Tänk om

Ja, de tar mig ju på allvar i alla fall. Nu har jag tagit lite prover och ska få tid för magnetröntgen. Läkaren trodde nog inte att det var hjärntumör (inget tyder direkt på det, tycker hon) men eftersom jag glömmer så mycket helt plötsligt och det kommit ganska hastigt så ska det absolut undersökas ordenligt. Jaha, det låter ju bra. Men ändå, tänk om..

Bra löp

Idag har jag en tid på vårdcentralen. Bokade in i förra veckan och hade faktiskt glömt i morse tills jag såg en löpsedel som sa något i stil med " Så blir du av med ilskan." Ja just det, tänkte jag, jag ska ju till vårdcentralen idag!

Sally följer noga utvecklingen...

... i Egypten via Al Jazeera English. ;-)

Klipp klipp

Snart ny klipptid. Tror det är dags för lugg igen.

i morse

Jag lovar att jag ska ta mig till vårdcentralen, som flera av er rekommenderar. Får bli mot slutet av veckan när det finns en lucka. Idag tog jag beslutet att inte komma i tid till jobbet, för att slippa börja skrika och bli hysterisk på mina barn. Det fick ta den tid det tog helt enkelt. Jag jobbade konstant hela morgonen för att vi skulle komma iväg, men jag vägrade släppa in stressen i mitt bröst. Jag tänkte, kanske hinner jag ändå. Vi får se. Men det gjorde jag inte. Jag fick ringa min kollega och be honom starta med klassen utan mig.

Terapisamtal

Jag till sambon: Jag funderar faktiskt på att börja i kbt.
Sambon: Ja, det vore säkert bra.
Jag: Du skulle också behöva gå.
Sambon: Absolut. Det vore nog bättre för mig än för dig. Du skulle nog behöva psykodynamisk.

Hahahahahahaha! Vilka kvällar vi har, ni skulle bara veta! ;-D

Ur balans

Känner lite växande oro, för mig själv faktiskt. Jag har varit så himla irriterad den senaste tiden, utan någon direkt orsak jag kan komma på. Ingen pms, inget "extra" på jobbet eller hemma, som inte är i vanliga fall också. Klart humöret går upp och ner, men nu är det som om jag vaknar irriterad och sen bara fortsätter det. Jag är irriterad på jobbet, på mina kollegor, på mina elever. Jag är irriterad på mina barn, på Jonas, på min mamma. Jag är irriterad på (och för första gången näst intill otrevlig mot) personalen på mina barns förskola. Jag är irriterad på alla helt enkelt. Och på allt. Irriterad på ett sätt så att jag själv börjar undra vad det är med mig.

Men den senaste veckan har jag dessutom, vilket känns otroligt obehagligt, börjar glömma saker på ett sätt som jag inte alls känner igen hos mig själv. Jag har bara de fyra senaste dagarna låst in mina jobbnycklar fem (!) gånger. Igår la jag in både mina nycklar och min mobil i ett förråd och låste sedan dörren med ett hänglås, vars nyckel är på min nyckelknippa som jag just låst in! En gång kan man skratta åt det, men inte flera gånger på rad. Och jag som dessutom brukar kunna hålla allt, kalender, tider, möten m.m. i huvudet, tycker det är riktigt läskigt. Visserligen har jag blivit mer disträ sedan jag fick barn och måste skriva upp mer saker, men virrig på det där sättet har jag aldrig varit.

Vet inte riktigt vad jag ska tro. Ska jag vara orolig? Ska jag gå och kolla upp min hjärnstatus eller nåt? Har svårt att fungera bra på jobbet också. Det skapar hela tider fler problem och konflikter, och så vill jag ju inte ha det. Bad personalen på förskolan om ursäkt i efterhand för något jag nästan gjort. Det märktes ju att jag inte var som vanligt, även om jag inte hann bli otrevlig egentligen. De sa att de förstod att jag var stressad och ville iväg. Men det värsta är inte det, utan att jag känner det inne i mig, att nu är det inte bra så här. Nu borde jag bryta och lugna ner mig eller prata annorlunda med folk, men jag kan inte! Någonting annat kommer ut. Jag klarar inte att bryta.

Och det värsta är ju att jag är otrevlig mot folk som står mig nära. Önskar jag kunde be om ursäkt i förväg och säga: Det är inte ni, det är jag! Men det hjälper ju inte. En otrevligt ton är en otrevlig ton, spelar ingen roll om man vet att det inte är personligt.

Lådcykel

Nu är jag grymt sugen på en lådcykel igen. Eller en elcykel, eller en kombo, eller en moped med sidovagn?? Vad, vad, vad? Känner så för att ändra våra rörelsevanor här i staden. Men VAR skulle vi ställa en lådcykel?!

Funkar de på vintern? Hur tungt är det i backar? Var det inte en viss person boende i Malmö (med världens finaste namn på sina barn) som hade en, eller erfarenhet av, lådcykel? Sen kanske någon av er som rör er mycket mellan de två metropolerna (alltså Malmö och Stockholm) kan svara på om Malmö är väldigt mycket plattare som stad än Stockholm? De flesta lådcykelåterförsäljare i landet verkar vara Malmöbaserade i alla fall, så nåt måste det vara med den där staden...

Uppdatering: Åh, den här vill jag ha! (stämningsbild - se nedan)

Bättre i morgon

Nåväl, nu är jag hemma igen efter en superlång arbetsdag och sitter äntligen med en underbar kopp te i soffan. Så trött, så trött, men jag längtar redan efter att träffa min barn i morgon bitti. Jag har längtat efter dem heeeeela dagen.

Dessutom är jag peppad att fredag morgon ska bli en bättre morgon än i morse. Jag är övertygad om att så är fallet. :-)

Dålig morgon

Blir så ledsen av vissa mornar. Hur det låser sig för mig och barnen, hur mycket ilska jag känner och hur mycket frustration jag känner över att jag blir arg. Jag vill inte bli arg på mina barn. Jag vill inte vara så stressad att jag blir arg. Jag känner för att bara stanna kvar hemma och gråta över att jag är en så misslyckad mamma som tjatar och bråkar med mina barn. Jag älskar dem så, varför funkar det inte?! Vad gör vi för fel när allt är en kamp?

Men samtidigt handlar det inte om tid. I dag hade vi gott om tid och påbörjade allting i god tid. Men jag klarar bara inte av när fyraåringen totalt fastnar i vilket hårspänne hon ska ha. Hon kommer inte vidare. Sedan en period tillbaka är hon inne i någon sorts kris. Hon är otroligt känslig, gråter ofta och för minsta lilla, fastnar i smådetaljer som blir viktigast i världen och som hon liksom inte klarar av att ta sig förbi överhuvudtaget. Är enormt känslig för om någon säger eller gör något mot henne. Uppmanar jag henne i lite för sur röst (för sjunde gången) att ta på sig strumpbyxorna, så bryter hon ihop totalt och då går det inte att göra någonting annat än att trösta.

Vissa mornar går det inte att få henne att göra någonting själv, knappt lyfta på fötterna när man ska sätta på henne skorna. Och vi som trodde att den trotsande tvååringen skulle vara den som tog vår kraft just nu. Istället verkar det som om all den kraft och uppmärksamhet som en skrikande totalvägrande tvååring tar krävs tillbaka också av fyraåringen, genom att hon själv regredierar och behöver mer omsorg. Jag vet bara inte riktigt var jag ska få all den kraften ifrån.

Och varje morgon som varit så här (även om idag inte var bland de värsta) så vill jag bara att dagen ska ta slut och jag ska få krama om dem och ställa allt tillrätta. Oftast hinner vi prata ut och bli sams igen på vägen till förskolan, men idag var jag tvungen att lämna dem i springande språng utanför porten. Och istället måste jag jobba över (föräldramöte) och kommer inte ens träffa dem innan de somnar. Tror därmed att klumpen i magen kommer att sitta kvar ändå tills i morgon. :-(

Bokcirkel

Idag kommer min bokcirkel hit till mig. Det är min tur att bjuda på lunch och boksamtal. Även om flera inte kan den här gången och boken inte var någon höjdare (se nedan) så är det alltid så himla trevligt att bara få äta och prata om ditt och datt, framför allt böcker, tillsammans med ett gäng vuxna då och då.

Mäktig tussilago

Är grymt besviken på Maja Lundgrens senaste bok, Mäktig tussilago. Kanske för att jag tyckte så himla mycket om Myggor och Tigrar, och sen även tyckte Pompeji var läsvärd. Men nä, den här ger mig inga av de fantastiska skratt som de tidigare böckerna gjort, då Lundgrens språk i dig själv har förhöjt läsupplevelsen, och historien är inte heller speciellt intressant. :-(

Har jag läst det där?

Märkligt att se en boktitel i läslistan här på bloggen som jag inte känner igen. Var tvungen att själv följa länken för att se vad det var för nåt. Jäjä, det visade sig vara en bok som inte direkt var värd att minnas i vilket fall som helst. Men ändå.

Söndag förmiddag

Efter en timmes morgonbolibompa med välling och blöjbyte, och sen över två timmars lek sätter jag kl 10 på en förmiddagsfilm för barnen: Pongo och de 101 dalmatinerna. Äntligen lite kaffe och dn för mig.

Tavlor som jobbar

Kolla vad snygga min mors tavlor är ute på stylinguppdrag! Hon får ofta hyra ut tavlor till homestyling och det är ju ett snyggt sätt att även få sina tavlor på "miljöbilder".

Hört på tunnelbanan

Liten kille till (tror jag) sin pappa;
Killen: Jag döptes väl i X-kyrkan?
Pappan: Njäe..
Killen: Men Matilda döptes i alla fall i X-kyrkan.
Pappan: Njäe..
Killen: Men jag döptes i alla fall.
Pappan: Njäe...

Det här att jag skulle bli flitigare på bloggen igen...

...eller inte kanske. Har suttit och surfat på kamerahus ikväll istället för att blogga. Tror jag kommit ur gängorna lite, gott folk. Men jag orkar inte "ta en paus". Det känns inte nödvändigt heller. Endera dagen skriver jag nåt och då hoppas jag ju genast upp i era RSS-flöden, så jag behöver inte ta några beslut i frågan. Tänker jag.

Nu har jag nästan bestämt mig för en EOS 500D. Någon som vet nåt om den?

(För övrigt påverkas mitt datande just nu ganska mycket av min ögonoperation och tråkiga komplikationer kring den, vilket gör att det inte är så skönt att titta på en dator, helt enkelt. Men det försöker jag förtränga i sammanhanget. Orkar inte ens berätta allt skit som händer med ögonen just nu. Kanske en dag att jag orkar skriva det inlägget. Men men, det blir nog bra tillslut..)

Vardag

Tillbaka på jobbet. Nu kanske jag äntligen får lite tid att blogga. ;-)