tisdag, september 30, 2008

Bokstäver är grejen just nu

De senaste dagarna har Lydia flera gånger frågat mig: "Vad börjar på dubbel-V?" Sen hörde jag henne prata för sig själv i sitt rum. Den lilla harang som kom ut ur hennes mun var: "Vad börjar på dubbel-V? Pappa börjar på dubbel-V. Inte William. William börjar på P - som i pappa." Hahaha! :D

På mage

Sally, lycklig över att ligga på mage och kunna titta sig omkring. Hon rullar (nästan) helt själv nu och gillar det skarpt.

..fortsättning på gårdagens inlägg

Tack för era kommentarer. Ja, kanske bör jag ta upp detta trots allt, men jag ska nog ta det verbalt. Än så länge läser inte Jonas min blogg och det känns bra så. Efter en natts sömn och lite distans känner jag att jag nog var lite hård mot honom i gårdagens inlägg. Det beror ju trots allt kanske inte alls på honom att läggningen spårar ur. Jag har också blivit tokig på henne ibland, men tror hon och jag är mer vana vid varandra när hon är på tvären, eftersom vi tagit oss igenom fler liknande situationer tillsammans. Men jag ska definitivt ta ett snack med Jonas om bådas vårat språkbruk och hur vi bemöter Lydia när hon trotsar. Började själv tänka på det för några veckor sedan, att försöka att inte låta så irriterad och gnällig på rösten och framför allt att inte använda ordet nej hela tiden! Om man inte passar sig så blir det liksom nej, nej, nej heeeeeela tiden (gärna flera i rad). Nu försöker jag påminna mig att prata med henne helt utan att använda det ordet, förutom i situationer som kräver ett enstaka NEJ! och ingenting mer. Ska prata med Jonas om det och om hur vi båda måste tänka på att inte sugas in i den där onda spiralen som bara gör situationen värre.

måndag, september 29, 2008

Slut i rutan

I två dagar har jag tänkt skriva ett blogginlägg om cirkusbesöket i söndags. Ett sådär lite lagom roligt och trevligt inlägg. Men jag har inte orkat och huvudet har varit fullt av tankar på annat. På barnuppfostran. På hur man möter barn. På hur fan man ska göra med vissa saker. Ikväll önskade jag hett att någon i stil med Super Nanny skulle komma invalsandes i vårt familjeliv. Det värsta är att det inte är för att vi inte kan hantera våra barn utan framför allt för att någon utifrån skulle säga de saker till oss om vad vi behöver förändra som vi inte kan säga till varandra. Jonas och Lydias relation har blivit sämre igen. Det bara skär sig om och om igen mellan dem. Jag vet att Jonas tycker att hon är jobbigare än någonsin och det värsta är att det märks när han är tillsammans med henne. Jag hör det i hans röst. Underliggande irritation nästan direkt vilket jag tror leder till att hon börjar krångla, och sen är den neråtgående spiralen igång igen. Samtidigt låter han henne köra med honom. Han argumenterar i evighet med en tvååring som bara säger nej för att hon kan. Han håller inte de gränser han själv sätter upp utan låter henne skjuta på läggtider, antal sånger som ska sjungas osv osv. Och hon blir bara värre och värre.

I kväll slutade det med att hon tokgrät och skrek efter mamma vad han än försökte göra. Jonas bad mig ta över för att han inte orkade mer. Inte undra på att jag framstår som ett bättre alternativ när jag kommer in i efterhand och får bli den som tröstar och lugnar. Även om hon hunnit blir så hysterisk att det tar ytterligare 30 minuter innan hon somnar. Hon blir bara mammigare och mammigare och jag vet inte vad vi ska göra åt det för det funkar inget bra. För det mesta badar och lägger jag för då kan hon visserligen krångla lite för att hon inte vill sova, men det funkar bra. Men jag orkar inte lägga jämt. Jag är med henne och Sally själv flera timmar varje morgon och eftermiddag och till slut behöver jag vara ifrån en stund och ta disken istället för badet. Men det är så plågsamt att höra dem interagera just nu. Jag vill inte lägga mig i och jag tänker att de måste göra detta oftare för att komma över sina svårigheter i att kommunicera. Men fan, när det slutar så här och jag ändå får ta över tillslut och Lydia somnar av utmattning och både jag och Jonas är helt slut i rutan.. jag vet inte.

Vad ska jag göra? Jag kan inte på ett bra sätt berätta för honom vad jag ser och hör, för jag är en part i målet och gör också en massa saker galet och jag vet att han tror att han gör sitt bästa. Men det är helt enkelt inte nog. Vad gör man då? Samtidigt är det otroligt svårt att kritisera honom för hur jobbigt måste det inte vara att hela tiden jobba i motvind. Att hela tiden jobba mot att hon föredrar mig och vill att jag ska göra allting med henne. Vad är hönan och vad är ägget? Hela situationen gör mig bara så himla ledsen. För alla inblandades skull.

söndag, september 28, 2008

Bisfenolfria

Och till vår stora glädje visar en genomgång i dagens DN att de flaskor vi använder inte innehåller det omdiskuterade ämnet bisfenol! Vi tycker de är skitbra, så vi är himla glada att inte behöva fundera på att byta. Här är vad tillverkaren själv skriver på sin hemsida (scrolla längst ner).

lördag, september 27, 2008

Äkta romantik

Ett inlägg hos Tove fick mig att tänka på att det finns vissa (kända) kvinnor som jag alltid tycker är så skitsnygga. Det är kanske inte de kvinnor jag beundrar mest här i världen, men precis som med vissa kända manliga skådisar så har de en utstrålning jag upplever som attraktiv. Jag kan tänka att dessa kvinnor skulle jag nog bli förtjust i om jag var man eller lesbisk. En sån kvinna är Lena Ph. Några andra är Nina Persson, Kylie Minogue och Patricia Arquette. Det är någonting med munnarna och hörntänderna tror jag. Lite lätt jag kan ju säga att jag inte beundrar just Kylie så värst och dessutom tycker hon verkar har rejält dålig smak. Däremot gillar jag både Nina och Patricia för mer än deras utseenden. ;) Snyggast av alla är dock Patricia. Inget slår hennes hörntänder! Dessutom spelar hon i en av mina absoluta favvofilmer, True Romance. Tror jag förälskade mig i både henne och Christian Slater när jag såg den första gången.

Hur många är för mycket?

Ibland är det bara helt galet att ha två småungar. Framför allt när man ska hantera båda två själv. Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, vilket brukar sluta med att jag gör båda. Det känns som om det bara är för mycket i vissa stunder. Båda två som kräver mig hela tiden, badning, matning, bajsning, läggning. Vad tusan har vi gett oss in på?

Den senaste tiden har Jonas dessutom gått omkring och mumlat "nästa sommar" för sig själv då och då, som ett mantra. Tillslut var jag tvungen att fråga: Vadå "nästa sommar"?? Jo, när det känns extra tungt så fokuserar han på att nästa sommar ska det vara så mycket bättre än nu. Då måste det ha blivit lättare, tänker han, när Sally är 1 och Lydia har hunnit fylla 3 och kanske kommit ur lite av sitt värsta trots. Hahaha, den som lever får se!

Och ändå. Igår pratade vi om framtiden och så kläcker han plötsligt ur sig: "Tja vem vet, man kanske vill ha en liten sladdis om några år." Och idag sa jag vid matbordet: "Det är ju synd att det är så jobbigt att vara gravid för det vore härligt med en unge till." What?! Har jag blivit komplett galen? Direkt efter Sallys förlossning fick jag Jonas att lova att om jag någonsin blev sinnesförvirrad nog att börja prata om att jag ville göra om det hela så skulle han stoppa mig. Nu inser jag att han nog inte kommer att göra det. Jag får helt enkelt försöka påminna mig själv.

fredag, september 26, 2008

torsdag, september 25, 2008

Tanke på väg hem från träningen

När jag var liten sa min danslärarinna att jag hade rätt kroppsliga (fysiska) förutsättningarna för att bli balettdansös. Istället blev jag fet och arbetslös. Tja, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Möjlig orsak kan vara att jag är lat, depressionsbenägen och livrädd för att tävla.

onsdag, september 24, 2008

Cirkus-Lydia!

Tjoho, på söndag ska jag och Lydia gå på cirkus! Det ska bli busroligt. Hoppas jag. Framför allt för att senaste flugan här hemma är att stå på ett ben, sträcka det andra benet bakåt och ropa "Cirkus-Lydia!".

tisdag, september 23, 2008

Hur ska man leva?

Idag oroar jag mig över fruktos, som ju tyvärr även finns som tillsats i många proteinpulver. Tidigare i veckan fick mina barn hjärnskador av plastflaskorna jag fött upp dem på. Dessutom har jag troligen gett Lydia astma av alvedonen hon fått vid hög feber. Nämde jag att vi låter våra barn växa upp i innerstan?

måndag, september 22, 2008

On the edge

Hehe, hittade en länk hos Hanna till ett underbart debattinlägg av Siewert Öholm. Många fina citat att välja bland. Bland annat detta:
"Haverister och ytterkantsmänniskor tycks dominera bloggarna."
Man tackar, man tackar. ;)

söndag, september 21, 2008

Jag älskar Hedwig

Jag är så otroligt otroligt glad att jag igår kväll lyckades komma iväg och se Hedwig and The Angry Inch på Stadsteatern. Jag trodde jag hade missat den när de plötsligt la in 6 extraföreställningar. Nu är det bara en enda föreställning kvar, nästa lördag, och jag vill gå igen! Fast det kan jag inte, för då ska Jonas gå på Tre systrar.

Johannes Bah Kuhnke är så galet bra! Alltid. Har inte sett filmen tidigare så jag blev helt paff av att också musiken var så fantastisk. Träff mitt i hjärtat, helt enkelt. Jag och min kompanjon för kvällen, Malin, kom överens om att den här "rockgruppen" skulle vi ju gärna gå och se om det hade varit ett riktigt band. Det enda tråkiga med att se föreställningen så här på slutet är att man inte kan rekommendera folk att gå och se den. Som sagt, bara en föreställning kvar.

Men om ni kan.. Kollade just på nätet och det finns biljetter kvar!

Besök i bollhav

Det har öppnat ett nytt Sats träningscenter precis mitt emot där vi bor. Tusan vad bra tänkte jag först. Ingen tid alls till att träna förutom själva träningen. Med barnpassning och allt. Problemet är bara att det är så jäääääävla dyrt! Plus att utbudet av pass än så länge inte riktigt faller mig på läppen. Får se om de får ett ökad utbud till våren. För hur dumt det än låter så skulle det helt klart kännas lättare att komma iväg dit än till en anläggning som ligger några busstationer bort. Dit skulle jag tom kunna tänka mig att smita iväg på kvällstid, vilket ju är en förutsättning för att jag i längden ska kunna träna mer än en gång i veckan.

I vilket fall som helst var jag och Lydia så klart tvungna att glida ner och kolla in lokalerna och utbudet under gårdagens invigningjippo. Ballonger, ansiktsmålning och Mojje live utlovades (vi hade faktiskt ingen aning om vem denna Mojje var innan, men vi hajade snabbt att han var någon form av barnunderhållare). Spelningen med Mojje var rolig med en massa ungar i publiken och en dansande Lydia. Ansiktsmålningen vägrade hon när tillfället bjöds. Men avdelningen för barnpassning, jisses! Till och med jag ville spontant krypa in i den stora klätterställningen. Och jo, jag provade faktiskt bollhavet jag också, som enda vuxen. Min granne, som vi träffade på plats, skämtade och sa att man kanske skulle köpa årskort för att kunna låta ungarna gå dit och leka. Ja då skulle ju avgiften kännas mindre också; liksom årskort på lekland och träningskort i ett. Närå, riktigt så stort var det inte, trots allt bara ett rum. Lydia ville inte gärna gå därifrån, fast jag undrar ändå om hon skulle acceptera att bli lämnad där ensam. Hon blir hemskt blyg och vill hela tiden ha sällsis när vi hamnar på ställen med en massa främmande barn. Vi får se till våren, som sagt. Just nu har jag träningskort på ett annat ställe som först ska tränas upp.

(Dessutom har jag alltid haft lite svårt för namnet Sats. Tycker det låter enormt snuskigt. Men det kanske bara är jag..)

torsdag, september 18, 2008

Ute på andra sidan

Idag vill jag gratta alla som är gravida av egen vilja och som ska få ett efterlängtat litet barn så småningom. Men mest av allt vill jag gratta alla som redan varit gravida och som nu fött och liksom jag inte längre är gravida. Tjoho! Jag kan hoppa och springa. Jag kan dricka sprit, bära tunga kassar och sova på magen! Eller tja, kanske inte springa än, men det kommer. Och bära tunga kassar är inte så roligt som jag minns det. Men ändå. :)

måndag, september 15, 2008

Ord ur liten mun

Ibland undrar jag vad de säger till ungarna på dagis. I morse när vi var på väg dit sa jag något i stil med "Ska du busa med X idag?". "Nej" svarade Lydia. "Men du och Y ska väl busa?" fortsatte jag. "Nej" svarade hon igen och tillade allvarligt "Det är slut med buset nu."

För övrigt tittade hon länge på mig härom dagen och sa sen "Jag ska också ha tampong i snippan - när jag blir vuxen." Ordagrant.

Jag bara undrar

Men hur i hela fridens namn blev det mitten av september??! Det var ju sommar nyss.

söndag, september 14, 2008

Inget slår nutiden

I går kväll var jag ute och tog ett glas vin tillsammans med några underbara gamla vänner. För deras skull går jag till nästan vilket ställe som helst. I går hade de valt ett ställe som slungade mig tio år tillbaka i tiden bara genom att gå in genom dörrarna. Men på den tiden bodde just dessa mina vänner inte ens i den här staden, så jag var ensam om känslan. Upplevelsen förstärktes ytterligare när jag skulle beställa i baren och där sprang på en gammal förälskelse. Åh, jag var så betuttad i honom i så många år! Jag har visserligare träffat honom flera gånger sedan dess, men trots det var det liksom lite symtomatiskt att han satt där. Han såg i alla fall ut att må himla bra, vilket gjorde mig glad. För kanske var han alltid lite sorgsen, så som jag en gång i tiden ville ha dem, och senare även på gränsen till lite sorglig, vilket ofta verkar hänga ihop. Sen gick i alla fall jag och vännerna, lagom till glas vin nummer två, till ett annat ställe. Helt nytt och nybyggt, utan en massa minnen. Mycket bättre.

Alltid trevligt att komma ut en stund och träffa världens bästa Charlotta och världens bästa Malin. Men ändå. Den oslagbara kombinationen av en trevlig kväll och att sen få komma hem. Att i mörkret smyga in och pussa en sovande Lydia på kinden, dra upp täcket över henne, och sen lyfta upp ett halvsovande litet varmt Sallyknyte och snusa henne i nacken. Det blir faktiskt inte bättre än så!

lördag, september 13, 2008

Gäster med gester

I morgon ska vi på namngivningsfest och i inbjudan stod det "bry er inte om presenter utan bara kom". Men betyder det att man får köpa present om man vill? Borde vi köpa present men inget så avancerat eller vill de verkligen inte ha några? Jag är osäker. Själv lutar jag åt att vi ska köpa med oss något litet, okomplicerat.
Som en bok. Mera som en trevlig gest. Eller blir det fel?

torsdag, september 11, 2008

Och så kom Bob

Idag kom första paketet från min hemliga bokvän. Först drog jag upp godiset och blev lite konfunderad. Men bifogat fanns också ett litet kort där det förklarades att godiset var sånt som den hemliga vännen trodde att huvudpersonen i boken gillade - och det var ju kul! :) Sen kom boken upp och jag blev så himla överraskad och glad! Denna bok är verkligen min kopp te. Eller jag vet ju inte om jag kommer att tycka den är bra, men jag blev genast sugen på att läsa och den känslan tycker jag om. Gillar dessutom Bob Hansson, så det här kommer bli superspännande. Tack!
För övrigt måste jag vara en fullkomlig idiot som påbörjar min GI-diet samma vecka som jag förväntar mig godis på posten! Men men, jag donerar dessa påsar till min godistokiga (och överlyckliga) sambo. Sen räknar jag med att kunna unna mig något om en månad när det är dags för nästa paket och GI-andet redan har pågått en stund och inte är så känsligt som precis i början.

Den börjar på H

Jag är så trött så trött. Och det beror inte på mina barn. Har inte sovit ovanligt dåligt de senaste nätterna. Har visserligen precis fått mens, och kroppen värker, men jag har poppat vitamintabletter, alvedon och C-vitaminbrus de senaste dagarna för att mildra smällen. Men jag är så trött och har inte lust med någonting annat än att sitta i soffan, dricka te, lukta lite på min bebis då och då och titta på Supernanny. Vill inte ens träffa folk. Detta är tredje dagen i rad som jag inte gör någonting alls, dvs träffar någon eller åker någonstans eller utför ärenden på stan (utom att handla i mataffären). Normalt hänger jag själv med barnvagnen på typ Bysistorget eller Mariatorget bara för att vara ute några timmar bland folk om jag inte har något annat för mig. Det här är inte likt mig! Eller vänta nu.. vilken årstid är det nu igen?

onsdag, september 10, 2008

20 minutersmetoden?

Det här är absolut inget klagoinlägg utan bara ett klargörande. Till dem som tycker att det verkar så soft att vara hemma med Sally på dagarna. Och inte är det speciellt tungt, det kan jag inte säga. Men om man umgås med mig några timmar på stan när Sally sover hela tiden i vagnen får man faktiskt en lite fel bild av hur det är att vara föräldrarledig för just mig. För visst sover hon i timmar i sträck i vagnen om man promenerar med henne. Men hemma sover hon aldrig mer än högt 20 minuter i sträck om man lägger ner henne och försöker göra någonting annat än att ha henne i famnen. 20 minuter! Får hon ligga mig eller Jonas kan hon däremot sova länge. Men så fort man lägger henne ifrån sig vaknar hon. Bara så ni vet. Lättast att göra någonting är när hon är vaken och med. Antingen liggande på filt eller halvliggande i sittern. Lydia var likadan. Antagligen gör vi någonting fel när det gäller deras sovning. Men jag orkar inte riktigt ta reda på vad.

Skolk i siffror

Angående att regeringen vill skriva in skolk i betyget; Vi hade det så när jag gick i skolan, i slutbetyg och allt. Det står antal frånvarotimmar på antalet tillfällen. Även sjukdom och annan frånvaor tror jag finns med i de siffrorna. Både när jag gick i högstadiet och i gymnasiet. Var det lokalt eller känner någon annan igen det?

Montera mera

Oj. Igår kom en massa paket från Ikeas lager i Småland. Var så länge sedan vi beställde att jag knappt kommer ihåg vad paketen innehåller. Den som lever får se, hehe. Nu har jag lite monteringsarbete att ta tag i. See ya!

tisdag, september 09, 2008

Trött på blött

Allvarligt talat, jag är så jävla trött på det här vädret! Jag bannade en väninna i förra veckan som gnällde på att det regnar varje dag. Hon undrade om hon verkligen skulle våga ta sonen på cykeln och dra över till oss i parken. Äh, det är väl inte så farligt, sa jag. Det regnar ju inte hela tiden. Och mest skurar. Dem kan man ju vänta ut under ett träd. Vilket var precis vad vi blev tvungna att göra när hon väl kom dit. Men nu ångrar jag mig. Nu får det fan ta slut snart. Jag är så sjukt trött på att det regnar varje dag! Inte hela dagarna, men varje dag. Blä!

måndag, september 08, 2008

Idol 2008


Jag vet att den inte är ny längre, men allvarligt talat: har ni inte läst Nina Björks "Under det rosa täcket" så gör det. Den är banne mig helt fantastisk! Nina Björk är nu, om möjligt, en ännu större idol. Jag längtar till hennes nästa bok "Fria själar". Intressant ämne och med Björks enorma noggrannhet och förmåga att bena ut begreppen så kan det inte bli annat än bra.

fredag, september 05, 2008

Hej-då 2

I morgon bitti lämnar jag barnen med Jonas och bilar upp med pappa, pappas fru och syrran till farmors hus i Dalarna. Kusinerna kommer i annan bil. Pappas syster är redan där och förbereder tillsammans med farmors sambo. Minnesstunden. Farmor ville inte ha någon begravning, så ingen begravning blir det. Men väl ett farväl. Till farmor. Till huset och alla barndomsminnen som finns där och i omgivningarna. Till förstukvisten där farfar satt och lockade på änderna när jag var barn. Till skärbrädan i köket som farmor alltid drog fram när jag skulle baka med den salta trolldegen som hon gjort. Till grävlingsbacken och sjön. Kanske blir det sista gången jag är där. Men om den finns kvar skulle jag vilja ta hem dalahästen som jag hade som en hund i koppel när jag var barn.

Hej-då 1


I kväll är sista avsnittet av Flight of the Conchords. Eventuellt är serien lite pubertal eller nåt, men jag tycker den är skitrolig! Och jag kommer att sakna den.

Gårdagens middag

Nä, jag är inte gravid. Men man kan väl få gilla currynudlar med lingonsylt för det. ;)

torsdag, september 04, 2008

Sally 2 månader idag

I dag blir Sally 2 månader. En riktig liten solstråle är hon just nu och fyrar av leenden till höger och vänster om någon pratar med henne. Hon tycker mycket om att umgås och vill helst vara med hela tiden. I dag på första läkarbesöket på BVC konstaterades att hon nu är 59 cm lång och väger 5,7 kg.

onsdag, september 03, 2008

Beach 2009!

Nu kan jag banne mig inte vara nyförlöst längre! I morgon börjar träningen igen och från och med måndag kör jag GI.

måndag, september 01, 2008

I have a dream


Såg förresten Mamma Mia igår på bio. Sen ville jag ju bara gå hem och hångla. Men det sket sig. Och ikväll var vi för trötta. Fortsättning följer förhoppningsvis..

Bzzzz

Idag blev Lydia stycken av en geting på dagis. Stackars lilla skruttan. Hon blev så ledsen att vi fick hämta henne i förtid. Det blev lite rött men var annars inte så farligt efter ett tag. När det nu ändå hände hade jag hoppats få svar på om hon var allergisk eller inte. Det är nämligen en av mina stora nojor; att det ska visa sig att någon av mina små smulor är superallergiska mot något t ex getingstick så att vi kommer spendera framtida somrar rädda för att de ska bli stuckna. Men tydligen kommer en eventuell allergisk reaktion först vid andra sticket, vilket Jonas informerade mig om. Själv har jag aldrig någonsin blivit stucken av en geting, varför jag är lite extra rädd för det tror jag. Jag vet liksom inte vad jag kan förvänta mig i sånt fall. Tänk om jag är allergisk?!