörja att mitt barndoms Sverige inte längre existerar.

Jisses vad tiden går!

Ibland händer det saker som bara skakar om en och får en att se saker som i vardagen liksom har en tendens att inte bli riktigt synliga. Klart att lillungen Sally växer och frodas, klart jag vet och ser det. Men i morse kom plötsligt Sally, 3 år och snart 3 månader, med ett papper till mig där hon hade skrivit mamma! Visserligen baklänges och med tre m i mitten - men ändå! Hon skriver plötsligt! Var tog min lilla bebis vägen?!

(Lydia och Jonas hade berättat för henne vilka bokstäver hon skulle skriva, därav att det blev tre m i mitten, de trodde hon bara skrivit ett när hon redan skrivit två!)

Bildbevis på snedden:

Fredag kväll

Åh, har haft massa spännande ämnen jag velar skriva om denna vecka, men jag har banne mig inte orkat öppna datorn. Knappt nu heller. Fredag kväll, vill bara inte göra någonting i ca en timme innan det är dags att gå och lägga mig. Jo, kanske ska äta lite popkorn. I morgon bitti är det sambons sovmorgon, så min tur att gå upp och ta hand om barnen. Ingen uppesittarkväll för mig i kväll helt enkelt. Men i morgon kväll ska jag i alla fall iväg och träffa lite härligt vänner. Ska bli så himla kul.

God natt och trevlig helg på er.

Första veckan

En bra bit in i första studieveckan kan jag konstatera att jag är sjukt sugen på att läsa precis alla de delkurser som första terminen innehåller. Under första dagens genomgång av terminen satt jag bara och tänkte för mig själv: Jisses vad spännande! Tänk att jag ska få ägna mig åt att läsa allt det här! Känns som en väldigt bra utgångspunkt. Sen är det en hel del läsning i början, och jag som inte har läst såna mängder akademisk text på ett tag hoppas ändå att det ska bli hanterbart.

Just idag har jag faktiskt min första hela läsdag. Har lämnat barnen på dagis och ska nu plöja igenom så mycket text jag bara pallar. Det finns troligtvis utrymme dagligen för läsning, men det är inte så många dagar som inte har någonting schemalagt ute på universitetet, så det blir till att disciplinera sig!

I det stora hela är jag dock än så länge sjukt nöjd med mitt val. Jag är så glad över att bara vara tillbaka i akademin (älskart!) och att få älta politiska teorier (första kursen är just Politisk teori) på heltid måste ju vara varje människas våta dröm. ;-) Nåja, min i alla fall.

Tjoho, nu har kurslitteraturen anlänt!